Klientens behov kommer först – inte hovrättens

Advokaterna Bengt Ivarsson i Linköping och Carla Pantzar i Stockholm är väl medvetna om att hovrätterna har mycket att göra. Det märks bland annat när mål ska sättas ut. Ofta erbjuds bara en viss dag för huvudförhandling, och om en advokat har förhinder föreslår domstolen själv substitution, enligt Bengt Ivarsson.

Carla Pantzar, som främst processar i Svea hovrätt, kan också berätta om långa väntetider i de mål som inte har förtur.

– Icke häktade mål får vänta jättelänge på en tid för huvudförhandling. Det gäller även mål av brådskande karaktär, säger hon.

Ett exempel är klienter med missbruksproblematik som vill ha kontraktsvård, alltså skyddstillsyn med en särskild behandlingsplan, men som inte är häktade. För dem kan väntetiden innebära att den behandling som de så väl behöver inte kommer igång.

– Det är ett stort problem och det har jag uppfattat att hovrätten också tycker, konstaterar Carla Pantzar.

Ska gagna klienten

Processen i hovrätten skiljer sig en hel del från den i tingsrätten, även för advokaterna. När inga förhör hålls, så som det oftast är, blir det mindre att förbereda och mindre ovisshet att förhålla sig till.

– Man slipper ju det här: ”Så här har det sagts i polisförhör ett och så här i polisförhör två.” Det blir en renare process, säger Carla Pantzar, som också tror att arbetssättet i EMR bidragit till att mer fakta kommer fram redan i tingsrätten, i stället för senare.

Carla Pantzar tycker generellt att hovrättsprocessen fungerar bra. Hon har också goda erfarenheter av när hovrätten tar del av den muntliga bevisningen utan att parterna närvarar.

Precis som de intervjuade hovrättsdomarna ser också Carla Pantzar ett stort värde i att överklagandet är tydligt och att så mycket som möjligt i ett mål kommer fram redan tidigt.

– Det händer väl att parterna inte är helt tydliga om vad de vill med överklagandet och att det saknas delar som ska vara med. Då förelägger ju hovrätterna dem att inkomma med det som saknas. Men det finns säkert mycket arbete att spara om alla advokater tar med allting som ska vara med i överklagandet på en gång, säger Carla Pantzar, som fortsätter:

– Det gynnar även parterna att tidigt veta hur lång tid förhandlingen tar.

Bengt Ivarsson delar inte helt denna uppfattning. Ibland kan det som försvarare finnas anledning att vara lite luddig i överklagandet för att inte underlätta för åklagaren, påpekar han.

Att förhören redan är hållna gör att fokus hamnar mest på sakframställan och plädering, konstaterar Bengt Ivarsson – åtminstone i de fall där det hålls en muntlig huvudförhandling.

– Jag föredrar den muntliga framställningen och håller en plädering där jag förklarar varför jag tycker att hovrätten ska döma på det sätt som jag vill. Det är oftast lättare att göra det muntligt än skriftligt, säger han, och tillägger att andra advokater kan föredra den skriftliga formen.

Bengt Ivarsson är, trots sin förkärlek för den muntliga formen, inte främmande för att låta mål avgöras på handlingarna. Men bara när det gagnar klienten.

– Ibland vill klienten kanske ha det så, och det är smidigt när klienten inte vill åka till hovrätten. Det är kanske bara någon enkel del som behöver avgöras. Då är det bra att möjligheten finns. Men jag ser en tendens att hovrätterna vill utnyttja det mer än vad jag tycker att det ska vara, säger han.

Fokuserar på frågandet

På det hela taget tycker Bengt Ivarsson ändå att reformen EMR har fallit väl ut. ”Bättre än vad många befarade” är hans sammanfattning. Att förhören från tingsrätten finns inspelade och kan begäras ut är dessutom en fördel när huvudförhandlingen i hovrätten ska förberedas.

Bengt Ivarsson beställer själv ofta fram ljudfilerna och lyssnar igenom dem. Och det händer att han upptäcker oklarheter eller luckor som gör att han begär tilläggsförhör.

– När jag sitter och ställer frågor är jag fokuserad på mitt frågande och kanske inte fullt ut kan lyssna på svaren. Det är också svårt att både ställa frågor och samtidigt noga anteckna. Därför är det jättebra att lyssna på själva förhöret igen, säger Bengt Ivarsson.

Förutom att det ger ett bra underlag för eventuella tilläggsfrågor kan det också vara nyttigt att lyssna på sig själv i förhörssituationen, menar Bengt Ivarsson.

– Det är rätt lärorikt. Jag märker att den där frågan var jättebra och den där frågan borde jag inte ha ställt. Det blir någon form av internutbildning, säger han.

Carla Pantzar håller med om att det är nyttigt att höra sig själv i efterhand. Precis som kollegan lyssnar hon ibland på ljudfilerna.

– Det beror på vilken typ av mål det är och hur länge sedan det var jag hade förhandlingen och även på hur noggranna anteckningar jag har, säger hon.

Ljudfilerna från tingsrätten kan också vara till stor hjälp när försvararen från första instans har bytts ut, och en ny kollega ska ta över. Däremot är det, enligt Carla Pantzar, ännu inte riktigt klargjort om tiden för att lyssna på inspelningen ska räknas in i förhandlingstiden eller inte när hovrätten tar del av den muntliga bevisningen genom hänvisning. Detta kan nämligen spela roll för om målet ersätts i form av taxa eller inte.

Brister i förståelse

Frågan om ersättning för domstolsuppdragen är förstås aktuell på flera plan även i hovrätten. Precis som i tingsrätterna får advokater sina ersättningar sänkta av rätten då och då. Carla Pantzar får dock sällan sina kostnadsräkningar prutade.

– Den gång jag blivit prutad på senare tid överklagade jag och vann bifall. Jag har inte drabbats så som jag har förstått att det drabbat kollegor. Men jag är ju väldigt noggrann när jag skriver mina kostnadsräkningar och förklarar varför jag lagt ner tiden, säger hon.

Samtidigt tycker sig Carla Pantzar ibland se en viss okunskap, eller kanske en bristande förståelse, från domstolarnas sida, för vad advokatrollen faktiskt kräver. Enligt god advokatsed måste ju en försvarare eller ett måls­ägandebiträde sköta kontakten med klienten och svara på frågor, även när de blir många.

– Jag kan önska, även om jag inte har drabbats av det, att domstolarna tog till sig mer av hur mycket som faktiskt ligger i vårt uppdrag och vad vi är skyldiga att göra, säger Carla Pantzar.

Även Bengt Ivarsson ser att det prutas mer i domstolarna, både i tingsrätter och hovrätter, än tidigare. Förklaringen tror han är de få, men uppmärksammade, fall av överdebitering som avslöjats under de senaste åren.

– Jag tror att dessa har skapat en känsla hos en del domare att advokater generellt sett tar för mycket betalt. Det tycker jag är jättetrist. Vi lägger ner ett seriöst arbete för våra klienter, och vi försöker skriva bra kostnadsräkningar och motivera vad vi gör. Då tycker jag också normalt att vi ska få betalt för arbetsinsatser, säger Bengt Ivarsson.

Mest av allt ogillar Bengt Ivarsson när domstolarna, i mål med många tilltalade, utgår från den försvarare som begärt den lägsta ersättningen.

– Det lägsta ses som det rimliga, och allt som överstiger det är för mycket, säger han, och tillägger att det lika väl kan vara så att den som begär lite betalt inte har gjort det han eller hon borde ha gjort i sitt uppdrag.

Den skäligaste ersättningen är kanske den som är högst.

Pendeln har svängt

Det är tydligt i samtalet med de båda advokaterna att EMR och hovrätternas sätt att arbeta nu är rätt självklart. Carla Pantzar, som blev advokat 2011, har själv nästan enbart arbetat under den ”nya” regimen, även om hon som biträdande jurist hann med några målsägandebiträdesuppdrag som inte filmades i tingsrätten.

En annan reform, den om att målsägandebiträden i normalfallet inte får fortsätta sitt uppdrag i hovrätten, väcker betydligt mer känslor hos de båda advokaterna.

– Det är väldigt olyckligt. Jag ser ett enormt behov som inte uppfylls. Men hovrätten tillämpar ändå reglerna korrekt och enhetligt, åtminstone i Svea hovrätt, säger Carla Pantzar.

Hon och Bengt Ivarsson är eniga om att det i dag är rätt tydligt när ett målsägandebiträde ska förordnas även i hovrätten.

– Lagstiftningen är inte tillfredsställande, men den ser ut som den gör. Men om politikerna menade allvar i att de värnar brottsofferperspektivet, då borde de ändra tillbaka den här lagen, så att man har rätt till måls­ägandebiträde, även i hovrätten, fastslår Carla Pantzar.

De nya reglerna drabbar brottsoffer, som till exempel kanske inte ens får veta om en tilltalad som dömts i tingsrätten sedan frias i hovrätten, anser Carla Pantzar. Hon är dessutom tveksam till om reformen egentligen innebär en besparing, eftersom den ger merarbete för både åklagare och hovrätt, och ett omfattande avslutningsarbete från målsägandebiträdet i tingsrätten.

Bengt Ivarsson, som också har målsägandebiträdesuppdrag, vill inte gå riktigt lika långt som sin kollega.

– Det hände att jag satt som målsägandebiträde i hovrätten med de tidigare reglerna, och undrade vad jag gjorde där. Det kändes ganska ointressant i vissa mål, när ens klient inte var närvarande och skadeståndet inte var intressant, säger han, och fortsätter:

– Men nu har ju pendeln gått åt andra hållet, och då tycker jag att det i större omfattning än vad som gäller i dag borde förordnas målsägandebiträde i hovrätten.

Ett pinfärskt exempel, där ett målsägandebiträde kanske hade kunnat göra skillnad, är det så kallade snippamålet, menar Bengt Ivarsson.

– Där var inget målsägandebiträde med i hovrätten. Det är möjligt att om det hade funnits ett målsägande­biträde där, så hade de här frågorna som nu diskuterats lyfts av målsägandebiträdet, säger han, och tillägger att våldtäktsåtalet med en tioårig flicka som målsägande enligt hans uppfattning är ett typexempel på mål där det bör finnas ett målsägandebiträde med i hovrätten.

Klientens intresse först

Att hovrätterna nu arbetar för att få ökad användning av de möjligheter och den flexibilitet som EMR erbjuder är inget som advokaterna har något emot. Carla Pantzar konstaterar att det är förståeligt att de pressade domstolarna behöver öka sin effektivitet, och att alla parter vinner på att advokater och åklagare blir tydligare och mer genomtänkta i sin processföring.

Bengt Ivarsson är lite mer skeptisk till talet om förbättringar i processen.

– Jag tycker det är bra om man gör på ungefär samma sätt, men det gäller då också att man hittar lösningar som inte bara är bra för hovrätten utan också för parterna, oavsett om det är advokater som klagar eller andra inblandade, säger han.

Ett sätt att hitta dessa lösningar, som gynnar alla, är att ha en dialog mellan de olika parterna i brottmålsprocessen.

– Det gör att vi tillsammans kan hitta bra och fungerande lösningar. Det blir inte konstruktivt att köra någon form av kamp mot varandra. Utan hitta bra lösningar. Det gagnar alla, det gör allt smidigare och det ökar också sannolikheten att det blir korrekta domar.

Till syvende och sist måste också den enskilda advokaten själv fatta beslutet om vad som bäst gynnar klienten, snarare än vad som gynnar domstolen.

– Jag ska göra det för att jag behöver det för att tillvarata min klients intresse, helt oavsett om vad hovrätten tycker om mig. 

Målsägandebiträde i hovrätten

Från och med den 1 juli 2018 gäller förordnandet av ett målsägandebiträde till dess att tiden för att överklaga tingsrättens dom har löpt ut. Ett målsägandebiträde kan dock förordnas även i hovrätten om det finns behov av det.

Vid bedömningen av om målsägandebiträde ska förordnas ska hovrätten bland annat ta hänsyn till om målsäganden ska höras i hovrätten, vad som ska prövas i fråga om skadestånd och om det finns något annat särskilt skäl.

HD har i domar tydliggjort vad som kan utgöra ett behov av fortsatt förordnande. Bland annat ska presumtionen för att förordna målsägandebiträde vid sexualbrott även gälla i hovrätten.

Ett målsägandebiträde ska därmed förordnas, om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av biträde (NJA 2018 s. 922 ”Målsägandebiträdet i hovrätten”).

En annan faktor som ska spela roll enligt HD är om målsäganden har ett eget påföljds­yrkande, när åklagaren inte överklagat. Detta ska väga förhållandevis tungt vid bedömningen av om det finns behov av ett målsägandebiträde, men ger ingen automatiskt rätt till ett biträde i hovrätten (NJA 2021 s. 694 ”Målsägandebiträdet i hovrätten III”).