Så kan skadelidandes rätt till en rättvis prövning i personskadeärenden stärkas

Skadeståndskollegiet bildades 1995 och består i dag av 14 advokater med särskilt intresse för skadestånds- och försäkringsrätt. Vi företräder tusentals personer som exempelvis har skadats i trafiken, i vården eller på arbetsplatser. Nuvarande och tidigare medlemmar i kollegiet har företrätt och företräder drabbade i bland annat neurosedynskandalen, Estoniakatastrofen och narkolepsisjuka efter Pandemrixvaccinationen. En av uppgifterna för kollegiet är att verka för att drabbade personer erhåller den ersättning som de har rätt till samt att hanteringen från försäkringsbolag och andra sker på ett rättssäkert sätt.

Varje år drabbas cirka 30 000 av personskador i trafiken. Drygt 200 personer omkommer.

Ett stort antal personer drabbas också av patientskador (endast cirka 21 000 anmälda skador per år trots att utredningar visar att 100 000 skadas), läkemedelsskador, ansvarsskador, olycksfallsskador och andra typer av skador vid exempelvis transporter eller via luftfart.

När dessa personskador skall regleras är det ett komplicerat system av olika ersättningskällor som skall tillämpas. När ersättning utges på skadeståndsrättslig grund är den absolut viktigaste ersättningsposten ersättning för inkomstförlust. För de personer som aldrig kommer ut i förvärvslivet alternativt aldrig kan återgå i arbete efter en personskada är det mycket betydande belopp som skall utbetalas av försäkringsbolagen. Kostnaderna för att ersätta en person som aldrig kommer ut i förvärvslivet och som erhåller aktivitetsersättning och sedermera sjukersättning på garantinivån uppgår till cirka 18–20 miljoner kronor för en medelinkomsttagare. 

De skadelidande har stora problem att själva ta tillvara sin rätt med hänsyn till de komplicerade regelverken och med hänsyn till att de ofta, efter skadorna, inte är kapabla att själva driva ersättningsfrågorna. Fram till 1988 kunde rättshjälp beviljas för biträde av advokat vid personskadereglering. Denna möjlighet togs bort efter överenskommelse mellan staten och försäkringsbranschen. Försäkringsbranschen åtog sig att svara för biträdeskostnader vid trafikskador och ansvarsskador. Detta åtagande har dock urvattnats med tiden. Ett fåtal försäkringsbolag följer detta så kallade frivilliga åtagande fullt ut. Vid reglering av exempelvis patientskador, läkemedelsskador och olycksfallsskador finns ingen möjlighet till ersättning för ombudskostnaderna. De flesta försäkringsbolag har också tagit bort möjligheten att nyttja rättsskyddet vid överprövning av ersättningarna i de olika nämnderna. 

Vi anser att ombudskostnaderna, efter behovsprövning, bör ersättas vid trafikskador, patientskador, läkemedelsskador och ansvarsskador. Lämpligen införs bestämmelser om ersättning för ombudskostnader i trafikskadelagen, patientskadelagen och vad gäller läkemedelsskador och ansvarsskador i försäkringsavtalslagen.

Det kan anmärkas att frågan om ombudskostnader vid personskadereglering har debatterats i riksdagen ett antal gånger; se exempelvis motion 2007/08:C357. 

När den skadelidande och försäkringsbolaget inte kommer överens om vilken ersättning som skall utges har den skadelidande möjlighet att begära prövning i nämnd (Trafikskadenämnden, Ansvarsförsäkringens personskadenämnd, Patientskadenämnden samt Läkemedelsskadenämnden). Dessa nämnder avger endast rådgivande yttranden. Parterna kan således välja huruvida de vill följa yttrandet eller ej. Den skadelidande har ingen möjlighet att företräda inför nämnden eller åberopa muntlig bevisning. Nämndens yttrande bygger således på det skriftliga underlaget som finns i ärendet.

Accepterar den skadelidande inte nämndens yttrande, alternativt när försäkringsbolaget inte accepterar ett för den skadelidande positivt utfall, återstår endast prövning i domstol. Domstolsprocesser i personskademål är ofta omfattande och mycket kostsamma för den skadelidande vid en negativ utgång. I de flesta fall kan någon form av rättsskydd nyttjas. Rättsskyddet täcker dock ofta endast en mindre del av rättegångskostnaderna. I dagsläget har nästan ingen råd att stämma ett försäkringsbolag i domstol. 

En grundsten i en demokrati är att medborgarna har en möjlighet att vända sig till en fristående domstol när tvist uppstår med exempelvis ett försäkringsbolag, myndigheter eller andra; se artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EKMR. 

Ett sätt att lösa detta omfattande problem vore att rättsskyddsmomenten i de olika försäkringarna förbättrades på ett sådant sätt att de ekonomiska riskerna för den skadelidande minskade drastiskt. Det förutsätter dock att försäkringsbolagen är intresserade av en sådan justering av rättsskyddsmomenten. Vid samtal med Svensk försäkring (försäkringsföretagens branschorganisation) har dock framkommit att försäkringsbranschen inte är intresserade av en sådan justering. Svensk försäkring menar att det är statens ansvar att se till att medborgarna har tillgång till domstolsprövning. 

En annan lösning vore att rättshjälpen förbättrades avsevärt alternativt att staten, exempelvis via SBAB, tillhandahåller en bra rättsskyddsförsäkring som kan tecknas av medborgarna. Det kan i detta sammanhang anmärkas att flera fackföreningar har tagit fram mycket bra rättsskyddsförsäkringar som täcker juristkostnaderna i en rad juridiska angelägenheter. I många andra länder finns det också möjlighet att teckna en särskild rättsskyddsförsäkring med höga försäkringsbelopp. 

Skadeståndskollegiet har också ett mer omfattande förslag som ser ut enligt följande: 

1. En fast skiljenämnd bildas dit den skadelidande kan vända sig antingen innan prövning i någon av ovan nämnda nämnder alternativt efter nämndsprövning. Skiljenämndens beslut skall inte kunna överklagas. Skiljenämnden kan exempelvis bestå av en ordförande som är lagfaren, gärna med specialistkompetens, samt två representanter för de skadelidande samt två representanter för försäkringsbranschen.

Ett sådant system används vad gäller Afa-försäkringarna. Där prövas tvistiga frågor först i en nämnd och därefter, om försäkringstagaren så önskar, i en skiljenämnd. Försäkringstagaren har ingen möjlighet att överklaga skiljenämndens avgörande. Däremot kan försäkringstagaren välja att gå direkt till domstol utan prövning i skiljenämnden.

Kostnaderna för denna skiljenämnd skall bäras av dem som är huvudmän för de fyra olika nämnderna. 

2. Den skadelidande skall kunna påkalla muntlig förhandling vid skiljeförfarandet. Muntlig förhandling skall hållas om inte skiljenämnden finner att det är uppenbart obehövligt. Vid den muntliga förhandlingen kan den skadelidande åberopa både skriftlig och muntlig bevisning. 

Ett sådant förfarande tillämpas i Statens skaderegleringsnämnd enligt lagen (2016:417) om statlig ersättning till personer som insjuknat i narkolepsi efter pandemivaccinering och lagen (2021:1070) om statlig ersättning för personskada orsakad av vaccin mot covid-19. Statens skaderegleringsnämnds beslut går inte att överklaga. 

3. Om den skadelidande förlorar i skiljenämnden skall skiljenämnden kunna förordna att vardera parten skall bära sina rättegångskostnader under förutsättning att den skadelidande hade skälig anledning att få saken prövad i skiljenämnden.

Motsvarande regel finns i 6 kap. 7 § skadeståndslagen. Domstolen kan, enligt denna paragraf, besluta att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om enskild som förlorat målet hade skälig anledning att få saken prövad. Denna paragraf gäller endast mål om ersättning enligt 3 kap. 4 § i skadeståndslagen, det vill säga ersättning som staten eller kommun har att utge på grund av att den skadelidandes grundläggande fri- och rättigheter enligt regeringsformen eller europeiska konventionen kränkts. En motsvarande regel skulle utan problem kunna införas vid det av oss föreslagna skiljeförfarandet. 

Ovan föreslagna skiljeförfarande förutsätter att den skadelidande har ekonomiska förutsättningar att anlita ombud. I den frågan: se ovan vad som anförts angående rättsskydd och rättshjälp. 

Vi har här beskrivit enbart problemet med tillgång till en rättvis prövning i personskadeärenden. Med hänsyn till domstolarnas väldigt långa väntetider och de skenande rättegångskostnaderna ser vi inget som hindrar motsvarande lösning i ärenden som till exempel fel i fastighet eller andra typer av tvister.

Medlemmar i Skadeståndskollegiet
Mats Wikner, Falun
Tove Rolfsdotter, Göteborg
Malin Christensson, Båstad
Sten Broman, Stockholm
Thomas Johanson, Stockholm
Catharina Wikner, Falun
Monique Carden, Malmö
Anders Rosenhall, Västerås
Veronica Johansson, Norrtälje
Christina Marmolin, Stockholm
Silvia Widén, Lund
Emelie Righammar, Stockholm
Magnus Forsman, Piteå
Victor Gullers Ahlin, Malmö

Skadeståndskollegiet grundades 1995 av sju advokater  (Mats Wikner är  en av grundarna, resterande sex har antingen avlidit eller avgått på grund av ålder).  Kollegiet har sammankomster  två–fyra gånger om året. Till  sammankomsterna bjuder man ofta in intressanta personer som i sina yrken sysslar med  skadestånds- och/eller försäkringsrättsliga frågor. I övrigt utbyter de erfarenheter med varandra samt försöker påverka makthavare i ”rätt riktning”. Några av medlemmarna i  Skadeståndskollegiet har exempelvis under 2024 träffat riksdagsledamöter från nästan samtliga partier för att diskutera rättssäkerhetsfrågor.