Upprop och debatt

Upprop och hätsk debatt. Högt tonläge. Allt högre insatser. Det är valår – och rättsstaten står i skottlinjen.

Visst är det bra att viktiga frågor debatteras och ventileras. Vilka slutsatser som dras beror förstås på vilka kunskaper och motiv man har – en politiker har en annan agenda än en rättsvetenskapsman. Men vad får det alltmer högljudda tonläget för konsekvenser för samhället och för medborgarna? Och vad ska man tro på om man själv saknar expertkunskap?

Nyligen skrev cirka tvåtusen jurister under uppropet #JuToo, där kritik riktades mot nedmonteringen av rättsstaten. Undertecknarna arbetar inom akademin, som advokater, domare och åklagare (läs mer i artikeln ”Uppropet en varningsflagg om hotet mot rättsstaten och i Fokus om lagberedningsprocessen). Genom uppropet vill de slå larm om de omfattande lagförslag, främst inom migrations- och straffrätten, som de menar försvagar centrala rättsstatliga principer i alltför snabb takt. Även 39 professorer inom samhällsvetenskap undertecknade ett eget upprop, #SamToo, där de varnar för samma sak och att institutioner som ska fungera som rättsliga skyddsnät misstänkliggörs eller försvagas. 

Att så många juridiska och samhällsvetenskapliga experter gemensamt höjer sina röster om en försvagning av den rättsstatliga demokratin är ett tungt inlägg i debatten. Jag delar undertecknarnas oro. En så stor mängd rättighetsbegränsande lagstiftning får oundvikligen negativa konsekvenser, både på individ- och samhällsnivå. Jag och Advokatsamfundets ordförande Johan Eriksson skrev själva en debattartikel i Svenska Dagbladet den 12 mars om behovet av att lyssna på Lagrådets synpunkter avseende lagstiftningsarbetet. I Advokatsamfundets rättsstatliga program finns också förslag om hur den demokratiska rättsstaten kan försvaras, bland annat genom att stärka Lagrådets roll.

Ändå bemöts uppropet från vissa håll som om de jurister som undertecknat #JuToo varken bryr sig om brottsoffrens situation eller vill se en effektiv brottsbekämpning. Som om det skulle finnas en motsättning mellan att å ena sidan förespråka en rättssäker och väl underbyggd lagstiftningsprocess och att å andra sidan måna om brottsoffer och medborgares rättstrygghet. I debatten finns dessutom en tendens att stämpla åsikter om lagförslag och lagstiftningsprocessen som partipolitiska, beroende på vilken regering som för tillfället styr landet.

Det är djupt problematiskt om en viktig debatt om våra lagars nödvändighet, effektivitet och proportionalitet inte kan föras utan polariserande anklagelser. Eller som att det alltid måste vara svartvitt: antingen bedriver vi en offensiv brottsbekämpning genom långtgående repressiv lagstiftning, eller så vågar ingen medborgare längre gå ut på gatan.

Vi måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Vi kan diskutera hur den förändrade lagstiftningsprocessen påverkar vår demokratiska rättsstat och samtidigt ha förståelse för att gängens kriminalitet kräver nya typer av åtgärder. Det ena utesluter inte det andra. Låt oss sluta politisera, polarisera och skrämmas! Låt oss i stället sakligt diskutera och informera om vad ny lagstiftning faktiskt kan få för konsekvenser; positiva som negativa. Särskilt under ett valår är det vår skyldighet – och vårt ansvar – att bidra till en debatt som präglas av kunskap, inte av rädsla. 

Mia Edwall Insulander
Generalsekreterare
Sveriges advokatsamfund