Viktigt att rättvisa skipas efter krigets grymheter

Ett drygt år efter Rysslands invasion av Ukraina inbjöd Advokatsamfundet den 21 mars till ett direktsänt, digitalt seminarium om situationen i Ukraina och om möjligheten att ställa dem som begår krigsbrott inför rätta för brotten.

Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander inledde seminariet, som sändes från Advokatsamfundets hörsal, för att sedan lämna över till journalisten Willy Silberstein. Han intervjuade först Ukrainas ambassadör Andrij Plachotnjuk, som var på plats i Advokatsamfundets hörsal. Tekniktrassel gjorde det svårt att uppfatta vad som sades i intervjun, men Willy Silberstein återvände till Plachotnjuk när problemen lösts, med frågan om hur situationen egentligen ser ut i Ukraina 13 månader efter invasionens start.

– Ukrainarna står enade i försvaret av vårt land. Vi har ett starkt stöd från omvärlden och vi räknar med fortsatt stöd, sa Andrij Plachotnjuk, som också fastslog att Ukraina inte är berett att förhandla om sitt territorium.

Timur Bondarjev, advokat och managing partner vid advokatfirman Arzinger i Kiev, medverkade i seminariet via länk. Han beskrev hur livet på hans byrå i mångt och mycket fungerar som vanligt, åtminstone på kontoret i Kiev. Så är det dock inte för alla advokatbyråer. Arzinger har i stor utsträckning stora internationella klienter, vilket gör att arbetet kan fortsätta, men mindre byråer med inhemska klienter får kämpa för att få verksamheten att fungera, berättade Timur Bondarjev.

Willy Silberstein frågade Timur Bondarjev om han känner sig säker, rent fysiskt, när han arbetar.

– Vi har vant oss och vet hur vi ska använda skyddsrummet, sa Timur Bondarjev.

I den byggnad där hans advokatbyrå har lokaler finns ett fint underjordiskt garage, som godkänts som skyddsrum. Garaget har nu gjorts om till arbetsplatser, och enligt Timur Bondarjev kan han och hans kolleger arbeta bekvämt därifrån under luftanfallen.

Oleksandr Baranov, advokat och verksamhetschef för det ukrainska justitiedepartementets koordineringscenter för rättshjälp, medverkade även han via länk och berättade om det arbete som görs för att ge Ukrainas befolkning tillgång till rättvisa, trots brinnande krig.

Willy Silberstein talade därefter med åklagaren Andrij Atamantjuk, åklagare vid den ukrainska riksåklagarens kontor. Atamantjuk arbetar vid den avdelning som särskilt fokuserar på krigsförbrytelser. Han beskrev ett stort arbete för att samla in bevis, ett arbete som huvudsakligen måste bedrivas ute på fältet.

– Vi ska samla bevis som styrker att Ukraina utsatts för aggression av Ryssland och att det begås krigsbrott. Bevisen är nödvändiga för att brottslingarna ska kunna dömas, sa han.

Hur ser han då på möjligheten att få någon dömd för brotten, frågade Willy Silberstein. Andrij Atamantjuk sade sig hysa gott hopp om att brottslingar ska kunna dömas, snart eller någon gång i framtiden. Han pekade på Krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien, som kunde skipa rättvisa först flera år efter konflikten.

– Vi måste göra allt vi kan just nu, oavsett vad som händer sedan, för att det ska bli möjligt att döma dem som begår brott, summerade Andrij Atamantjuk.

Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, medverkade i seminariet på plats i hörsalen. Han pekade på att frågan om rättslig prövning av krigsbrott inte enbart är en framtidsfråga – redan nu har minst två åtal väckts i Ukraina, konstaterade han.

Klamberg och Willy Silberstein resonerade också om vilken betydelse Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder mot president Putin och Marija Lvova-Belova, Rysslands kommissionär för barns rättigheter, kan få. Mark Klamberg ansåg att domstolens uppmärksammande av att barn olagligt förs bort från Ukraina till Ryssland kan skicka en signal till ryska familjer om att de, genom att ta emot barnen, medverkar till krigsbrott.

Utöver det, sa Mark Klamberg, innebär arresteringsordern i praktiken ett reseförbud för Vladimir Putin till alla de länder som ratificerat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Beslutet om att Putin ska gripas kan dessutom fungera som en bricka i förhandlingsspelet till Ukrainas fördel, ansåg Klamberg.

Finns det en risk att ukrainarna i stället för rättslig prövning tar saken i egna händer och struntar i folkrätten? frågade Willy Silberstein.

– Ukraina har till skillnad mot Ryssland valt en västlig och demokratisk väg. Då hoppas man att ju mer Ryssland pressar på, desto starkare står Ukraina för dessa värden, svarade Mark Klamberg.

Ukrainas ambassadör Andrij Plachotnjuk såg inte heller någon risk för att ukrainarna skulle släppa tanken på en rättslig prövning av begångna krigsbrott.

Den sista gästen vid seminariet var Uljana Pasjynna, rättslig rådgivare vid den amerikanska biståndsmyndigheten USAID:s Justice for All-program i Ukraina. Hon berättade att programmet direkt efter Rysslands anfall ställde in sig på att stödja rättsväsende, åklagare och advokater i Ukraina. Detta görs bland annat genom ett utbildningsmaterial för ukrainska domare kring krigsbrott. Redan nu är också ett stort antal förundersökningar om just krigsbrott igång i landet.

En annan satsning från USAID, i samarbete med en ukrainsk organisation, är en chatbot som ska ge stöd åt personer som drabbats av sexbrott. Via chattjänsten kan offer få information om vilket stöd de kan ha rätt till. Uljana Pasjynna beskrev det juridiska arbetet som en av de fronter där kriget utspelas, vid sidan av den militära och den ekonomiska fonten.

– Det är en uppgift för alla vid den juridiska fronten att se till att rättvisa skipas och att de som begått krigsbrott kan dömas för dessa, sa hon.