Replik: Det saknas skyldighet att lämna ut handlingar
Nr 6 2010 Årgång 76Konkursförvaltaren ska i konkurssituationen företräda borgenärskollektivet och på ett kostnadseffektivt sätt avveckla boet. Därtill har konkursförvaltaren ett antal åtaganden enligt särskilda stadganden i konkurslagen. Eftersom konkursförvaltningen, med undantag för lönegarantihanteringen, inte utgör myndighetsutövning är inte offentlighets- och sekretesslagen tillämplig på de handlingar som finns i konkursförvaltarens akt. Däremot är bland annat Vägledande regler om god advokatsed tillämpliga.
I aktiebolagslagen finns ett antal bestämmelser som ger borgenärer och andra möjlighet att väcka talan mot bolagets företrädare. Dessa regler gäller även när ett bolag inte är försatt i konkurs och reglerna utvidgas inte när en konkurssituation uppstått. Det är därför rimligt att samma regler gäller avseende utomståendes möjligheter att få del av ett bolags bokföring, oavsett om bolaget är försatt i konkurs eller inte.
Regler om utfående av skriftliga handlingar, edition, vid ett inlett rättsligt förfarande finns i 38 kapitlet rättegångsbalken. Dessa gäller även gentemot en konkursförvaltare. I det åberopade målet från Attunda tingsrätt var det dessa regler som tillämpades. En tingsfiskal fann att huvudboken skulle utges. Med tillämpning av EMR-reglerna om prövningstillstånd avslog hovrätten begäran om prövningstillstånd.
De framställningar från borgenärer som sker till konkursförvaltaren för att få del av gäldenärens bokföring är ofta helt opreciserade. Man vill ”se på bokföringen” för att själv ta ställning till om det finns anledning att väcka talan mot gäldenärens företrädare. Detta oavsett vad konkursförvaltaren i förvaltarberättelsen uttalat om punkterna 3 och 4 i 7 kapitlet 15 § konkurslagen. Framställningarna har oftast inte heller koppling till någon pågående process.
Av Palmérs/Savins kommentar till 7 kapitlet 15 § konkurslagen framgår att konkursförvaltaren inte har någon skyldighet att lämna ut själva den handling som efterfrågas, även om framställan skulle vara av den karaktären att någon enskild handling kan identifieras. Däremot kan förvaltaren utifrån den allmänna upplysningsskyldigheten ha anledning att lämna upplysningar till en borgenär som efterfrågar dessa. Omfattningen av den upplysningsskyldigheten måste dock vägas mot den kostnad det kan föranleda för utdelningsberättigade borgenärer.
Sammanfattningsvis saknas lagstöd för att en konkursförvaltare ska ha skyldighet att utge handlingar till olika borgenärer, utöver vad som bifogas som bilagor till förvaltarberättelsen. Inom ramen för denna replik saknas utrymme att diskutera huruvida ett allt för generöst tillhandahållande av gäldenärens handlingar kan strida mot vägledande regler om god advokatsed och måhända även föranleda skadeståndskyldighet för förvaltaren gentemot gäldenärens ställföreträdare.