Har aldrig ångrat sitt yrkesval

Riksåklagaren huserar i Generalitetshuset på Östermalmsgatan i Stockholm, en hög och massiv byggnad uppförd på 1910-talet. Förutom två luftiga Carl Milles-skulpturer som svävar på pelare framför huset får besökare också begrunda inskriptionen ”Exercitus sine duce corpus est sine spiritu”, på svenska ”En armé utan ledning är en kropp utan själ”. 

Här inne leder riksåklagare Katarina Johansson Welin sin armé från ett hörnrum. Hon själv är varken särskilt militärisk eller skrämmande; klädd i färgsprakande blusjacka och smittande entusiastisk när hon tar emot med ett stort leende. 

Ett samtal med riksåklagaren i dessa tider måste starta med frågan om gängkriminalitet. Situationen är, som Katarina Johansson Welin uttrycker det, utmanande och resurskrävande. 

– De grova brotten kräver åklagare med erfarenhet och kompetens. Och dem har vi haft ont om, säger Katarina, som för­klarar att bristen beror på att myndigheten under ett antal år anställde ganska få aspiranter. 

Detta har förändrats nu. Sedan 2019 har Åklagarmyndigheten vuxit från 1 400 anställda till över 2 100 i dag. Antalet åklagare har under samma period stigit från omkring 950 till 1 350. Men växandet tar tid och kräver mycket utbildning och handledning innan de nya åklagarna är färdiga att hantera de svåra målen. 

För att klara situationen har myndigheten också behövt förstärka med andra personalkategorier. Ett exempel är beredningsjurister, där antalet gått från sex till över etthundra i dag. Åklagarmyndigheten har också behövt satsa mycket på säkerheten. 

Precis som det övriga rättsväsendet ska Åklagarmyndigheten också bedriva sin verksamhet inom ramarna för en snabbt föränderlig lagstiftning. 

– Vi har ett väldigt högt lagstiftningstempo. Det påverkar oss alla att hantera ny lagstiftning så att den får effekt, säger Katarina.

Var värre än de trodde

Brottsutvecklingen har alltså inneburit mycket arbete inom Åklagarmyndigheten. Det är ett arbete som varit framgångsrikt. Katarina pekar på statistik över åtal och lagföring, där siffrorna gått tydligt uppåt under de senaste åren. Mellan åren 2018 och 2023 ökade antalet fällande domar för grova brott, inklusive försök och förberedelse, med 48 procent. 43 procent fler lagfördes för mord 2024 än år 2020. Ökningen i lagföring för grovt vapenbrott samma period är 72 procent, och för allmänfarlig ödeläggelse svindlande 485 procent. 

Polis och åklagare har också fått en rad nya verktyg att arbete med. En annan sak som bidragit är att krypterade appar kunnat knäckas. Först ut var Encrochat, som gav värdefull kunskap och insikter om hur man kunde arbeta. Men också en skrämmande insikt. 

– Jag tror att många, precis som jag, kände att det var ännu värre än vad vi trott. Det var mer narkotika i omlopp. Vi fick se hur kriminella sitter och bestämmer vem som ska mördas och inte. 

Mycket finns förstås kvar att göra för att bromsa gängkriminaliteten. Samtidigt får inte övriga brott glömmas bort. Katarina lyfter fram exempelvis våld mot särskilt utsatta personer, som kvinnor och barn. 

Myndigheternas hårda satsning på att bekämpa den organiserade brottsligheten, och de många nya lagar och tvångsmedel som tillkommit har kritiserats för att kränka den personliga integriteten, inte minst av Advokatsamfundet. Katarina förstår att utvecklingen kan oroa.

– Om vi backar bandet 10–15 år så har balanspunkten mellan brottsbekämpning och integritet förändrats på grund av den brottsutvecklingen vi har haft, säger hon, och tillägger att det naturligtvis är viktigt att skydda integriteten. 

Måste erbjuda utveckling

Åklagarmyndigheten har under de senaste åren växt ordentligt. Rekryteringen har förmodligen fått hjälp på traven av att myndigheten i en rad år legat högt upp på rankingföretagets Universums listor över studenternas drömarbetsplatser. I den senaste undersökningen kom myndigheten på andra plats, 2022 knep man topplatsen. Framgångarna visas stolt upp, i form av en rad diplom på väggarna i Åklagarmyndighetens reception. 

Huvudorsaken tror Katarina Johansson Welin är arbetets innehåll. 

– Det är ett fantastiskt intressant och roligt arbete. Många som söker sig hit känner också att de vill bidra till samhället, till demokratin. Det får man verkligen jobba med här, säger hon.

Förutom en framgångsrik rekrytering har Åklagarmyndigheten också en låg personalomsättning. För att det ska förbli så krävs arbete, konstaterar ­Katarina. 

– Vi har lagt jättemycket på grundutbildning och handledning. Nu måste vi se till att de som kommer till oss kan känna att de utvecklas. Vi måste ha utvecklingsmöjligheter, karriärvägar och vidareutbildning, säger hon, och berättar om hur myndigheten exempelvis infört möjligheten att under en tid prova på arbete inom ett annat fält än det egna. 

En annan orsak till att Åklagarmyndigheten kan locka till sig och behålla med­arbetare är ett gediget arbetsmiljöarbete, påpekar Katarina Johansson Welin. Dessutom kan två eller till och med tre åklagare dela på uppdraget i stora och komplexa mål, allt för att de ska kunna samarbeta och dela på bördorna.  

Åklagarna arbetar med så kallad förtroendearbetstid, och det ligger i arbetets natur att det periodvis kan bli mycket intensivt. Att då ge möjlighet till återhämtning är avgörande. Åklagarna har också möjlighet att få handledning, exempelvis i form av psykologsamtal, när uppdraget blivit psykiskt tungt. 

– Vi arbetar också mycket med ledarskapet. Det är viktigt att vi har bra chefer och ledare om detta ska fungera, säger Katarina, som själv gått flera chefs- och ledarskapsutbildningar. 

Gör något för samhället

Katarina Johansson Welin talar engagerat och med tydlig glädje om Åklagarmyndighetens arbete. Så är också myndigheten hennes yrkesmässiga hem sedan många år tillbaka. Och beslutet om arbetsplats fattades tidigt.

– Min pappa var brottmålsadvokat, och jag blev tidigt intresserad av rättsprocessen och gick på rättegångar, berättar Katarina.

Yrkesvalet avgjordes när hon under studietiden på juristlinjen såg en kvinnlig åklagare uppträda i en av pappans rättegångar. 

– Hon var så otroligt bra! Det var driv i henne och hon var ambitiös och pedagogisk, säger Katarina, som där och då fattade beslutet att bli åklagare.

Vad är det allra bästa med att vara åklagare? 

– Det bästa med att vara åklagare är att man gör någonting för samhället. Det har alltid varit min drivkraft. Men också att ingen dag är den andra lik. Du kommer till jobbet som åklagare och vet inte riktigt vad som ska hända, säger Katarina, och fortsätter att räkna upp fördelar: samarbete med andra myndigheter, processen i rätten och fantastiska kollegor. 

Samtidigt är åklagarrollen tidvis krävande. För Katarinas del var den tuffaste perioden den när hon kombinerade arbetet vid den internationella åklagarkammaren med att vara mamma till tre barn. Arbetet innebar mycket resor och långa perioder hemifrån, då maken fick ta hela det praktiska ansvaret för familjelivet. 

Sitt yrkesval har hon aldrig ångrat.

– Jag har haft ett fantastiskt yrkesliv och har alltid trivts på de funktioner jag haft. 

Skapar förtroende

Att riksåklagaren trivs med sin roll märks. Hon är engagerad och söker ofta ögonkontakt, men är samtidigt varm. 

Vad kännetecknar en bra åklagare?

– Ett gott omdöme. Fötterna på jorden, nyfiken och drivande. Hon eller han ska vara ambitiös och professionell, aldrig ironisk, aldrig arrogant. Åklagaren måste ha klart för sig att ”det här gör jag för samhället”. Det är inget personligt, ingen prestige, ingen tävling, svarar Katarina Johansson Welin, som återkommer till just åklagarrollen och vikten av professionalitet flera gånger under samtalet. 

I denna professionalitet ingår också att respektera och förstå de andra rollerna i rättsväsendet, som försvararens, påpekar Katarina. Hon tror att professionalism är nyckeln till att få en god stämning i rättssalen. 

– Alla aktörer i rättssalen är professio­nella. Däri ligger också hur vi bemöter varandra. Man kan, både som åklagare och advokat, vara drivande, ha sina olika roller, vara engagerad och så vidare, men ändå göra det professionellt, säger hon och fortsätter:

– Det är vi tillsammans i rättssalen som också skapar förtroendet för rättsväsendet.