I skyddet av vår demokrati har vi alla olika roller att spela

På Expo har vi granskat och utbildat om rasistiska organisationer och aktörer i 30 år i år. Vi har en ständig bevakning av den här miljön, både i perioder när den är svag och tillbakatryckt och när den lyckas mobilisera och flytta fram sina positioner. Det har gett oss en unik kunskap och vi sätter stort värde i vårt folkbildande uppdrag. Att vara en källa till kunskap i en rad olika format, att stå stadigt i vårt politiska oberoende och vara konsekventa i vår antirasism. Vi strävar efter att alltid sätta dagens rörelser i både historisk och internationell kontext – för idéerna och målen för de här grupperna är inte nya. 2024 markerade 100 år av nazistisk organisering i Sverige. 

De aktörer vi bevakar vill förändra samhället i grunden, de vill välta demokratin, och även om många av grupperna vi bevakar är revolutionära till sin natur har den starka demokratin, våra robusta institutioner och det folkliga motståndet lärt dem att jobba långsiktigt för att vinna små segrar – ofta genom att destabilisera och sprida rädsla. Även de mest radikala har av nöd tvingats bli pragmatiska i relation till sina egna mål och medel. 

Men det betyder inte att de inte utgör ett hot både mot enskilda och mot samhället i stort. Och just nu upplever de medvind, både nationellt och internationellt. När personer som invandrat ställs i centrum för varje samhällsutmaning och misstron i samhället blir alltmer utbredd, både gentemot våra medmänniskor och gentemot våra statliga institutioner och rättsväsendet, undergrävs vår samhälleliga motståndskraft. Det kommer att bli en växande utmaning.

Ytterhögerns inflytande och påverkan kommer inte att ske genom statskupp. De har lärt sig att utnyttja demokratin, att långsiktigt utmana den och bryta ner den inifrån. Det kan låta alarmistiskt men vi befinner oss just nu i en tid där vi med egna ögon kan se det hända. Det är en kamp som pågår inom demokratins institutioner, även inom rättsväsendet. Vi ser det i Trumps USA, i Putins Ryssland och i Netanyahus Israel. Men även här i Europa där partier med rötter i fascism och nazism fått allt större politiskt inflytande de senaste valen.

På hemmaplan driver Sverigedemokraterna nu på politiken och lagstiftningen i linje med sitt politiska program som i stort är identiskt från när rörelsen och partiet växte fram i slutet av 1980-talet. Udden ständigt mot att begränsa minoriteters rättigheter och inte minst deras rörelsefrihet. Normaliseringen har gått så långt att de nazistiska och våldsinriktade så kallade Aktivklubbarna, som växte fram efter splittringar i Nordiska motståndsrörelsen 2019–2020, legitimeras och försvaras. Extremhögerns problemformulering ekas och den snabbt växande nazistorganisationen Aktivklubb Sverige reduceras till något oförargligt – ”ungdomar som tränar”. Argument som vi sett uttryckas helt öppet under sommaren, även av folkvalda politiker, i efterspelet till vår granskning av en minister med en anhörig aktiv i den rasideologiska miljön. 

Under de senaste åren har vi också sett domstolar och myndigheter utnyttjas för politisk aktivism. De som av extremhögern ses som politiska motståndare riskerar systematiska förtalsanmälningar, ogrundade orosanmälningar för sina barn och för dem som har djur lika ogrundade anmälningar om vanvård till länsstyrelsen. Parallellt med det misstänkliggörs tjänstemän på myndigheter – från socialtjänst till UD såväl som inom rättsväsendet – för att vara ”aktivister” som påstås låta personliga värderingar styra myndighetsutövningen. Kraften i ytterhögerns föreställning om en vänsterliberal djup stat ligger i att den artikuleras brett och i vitt skilda sammanhang – från nazistiska organisationers trakasserier av meningsmotståndare i form av brevkampanjer och affischering, oskäliga uthängningar av enskilda tjänstemän i högerextrema mediekanaler till motioner om att bekämpa ”myndighetsaktivister” från sverigedemokratiska politiker. Allt detta är en förskjutning att vara vaksam på då oron för att själv utsättas och pekas ut riskerar att tysta vissa röster i det offentliga samtalet och skrämma kompetenta personer från samhällsbärande yrkeskårer. 

I skyddet av vår demokrati har vi alla olika roller att spela. Granskning och kunskap om den miljö vi bevakar behövs för att kasta ljus över de antidemokratiska krafter som strävar efter att påverka samhället antingen i skydd av anonymitet eller genom att organisera sig i slutna rum. Vi kan öka kunskapen och förståelsen för den miljö vi bevakar. Vi kan visa hur de arbetar, vilka mål de har och hur de organiserar sig. 

Men det är bara en del.

Rasistiskt motiverade brott måste få konsekvenser, även de som sker i de digitala rummen. Tyvärr ser vi nu en utveckling där allt färre anmälningar kommer in. De ideella initiativ som länge varit avgörande för att hatbrotten på nätet ska upptäckas och anmälas klarar inte att bedriva ett lika omfattande arbete längre. De kan inte heller förväntas bära denna uppgift ensamma. Rättsvårdande myndigheter har förlitat sig på ideella krafter i stället för att utveckla egna metoder för att upptäcka hatbrotten på nätet och lagföra de ansvariga. Samtidigt vet vi att en tidig konsekvens kan bidra till att bryta en pågående radikalisering och att det är viktigt, inte minst för dem som utsätts, att rasistiska brott får konsekvenser.

På Expo har vi tagit de här frågorna på allvar och de aktörer vi bevakar på orden i 30 år i år. Vi jobbar mot visionen om ett samhälle där rasistiska idéer och aktörer inte ska ha inflytande på samhällsutvecklingen. Det kan låta fluffigt men det handlar om en väldigt grundläggande insikt och princip: Att rasism inte är förenligt med begreppet demokrati – det samhällssystem och den regeringsform som vi gemensamt ställt oss bakom för att det bäst skyddar och tillvaratar flest personers röster, friheter och rättigheter. 

Det är något att slå vakt om. För är det något vi borde ha lärt oss av historien så är det att ett samhälle där vissa individer och grupper inte är lika inför lagen i förlängningen påverkar oss alla. 

Anna Fröjd
Chefredaktör

Expos redaktion är årets mottagare av Advokatsamfundets journalistpris. Anna Fröjd är chefredaktör för Expo.