HFD:s dom om styrelsearvoden
”En märklig dom”
Nr 2 2020 Årgång 86Det blev ingen ändring av praxis för beskattning av styrelseuppdrag, trots att Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde frågan i plenum. Nu behövs lagändringar, anser advokaterna som drivit målet.
Högsta förvaltningsdomstolens, HFD:s, dom från december, om beskattning av styrelsearvoden, har väckt mycket uppmärksamhet. HFD valde i domen att stå fast vid sin tidigare praxis enligt HFD 2017 ref. 41 som säger att styrelseuppdrag ska beskattas hos styrelseledamoten personligen och inte hos hans eller hennes bolag.
Advokat Biörn Riese, som drivit frågan, tycker att domen är märklig.
– Domen var efterlängtad eftersom advokatkåren äntligen skulle få svar på vad som gäller för beskattning av styrelseuppdrag som advokater har. Frågan var om presumtionen enligt den av HFD fastlagda huvudprincipen verkligen ska tillämpas även för advokater. När HFD sedan gjorde det till ett plenummål utgick alla från att HFD även skulle resonera kring och kanske ompröva själva huvudprincipen, säger Riese.
Besvikelsen blev därför så mycket större när avgörandet väl kom.
– HFD har varken resonerat kring huvudprincipens tillämpning för advokater eller kring upprätthållandet av huvudprincipen som sådan. Domen handlade i stället om vad som generellt ska gälla för en ändring av HFD:s rättspraxis. Det var ju inte den frågan jag hade väckt, säger Biörn Riese.
Även advokat Börje Leidhammar, ombud i målet, är förvånad över att HFD höll fast vid tidigare praxis, trots att målet avgjordes i plenum av samtliga justitieråd.
– Högsta förvaltningsdomstolens majoritet hade här en möjlighet att i enlighet med de sex skiljaktigas mening i sak anpassa rättsläget till vad som gäller för andra advokaters personliga uppdrag, påpekar han.
Det faktum att mer än en tredjedel av justitieråden ville frångå tidigare praxis lär inte spela någon roll för den fortsatta rättstillämpningen, tror Börje Leidhammar.
– Inte så länge nuvarande lagstiftning är oförändrad, säger han.
Såväl Börje Leidhammar som Biörn Riese pekar på att styrelseposter är vanliga uppdrag för advokater, och att de har stora likheter med många andra advokatuppdrag, som beskattas i bolaget.
– De flesta advokatuppdrag har liksom styrelseuppdrag en personlig prägel, försvarare, likvidator och konkursförvaltare till exempel. Advokatens styrelseuppdrag ingår rent praktiskt och handläggningsmässigt med nödvändighet i advokatverksamheten, och kräver till exempel en intressekonfliktprövning, säger Biörn Riese som också påpekar att styrelseuppdrag liksom all annan advokatverksamhet står under tillsyn av Advokatsamfundets disciplinnämnd.
Förutom att själva principen, att styrelsearvoden inte får tas upp som inkomst i advokatfirman, är märklig, har den också enligt Biörn Riese haft en negativ inverkan på rekryteringen av styrelseledamöter.
Börje Leidhammar anser att det nu behövs lagändringar.
– Uppdrag i advokatverksamhet ska enligt Advokatsamfundet redovisas av advokat i verksamheten. Den omotiverade skillnad som nu alltjämt kommer att föreligga mellan olika uppdrag i advokatverksamhet bör nu enligt min mening föranleda en begäran om lagändring från Advokatsamfundet.
Om domen
Styrelsearvoden ska även fortsättningsvis beskattas hos styrelseledamöterna personligen och inte i deras bolag. Det framgår av Högsta förvaltningsdomstolens dom från december förra året.
HFD fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked och lutar sig liksom nämnden mot tidigare praxis. Domstolen menar att det inte framkommit något som gör att en ändring av praxis framstår som angelägen.
Frågan avgjordes i plenum av samtliga 16 justitieråd. Sex av justitieråden var skiljaktiga och ansåg att det fanns skäl att frångå tidigare praxis och se styrelsearvoden som intäkter i ett advokatbolag.