Säkerhetspolisens utmaningar
Nr 2 2011 Årgång 77Säpos främsta mål är att förebygga och avslöja brott snarare än att utreda när ett brott väl har begåtts.
Enligt Anders Danielsson är det viktigt för Säkerhetspolisen, Säpo, att delta i samhällsdebatten och det offentliga samtalet för att berätta om hur Säpo ser på olika händelser och företeelser.
– Då fyller vi det tomrum som annars fylls av någon annan, till exempel någon ”expert” som sitter i en tv-soffa och vet bättre än vi. Det är bättre att vi då träder fram. Jag tror även att det finns ett stort intresse för vad vi gör, säger Danielsson och tillägger att dessutom florerar en rad myter om vad Säpo ägnar sig åt.
– Ska vi ändra mytbildningen om Säkerhetspolisen måste vi själva gå ut och tala, säger Anders Danielsson och menar att Säpo dras med ett visst ”trovärdighetsunderskott”. Ett sätt att minska detta underskott är att vara så öppen som det går mot omvärlden.
Säpos instruktion från regeringen är helt öppen, medan myndighetens regleringsbrev är hemligt – till skillnad från andra myndigheters.
Säpos uppdrag kan sammanfattas i tre punkter:
- Förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet.
- Bekämpa terrorism.
- Skydda den centrala statsledningen. Det handlar om att skydda statschefen, talmannen, regeringschefen, statsråden, riksdagsledamöterna samt kabinettssekreteraren och statssekreterarna. För närvarande handlar det om drygt 400 personer.
Myndighetens övergripande verksamhetsidé består i att göra fyra insatser:
- Bedöma hot
- Bedöma sårbarhet
- Reducera hot
- Reducera sårbarhet
Detta arbete tar enbart sikte på antagonistiska hot, till exempel från främmande makt eller extremister.
Säpos stora utmaning som kan göra Anders Danielsson sömnlös är att det kan bli sådana fasansfulla konsekvenser när Säpo misslyckas. Det i sin tur gör att Säpo fokuserar mycket på att förebygga och avslöja brott snarare än att utreda när ett brott väl har begåtts.
För att förhindra att det inträffar brott bedriver Säpo säkerhetsunderrättelseverksamhet. Det görs för att Säpo ska kunna reducera hot eller helst ta bort det innan det har blivit så allvarligt att det har skadat rikets säkerhet.
– Vårt arbete går ut på att förebygga, förebygga och förebygga! Det sker i det tysta och ger inte några tidningsrubriker, förtydligar Anders Danielsson och tillägger:
– Folk, som Jan Guillou till exempel, kan tycka att ”Säpo griper ju inte några spioner”, men det ska vi ju inte heller göra eftersom vi arbetar på ett annat sätt.
Danielsson betonar att Säpo aldrig agerar godtyckligt och att underrättelsearbetet stundtals innebär en svår balansgång.
– Vi måste ”ha på fötterna” när vi agerar. Ju längre vi väntar desto mer har vi på fötterna. Går vi in för tidigt har vi inte något att komma med, säger Anders Danielsson.
Säpo använder sig inte sällan av vad som kallas för ”interimistisk passivitet”. Säpo tänker ingripa men bestämmer själv plats och tid. Det finns ett risktagande i detta. Det nyligen inträffade terrorist-avslöjandet i Köpenhamn är ett sådant exempel. Säpo upptäckte hösten 2010 att ett terrorbrott i Danmark planerades.
– Vi kände till de misstänktas planer och intentioner rätt så tidigt. Men det är inte lätt att få någon fälld för stämpling till brott, säger Danielsson som menar att det är en balansgång där det å ena sidan gäller att vänta så länge att Säpo har tillräckligt för en fällande dom eller en reaktion från samhället, och å andra sidan inte vänta så länge så att de misstänkta terroristerna kan lyckas med sina planer.
– Under de misstänktas resa från Stockholm till Köpenhamn fanns det ett antal tillfällen då någonting kunde gå fel. Vi var tvungna att försäkra oss om att vi inte kunde tappa bort dem. Det handlar om risk management. Vi hade kunnat slå till i Stockholm, Jönköping eller Malmö.
Nu valde man att vänta till Köpenhamn för att få de misstänkta så nära det tänkta målet som möjligt och därmed stärka bevisningen.
– Vi kanske kunde ha ingripit tidigare men då skulle vi kanske inte få en fällande dom. Vi försöker att hela tiden ha kontroll på situationen. Se till att skadebegränsa så mycket som möjligt, förtydligar Danielsson.
Som polismyndighet har Säpo ett antal skyldigheter, till exempel att inleda förundersökning. Det kan diskuteras om detta är ett hinder eller inte, enligt Danielsson. I vissa länder är säkerhetstjänsterna rena civila myndigheter som MI5 i i Storbritannien och AIVD i Nederländerna. Det finns fördelar med att vara en polismyndighet, men det finns också fördelar med att vara en civil myndighet.
– Vore Säpo en ren civil myndighet så skulle vi inte hamna i de här svåra övervägandena, eftersom vi då lämnar över frågan om när ingripandet ska ske till den renodlade polismyndigheten. Jag har inget bra svar på vilket som vore bäst för Säpo. Det krävs mycket eftertanke, sammanfattar Anders Danielsson situationen.
Som polismyndighet har Säpo tillgång till polisiära tvångsmedel. En seglivad myt, som Danielsson vill avliva, är att Säpo har tillgång till tvångsmedel som är okända för allmänheten.
– Det finns inte någon för allmänheten okänd lagstiftning eller instruktioner som ger Säkerhetspolisen tillgång till andra hemliga tvångsmedel än de som den vanliga polisen har, säger Danielsson.
Säpo bedriver inte spioneri men väl kontraspionage, som syftar till att förebygga och avslöja spioneri, olovlig underrättelseverksamhet, företagsspioneri. Till olovlig underrättelseverksamhet räknas flyktingspionage. När det gäller företagsspioneri så är det Säpos arbetsområde enbart om främmande makt ligger bakom, annars är det den öppna polisens arbetsuppgift.
– Sverige anses av omvärlden vara duktiga på kontraspionage. Det svenska kontraspionaget omges av respekt, bedömer Danielsson.
Den absolut största delen av Säpos verksamhet sker i det dolda. Samtidigt är det en starkt sammanhållen organisation. På gott och ont, enligt Danielsson som anser att det kan finnas en risk för att bli samhällsfrånvänd.
– Vi har en gigantisk styrka. Vi läcker aldrig. Tänk hur mycket hemligheter det finns här, tänk på vad alla livvakter får se och höra, säger Danielsson och tillägger att åklagaren ofta kommer till Säpo då man har en känslig operation som absolut inte får läcka ut.
– Det är en trovärdighet vi har, som är en del av vårt varumärke. Det är en del av vår kultur, säger han.
En viktig del i arbetet mot terrorism är Nationellt centrum för terrorhotsbedömningar, NCT. Det är en permanent arbetsgrupp som finns formellt sedan 2008. Gruppen består av anställda från Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Försvarets radioanstalt och Säpo. Totalt 10–12 personer ingår i gruppen, som har ett roterande chefskap. NCT gör strategiska bedömningar av terrorhot riktade mot Sverige och mot svenska intressen utomlands. Under den senaste tiden har det kommit många NCT-rapporter, och det var NCT:s bedömning som var grunden för Anders Danielssons beslut att höja terrorhotsnivån i höstas.
I Säpos hotbedömningar laborerar man något förenklat med tre kriterier: vad har aktören för avsikt, förmåga och vilken är risken för ett terrorbrott. Det som prioriteras idag är främst våldsbejakande islamistisk extremism.
Sverige tilldrar sig mycket intresse från andra länders underrättelsetjänster. Ett femtontal länder har underrättelseofficerare placerade i Sverige. Vissa av dem uppträder öppet, andra dolt och de uppträder som till exempel journalister, diplomater eller i någon annan täckmantel. Vad de i själva verket gör är att försöka komma över information exempelvis genom att värva personer som sitter med information, så kallade agenter.
Säpo har en budget på cirka 950 miljoner kronor och ettusen personer anställda. Myndigheten har kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Örebro, Norrköping samt Umeå. Utomlands har Säpo idag stationerad personal i London, Paris, Berlin och Rom, så kallade sambandsmän. Säpo överväger att placera sambandsmän utanför Europa, till exempel i Mellanöstern eller Asien. Det är inte någon dold verksamhet som bedrivs i utlandet, utan den är till för att skapa kontakter och relationer med de olika länderna. Syftet är att Säkerhetspolisen ska kunna inhämta uppgifter som är viktiga för myndighetens uppdrag.
Säpos internationella arbete är omfattande. Anders Danielsson lägger minst en fjärdedel sin arbetstid utanför Sveriges gränser. Säpo samarbetar med ett 80-tal länder.
– Så ser världen ut i dag. Sverige är en del av världen, en del av EU, förtydligar han.