Brist på ersättning brott mot Europakonventionen

Skatteverket krävde år 2014 att Krzysztof Janiak skulle betala tillbaka en utbetalning på närmare 300 000 kronor, som betalats ut som förskott på avdrag för hushållstjänster (rotförskott). Något förskott hade dock inte Krzysztof Janiak fått. I stället hade hans identitet kapats och använts i ett bedrägeri mot Skatteverket. 

Janiak överklagade beslutet, men först sedan han anlitat en advokat vann han framgång. 2018 upphävde kammarrätten beslutet om återkrav. De dryga 15 000 kronorna som advokaten kostat fick Janiak stå för själv.

Sedan 2018 har Krzysztof Janiak, utan framgång, försökt få ersättning för sina rättegångskostnader. Han har bland annat vänt sig till Justitiekanslern, som 2019 avslog skadeståndsanspråken. Enligt JK har varken Skatteverket eller förvaltningsdomstolarna gjort sig skyldiga till skadeståndsgrundande fel eller försummelse och det har inte heller förekommit någon rättighetsöverträdelse. 

JK pekade dock på att omständigheterna i målet varit sådana för Krzysztof Janiak att det varit nödvändigt att anlita ett juridiskt skolat ombud. JK ansåg därför att det ”kunde ifrågasättas om avsaknaden av en ersättningsmöjlighet vid återkrav enligt den tillämpliga processordningen var förenlig med rätten till rättvis rättegång”.

I juli i år lämnade Krzysztof Janiak med hjälp av Centrum för rättvisa in en stämningsansökan mot staten, med krav på att få advokatkostnaderna ersatta. I sitt svaromål har JK medgett att skadestånd utges med stöd av 3 kap. 4 § skadeståndslagen. Skälet är, enligt JK, att det faktum att Janiak inte kunnat få ersättning för sina kostnader i hans fall utgör en överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen. 

Frågan om det ska införas en rätt till ersättning för rättegångskostnader i för­valtningsmål utreds just nu (Dir 2024:39).