Kan brottsligheten inkapaciteras?

”Brottslingar ska sitta inne. Du ska våga vara ute”, för att citera ett budskap från 2022 års valrörelse. Det är lätt att hålla med och tänka att jag inte kan bli utsatt för brott av någon som sitter i fängelse. Det känns tryggt.

Men frågan är om alla de straffskärpningar som nu föreslås och ökad inkapacitering verkligen är effektivt? Är det rätt sätt att minska brottsligheten? Frågar du vetenskapen så är det troligtvis inte det. Den 3 juni skrev professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki och f.d. rikspolischefen Sten Heckscher en angelägen debattartikel på DN Debatt. Enligt dem är effekterna av generella höjningar av straffnivån tämligen begränsade. Att höja straffnivån kan till och med, utöver att vara mycket dyrbart, antas ha allvarliga negativa effekter. Enligt professor emeritus i kriminologi Henrik Tham varierar resultaten starkt i olika forskningsprojekt rörande höjda straffnivåer och det är inte klart vad som faktiskt gör skillnad. Mindre effekter av inkapaciterande fängelsestraff kan möjligtvis uppnås men till stora kostnader.

I detta nummer av Advokaten skriver Kriminalvårdens generaldirektör Martin Holmgren att Kriminalvårdens kapacitet inte räcker till och att det behövs andra åtgärder än att enbart bygga ut. Hans inlägg är angeläget mot bakgrund av det stora antalet förslag på kriminaliseringar, straffskärpningar och andra lagstiftningsförslag som nu pågår parallellt.

Lagrådet varnade också i ett yttrande nyligen för att graden av straffrättslig repression idag växer fram genom successiva, och i vissa fall återkommande, straffhöjningar och att det finns anledning att ifrågasätta om vårt straffsystem fortfarande bygger på en genomtänkt syn och om straffen för olika brott verkligen står i rätt proportion till varandra.

Advokatsamfundet gav den 5 juni in ett remissvar rörande skärpta straff för flerfaldig brottslighet (SOU 2023:1). Där konstateras att lagförslagen inte är tillräckligt grundligt utredda samt att förändringarna skulle bli mycket kostsamma och inom en rimlig framtid svårligen kunna hanteras av berörda myndigheter. Utöver detta förslag på skärpta straff har regeringen nyss tillkännagivit att den vill slopa så kallad villkorlig frigivning. Den utredningen ska presenteras i juli 2024.

Förslagen kommer att innebära en betydande ökning av kostnader för Kriminalvården och det är hög tid att inleda den diskussion om fler åtgärder, utöver inlåsning, som Kriminalvårdens generaldirektör efterfrågar.

Avsaknaden av ett brett, veten­skapligt och principiellt förhållningssätt är påtaglig. Varför lyssnar vi inte bättre till kunskapen och kompetensen i dessa så viktiga frågor?

”Den enskilde brottslingen kan inkapaciteras men inte brottsligheten”, skriver Henrik Tham i Tidskrift för kriminalvård.  Är det inte dags för en bättre förståelse för det inom politiken? Kanske leder inte samtidens kriminalpolitiska förslag till den trygghet vi tror att vi får? Och vad får vi i stället?

Mia Edwall Insulander
Generalsekretare
Sveriges advokatsamfund
mia.edwall.insulander@advokatsamfundet.se