Konkursförvaltares ovilja att lämna ut handlingar till borgenärer väcker kritik
Nr 6 2010 Årgång 76Intrum Justitia Sverige AB:s juristavdelning är i dag den största inom CMS-branschen. Avdelningens jurister arbetar med inriktning mot och specialisering inom främst processrätt och fordringsrätt. Vi företräder ett stort antal borgenärer som bland annat har oprioriterade fordringar på konkursdrabbade aktiebolag. Vi har bland annat i uppdrag att för borgenärernas räkning, i egenskap av rådgivare och ombud utan provisionsintressen, utreda om ställföreträdare och styrelseledamöter i aktiebolaget har ett personligt betalningsansvar enligt 25 kapitlet aktiebolagslagen för hela eller delar av borgenärens fordringar på aktiebolaget. För ofta fördröjs eller omöjliggörs utredningarna om betalningsansvar av konkursförvaltare som inte vill medverka till att borgenärerna får del av handlingar i konkursen. I samband med att revisionsplikten nu upphör för flertalet aktiebolag befaras problematiken bli ännu större för borgenärskollektivet.
Reglerna i 25 kapitlet aktiebolagslagen har tillkommit främst i syfte att skydda borgenärernas intressen. Av praxis på området framgår dock att en borgenär som gör gällande ställföreträdaransvar i princip har hela bevisbördan för detta. Detta innebär att utfåendet av bokföringshandlingar avseende det konkursdrabbade aktiebolaget i princip blir direkt avgörande för borgenärernas möjligheter att dels utreda om och dels styrka att ställföreträdaransvar föreligger.
I 7 kapitlet konkurslagen har förvaltaren ålagts att dels i förvaltarberättelsen ange vid vilken tidpunkt skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning kan antas ha inträtt och dels på begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän med flera. Av doktrinuttalanden i Palmérs/Savins Konkurslagen följer att förvaltaren bör låta en borgenär som avser att föra rättslig talan mot till exempel konkursgäldenärens styrelse ta del av gäldenärens räkenskapsinformation i den utsträckning detta är relevant för borgenärens talan.
Kammarrätten i Göteborg meddelade i dom år 2000 att Tillsynsmyndigheten i konkurser, TSM, var skyldig att låta en borgenär med avsikt att inge en stämningsansökan med åberopande av ställföreträdaransvar ta del av bokföringshandlingar. Det är inte ovanligt att konkursförvaltare, självklart mot ersättning, på uppdrag av TSM omhändertar arkivering av räkenskapsmaterial efter avslutad konkurs. Även då förvaltare inte agerar under samma lagar som TSM bör dock deras skyldighet att lämna ut handlingar vara desamma som för TSM i nämnda avseende.
Attunda tingsrätt beslutade år 2008 att editionsförelägga en konkursförvaltare att visa konkursbolagets huvudbok för ett visst räkenskapsår. Konkursen var avslutad när editionsföreläggandet lades fram. Efter förvaltarens bestridande beslutade tingsrätten att förvaltaren var skyldig att möjliggöra för borgenären att få del av kopior av huvudboken.
Sammanfattningsvis är det min uppfattning att borgenärer måste ha faktisk möjlighet att använda sig av de möjligheter till betalning som lagstiftaren genom aktiebolagslagens regler har beslutat att borgenärskollektivet ska ha. Av ovan framgår att gällande rätt, praxis och doktrin stöder den uppfattningen. Konkursförvaltares obstruerande och i allt för många fall vägran att utge handlingar, enligt min uppfattning helt utan lagstöd, gör det omöjligt att tillvarata borgenärskollektivets intressen i dessa frågor. Ett kollektiv som konkursförvaltare i övriga delar av sitt förvaltaruppdrag påstår sig vilja företräda och vars intressen staten har utsett dem att bevaka. Är det rimligt att förvaltare, tillika advokater, därmed kan förhindra en borgenärs rätt till betalning för fordringar mot aktiebolag där styrelsen agerat försumligt och i strid med gällande rätt? Är detta ett agerande som Advokatsamfundet stödjer? Jag kan slutligen inte låta bli att undra för vems skull konkursförvaltare inte vill utge handlingar. Förvaltarnas uppdrag att bistå med både fastställande av kontrollbalanspunkten och utgivande av bokföringsmaterial bör innebära att konkursförvaltare rimligen måste bistå med att inom skälig tid från begäran utge kopior av specificerade och för ändamålet relevanta handlingar till borgenärerna. Jag menar att konkursförvaltare, som på uppdrag av staten har att förvalta material och tillvarata främst borgenärers intressen, rimligen måste bistå dessa med handlingar och i vart fall alltid mot en skälig ersättning.