Advokat blev principal genom sitt agerande

En biträdande jurist var anställd på en advokatbyrå med flera kontor och arbetade på byråns kontor i residensstaden. Hon förordnades som boutredningsman i ett dödsbo efter en avliden man.

På grund av oenighet mellan dödsbodelägarna, särskilt mellan den efterlevande makan och en av den avlidnes söner från tidigare äktenskap, ansökte den efterlevande makan om att en boutredningsman skulle förordnas. Oenigheten gällde bland annat den avlidnes enskilda näringsverksamhet. Sonen ville driva verksamheten vidare, trots övriga dödsbodelägares invändningar.

En första boutredningsman som förordnades entledigades efter kort tid. I stället förordnades den biträdande juristen som boutredningsman. Samma dag som hon förordnades vände hon sig till en advokat anställd på ett annat av advokatbyråns kontor i en mindre stad, som hade erfarenhet av liknande uppdrag. Hon förklarade att dödsboutredningen var komplicerad och bad om hans bistånd. I fortsättningen gav advokaten juristen råd och rekommendationer i ärendet via telefon och e-post.

I boutredningens inledningsskede beslöt den biträdande juristen, i samråd med en advokat på det advokatkontor där hon var verksam, att driva näringsverksamheten vidare. Advokaten på det mindre kontoret var tveksam till det beslutet.

Fyra veckor efter förordandet blev advokaten på det mindre kontoret kontaktad av en annan advokat på det kontor där den biträdande juristen var verksam, som förklarade att juristens arbetssituation hade blivit ohållbar bland annat på grund av arbetet med boutredningen.

Advokaten på det mindre kontoret konstaterade en vecka senare att den biträdande juristen inte kunde driva ärendet framåt på ett konstruktivt sätt. Han rekommenderade henne att begära sitt entledigande och att begära ett skyndsamt interimistiskt förordnande av en ny boutredningsman. Juristen följde rådet. För att undvika att försitta tid upplyste hon tingsrätten om att advokaten på det mindre kontoret kunde åta sig förordnandet. Men efter en anmärkning från den efterlevande makans ombud avböjde advokaten uppdraget.

Det fick till följd att det drog ut på tiden att utse en ny boutredningsman, vilket medförde dröjsmål med beslut i vissa frågor i dödsboet. Advokaten har själv uppgivit att han brast i att följa upp ärendet och att ge den biträdande juristen relevant information. Advokatbyråns rutin att kommunicera meddelanden från parter med alla dödsbodelägare löpande hade brustit, och juristen har vidgått att hon inte besvarade ett e-postmeddelande i rimlig tid.

Den efterlevande makan anmälde den biträdande juristen till Advokatsamfundets disciplinnämnd. Hon framförde en rad anmärkningar mot hur juristen hade utfört uppdraget. Bland annat anmärkte hon på juristens kommunikation med dödsbodelägarna.

På fråga från disciplinnämnden förklarade advokaten på det mindre kontoret att han inte hade fått någon annan uppfattning än att den biträdande juristen hade nödvändig kunskap för att hantera ett uppdrag som boutredningsman. Han hade även förlitat sig på att de uppdrag juristen åtog sig var förankrade med hennes principal på advokatbyrån.

Disciplinnämnden konstaterade i sitt beslut att advokaten på advokatbyråns mindre kontor genom sitt agerande fick anses ha haft rollen som den biträdande juristens principal i ärendet efter det att hon åtog sig uppdraget som boutredningsman.

Disciplinnämnden utgick från att uppdraget som boutredningsman är personligt och att den som åtar sig ett sådant uppdrag förutsätts ha tillräcklig erfarenhet och kompetens.

Enligt disciplinnämnden brast den biträdande juristen till viss del i handläggningen, bland annat i fråga om kontakterna med dödsbodelägarna. Dessutom hanterades vissa frågor med dröjsmål på grund av att den biträdande juristen begärde sitt entledigande.

Disciplinnämnden fann att den biträdande juristen hade åsidosatt god advokatsed och att advokaten på det mindre kontoret hade brustit i sitt handlednings- och övervakningsansvar. Därför tilldelade disciplinnämnden advokaten erinran.

Disciplinnämndens beslut 24/1102