Det fria advokatvalet – värt att värna

Den enskildes fria val av rättsligt biträde är en grundläggande princip i en rättsstat. Det fria advokatvalet kommer till uttryck i internationella dokument som exempelvis artikel 6.3 c i Europakonventionen och Förenta nationernas grundprinciper för advokatrollen som antogs 1990.

I svensk rätt har vikten av det fria advokatvalet i en rättsstat återkommande understrukits i lagförarbeten och i domstolarnas praxis.

Redan Processlagberedningen framhöll i sitt förslag till ny rättegångsbalk (SOU 1938:44), att det är av vikt att den misstänkte får någon till försvarare som han hyser förtroende för. Om den misstänkte har föreslagit någon till försvarare, bör därför inte avvikelse från förslaget ske, om inte särskilda omständigheter föranleder det, skrev Processlagberedningen.

”Regeringen anser att möjligheten att i en rättslig angelägenhet få ett biträde som har stora kunskaper på det rättsområde som angelägenheten rör och som den enskilde känner förtroende för är av central betydelse i ett rättssamhälle. Principen om det fria biträdesvalet är därför viktig och den bör kunna inskränkas endast om det finns starka skäl för det” skrev regeringen 2009 (prop. 2008/09:232 s. 17).

Det fria advokatvalet kringskärs

Men på senare tid märks tendenser till att domstolar och andra myndigheter agerar på sätt som kan innebära att det fria advokatvalet inte respekteras. Det kan handla om att de försöker påverka den enskildes val av rättsligt biträde på olika sätt.

Flera advokater upplever att domstolarnas attityd och agerande när de efterfrågas som distansbiträde skapar problem i ökande grad.

När en klient i södra Sverige hade önskat en Stockholmsadvokat som biträde, ringde förvaltningsrätten klienten och frågade

• om klienten var medveten om att advokatbyrån finns i Stockholm,
• om klienten verkligen ville ha byrån som biträde och
• om det fanns några särskilda skäl till önskemålet.

Advokaten frågade domstolen varför den hade ringt till klienten. Han fick veta att domaren hade instruerat handläggaren att höra efter om det fanns särskilda skäl till att klienten önskade just den aktuella byrån, till exempel att den hade hjälpt klienten tidigare. Advokaten påtalade att han ansåg det olämpligt att domstolen kontaktar klienten direkt i stället för genom det önskade biträdet.

Förvaltningsrätten frågade om advokaten kunde ta uppdraget som distansbiträde. Men innan rätten meddelade förordnandet ville den veta vad byrån hade talat om med klienten, för att säkerställa att klienten var medveten om att byrån hade sitt arbetsställe i Stockholm.

Advokaten upplyste då om att byrån inte kan informera om vad medarbetarna har talat med sina klienter om – av advokatetiska skäl.

I en skrivelse till Migrationsverket den 7 mars i år uppmärksammade Advokatsamfundet anmärkningsvärda synpunkter från ett stort antal advokater.

Enligt dem förekommer det att Migrationsverkets tjänstemän ställer detaljerade frågor om varför en sökande önskar ett visst biträde. Det förekommer också att tjänstemännen upplyser en sökande om att vissa advokater inte är lämpliga – i vissa fall utan motivering. Det gäller ofta att advokaten har fler förordnanden än Migrationsverket anser lämpligt.

En handläggare skrev till en asylsökande som hade önskat en viss advokat:

"Du har önskat NN som offentligt biträde. Vi måste informera dig om att vi anser att han inte är lämplig eftersom han har väldigt många klienter och du kommer inte att kunna träffa honom. När det blir dags för din utredning, kommer han att skicka någon annan istället eftersom han har många andra klienter också. Jag undrar därför om du har något annat önskemål eller om Migrationsverket kan förordna en advokat till dig. Vi har väldigt många duktiga advokater som också kommer att vara närvarande under dina utredningar med Migrationsverket och som kommer att se till att ge dig det stödet och den hjälpen som du befinner i ditt ärende.

Men om du trots detta vill ha NN, måste vi informera dig om att vi kommer att fatta beslut om att avslå honom då vi anser att han inte är lämplig och då kommer det att dröja ytterligare innan du får en tid för en asylutredning."

I skrivelsen betecknar Advokatsamfundet formuleringarna som helt oacceptabla och framhåller vikten av det fria advokat- och biträdesvalet.

Nekade distans­försvarare i mordmål

Enligt tidigare lagregler om offentliga försvarare och rättshjälpsbiträden skulle domstolar och myndigheter inte förordna det biträde som den enskilde föreslog, om det skulle medföra avsevärt ökade kostnader. Det gällde bland annat när biträdet fanns långt bort från domstolens eller myndighetens verksamhetsort – så kallade distansförordnanden. Men 2010 ändrades lagarna, efter att EU-kommissionen hade inlett ett ärende mot Sverige om överträdelse av EU-rätten.

Sedan dess gäller att biträdet har rätt till ersättning av staten för merkostnader som uppstår på grund av att biträdet har verksamhet på en avlägsen ort bara i undantagsfall. I stället infördes en möjlighet för biträdet och den enskilde att komma överens om att den enskilde ska stå för merkostnaderna, om de inte ersätts av staten. Samtidigt infördes en bestämmelse om rätt till förhandsbesked i frågan om biträdet ska få ersättning för merkostnader på grund av avstånd.

Advokatsamfundet justerade också sina vägledande regler om god advokatsed, så att det blev tillåtet för advokater att ta emot ersättning av klienten för den merkostnad som inte staten ersätter.

Vid allvarlig brottslighet har domstolarna ofta låtit den misstänkte få en önskad distansförsvarare. Advokatsamfundet konstaterade 2009 i sitt remissvar inför lagändringarna: ”Hittills har praxis varit att brottets komplexitet, straffvärde och svårighetsgrad ansetts utgöra skäl att förordna försvarare från annan ort på den enskildes begäran.”

Men enligt en försvarsadvokat i Skåne har två skånska tingsrätter de senaste åren nekat merkostnader för distansförsvarare i mål som har rört allvarlig brottslighet – misstanke om mord.

Det fria advokatvalet kan också sättas ur spel genom villkor i anställningsavtalet när advokater och biträdande jurister byter arbetsplats. Läs mer i Advokaten nr 4/2021.

Urval av för­arbeten och praxis

• Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk (SOU 1938:44)
• Förslag till rättshjälpslag m.m. (prop. 1972:4)
• Den enskildes val av rättsligt biträde (prop. 2008/09:232)
• Högsta förvaltningsdomstolens dom, HFD 2016 ref. 52
• Migrationsöverdomstolens dom, MIG 2017:21

Några bestämmelser

Europakonventionen artikel 6.3
Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter: […] c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar […]

Rättegångsbalken 21 kap. 5 § första–andra stycket
Till offentlig försvarare ska förordnas en advokat som är lämplig för uppdraget. Om det finns särskilda skäl, får till sådan försvarare utses någon annan lämplig person som har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domaranställning. […] Har den misstänkte till offentlig försvarare föreslagit någon som är behörig för uppdraget, ska denne förordnas, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Rättshjälpslagen 26 § första stycket
Till rättshjälpsbiträde får förordnas en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget. Har den rättssökande själv föreslagit någon som är lämplig, ska denne förordnas, om det inte finns särskilda skäl mot det. […]

Ur United Nations Basic Principles on the Role of Lawyers (1990)

1. All persons are entitled to call upon the assistance of a lawyer of their choice to protect and establish their rights and to defend them in all stages of criminal proceedings.

5. Governments shall ensure that all persons are immediately informed by the competent authority of their right to be assisted by a lawyer of their own choice upon arrest or detention or when charged with a criminal offence.