Reflektion och kunskap vid digital konferens

Årets Rakelkonferens var den fjortonde i ordningen, men blev också den första digitala. 107 deltagare, drygt hälften advokater eller biträdande jurister, deltog via mötesappen Teams. Årets konferens fick en ny form också på annat sätt, genom att programmet tagits fram med utgångspunkt i svaren på en enkät som sändes ut under våren, i samband med att den ordinarie Rakelkonferensen ställdes in.

I centrum av konferensen stod fyra erfarna Storhildor, lagmannen Lena Egelin, ordföranden i Högsta förvaltningsdomstolen Helena Jäderblom, advokaten Eva Hägg och polismästaren Carin Götblad, som delade med sig av sina erfarenheter av karriär och chefskap. Panelen samtalade omkring tre olika frågeställningar som tagits fram utifrån enkätsvaren. Samtalet modererades av Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander.

Den första diskussionspunkten handlade om ledarskapet och möjligheten att avancera inom rättsväsendet och advokatkåren, ett område där många enkätbesvarare uttryckt en del missnöje. Paneldeltagarna var här ense om att både strukturella och individuella faktorer kan spela roll. Exempelvis har domstolarna en tydlig karriärväg, där individuella chefer inte på egen hand kan lyfta upp medarbetare till chefspositioner.

– Det är ingen bra idé att ändra systemet med Domarnämnden som föreslår och regeringen som beslutar vem som ska utnämnas. Det ska vi vara rädda om, bland annat med tanke på domarnas oberoende och självständighet, sa Helena Jäderblom, och fortsatte:

– Däremot kan vi som chefer hitta talangerna och uppmuntra dem. Domarkollegan Lena Egelin höll med om att hon som chef kan stödja sina medarbetare på många olika sätt, men konstaterade också att hennes generation av domstolschefer är självlärda i ledarskap.

Satsningen för att få fler kvinnliga ledare har gått långsammare på advokatbyråerna än i rättsväsendet, konstaterade Mia Edwall Insulander, som frågade Eva Hägg varför det är så. Eva Hägg konstaterade att det idag är en central fråga på advokatbyråerna och något man arbetar mer professionellt med än tidigare.

– Det är viktigt att coacha och hitta vägar för de som vill och är intresserade av ett ledarskap, sa Eva Hägg.

Carin Götblad, tills helt nyligen regionspolischef i polisregion mitt, berättade att hon arbetat strategiskt och framgångsrikt just med att öka andelen kvinnliga chefer i sin region. Det går dock inte att slappna av bara för att de kvinnliga ledarna blivit fler, påpekade hon.

– Så snart man släpper arbetet för detta så minskar andelen kvinnor igen. I typiskt manliga miljöer tycks det vara så att chefer lätt faller tillbaka till att rekrytera dem som liknar dem själva mest, sa Götblad.

Olika erfarenhet av rörligheten
Den andra frågan rörde rörligheten på juristarbetsmarknaden. En stor del av dem som besvarat enkäten hade här uppgett att de inte planerade att stanna någon lång tid på den nuvarande arbetsplatsen, berättade Mia Edwall Insulander, och frågade de fyra paneldeltagarna hur de planerat sina karriärer.

Erfarenheterna såg olika ut. Domarna Helena Jäderblom och Lena Egelin pekade på att domarbanan i sig innebär att man får pröva en mängd olika uppgifter.

– Ska man göra reklam för domarbanan så är det ett starkt argument: att vi gör så mycket, sa Egelin, som också konstaterade att domstolarna har en viktig utbildande funktion, vilket kräver en stor rörlighet i vissa grupper av medarbetare.

Domarbanan har dessutom öppnats allt mer, vilket är bra och bidrar till en kvalitetshöjning när exempelvis advokater och åklagare kommer in i domstolarna, enligt de båda domarna. Inom polisen har problemet snarast varit att medarbetare stannar hela livet, påpekade Carin Götblad.

Hon själv utgör dock ett undantag. Att hon under en period lämnade Polismyndigheten för att vara chefsjurist på Statens institutionsstyrelse sågs inte med blida ögon av alla inom Polisen, men det gav oerhört mycket, fastslog Carin Götblad, som tillade att detta var 25 år sedan.

– Nu uppmuntrar vi externa erfarenheter. Götblad berättade också att Polisen får in ganska många ansökningar från både Åklagarmyndigheten och från advokatbyråerna.

– Det är jag glad för, eftersom det höjer den rättsliga nivån inom myndigheten. Det är viktigt att vi vårdar dessa medarbetare, sa Carin Götblad.

Familjeliv kontra karriär
Den sista diskussionspunkten tangerade ett ämne som ibland ses som lite känsligt: Kan det vara så att kvinnor helt enkelt värderar familj och andra så kallade mjuka värden högre än män, och att det delvis förklarar kvinnors sämre karriärmöjligheter?

Oavsett värderingar så visade enkätsvaren att kvinnor upplever sig ta ett större ansvar för familjelivet, att de är mer stressade än sina manliga kolleger. Så, frågade Mia Edwall Insulander, hur svårt är det att kombinera föräldraskap med en juristkarriär?

– Det går men det är svårt, fastslog Carin Götblad, som själv varit ensamstående mamma under sin karriär. Hon tillade att det inte går att få allt, men i ett jämställt förhållande kan parterna turas om att satsa på karriär och att ta ansvar för familjelivet.

Även Lena Egelin och Eva Hägg bekräftade bilden av att kvinnor generellt tar mer ansvar för barn och familj och och är den som planerar i en familj.

Finns det också olika förväntningar på kvinnor och män, och gör det att personer bedöms olika beroende på kön? Ja, sa Carin Götblad. Men Helena Jäderblom opponerade sig en aning.

– Jag känner inte igen mig i det. Att vissa känner så är sorgligt. Kanske förväntar många olika reaktioner som inte finns egentligen, sa Jäderblom, och tillade att de egna förväntningarna och kraven, dem får man helt enkelt släppa.

Konferensen avslutades med en frågestund, som delvis kom att handla om kvinnors och mäns olika förhållande till arbetet, men också om vikten av att kunna stå emot omgivningens och sina egna krav på ett visst uppträdande.

Rakelkonferensen var ursprungligen planerad att hållas i Stockholm i mars, men fick ställas in på grund av corona­pandemin. ¶

Tom Knutson, Ulrika Öster