Bra utbildning med fallgropar

Secondment innebär att en biträdande jurist eller advokat under en begränsad period lånas ut till ett klientföretag. För byrån är utlåningen ett sätt att stärka sin relation med klientföretaget och ge service, när bolaget behöver fylla en lucka. Den utlånade juristen får, å sin sida, chansen att pröva livet på beställarsidan och lära nytt. 

Ett lyckat secondment kan alltså skapa nytta för alla parter. Samtidigt aktualiserar utlåningen en rad advokatetiska frågeställningar, som bland annat har belysts av Advokatsamfundets styrelse i två vägledande uttalanden från 2001 och 2004. 

Då och då hanteras frågor om utlånade jurister också i Advokatsamfundets disciplinnämnd, berättar Magnus Wallander, vice ordförande i nämnden. Det har som regel varit intressekonflikter som aktualiserats i samband med att den utlånade juristen återkommit till advokatbyrån.

– Secondment brukar beskrivas som utlåning under en period. Men man kan också se det som ett mycket långt klientmöte. Alltså att advokaten eller juristen beger sig till klientföretaget den första mars och återvänder till advokatkontoret den första juni, efter ett tre månader långt möte, säger han. En fördel med att se utlåningen som ett mycket långt klientmöte är att det blir självklart att de advokatetiska reglerna ska följas. I praktiken innebär detta att juristen i varje uppdrag hos klientföretaget måste göra en intresse­konflikts­­prövning. Risken finns ju att motparten till klientföretaget är en klient på byrån, och då uppstår hinder för att arbeta i ärendet, förklarar Magnus Wallander.

Utöver de löpande intressekonfliktsprövningarna måste alla uppdrag som den utlånade juristen eller advokaten arbetar med registreras i byråns klient- och motpartsregister. Dessutom gäller förstås de vanliga advokatetiska tystnadspliktsreglerna. 

– Sekretessen blir inte särskilt konstig när man jobbar med klientföretagets ärenden. Men om juristen i sin portfölj har med sig andra uppdrag från byrån, för andra klienter, så kan det bli problem om juristen inte sitter i ett utrymme där ingen annan har insyn i vad han eller hon gör. Då kan ju sekretessen röjas till nackdel för den andra klienten, konstaterar Magnus Wallander. 

En annan sak att tänka på är att den utlånade juristen eller advokaten hela tiden ska agera i advokatbyråns namn, förklarar Magnus  Wallander. Det innebär till 
exempel att mejl ska skickas från advokatbyråns konto, brev skrivas på byråns brev­papper och att visitkort som lämnas ut ska ha byråns namn och logga.

– Det ska tydligt klargöras att man fortfarande är advokat eller jurist anställd vid advokatbyrå och agerar i byråns namn, och inte en del av klientföretagets organisation. 

För biträdande jurister tillkommer ytterligare en aspekt under utlåningen: att de även när de arbetar inom klientföretaget måste stå under övervakning av sina respektive principaler på byråerna. Principalen ska alltså ha en tät kontakt med juristen och granska hans eller hennes arbete. 

– Principalens ansvar att handleda och övervaka kan inte delegeras till exempelvis en chefsjurist, även om det är en mycket kvalificerad person som kanske till och med har varit advokat tidigare, fastslår Magnus Wallander. 

Kraven på övervakning av en biträdande jurist och de övriga advokatetiska reglerna följer förstås av att advokaten eller juristen formellt fortfarande är anställd av sin byrå under perioden av secondment. Byrån och klientföretaget gör sedan upp om hur utlåningen ska ersättas. 

Magnus Wallander konstaterar att secondment innebär högt ställda krav på både byråer och utlånade jurister. Ett annat sätt att hantera utlåningen kan vara att juristen eller advokater beviljas tjänstledigt under sitt secondment, och i stället blir anställd i klientföretaget. För en advokat innebär detta då också att han eller hon måste utträda ur Advokatsamfundet, och sedan återinträda. 

Med denna metod behöver inte juristen göra intressekonfliktsprövningar eller tänka på sekretess under tiden som utlånad. Däremot ställer det särskilda krav när juristen sedan går tillbaka till byrån, påpekar Magnus Wallander. 

– De uppdrag juristen jobbat med på företaget får en annan karaktär när han eller hon går tillbaka till advokatbyrån. De ”förädlas” till advokatuppdrag, säger han.

I praktiken innebär detta att uppdrag hos klientföretaget ska föras in i advokatbyråns klient- och motpartsregister. För byråns del innebär detta en viss risk för att juristens arbete under utlåningen jävar ut byrån från pågående eller kommande uppdrag, på samma sätt som en nyanställd kan föra med sig smitta från en tidigare advokatbyrå. 

Magnus Wallanders rekommendation här är att byrån och juristen i möjligaste mån under secondmentet kommunicerar om vad juristen arbetar med. 

– Om det inte är kommersiellt hemligt så kan juristen berätta för sin advokatbyrå att ”vi ska ta en stort tvist mot bolaget AB X och jag kommer att arbeta med den”. Då kan det hända att byrån svarar ”ajajaj, det passar inte alls, det kommer att innebära att vi måste frånträda ett annat uppdrag” eller någonting liknande. 

För den utlånade biträdande juristen kan lösningen med tjänstledighet föra med sig en nackdel, som alla inte är medvetna om, nämligen att månaderna som utlånad inte får räknas in i kvalifikationstiden för att bli advokat. 

– Möjligen kan man få en tredjedelsdispens, alltså om du är verksam där i tre månader så kanske du kan räkna en månad tillgodo som kvalificerande tid, förklarar Magnus Wallander.