Advokaten och timkostnadsnormen

Jag verkar själv inom humanjuridiken, främst som brottmålsadvokat, och är ofta begränsad till att erhålla betalning för mitt arbete enligt timkostnadsnormen. En vanlig missuppfattning är att timkostnadsnormen bestäms efter förhandlingar mellan Advokatsamfundet och Domstolsverket/Finansdepartementet. Så är det inte. Regeringen har beslutat att timkostnadsnormen ska räknas upp enligt den modell som beskrivs i promemorian Förenklad modell för beräkning av timkostnadsnorm (Ju2017/06941/DOM). Timkostnadsnormen grundas på ett index för tjänster inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik som pub­liceras av Statistiska centralbyrån. Underlaget för nästkommande år ska grundas på utvecklingen mellan de två senaste helårsutfallen för detta index. Taxan har under de senaste åren inte ökat annat än marginellt från ett år till ett annat. År 2020 uppgick timkostnadsnormen till 1 404 kr (exkl. mervärdesskatt). För innevarande år är den bestämd till 1 476 kr, en blygsam ökning med ca 5 procent på fyra år. Vi upplever nu ett läge där inflationen är tvåsiffrig. Timkostnadsnormen borde under 2024 höjas kraftigt för att kompensera för allmänna kostnadsfördyringar till följd av inflation. Det kan den inte förväntas göra eftersom nuvarande modell har eftersläpning med jämförande index. Nuvarande inflations inverkan på index och timkostnadsnorm får inte genomslag under 2024.

Förutom de allmänna kostnadsfördyringarna i samhället som drabbar envar och den blygsamma höjningen av timkostnadsnormen, har det på senare år dykt upp ytterligare ett orosmoln. Jag tänker då på domstolarnas syn på det arbete som läggs ned varje dag av advokater och rättsliga biträden. Närmast dagligen får jag höra häpnadsväckande historier från kollegor om hur de har blivit prutade av domstolarna på ett sätt och med en argumentation som inte förekommit tidigare. Ersättningsposter som tidigare accepterats ifrågasätts numera. Advokater som begär ersättning för tidsspillan när de reser med tåg nekas detta med hänvisning till att de borde ha kunnat arbeta på tåget; advokaters utlägg för hyrbil ersätts endast som resa med egen bil eftersom advokaten presumeras ha tillgång till egen bil. Det finns många fler exempel på orättfärdiga och respektlösa prutningar.

Prutningarna kan delvis förklaras men inte förstås av enskilda kraftiga nedsättningar av arvoden till advokater som förekommit och som vunnit stort medieintresse. Prutningarna har inte endast drabbat den enskilde advokaten utan det har varit till men för kåren som helhet. Ett relativt fåtal har försämrat ryktet för kåren i stort. En annan förklaring till prutningarna kan vara en bristande förståelse för advokatens roll i rättsstaten och advokatens förhållande till klienten. Vikten av att alla har rätt till ett engagerat biträde som erbjuds rimligt arvode för sitt arbete kan inte nog understrykas.

En rättssäker prövning i domstol måste tillåtas kosta pengar. Advokater förväntas genomföra sitt uppdrag nitiskt med iakttagande av god advokatsed och måste erhålla rimlig ersättning för det arbete som utförs och inte utsättas för godtyckliga prutningar. Om ersättningen inte är rimlig och bemötandet i ersättningsfrågor inte förbättras, kommer rekrytering av nya advokater inom humanjuridiken att försvåras. Att de humanjuridiska advokatbyråerna framdeles kan rekrytera duktiga och engagerade jurister är en angelägenhet för rättsstaten.

Petter Hetta
Vice ordförande
Sveriges advokatsamfund