Nämndemannasystemet måste reformeras

Oberoende domstolar är avgörande för att värna den demokratiska rättsstaten. De är den yttersta garanten för att skydda de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Utvecklingen i flera EU-länder har visat att synen på domstolarnas självständighet snabbt kan ändras. Tyvärr har vi i Sverige också nyligen sett exempel som visar att det sker politisk inblandning i den dömande verksamheten. Det är mycket oroväckande.

På ett principiellt plan är det som har skett en väckarklocka som ringer med hög ljudsignal!

Att två nämndemän kallas till ett möte med sitt politiska parti med anledning av att de dömt i ett mål i domstol är i sig fel. Ett politiskt parti ska inte ha samtal med nämndemän i anledning av deras dömande; varken coachande eller på annat sätt. Om nämndemännen behövde stöd i anledning av sina uppdrag ska det stödet komma från domstolen, inte från ett politiskt parti. Det spelar egentligen ingen roll vad som sagts. Att mötet ens har skett visar att vår dömande verksamhet inte är så opolitisk som den ska vara. Jag måste också säga att jag blivit förvånad över den oförståelse som verkar finnas på vissa håll beträffande vad som har skett. Om politiker inte har en större förståelse för att de inte ska lägga sig i den dömande verksamheten är det synnerligen oroande.

Av Advokatsamfundets rättsstatliga program framgår att

1. nämndemännens inflytande i den dömande verksamheten bör minska,
2. nämndemän inte bör tillsättas av politiska organ och
3. nämndemän inte bör döma i överrätter.

Nämndemannainstitutet har en lång historia* och ska ge demokratisk legitimitet till domstolsprocessen genom samhällelig insyn och påverkansmöjlighet. Det finns bra och viktiga skäl till insyn i den dömande verksamheten, men nämndemännen fyller inte den funktion de ska om de inte är lika oberoende som juristdomarna. Advokatsamfundet har länge framfört att nämndemän inte borde nomineras av politiska partier. Den senaste tidens händelser visar med all önskvärd tydlighet de risker som är förenat med ett sådant system. Såsom nämndemannainstitutet är konstruerat i dag är inte domarmakten helt fristående från den politiska makten. En berättigad oro uppstår också om problemet med politiska partier som har coachande samtal med nämndemän skulle vara vanligare än vad vi tror.

Det finns andra sätt att utse nämndemän, till exempel genom ett valförfarande administrerat genom länsstyrelserna, dit både politiska partier, icke-politiska organisationer och föreningar skulle få möjlighet att nominera kandidater. Ett sådant förfarande skulle troligtvis också öka uppdragets attraktivitet och leda till en bredare representation av befolkningen (i dag är till exempel medelåldern bland nämndemän alltför hög, 62 år). Det politiska tillsättningssystemet av nämndemän politiserar den dömande verksamheten. Av den anledningen måste det reformeras.

Min förhoppning är att politikerna nu vaknar av den väckarklocka som ljuder så högt.

Mia Edwall Insulander
Generalsekreterare
Sveriges advokatsamfund
Mia.Edwall.Insulander@advokatsamfundet.se

* Begreppet nämndeman kommer från medeltiden när byäldste namngav de tolv personer som skulle sitta med vid tinget och döma i en tvist; nämna män, det vill säga nämndemän.