Svårt att fälla ekobrottslingar
Nr 2 2011 Årgång 77Antalet anmälda brottsmisstankar hos Ekobrottsmyndigheten (EBM) ökade under 2009 med sju procent. En övervägande del av de nya ärendena rörde, enligt myndighetens årsredovisning, allvarliga eller grova brott, som kräver stora utredningar.
Samtidigt har myndigheten förlorat flera stora och prestigefyllda mål i domstolarna, vilket lett till kritik från olika håll. I en artikel i Svenska Dagbladet i december förra året beskriver Catarina af Sandeberg, docent i civilrätt och värdepappersrätt, EBM:s åklagare som ”otränade på ekonomi och ofta lätta byten för de anklagades advokater”. Även Annika von Haartman, chef för marknadsövervakningen på börsföretaget Nasdaq OMX, ifrågasätter i samma artikel EBM:s arbetssätt, som enligt henne lett till att personer som uppenbarligen manipulerat marknadspriser på börsen friats av domstolarna.
Advokatsamfundets ordförande, advokat Tomas Nilsson, arbetar ofta som försvarare i ekobrottmål, både i stora mål som Cevianmålet och i mindre tidskrävande mål. Han tycker att det är dags att EBM drar slutsatser av förlusterna.
– EBM har haft en del anmärkningsvärda motgångar. Man får väl hoppas att de analyserar själva sina egna brister, säger Tomas Nilsson, som upplever att myndigheten hittills inte verkar ha gjort det.
– Jag tycker mig ha sett en attityd att skylla detta på att domstolen inte har förstått materian, förklarar Tomas Nilsson, som till och med sett sådana argument i ett överklagande.
Försvaret behöver tid
Tomas Nilsson tror att svårigheten att få fällande domar i de stora ekobrottmålen delvis är EBM:s och Åklagarmyndighetens eget fel.
– Ledningen av förundersökningarna måste bli bättre. Jag har sett åtskilliga exempel på att man håller långa och många förhör som inte är träffsäkra. Jag har en känsla av att man inte har tänkt igenom vad man vill ha besked om, säger han, men betonar att det naturligtvis också finns mycket skickliga förundersökningsledare.
Dåliga förundersökningar och ibland också dåliga presentationer av bevisen inför domstolen kan alltså vara en förklaring till EBM:s svårigheter.
– Sedan går det inte att komma ifrån att det helt enkelt inte har funnits tillräcklig bevisning. Då borde man ha slagit stopp tidigare och inte väckt åtal, påpekar Tomas Nilsson.
Ekobrottmålen har en tendens att bli mycket stora och innehålla mängder med bevisning och underlag. Det innebär mycket arbete för försvararna. Tomas Nilsson tycker att det ibland saknas förståelse för detta från EBM.
– Jag har varit med om att åklagarsidan försökt förringa försvararinsatserna, och någon gång har de yttrat sig över försvararräkningar med häpnadsväckande arrogans, berättar Nilsson, och konstaterar att EBM har en stor utredningsapparat till sitt förfogande.
– Om det ska bli någon balans i rätten måste också försvaret få lägga ner tid och omsorg på arbetet i de här komplicerade ärendena.
EBM:s generaldirektör Eva Håkansson Fröjelin tillträdde sitt uppdrag i juni förra året. Hon vill inte kommentera försvararnas insats och deras ersättning, utan hänvisar till de åklagare som driver enskilda ärenden.
Håkansson Fröjelin tror att det kan finnas flera skäl till att domstolarna inte gått på myndighetens linje i några av de stora målen om marknadsmissbruk.
– Brottslighet på de finansiella marknaderna är utan tvekan komplex och dessa ärenden hör till de svåraste att leda i bevis. Trots att det är en liten del av de inkomna brottsmisstankarna är finansmarknadsbrotten ett prioriterat område för myndigheten, säger Eva Håkansson Fröjelin.
För att få en bättre bild av myndighetens hantering av brott på finansmarknaderna har den nya generaldirektören tagit initiativ till en utvärdering av EBM:s arbete på finansmarknadsområdet, som både omfattar en organisations-, verksamhets- och kompetensanalys och en utvärdering av myndighetens hantering av Carnegiemålet.
Konkursförvaltarna outnyttjad resurs
Också från de advokater som anmäler brottsmisstankar till EBM, kommer kritik mot myndighetens sätt att arbeta.
Enligt konkurslagens 7 kap. är konkursförvaltare skyldig att anmäla misstankar om brott från gäldenärens sida till allmän åklagare. Advokater står också, näst efter Skatteverket, för den största mängden anmälningar till Ekobrottsmyndigheten.
Advokat Odd Swarting är ordförande i Rekonstruktörs- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige, Rekon.
– Det är vi som ser brotten och gör utredningarna, så det är vi som har materialet och kan bolaget. Plus att konkursförvaltarna är affärsadvokater, som har ett allmänt kunnande som många gånger är större än EBM:s, säger Swarting.
Han upplever att advokaterna generellt har en god kontakt med de brottsbekämpande myndigheterna, men att konkursförvaltarna ännu är en till stora delar outnyttjad resurs inom ekobrottsbekämpningen.
Det vanliga idag är att konkursförvaltaren gör sin genomgång av konkursen och sedan anmäler eventuella brottsmisstankar till någon av de båda åklagarmyndigheterna. Odd Swarting tänker sig att konkursförvaltaren sedan skulle kunna verka som konsult till den utredande myndigheten.
– Men det är ju också en ekonomisk fråga. Har EBM råd, frågar sig Swarting.
I dagsläget hamnar EBM och Åklagarmyndigheten många gånger i underläge i rätten, anser Odd Swarting.
– De har inte erfarenheterna och kunnande från affärsjuridiken, och de har inte resurserna att ta in experter. På försvararsidan är advokaterna, tror jag, många gånger mer kunniga inom det affärsjuridiska området. Det innebär att åklagarna har väldigt svårt i domstolarna, säger Swarting, och fortsätter:
– Sedan kan man ju många gånger ifrågasätta om det verkligen borde ha väckts åtal.
Det har diskuterats om konkursförvaltare också skulle kunna bistå åklagare vid processer i domstol, något som förekommer i vissa andra länder. Tanken känns förmodligen underlig för många advokater.
– Då skulle advokaten plötsligt hamna på åklagarsidan. Jag är inte säker på att det är ett problem, men det är något man behöver analysera, säger Odd Swarting.
Satsar på fel saker?
EBM:s generaldirektör Eva Håkansson Fröjelin anser att konkursförvaltarnas arbete är mycket betydelsefullt för ekobrottsbekämpningen. Hennes myndighet samarbetar sedan 1990-talet med Rekon inom ramen för Rubicon, ett projekt för att ta fram rutiner vid brottsutredningar i konkurs. Samarbetet inom Rubicon har nu tagit ny fart, och man planerar en ny version av den rapport om rutiner som ursprungligen togs fram.
– Här, som i många andra sammanhang, tror jag på samverkan mellan olika aktörer. Förhoppningsvis kan en uppdaterad rapport bli underlag för diskussioner kring ytterligare utveckling av samarbetet kring konkursrelaterad brottslighet, säger Eva Håkansson Fröjelin.
Rubicon-samarbetet kommer också att ta upp frågan om konkursförvaltarna kan bidra mer än de gör idag till ekobrottsbekämpningen.
En mycket stor del av de misstankar som konkursförvaltare anmäler rubriceras som skattebrott eller bokföringsbrott. Många gånger handlar det om ganska små summor. Odd Swarting pekar på att advokaternas anmälningsskyldighet kan leda till skeva prioriteringar inom myndigheterna.
– De där mindre brotten beror ofta på själva krisen i företaget, inte på något skurkaktigt beteende. Anmälan leder till att EBM får sitta och lägga ner en massa tid på ärendet. Ofta avskrivs det sedan ändå. Men då har de redan lagt resurser på sådant som är oviktigt, säger han, och tillägger att det krävs en lagändring för att komma till rätta med problemet.
– Man borde ta bort anmälningsskyldigheten eller höja ribban för vad som räknas som bokföringsbrott.
Varken Odd Swarting eller Tomas Nilsson tror att den pågående utredningen om EBM:s ansvarsområde kommer att få någon större betydelse för deras arbete. Däremot önskar de som sagt en hel del förändringar i myndighetens arbetssätt.
– Nu har man en ny ledning. Då finns förutsättningar att göra en ordentlig genomgång av organisationen, säger Tomas Nilsson.
Ekobrott
Det finns och har funnits flera olika definitioner av ekobrott. En vedertagen svensk definition är att brotten sker inom ramen för en näringsverksamhet. Själva verksamheten är laglig, men brotten är integrerade i näringsverksamhet ibland. Man missbrukar alltså en i sig legal näringsverksamheten, ofta genom att bryta mot regler för den.
Med denna definition faller också brott som miljöbrott och arbetsmiljöbrott inom ramen för den ekonomiska brottsligheten. I Sverige brukar dock begreppet ekobrott främst användas för brott i 11 kap. brottsbalken, skattebrottslagen, aktiebolagslagen eller lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, alltså EBM:s ansvarsområde.
Brotten
Omkring 620 personer lagfördes under 2008 för brott mot skattebrottslagen (som huvudbrott). Dessutom lagfördes cirka 1 700 personer för olika borgenärsbrott, nästan uteslutande bokföringsbrott. Närmare 800 personer lagfördes med förskingring och annan trolöshet som huvudbrott.
Vid borgenärsbrott är det vanligast att personen meddelas strafföreläggande eller döms till villkorlig dom, medan det vid grovt skattebrott är vanligast att man döms till fängelse. Den genomsnittligt utdömda strafftiden för grovt skattebrott är ett år och sju månader.
Ekobrottsmyndigheten
EBM bildades 1998 och utreder ekobrott i de tre storstadslänen, plus Hallands, Blekinge och Gotlands län, samt finansmarknadsbrott från hela landet. Myndigheten har dessutom ett samordningsansvar för ekobrottsbekämpningen i hela landet.
EBM är en åklagarmyndighet, där åklagare, poliser och ekorevisorer arbetar tillsammans i team för att utreda brott. Totalt arbetar ungefär 400 personer vid myndigheten. De handlägger varje år runt 5 000 ärenden.
EBM:s ansvarsområde täcker brotten bokföringsbrott, skattebrott, konkursrelaterade brott, brott mot aktiebolagslagen, marknadsmissbruksbrott, brott mot EU:s finansiella intressen samt mål som kräver kännedom om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller liknande. De vanligaste anmälda misstankarna rubriceras som skattebrott (62 procent) och bokföringsbrott (27 procent). Anne Ramberg ingår i EBMs insynsråd.
Åklagarmyndigheten, Skatteverket och ekobrotten
Åklagarmyndigheten har ansvaret för lagföringen av ekobrott utanför EBM:s geografiska område.
Ekobrottsbekämpningen inom Åklagarmyndigheten är sedan 2009 koncentrerad till sex orter i landet, där man samlat specialistkompetens. Totalt finns ungefär 20 tjänster för åklagare som arbetar där med att utreda mellan 30 och 40 procent av ekobrotten i Sverige.
En utvärdering, som presenterades i en rapport den 1 juli 2010, visar att syftena med organisationen har uppnåtts: handläggningstiderna har minskat, liksom andelen äldre ärenden.
Skatteverkets roll i ekobrottsbekämpningen står på två olika ben: skattekontroll samt brottsutredningar vid verkets speciella skattebrottsenheter. Misstankar om brott som upptäcks vid skattekontrollen anmäls till åklagare inom EBM eller Åklagarmyndigheten. Dessa kan sedan ta hjälp av utredare vid skattebrottsenheterna för att utreda brottsmisstankarna.
Skatteverket lämnar varje år knappt 4 000 brottsanmälningar (varje anmälan kan omfatta flera misstankar) till Åklagarmyndigheten och EBM.
Inom ramen för kontrollverksamheten genomfördes runt 3 000 revisioner under 2009.
Man genomförde också totalt ungefär 17 000 personalliggarbesök hos restauranger och frisörer. Totalt arbetade cirka 250 skattebrottsutredare vid skattebrottsenheterna, som finns i hela landet, och som medverkar vid ungefär 2 000 utredningar per år.
Ekonomisk brottslighet – källor
Almgren, Jan: Tandlösa EBM får skarp kritik, Svenska Dagbladet, 21 december 2010
Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007, kapitel: Ekonomisk brottslighet, Brå 2008
Croall, Hazel: Lurad och förgiftad – att avslöja utsatthet för ekobrott, Brå, Rapport 2004:1
Dir. 2010:33: En samlad ekobrottshantering
Ekobrottsmyndigheten, årsredovisning 2009
Korsell, Lars: Ekobrott, liksom, Svensk Juristtidning 2000, s. 932
Nya förutsättningar för ekobrottsbekämpningen (SOU 2007:8)
Skatteverkets årsredovisning 2009 Åklagarmyndighetens årsredovisning 2009