Månadens advokat: Eric M. Runesson
Byter ett privilegium mot ett annat
Nr 5 2026 Årgång 92Efter åtta lärorika år som justitieråd lämnade Eric M. Runesson nyligen Högsta domstolen. Nu har han återinträtt i Advokatsamfundet för att driva byrå med hustrun och dottern. Men också lantliv på Gotland, med fältkikare och böcker, lockar.
Under vinjetten Månadens advokat intervjuas en advokat som på något sätt är aktuell. Månadens advokat är inte en utmärkelse eller hedersbetygelse.
Du har just lämnat HD för att i stället bli advokat igen. Vad låg bakom detta beslut och varför just nu?
– Jo, så är det. Jag tyckte att åtta år i HD fick räcka. Det är mycket annat jag vill hinna med att göra också, och livet på HD är med nödvändighet väldigt inrutat med frekventa sammanträden där man behöver vara på plats. Nu hoppas jag att kunna vara mer på Gotland där vi skaffat en vacker lantgård på Östergarnslandet, där fältkikaren och alla mina böcker står och väntar på mig.
Vad planerar du att göra som advokat?
– Människan spår, men Gud rår. Jag skulle vilja ta upp min verksamhet som skiljedomare och medlare. Kanske blir det en del allmän rådgivning också. Skulle vara intressant att utveckla vad jag tagit in om fastighetsrätt och miljörätt under de gångna åren. Tanken är att driva verksamheten tillsammans med familjen. Min fru och äldsta dotter jobbar ihop redan i dag med en annan inriktning än min. Inga problem. Var och en får utveckla sin egen väg. Så med det, Advokatfirman Runesson & Runesson får det bli framöver. Det ska bli kul att jobba med dem.
Vad tar du med dig från tiden som justitieråd som du kan ha nytta av i advokatrollen?
– Det är mycket som jag tar med mig. Jag lärde mig mer juridik –särskilt juridisk metod – på ett par år där än jag hade lyckats göra under hela mitt föregående yrkesliv, och jag fick inte bara ett ökat djupseende utan också en bredd. Det är väl kunskaper och erfarenheter som kan komma till nytta i allmän rådgivning och i skrivandet av skiljedomar, tänker jag.
Vad har varit roligast i rollen som justitieråd? Svårast?
– Det roligaste var att skriva dom – både som referent och som ledamot i sitsen. Återställning heter det när domarna kommer till. Domen skrivs i kollegiala former utifrån vad som blivit majoritetens mening under domsöverläggningen föregående vecka. Diskussionerna kring språk, mening och tolkning av språkliga utsagor, och nödvändigheten av att förhålla sig till tidigare domar, liksom nödvändigheten av att inte stänga för en kommande rättsutveckling, det var det roligaste. Vad som var svårast vet jag inte. Passa tiden, kanske.
Är det något du kommer att sakna från HD?
–Jag saknade genast de dagliga samtalen med kollegorna och jag kommer säkert – ibland i alla fall – att sakna att få vara en omedelbar del i en rättsutveckling som ofta rörde sig i rättspolitiskt svårmanövrerad terräng. Det har varit ett fantastiskt privilegium att få ha varit med. Jag får försöka tänka att jag byter ett privilegium mot ett annat.
Du har nu beskådat advokatvärlden lite utifrån under en period. Hur ser du på situationen i kåren i dag – vilka styrkor och svagheter finns?
– Same same but different. Styrkan ligger, som jag ser det, i en humanism och en konsensuell moralbildning kring rättsstatliga kärnvärden, värden som det verkar vara modernt att ifrågasätta på ett nygammalt sätt. Svagheten? Jag undrar om inte den ligger i mammons lockelse, ekonomism och en automatisering av språk och tanke, allt som förnumstigt släcker det mod som krävs för att vara människa med andra människor.