Därför lämnar kvinnliga brottmålsadvokater yrket

Clea Sangborn, som arbetat på brottmålsbyrå i många år, lämnade 2024 advokatyrket efter att bland annat ha utsatts för hat och ett allt hårdare klimat som försvarsadvokat. I dag arbetar hon bland annat som föreläsare och ledarskapscoach. Under seminariet fokuserade Clea på frågan om hur unga, framför allt kvinnliga, jurister ska fås att stanna kvar på advokatbyråerna.

Clea beskrev hur hon som ung upplevde ett slags kärlek till juridiken och hur lustfyllt det var att lösa problemen för den klient man företräder.

– Och sist men inte minst, det roligaste som jag har haft under alla år är att få arbeta tillsammans med andra jurister och lösa juridiska problem. Vi kan träna oss i juridik genom att arbeta tillsammans, att tala juridik, sa hon entusiastiskt.

I början av sin karriär skapade hon på sin byrå en lärlingsliknande arbetsform för praktikanter från universitetet och biträdande jurister: man satt tillsammans, talade juridik, analyserade mål gemensamt och tog in experter. Detta byggde upp både glädje och hög kvalitet i arbetet, något som bekräftats av forskning om kollektiv intelligens, som visat att kvalificerade grupper med fungerande samspel når en högre problemlösningsförmåga än den enskilda, smartaste personen i gruppen.

Något händer

Men sedan händer det någonting och det är när biträdande jurister blir advokater, då de ses flygfärdiga, och handledningen upphör.

– Vi backar, de ska klara sig själva och vi säger: ”Kör hårt, det här kommer att gå ­jättebra.” Och det är ett problem. Arbetssättet går från att vara tillsammans till att bli ensam ansvarig för allting. Det blir en helt förändrad vardag. Stödet finns inte på samma sätt, sammanfattade Clea Sangborn, som ställde frågan om steget in i ­advokatrollen måste innebära att den tidigare gemenskapen med andra på byrån förloras.

Hon beskrev brottmålsadvokatens vardag som präglad av tvära kast. En dag som ser strukturerad ut i kalendern kan snabbt raseras av akuta häktningsförhandlingar, nya klienter och ändrade tider. Sekreteraren styr kalendern, och advokaten förväntas anpassa sig. Det skapar ett högt tempo som visserligen kan vara stimulerande. Adrenalinet och det oväntade är en del av attraktionen, men samtidigt pressas möjligheten till förberedelser och återhämtning bort.

Bristen på kontroll över den egna tiden är, enligt Sangborn, en viktig orsak till många av de problem som får unga advokater att lämna yrket. Dagarna saknar slutpunkt, arbetsuppgifter följer med hem och sömnen försämras. Eftersom arbetet kräver kognitiv precision blir effekterna av långvarig stress tydliga. Minne, omdöme och koncentration påverkas negativt.

Utöver tempot finns den emotionella dimensionen. Brottmålsadvokater möter ofta människor i djup kris, misstänkta, brottsoffer och anhöriga. Sangborn beskrev den ångest, som ibland nästan fysiskt flyttar över från klienten till henne själv. För att skydda sig utvecklade hon små ritualer som träning, en viss kräm, kaffe i rättens automat. Kort sagt olika sätt att skapa en sköld mot klienternas mörker. Utan sådana strategier riskerar, som hon uttryckte det, klientens ”mörker” att bli juristens eget.

Trots att de unga ofta älskar yrket som brottmålsadvokat, så lämnar nästan alla unga kvinnor byråerna. Sangborn själv konstaterade att under hennes år som advokat var det endast hon och en kollega som stannade kvar, trots att fördelningen mellan män och kvinnor bland biträdande jurister varit jämn.

– Ändå har vi förlorat nästan alla suveränt, duktiga kvinnliga medarbetare jag har haft.

Lösningen

Men det finns enligt Clea Sangborn olika vägar för att få unga advokater och jurister att stanna kvar i yrket. Lösningen börjar med ledarskap. Delägarna måste ta ansvar för att medarbetarna har socialt stöd och kontroll över arbetsdagen. Att som advokat inte ens få lägga in förberedelsetid i kalendern är enligt Sangborn ett exempel på en ohållbar struktur.

Hon föreslår därför ett systematiserat handledarskap: en tvåårig period där unga advokater följs av en senior kollega i en ”tvåadvokatmodell”. Den påminner om läkarprofessionens handledning. Modellen bygger på gemensam analys, veckovisa samtal och en robust ärendehantering där allt dokumenteras så att den seniora advokaten vid behov kan ta över vid till exempel vab, graviditet eller andra livssituationer.

Det ger inte bara kvalitet och kontinuitet, utan också en möjlighet att tidigt fånga upp etiska dilemman. Sangborn menar att de misstag unga advokater gör sällan handlar om bristande moral, utan om oerfarenhet, hög stress och mötet med manipulativa klienter. De gemensamma samtalen skapar trygghet, minskar ensamhet och gör det möjligt att faktiskt koppla av när arbetsdagen är slut.

Hon framhöll att åklagarsidan redan har infört ett liknande system, och att hon är övertygad om att domstolar kommer att acceptera en mer kollektiv advokatmodell. Framför allt kräver den att byråns ledning prioriterar tid tillsammans med de unga och bygger en kultur där kunskap, etik och reflektion är en naturlig del av veckans arbete.

Avslutningsvis betonade Sangborn att unga jurister vill ha mening, intellektuellt samarbete, känslan av kompetens, utmaning och nyfikenhet. Dessa drivkrafter kan utvecklas och bevaras om organisationen runt advokaten gör yrket hållbart över tid. Med rätt strukturer och organisation kan advokatlivet bli både kvalitativt, stimulerande och långsiktigt möjligt att förena med familjeliv.