Kompetenskrav inget nytt i advokatetiken

De nya kvalifikationskraven genomfördes genom att Advokatsamfundets styrelse beslutade om ett tillägg i de vägledande reglerna om god advokatsed (VRGA) och ett vägledande uttalande. Den nya skrivningen i VRGA säger att en advokat inte får åta sig ett uppdrag om han eller hon saknar den kompetens och erfarenhet som uppdraget kräver. Regeln är, enligt styrelsen, en kodifiering av redan gällande praxis.

I det vägledande uttalandet specificeras kraven på kompetens och erfarenhet. Det görs i form av ett krav på utbildning i brottmål för att få ta offentliga försvararuppdrag, och ett särskilt krav på fem års erfarenhet av arbete med brottmål samt en särskild utbildning för att ta offentliga försvararuppdrag i mål där straffminimum är fyra år. 

De nya reglerna har kommit till som en följd av etiska övertramp från brottmålsadvokater under de senaste åren, övertramp som också uppmärksammats medialt. Syftet är ytterst att stärka förtroendet för advokatkåren och säkra en god kvalitet i advokatuppdragen. 

Advokat Petter Hetta, ledamot av huvudstyrelsen som själv arbetar med brottmål, anser att debatten om advokater som begår regelbrott i många delar varit onyanserad och överdriven. Samtidigt blev det nödvändigt att gå in och vidta åtgärder. 

– Det är viktigt att kontinuerligt se över våra regler och kompetenskrav. Förhoppningsvis ger det effekt och sedan får man naturligtvis utvärdera om det har gjorts för mycket eller för lite och hur det slår. 

Kompetenskravet i sig är inte något nytt i advokatetiken, påpekar Petter Hetta.

– Den som tar på sig ett uppdrag måste ju alltid överväga om hon eller han har rätt kompetens och erfarenhet för att kunna ta sig an uppdraget, så att man kan utföra uppdraget med den professionalitet som klienten har anledning att förvänta sig. På det viset har ju ingenting ändrats, säger han. 

Det vägledande uttalandet innebär att kompetenskravet konkretiseras i just det offentliga försvararuppdraget, konstaterar han, i och med att det ställs tydliga krav för olika uppdrag. Samtidigt kan det förstås fortfarande uppstå situationer där försvararen måste göra egna etiska överväganden. En sådan kan vara när en advokat, som inte uppfyller kraven för allvarliga brottmål, under en längre tid varit förordnad som offentlig försvarare och det tillkommer brottsmisstankar som träffas av regeln om fyra års erfarenhet. I det läget ska advokaten typiskt sett avträda från sitt uppdrag, konstaterar Petter Hetta. Men det kan finnas undantag. 

– Det kan finnas goda skäl att kvarstå i uppdraget, som att klienten kräver det eller att utredningen är så stor att merkostnaderna av ett försvarar­byte blir allt för omfattande, säger Petter Hetta. 

Kvalifikationskraven ska tillämpas även vid substitution, så att den som substituerar ska ha samma erfarenhet som krävs av den ordinarie försvararen. Även här kan det dock uppstå situationer där advokaten får göra en egen bedömning, påpekar Petter Hetta. 

– Huvudregeln är att den som substituerar ska uppfylla samma kvalifikationskrav som den han eller hon substituerar för. Men det kan förstås uppstå situationer, som när det kallas till polisförhör med kort varsel, där advokater behöver sätta in någon som inte uppfyller kraven i sitt ställe. Det handlar om nödlägessituationer där det blir bäst för samtliga berörda och framför allt för klienten att en annan advokat från byrån sätts i försvararens ställe, fastslår Petter Hetta.

Exakt vad som krävs för att detta ska vara befogat är förstås en bedömningsfråga, som det ytterst blir disciplinnämndens sak att pröva framöver. 

En annan fråga som kan hamna inför disciplinnämnden är den om hur kompetens­kravet ska tillämpas för privata försvararuppdrag. Den nya vägledande ­regeln omfattar naturligtvis även sådana. Det vägledande uttalandet däremot tar uttryckligen sikte på offentliga försvarar­uppdrag. 

Peter Hetta har trots det uppfattningen att samma kvalifikationskrav ska gälla för privata försvarare. 

– Oavsett om det är privat eller offentligt så är det ju ett försvaruppdrag. Och är man advokat så ska man följa god advokatsed, säger han.

Kritikerna mot de nya kvalifikationskraven har invänt att de högt ställda kraven minskar möjligheten att fostra nya advokater till goda försvarare. I den bakgrundspromemoria som fogats till det vägledande uttalandet finns dock en öppning för att även mindre erfarna advokater ska kunna komma med och lära mer i mål om allvarlig brottslighet. Det handlar om medförsvarare, alltså att det i mål där det krävs mer än en försvarare, ska kunna förordnas en advokat som formellt inte uppfyller kvalifikationskraven, förutsatt att han eller hon delar uppdraget med en mer erfaren byråkollega. 

– Advokater som har erfarenhet av att arbeta med medförsvarare har fört fram att det har varit en bra fostran för medförsvarare som har fått gå dubbelt med mer erfarna kolleger och principaler. De får lära sig att hantera de stora målen med mycket materia, säger Petter Hetta. 

Hur förhåller sig de nya reglerna om kvalifikationstid då till principen om det fria advokatvalet? En misstänkt skulle ju kunna begära en viss advokat, som tvingas tacka nej på grund av att han eller hon inte uppfyller kvalifikationskraven. 

Petter Hetta menar att det fria advokatvalet redan i dag omgärdas av regler. Kvalifikationsreglerna är därmed ingen nyhet, påpekar han. 

– Det fria advokatvalet innebär att du fritt kan välja vem du vill ha, förutsatt att den personen av Advokatsamfundet anses vara en tillräckligt kvalificerad advokat. Det finns många sådana att välja mellan. Man får helt enkelt välja en advokat som har den kvalifikationsgrad som Advokatsamfundet ställer upp, säger Petter Hetta och tillägger att det i många andra länder finns olika typer av regler som begränsar vilken advokat som kan framträda inför domstolen. 

Det ursprungliga förslaget från etikkommittén, som remissbehandlades i avdelningarna under våren, omfattade fler uppdrag än styrelsens vägledning. Etikkommittén satte ribban vid brott med två år som straffminimum och dessutom alla mål med unga tilltalade. 

Petter Hetta konstaterar att styrelsen tagit till sig av de synpunkter som kommit in från avdelningarna och enskilda advokater. Han beskriver en balansgång, där styrelsen å ena sidan ska säkra kvaliteten på de advokater som åtar sig uppdrag, och å andra sidan måste ta hänsyn till advokaternas behov och förutsättningar. 

– En av de synpunkter som vi tog i beaktande var möjligheten att säkra återväxten av brottmålsadvokater så att vi har en livskraftig kår, säger Petter Hetta, som förstår att advokatbyråer som anställer jurister och advokater också måste få rimliga möjligheter att hålla dem sysselsatta. 

– Två år som gräns skulle göra att väldigt många advokater inte skulle kunna komma i fråga för många av försvararuppdragen. Vi tyckte att det var rimligt att lägga ribban högre, vid fyra år, helt enkelt för att en alltför stor del av brottsmålen skulle omfattas av en tvåårsgräns, fortsätter Petter Hetta.

Även ungdomsmål med ett straffvärde på minst fyra års fängelse omfattas förstås av kvalifikationskraven. Däremot valde styrelsen, till skillnad från etikkommitténs förslag, här att inte införa någon särreglering just för ungdomsmål, som ju omfattar ett mycket vitt spann av olika brott, både lindriga och allvarliga. 

Vid sidan av Advokatsamfundets arbete för att kvalitetssäkra advokaternas arbete och stärka förtroendet för kåren har också en statlig utredning börjat titta på bland annat dessa frågor. Petter Hetta är knuten till utredningen som expert. l