Johan Eriksson tar över – med en tydlig kurs

Attans … Taxin har fastnat i en bilkö på Kungsgatan i centrala Stockholm, på väg till Advokatsamfundets nye ordförande. I stället för cykel har redaktören tagit en taxi från samfundets kansli på Djurgården eftersom kraftiga regnskurar avlöst varandra på eftermiddagen den 26 augusti. Bara att ringa och anmäla sen ankomst. Lätt stressad anländer redaktören försenad till Erikssons advokatbyrå på Kungsholmen.

Johan Eriksson är inte det minsta irriterad. Tvärtom, han hälsar lugnt och vänligt välkommen i besöksrummet. Han är klädd i blå skjorta och blå kostymbyxor som matchar de intensivt blå ögonen. Direkt inleder Johan Eriksson med en lätt raspig barytonstämma med att berätta om fyra insatser som han vill prioritera som samfundets ordförande:

• sätta advokatfrågorna på agendan
• ta itu med arvodesfrågorna
• stärka sammanhållningen i advokatkåren
• införa ett system med särskilt erfarna advokater för svårare uppdrag.

Eriksson anser att samfundet behöver arbeta mer aktivt med det som är Advokatsamfundets kärnvärden (oberoende, tystnadsplikt, klientlojalitet och frånvaro av intressekonflikter) och inte minst rättssäkerhetsfrågor.

– Allmänheten förstår inte hur viktigt det är med rättssäkerhet förrän de själva utsätts för orättvisor eller felaktiga anklagelser. Då blir det plötsligt väldigt viktigt, och de förstår inte varför de inte tänkt på det tidigare, säger han bestämt.

Den andra prioriterade insatsen är arvodesfrågorna. Till att börja med handlar det om den alldeles för låga timkostnadsnormen, som med åren blivit alltmer i otakt med den övriga ekonomiska utvecklingen. I Norge har advokaterna nyligen strejkat mot den låga rättshjälpstaxan. Eriksson är inne på samma spår.

– Vi kanske inte bara ska finna oss i att någon på Justitiedepartementet skakar på huvudet åt en reell ökning av timkostnadsnormen. Samtidigt som man ökar anslagen till Åklagarmyndigheten och till polisen. Jag skulle gärna slå ett slag för att domstolarna också får bättre anslag. Timtaxan som vi har i dag är inte okej, säger han och tillägger:

– Om de kan strejka i Norge, så kan vi strejka i Sverige om det krävs. Vi måste ju på något sätt sätta ner foten.

Under senare år har Johan Eriksson engagerat sig i skatterättsliga mål, och han är kritisk till vad han beskriver som en osund myndighetskultur på Skatteverket. Han tycker att Sveriges advokater har ett gemensamt ansvar och uppdrag att uppmärksamma Skatteverkets och andra myndigheters agerande i frågor om myndighetsmissbruk och rättssäkerhet.

– Vi är 7 000 fighters i advokatkåren. Vi måste ta ansvar och kämpa för våra värden, våra klienters värden och för ett bättre samhälle. Vi måste delta mer i samhällsdebatten, säger han bestämt och tillägger att han som ordförande vill arbeta för att ­advokater ska hjälpa varandra och hålla ihop.

Differentiera advokaterna

Förutom en reell ökning av timkostnadsnormen, som nu är 1 586 kronor exklusive mervärdesskatt, vill Johan Eriksson även se differentiering av den. Dagens system då en erfaren advokat får samma ersättning som en nyutexaminerad är orimligt, anser Eriksson.

– Den nyutexaminerade är långsammare. Den mer erfarne är snabbare. Men i praktiken tjänar man sämre på att göra arbetet snabbt, konstaterar Eriksson och tillägger att han tror att många politiker saknar kunskap om hur ersättningssystemet fungerar.

Han vill även att det införs ett system där endast särskilt erfarna och skickliga advokater får åta sig de svårare försvararuppdragen, där straffsatsen till exempel är minst fem års fängelse. Han påpekar att system med differentierade ersättningar för advokater finns i Danmark och Norge där det krävs särskild behörighet som krävs för att få föra talan i de högsta domstolarna. Och i England finns systemet med King’s Counsel (läs mer i Advokaten nr 6 2024).

– Jag tror att vi får acceptera att advokater är olika kvalificerade. Det går ju emot den klassiska idén att alla advokater är lika bra. Det är de ju inte. I alla fall är inte alla lika erfarna. Vi har på sistone sett unga advokater begå misstag och etiska övertramp. Tänk om de fick veta att de med tiden kunde bli sådana särskilda advokater, som får ta de mer spännande och kanske mer lukrativa uppdragen. Då skulle de få något fint att kämpa för.

I den här typen av mer kvalificerade uppdrag borde även timtaxan vara högre. Eriksson tänker att yngre advokater kan bistå den mer erfarne och på sätt slussas in i de mer kvalificerade uppdragen. Om man lyckats med att differentiera advokaters ersättning i andra länder så borde det ju vara möjligt även i Sverige, tillägger Eriksson.

De som lämnar samfundet

Nyligen meddelade sex affärsjuridiska byråer med cirka 250 medarbetare i Sverige att de lämnar Advokatsamfundet för att tillsammans med det nordiska riskkapitalbolaget Axcel starta ett gemensamt partnerskap för juridisk rådgivning, AGRD, läs mer i artikeln ”Sex byråer lämnar samfundet”.

Johan Eriksson menar att det finns starka ekonomiska incitament för dem som nu söker sig bort från Advokatsamfundet. Han konstaterar att de skydd för klienten, till exempel vittnesförbud, beslags- och editionsförbud och husrannsakningsförbud, som finns vid advokatuppdrag och som är reglerade i lag, inte kommer att följa med till juristfirmorna.

– De här klientskydden lämnar man ifrån sig när man går från att vara en advokatbyrå till att bli en juristfirma, säger Eriksson.

Johan Eriksson tror att AGRD kommer att satsa kraftfullt på AI och ha betydligt färre biträdande jurister än traditionella affärsjuridiska byråer.

– Vi följer utvecklingen noga, säger Johan Eriksson och tillägger att man måste ta det här på större allvar än i början av 2000-talet då flera advokatbyråer lämnade samfundet för att slå sig samman med revisionsbyråer i så kallade MDP (läs mer i Advokaten nr 3 2003).

– De här private equity-företagen är modern tids stålindustri. Man måste ha respekt för att de har startat och lyckats bidra med kapital till verksamheter som har inbringat oändligt mycket nytta för Sverige, mycket kapital och mycket skatteintäkter. Men de har en del att göra, säger han eftertänksamt.

Samhällsutvecklingen är bekymmersam

Johan Eriksson är djupt bekymrad över samhällsutvecklingen och tycker att den är skrämmande. Enligt hans uppfattning är den ett resultat av svensk politik, och där har i stort sett alla medverkat.

– Nu har vi en generation som vi inte vet hur vi ska hantera. Vi har kriminella överallt och i alla samhällsklasser, säger han och tillägger att resonemanget om att ”vi såg det inte komma” ger han inte mycket för.

– Politikerna fattar lagstiftningsbeslut som driver på utvecklingen än mer, som med straffskärpningar för yngre. Vi var flera som invände och sa att då går kriminaliteten ner ytterligare i åldrarna. Och just så har det blivit, kommenterar han.

Eriksson konstaterar att politikernas enkla lösning på den ökade kriminaliteten ständigt är mer repressiv lagstiftning, som ett sätt att inför väljarna visa handlingskraft. Fungerande rehabilitering har nästan helt försvunnit, i stället har dubbel­beläggningar på anstalterna ökat kraftigt liksom inlåsning. Till det kommer att tvåtredjedelsfrigivningen planeras att tas bort. De förebyggande insatserna säger han sig inte ha sett just någonting av. Sammanfattningsvis tecknar Eriksson en mörk lägesbild av samhällsutvecklingen och situationen inom svensk kriminalvård. Han varnar för en utveckling som den i USA med våld på anstalter och fängelsegäng som tar över.

– Inom loppet av något eller några år tror jag att vi kommer att se mord på våra anstalter, och fall av svår misshandel. Människor, som kanske suttit i fängelse för skattebrott, kommer att komma ut och berätta om förfärliga anstaltsvistelser, säger han allvarligt.

Advokatsamfundets arbete

I Advokatsamfundets arbete med de advokatetiska frågorna vill Johan Eriksson att styrelsen ska ta ett större ansvar och arbeta mer proaktivt.

– Vi ska verka för att styrelsen skapar ett tydligare regelverk i de delar där det finns saker att tolka. Vi ska försöka tala om vad advokaten ska göra i alla situationer som vi kan komma på. Vi är lagstiftaren här. Jag ska arbeta för att vi ska få heltäckande och tydliga vägledningar, säger Johan Eriksson och tillägger:

– Ganska många advokater är rädda nu för att göra fel. En del av det bär vi själva ansvaret för. Och det har vi advokater blivit lidande av, men framför allt våra klienter.

Han understryker att disciplinnämndens beslut i förlängningen kan innebära ett yrkesförbud för enskilda advokater, och då är det viktigt att det sker på ett rättvist och rättssäkert sätt.

Ville alltid bli advokat

Tidigt under juridikstudierna på Stockholms universitet insåg Johan Eriksson att han tyckte om juridik, att han ville bli advokat, och att han ville bli klar snabbt. Det tog tre och ett halvt år. Direkt efter det började han på Björn Rosengrens byrå. Det ställdes höga krav och var hårt arbete på byrån.

– Det var verkligen en skola, och jag är tacksam för att han har lärt mig advokat­yrket, säger Johan och tillägger:

– Björn Rosengren är ju en fighter. Och han byggde en fighter av mig.

Johan Eriksson trivs som allra bäst i advokatyrket i mål som det han just avslutat med den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm i Attunda tingsrätt.

– Det finns något av David mot Goliat i det som jag gillar. Tre utredare, två åklagare, 50 journalister. På andra sidan är det min klient och jag, bara vi två, säger han och tillägger att det finns något djupt tillfredsställande med att biträda någon som behöver hjälp.

Johan Eriksson som är 61 år i år noterar att han är inne i en ny del av livet nu. Han hoppas kunna få mer tid för sitt författarskap. Samtidigt konstaterar han att många advokater har svårt att klippa helt med yrket. Han lyfter även fram kontakten med unga klienter som viktig.

– Många av oss träffar mycket människor som är yngre än oss. Vi tvingas på något sätt hålla oss lite unga, säger han och skiner upp.

Fotodags, ut i regnet på Hantverkargatan. Genast söker ordföranden upp en tom busskur där han rutinerat ställer sig framför kameran.

– Det här blir väl bra, säger han glatt.