Fem frågor till Ann Törnkvist
Gola, vittna, dö – om vittnesmord och konsekvenserna för rättsväsendet
Nr 8 2020 Årgång 86Journalisten Ann Törnkvist har följt upp sin bok om Södertäljenätverket med en ny bok om gängkriminalitet. ”Gola, vittna, dö” handlar om José, mördad tillsammans med sin fru sedan han hade blivit vittne till ett mord. Det betecknas som Sveriges första vittnesmord.
Hur har du gått till väga för att få inblick i tystnadskulturens värld?
– När det gäller brottslingar är svårigheterna med att få dem att prata med journalister i sig ett kvitto på tystnadskulturen. Det krävs inte mycket mer än att läsa förundersökningsprotokoll för att förstå rädslan. Men i det här målet ställde alla vittnen upp och hördes i rätten.
Har du haft kontakt med några advokater?
– Sargon De Basso, som inte var inblandad i Hallonbergenmålet, är med i Gola, vittna, dö och varnar för populistisk rättspolitik. Carla Pantzar, som försvarade ledargestalten, har gett en intervju. Slutligen har jag pratat med Mathias Blomberg som var Josés målsägandebiträde i Umeå för tjugo år sen. Han berättade hur mycket han respekterade och gillade José, som han beskrev som ”genomsyrad av rättspatos”, och att José hatade droghandeln av privata skäl. Det är inte konstigt att José försökte hjälpa polisen. Han var en god om än vingklippt man.
Hur kan utvecklingen vändas?
– En viktig fråga handlar om påföljd. Man kan fråga sig varför vittnen ska riskera sina liv när de dömda får komma hem efter så kort tid.
Borde möjlighet till anonyma vittnesmål införas?
– Nej. För det första är det rättsosäkert, för det andra skulle det inte göra någon skillnad i oändligt många brottmål. I Hallonbergen hade det varit uppenbart för de tilltalade vem som vittnade mot dem. José behövde vittnesskydd. Men utredningens komplexitet och Josés ovilja att förhöras visade sig vara en dödlig kombination.
Finns andra sätt för effektiva brottsutredningar, när vittnen är rädda att tala med polisen?
– Jag är tveksam till att avskaffa omedelbarhetsprincipen, av det enkla skäl att vittnen kanske då tiger redan i förhör. Deras uppgifter behövs för att ens kunna gå vidare med utredningen.
– En lösning vore att utreda snabbare så att misstänkta häktas. I Josés fall är det ytterst tragiskt att hans uppgifter, om han hade låtit sig förhöras, kunde ha lett till att männen som senare mördade honom hade häktats. Men vad krävs för att utredningar ska gå snabbare? Polisen lägger redan enorma resurser på morden och rättsprocessen måste förbli rättssäker. Vad är avkastningen moraliskt om det svenska samhället sabbar rättssäkerheten? Självklart ska polisen få fler operativa metoder, men även där måste vi vara försiktiga. Den dag Sverige blir en polisstat går jag i pension.