Annonser

Tid att lämna vidare

Börje Samuelsson, disciplinnämndens ordförande, tackar för sig efter sexton år i nämnden. Nya tider randas där Samuelsson känner att han inte riktigt platsar och kommer till sin rätt. Det är dags för andra att ta över.

Tio minuter före utsatt tid, klockan 11.20 måndag den 15 april, sitter Börje Samuelsson med ett fridfullt ansiktsuttryck utanför Helsingborgs station vid en stenrundel av granitsten, vars mitt är fylld av gula påskliljor, och njuter av vårsolens värmande strålar. Vi hälsar och kliver ombord på den väntande båten Aurora tillsammans med nästan enbart pensionärer och visas i restaurangen till ett fönsterbord i fören. Dags för att tura Helsingborg–Helsingör. Auroras eldrivna motorer drar i gång, och Aurora lägger ut med kurs mot Danmark i måttliga vindar.

Varför slutar du som ordförande i disciplinnämnden?
– Därför att jag har suttit i disciplinnämnden i 16 år när jag slutar. De första nio som vice ordförande och sedan sju år som ordförande. Om jag skulle ha ställt mig till förfogande för ytterligare en period så hade det varit fyra år, och det tyckte jag lät för mycket. Nu kanske jag kan få ett hyggligt betyg. Men jag är inte alls säker på att det skulle vara så om fyra år. Jag känner att jag inte blir bättre, utan att jag blir svagt, svagt sämre och sämre. Så är det. Och då ska man sluta.

Varför tycker du att du blir svagt, svagt sämre?
– Lite som med arbetet i övrigt. Lite sämre energi, lite sämre engagemang. I alla fall när det inte bränner till. Jag har känt ett tag att jag inte kommer att bli en bättre ordförande de närmsta fyra åren. Risken är att jag kommer att bli sämre med tiden. Och så ska det inte vara helt enkelt. Det är nog skälen till det, säger Börje helt osentimentalt.

Börje Samuelsson

  • Född 1952
  • Advokat 1985
  • Delägare på Advokaterna Peyron i Helsingborg; verksam där sedan 1983 
  • Ordförande i disciplinnämnden sedan den 1 juli 2017
  • Vice ordförande i disciplinnämnden 2008–2017.
  • Ledamot av Advokatsamfundets styrelse 1998–2004
  • Ingick i Advokatsamfundets etikkommitté som utarbetade nya vägledande regler om god advokatsed 2005–2007

Att arbeta i disciplinnämnden

Börje Samuelsson har många gånger beskrivit den glädje han upplevt i disciplinnämndsarbetet.

– Det är ett privilegium att få vara ordförande för en sådan samling begåvade och trivsamma personer. Det absolut roligaste är sammanträdena, från det att man sätter sig tills det är slut för dagen.

Att vara ordförande har Börje egentligen inte upplevt som så knepigt, men tillägger att det kan hända någon gång att han måste se till att mötet drivs fram. Om nämnden har 25 ärenden på en föredragningslista så är det kanske fem av dem som föranleder längre diskussion.

– Och det kan jag ju styra lite grann. Absolut. Jag tycker det fungerar väldigt bra på det sättet och det är nästan aldrig någon som pratar för pratandets egen skull.

Arbetet i disciplinnämnden är oavlönat. Börje Samuelsson har inte upplevt att det varit svårt att få ihop samfundsuppdragen med hans övriga liv under åren. I arbetet med disciplinnämnden lägger han årligen ner cirka 40 arbetsdagar. Under de 26 år han arbetat med olika samfundsuppdrag har det totalt blivit ungefär 900 arbetsdagar. Så visst har det inneburit ett intäktsbortfall, konstaterar han och tillägger att det inte egentligen har stört honom.

– Det beror väl lite grann på att jag aldrig har varit så särskilt intresserad av att tjäna mycket pengar. Det låter lite som koketteri. Men jag har aldrig brytt mig om det, utan jag har tjänat tillräckligt med pengar för att kunna göra sådant som jag tycker varit värt att ägna mig åt, exempelvis god mat och dryck, vilket jag lagt rätt mycket pengar på under årens lopp.

Den inställning som Börje och hans generation har haft till obetalt arbete är inte evig, tror Börje, som är en smula bekymrad inför den framtida rekryteringen till samfundsuppdrag. Att hitta ett vettigt ersättningssystem blir inte lätt.

– Om man säger att rekryteringen blir mycket lättare med en god ersättning. Får vi då rätt personer? Det är mycket tveksamt. För om man säger så här att nej, det uppdraget vill jag inte ta. Men får jag betalt, då gör jag det. Det är nog mycket en generationsfråga. Idealisterna är väl lite på utdöende, säger Börje och tillägger att ännu ett skäl för honom att sluta i disciplinnämnden är att det randas nya tider.

– Det kanske är så att min tid har varit på något sätt. Det har nog med mina grundläggande värderingar och synsätt att göra. Och jag är inte främmande för att jag inte riktigt är designad för den här nya tiden, och det känns inte sorgligt alls. Det här har varit en underbar tid som jag har passat för. Och jag skulle kanske inte fungera riktigt bra i en ny tid med nya synsätt. Så är det ju i privatlivet också, som exempel avskyr jag appar, inloggningar, lösenord och liknande. Jag blir nervös när jag ska parkera eftersom jag sällan kommer överens med parkeringsautomaten, så jag får cykla i stället, säger han och skrattar till.

Utvecklingen och tillsynen Under Börjes 16 år i disciplinnämnden har vissa saker varit oförändrade. Trots att advokatkåren vuxit kraftigt får nämnden ungefär in lika många ärenden. Antalet ärenden om intressekonflikter är ungefär detsamma. Men under senare år har det skett en förändring.

– Vi har fått in tyngre, svårare och tuffare ärenden. Till stor del har den här utvecklingen skett på försvarsadvokatssidan, konstaterar Börje med en allvarsam min och tillägger att just uteslutningsärendena tilldrar sig en stor medial uppmärksamhet till skillnad från exempelvis ärenden om intressekonflikter eller boutredningsmän.

Börje Samuelsson anser inte att det skett någon generell försämring av etiktillståndet i advokatkåren.

– Det blir ett antal individer som av olika skäl missköter sig. Det är nog alldeles ofrånkomligt. Att ha någon slags nollvision är lika verklighetsfrämmande som i trafiken. Men att advokatkåren skulle ha undergått någon allmän generell förslappning när det gäller regelefterlevnad har i alla fall inte jag kunnat se, och disciplinnämndsstatistiken visar samma sak. Men just de senaste årens allvarliga händelser.

Vad är din analys att de beror på?
– Försvarsadvokaterna verkar i en otroligt mycket tuffare miljö med den här nya gängrelaterade brottsligheten. Då finns det ett antal advokater, inte många, som inte har förmått eller förstått att de måste stå emot. De här klienterna som de har är ju ganska förslagna, säger Börje och tillägger att när han började i nämnden hade man inte mycket av den här typen av brottslighet. 

– Då fanns ingen arena för att begå de här svårartade brotten. Jag tror det ligger mycket i det. Det kan man ju inte ursäkta det med, självklart. Men det är ändå absolut en förklaring.

Vad tror du om den nya tillsynsenheten och dess potential?
– Det återstår att se. Om vi tar de här brottmålsadvokaterna, som kringgår re­striktioner för häktade klienter, så har jag en smula svårt att förstå hur tillsynsenhetens arbete i praktiken ska gå till. För man kan väl inte skicka ut en löpare till häktet för att punktmarkera advokaten? För att tillsynsenhetens arbete ska bli bra och kunna omfamnas av kåren får nog det polisiära inslaget inte bli för framträdande, säger Börje, som konstaterar att det stora antalet försvarsadvokater som sköter sig noga får klä skott för enstaka som missköter sig.

Under de senaste åren har intresset från journalister och politiker för advokater och Advokatsamfundet ökat betydligt. Vissa skribenter har använt ord som advokatröta och somliga politiker har ifrågasatt Advokatsamfundets självreglering. Det är inte första gången som samfundet ifrågasatts. Men enligt Börje finns det en skillnad i dag och det är de uppmärksammade fallen med försvarsadvokater som brutit mot advokatetiska regler. 

Börje tror att det är svårt att ersätta dagens regelsystem med ett som skulle innebära att de grova advokatetiska övertrampen upphör, utan att rasera allt som är bra med det nuvarande systemet.

– Ingen kan ju påstå något annat än att dagens system, som har mejslats ut under lång tid av duktiga, ansvarskännande människor, har fungerat väldigt bra. Ska man bara kasta iväg det? Jag tror inte på det, säger Börje Samuelsson. 

Framtiden är problematisk

När Börje blickar framåt tycker han att det känns lite bekymmersamt. Advokater, eller snarare försvarsadvokater, står inte högt i kurs hos politikerna. Andra advokater, som affärsadvokater, drar inte till sig politikers intresse överhuvudtaget, summerar han.

– Affärsadvokaterna kan ju tycka att det känns rätt så dystert att höra ordet advokat­röta och sånt där. Det känns inte som att de lever i den världen överhuvudtaget, säger Börje Samuelsson och fortsätter:

– Ska man ha ett samfund? Den här nya situationen skulle kunna splittra kåren. Det som trots allt skulle kunna trycka tillbaka dem som ivrar för att upphäva vårt oberoende är att vi de facto har en väl fun­gerande tillsyn och en väl fungerande ordning för att hantera de advokater som inte följer regelverket. Därtill har vi ett mycket bra utbildningsväsen. Och det måste rimligen den utredning som måste föregå en väsentlig förändring kunna konstatera. En sådan utredning borde också beakta de helt igenom positiva synpunkter som de nuvarande och tidigare offentliga representanterna i nämnden gett uttryck för (läs mer i Advokaten nr 1, 2024). Slutsatsen borde då bli att det inte finns något bärande skäl för att röra vårt oberoende och självständighet. Men man kan ju aldrig vara säker med tanke på politikernas obenägenhet att lyssna på vad experter på området, till exempel Lagrådet, anser, säger Börje och tillägger:

– Men är politikerna sakliga och riktigt lyser igenom det här och överväger vad vi skulle kunna ha i stället, då kommer de att se att dagens system är hyggligt och tillräckligt bra.

Personligt

Familj: Fru Gunnel, tidigare textillärare. Tvillingsöner, födda 1980, båda civilingenjörer. Fem barnbarn, i åldrarna 6 till 13.

Musik: Mycket Ulf Lundell, Bruce Springsteen och Lucinda Williams.

Läser: Landet utanför, del 2 av 3, av Henrik Berggren.

Passion: Fotboll. Helsingborgs IF i första hand, men det finns även en plats i Börjes hjärta för Åtvidaberg, Norrköping och Arsenal.

Kör: Saab 9-5 av 2008 års modell. ”Jag ber till Gud att jag aldrig ska behöva överge den. Jag har aldrig kört något annat bilmärke än Saab. Så det var ett svårt trauma när den gick ur produktion.”

Klocka: Tissot. ”Den kostar säkert 600 kr. Jag är ingen prylmänniska. Men om du frågar min fru så skulle hon säga att jag dessutom har en bedrövlig garderob.”

Irriterar mig på: ”Allt mer. Jo, absolut. Jag blir mer irriterad på saker, för närvarande är det den nya  utformningen av kapsyler på PET-flaskor som orsakar svåra vredesutbrott. Och det är nog saker i samtiden som jag har lite svårt för. ”

Gör mig glad: ”Två saker. Barnbarnen gör mig jätteglad. Men också mat och dryck samt inte minst musik.”

Motto: ”Det är aldrig för sent att ge upp. Jag tycker det är en väldig trygghet att veta att man faktiskt kan ge upp. Många tycker att det är ett tråkigt motto. Det kan man tycka, men det är en väldigt stor trygghet att veta att det alternativet finns.”