Pressade hovrätter vill effektivisera processen

Reformen EMR, En modernare rättegång, har ibland beskrivits som den största processrättsliga reformen sedan den ”nya” rättegångsbalken. Även om alla kanske inte skriver under på detta, så är det helt klart att den modernare rättegången innebar ett delvis nytt innehåll för domstolarna. Den allra största förändringen blev det kanske för hovrätterna, som gick ifrån huvudförhandlingar med vittnesförhör, till bevisupptagning i form av uppspelning av förhör från tingsrätten.

Inför reformen var vissa oroliga. Hur skulle människor uppfatta det att bli inspelade med ljud och bild? Och hur påverkar det rättens förmåga att värdera en utsaga när den förmedlas via en inspelning i stället för på plats i salen?

I stort kom farhågorna på skam. En utvärdering 2013, där även Advokatsamfundet hade en representant på plats, fann att EMR på det hela taget fallit mycket väl ut och att reformen varit positiv för såväl enskilda som för rättsväsendet.*

Men reglerna i EMR borde kunna utnyttjas bättre. Det anser i alla fall Monika Sörbom, tillförordnad president i Svea hovrätt.

– För några år sedan så konstaterade vi att alla de här regeländringarna som fanns i EMR inte hade fått fullt genomslag, och det skapade en viss frustration. Regelverket fanns på plats, men det tillämpades inte på det sätt som var avsett, säger hon.

Målen blir fler och större

Monika Sörbom har arbetat med EMR längre än de flesta. Redan vid 2000-talets början var hon med och beredde de planerade förändringarna i Justitiedepartementet. Nu är hon ordförande i hovrätternas EMR-grupp, som fortlöpande utvärderar hur processen i hovrätten fungerar och vad som kan förbättras.

Sedan dess har EMR-gruppen kommit med synpunkter och vägledning i olika praktiska frågor kring hovrättsprocessen. Senast har fokus legat på brottmålsprocessen.

– Det är fortfarande problem med att vissa mål inte blir förberedda som de ska. Ibland behöver vi sitta i huvudförhandlingen och ställa frågor om sånt som egentligen borde varit klart redan i samband med överklagandet, säger Monika Sörbom.

Hennes uppfattning delades av domarna från de övriga hovrätterna i EMR-gruppen. Gruppen har därför tagit fram ett hjälpmedel, en blankett för överklagande i brottmål, som ska underlätta för parterna att göra rätt och ge bästa möjliga förutsättningar för hovrättsprocessen (läs mer om blanketten i artikeln ”Blankett ska hjälpa parterna”).

Att processen i hovrätten blir väl förberedd gynnar förstås parterna. Det kan också öka effektiviteten i dömandet. Och det kan behövas. Under de senaste åren har antalet mål i landets domstolar ökat kraftigt. De inkomna brottmålen har blivit 44 procent fler på fem år, och antalet avgjorda brottmål har ökat ännu mer, med 47 procent. Trots att hovrätterna arbetar på med dömandet har också balanserna bland brottmålen vuxit.

Monika Sörbom konstaterar att ökningen av antalet brottmål på hennes domstol, Svea hovrätt, är påtaglig. Målen har dessutom blivit mer omfattande.

– De mål som regelmässigt överklagas är de stora ­målen. Det är de som kräver mest resurser för alla in­blandade aktörer. Det är en stor arbetsbörda, ­säger hon.

Även Anders Hagsgård, president i Hovrätten för Västra Sverige, ser att målen blir både fler och större.

– Med större mål blir det förstås både en större arbetsbörda och mer logistik att hantera, när förhandlingar ska planeras med fler aktörer inblandade, säger han, och tillägger:

– Vi är den effektivaste hovrätten i Sverige, den som avgör flesta mål per domare, och vi har plus minus noll i överbalans. Men visst är det en stor målinströmning, framför allt i brottmål. Där ökar både antalet och storleken.

Tydlighet bra för alla

Vad är det då som advokater och åklagare kan göra för att bidra till en smidig och rättssäker hovrättsprocess? Anders Hagsgård och Monika Sörbom är rörande eniga om ett nyckelord: tydlighet.

– Det är ju frivilligt att överklaga, och parterna får ju välja själva hur de vill formulera sina yrkanden. Men det effektiviserar för alla parter om de gör det på ett tydligt sätt. Det handlar också om vad som är rättssäkert. Om vi behöver sitta och skapa den klarheten under huvudförhandlingen blir det inte bra för någon, och parterna har inte kunnat förbereda sig på exakt vad som ska behandlas, säger Monika Sörbom.

Det handlar, påpekar Monika Sörbom, om att så exakt som möjligt mejsla fram vad målet ska handla om i hovrätten. Kanske anser advokaten att tingsrätten gjort en felaktig bevisvärdering. Men i vilken del är den felaktig? Om det inte framgår av överklagandet måste det klargöras antingen under förberedelsen eller senast inför huvudförhandlingen.

– Då kan målet bli onödigt stort och tar onödigt mycket tid för både parter och klienter och domstol, säger Monika Sörbom, och fortsätter:

– Om allt är utrett på förberedelsestadiet, kan vi ägna oss åt den renodlade överprövningen utan att det skyms av frågor som inte är av relevans för hovrättens prövning. Det ligger i allas intresse.

– Det viktigaste är att advokaten talar om vilken ändring han eller hon vill ha och varför, säger Anders Hags­gård om överklagandet.

Hans erfarenhet är att advokaterna är olika bra på detta, men att överklagandena generellt är bättre i brottmål än i tvistemål.

En annan sak som effektiviserar processen är att parterna så snabbt som möjligt kommer in med hela sitt material, och ger in ett fullständigt överklagande direkt. På samma sätt är det bra om eventuell ny bevisning åberopas i god tid inför en huvudförhandling.

– Det är bra om processen blir framtung, så att allt läggs fram direkt. På det viset kan åklagaren ta ställning direkt och i bästa fall slipper man pingpong med skrivelser. Det gör att alla parter vinner tid, fastslår Anders Hagsgård.

Har ökat kvaliteten

Ett annat önskemål från Anders Hagsgård är att parterna redan i sina överklaganden anger om ett mål kan avgöras på handlingarna. Detta görs i dag i omkring en fjärdedel av målen. Arbetssättet blev vanligt under coronapandemin, när nya arbetssätt liksom tvingades fram.

Möjligheten att avgöra brottmål i hovrätten på handlingarna fanns redan före EMR. Men i och med att all muntlig bevisning från tingsrätten numera finns inspelad har det blivit lättare att arbeta så, konstaterar Monika Sörbom.

Att rätten samlas och avgör målen utan huvudförhandling spar tid. Och numera upplever också Monika Sörbom att advokaterna allt mer litar på arbetssättet.

– I början kunde många vara lite tveksamma om de inte var med och tittade på oss i huvudförhandling. Men vi upplever att det finns en större förståelse för att vi faktiskt prövar målet på precis samma sätt som om det hade varit en huvudförhandling, säger hon, och tillägger att kvaliteten i många fall faktiskt blir högre när mål avgörs på handlingarna.

– Det har blivit otroligt mycket bättre argumentation från parterna när vi avgör målet på handlingarna. De talar verkligen om varför vi ska döma på ett visst sätt och så vidare. Där har skett en stor förbättring.

Ett annat verktyg, som används flitigt åtminstone i Svea hovrätt, är sammanträde för hänvisning.

– Jag tror att det varierar lite över landet, men vi använder oss av sammanträde för hänvisning i så stor utsträckning vi kan. Vi träffas och inleder huvudförhandlingen. Partnerna får tala om vad de vill och vad som är fel med tingsrättens dom och vad vi ska pröva. Sedan avbryter vi och tar sammanträdet för hänvisning, där hovrätten tar del av den muntliga bevisningen, förklarar Monika Sörbom.

I praktiken innebär sammanträde för hänvisning alltså att rätten drar sig tillbaka till ett eget rum med inspelningarna från tingsrätten. Rättens ledamöter kan sätta sig lite bekvämare och ta paus när de behöver. Det blir, enligt Monika Sörbom, högre kvalitet på arbetet än om förhören spelas upp i rättssalen.

– I stället för att alla ska sitta och titta på samma sak i rättssalen så har parterna berättat vad som är det viktiga. Det är vi i hovrätten som ska titta på bevisningen och värdera.

Anders Hagsgård berättar att man gör likadant i Göteborg.

Det är bra om parterna är tydliga med vad de anser vara viktigt. Och här vill Monika Sörbom ge beröm.

– Jag tycker att parterna har blivit så mycket bättre på att tala om i förväg att de till exempel vill att vi ska titta särskilt på ett visst moment i ett förhör, och vad vi ska lyssna särskilt på. Då får vi medskick med oss när vi går in och sätter oss, säger hon.

Förordnas när det behövs

En stor förändring i brottmålsprocessen i hovrätten är av senare datum än EMR. Det handlar om reformen kring målsägandebiträden från 2018, som i år fyller fem år. I och med reformen gäller förordnandet av ett målsägandebiträde till dess att tiden för att överklaga tingsrättens dom har löpt ut. Om det finns behov av det kan hovrätten förordna målsägandebiträdet, så att han eller hon får fortsätta också i andra instans.

Reformen har fått kritik, bland annat av många advokater (se artikeln ”Klientens behov kommer först – inte hovrättens”) och av Advokatsamfundet. Enligt en utvärdering av reformen genomförd 2021 var dock hovrätternas domare på det hela taget nöjda med nyordningen, som angavs ha inneburit en effektivare hantering av själva hovrättsprocessen.†

Och även Monika Sörbom tycker att det fungerar bra att förordna målsägandebiträden enbart när det behövs. Enligt förarbetena ska detta göras exempelvis om måls­äganden ska höras på nytt, eller om det finns en komplicerad skadeståndsfråga att behandla.

– Det är klart att det alltid kan ta lite tid innan ny lagstiftning sätter sig. Men min bild är att det funkar bra. Vi förordnar när det behövs, och behövs det inte så tar åklagaren vara på målsägandens intressen, säger Monika Sörbom.

Även Anders Hagsgård tycker att det numer är tydligt när ett målsägandebiträde ska förordnas.

– Lagändringen 2018 innebar en stor förändring, men jag tycker nog att vi nu har en tydlig vägledande praxis för vad som gäller, säger han.

En fråga som diskuterats nästan ännu mer än den om rätten till målsägandebiträde i hovrätten är den om stämningen i rättssalen. Under de senaste tio åren har försvarare och åklagare vid flera tillfällen mer eller mindre hamnat i bråk i rättssalarna, och många vittnar om en allmänt hårdare ton i brottmålsprocessen. Så hur ser det ut i hovrätterna?

– Min uppfattning är att det är några mål där det kan bli lite höjda röster och lite dålig stämning. Men på det hela stora taget så fungerar det väl, säger Monika Sörbom, som talat med kollegor i Svea hovrätt.

Ju mer erfarna advokater, åklagare och domare det är i rättssalen, desto större är också insikten om att bråk och dålig stämning inte gagnar någon, anser Monika Sörbom.

– I slutänden är det den part som inte är professionell aktör och som får uppleva dålig stämning som drabbas. Respekt för varandras roller generellt och förståelse för argumentation och retorik är vad vi vill ha. Vi vill inte ha några personliga påhopp eller dramatik, för det gagnar ingen.

För att komma till rätta med de problem som dykt upp har Advokatsamfundet, Åklagarmyndigheten och domstolarna tillsammans tagit fram riktlinjer för hur rättens parter ska uppträda. Riktlinjerna finns tillgängliga i både Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige.

Och Anders Hagsgård tycker att de allra flesta uppträder väl i hans rättssalar.

– Stämningen är väldigt god och de regler som Advokatsamfundet och åklagarna tog fram följs, säger han. 

* En modernare rättegång II – en uppföljning, SOU 2012:93

† Domstolsverket: Regeringsuppdrag: En utvärdering av rätten till målsägandebiträde i överrätt. Uppdragsredovisning, dnr DOV 2021/1208.

En modernare rättegång, EMR

Reformen En modernare rättegång (EMR) trädde i kraft den 1 november 2008. Reformen innebar en rad förändringar av förfarandet i allmän domstol. En grundtanke var att tyngdpunkten i processen ska ligga i första instans, tingsrätten, medan överinstansernas överprövande uppgift gjordes tydligare.

Några av förändringarna:

• Formerna för bevisupptagning i hovrätten förändrades. Huvudregeln är sedan reformen att muntlig bevisning som huvudregel ska presenteras genom att ljud- och bildupptagningen från tingsrätten spelas upp i stället för att förhörspersonen hörs på nytt.
• Samtidigt infördes flexiblare regler, och större ansvar lades på parterna för att mål drivs framåt.
• Utvidgade krav på prövningstillstånd infördes i vissa brottmål och i tvistemål.