Tid att lämna över

V i träffas på slaget klockan tio den 14 juni på hennes kontor sedan nästan tjugo år. Anne Ramberg har haft ett intensivt dygn. Under gårdagen hölls det årliga advokatfullmäktigemötet i Stockholm. Därefter den stora fullmäktigemiddagen på Operaterrassen med rekordmånga deltagare – förmodligen för att det var Rambergs sista middag som generalsekreterare i detta sammanhang. Det blev sent.

Morgonen därpå gick hon upp klockan fem för att medverka i SVT 07.20 med anledning av att hon är en av årets sommarpratare i SR. Därefter begav hon sig hem för att skriva ett blogg­inlägg till dagens nyhetsbrev från Advokatsamfundet. Sedan till kansliet för intervjun. Därefter väntar porträttfotografering till denna artikel.

Naglarna är perfekt manikyrerade och klart lysande i smultronrött, likaså är make­upen fulländad, och den ljusa dräkten är klanderfri och ackompanjerar sommaren elegant.

– Nu börjar jag piggna till, säger hon och skrattar lite, kikar fram under luggen och tar en liten klunk kaffe.

Idén att hon skulle ansöka till uppdraget som generalsekreterare sommaren 1999 var inte hennes. Tvärtom, hon trivdes fint med sitt arbete som affärsadvokat och hade inte några planer på ett karriärbyte. Ända tills hon uppmanades av den arbetsgrupp som styrelsen utsett för att sköta rekryteringen.

– Då startade en process i mig, och jag ville verkligen ha uppdraget. Jag hade ju varit engagerad under en lång tid i advokat- och rättsstatsfrågor, och jag hade stor erfarenhet av arbete från olika uppdrag, bland annat som ordförande i Stockholmsavdelningen och ledamot av huvudstyrelsen, inom samfundet. Jag kunde frågorna så jag kände mig trygg. Jag hade också haft ett gott samarbete med min företrädare, som var fantastiskt lojal och underbar mot mig på alla sätt när jag började.

Anne Ramberg, som var en av en handfull kandidater, blev riktigt tänd på att ta sig an uppdraget och skrev ett tre sidor långt dokument med sin programförklaring, som hon överlämnade till styrelsen. Hon reser sig, går till sitt dokumentbibliotek och lägger fram pappersarken.

– Jag ville att advokaterna skulle ta mer plats i samhällsdebatten, värna advokatrollen och oberoendet, sammanfattar hon.

Det var en förändringens tid som rådde. Sverige hade gått med i EU; internationaliseringen hade börjat ta fart. Den tillträdande generalsekretaren skulle inte följa sin företrädares fotspår, utan staka ut en ny och mer samhälleligt orienterad kurs. Ett uttalat mål från styrelsen var att göra Advokatsamfundet mer tydligt och till en starkare röst i samhällsdebatten och Rättssverige. ”Sätta Advokatsamfundet på kartan.”

Anne Ramberg fick uppdraget. Hösten 1999 arbetade hon tre månader halvtid parallellt med den avgående generalsekreteraren Lars Bentelius. Därför blev det en odramatisk succession.

– Men Lars sista arbetsdag då jag följde Lars ut till den väntande taxin var det väldigt känslosamt, minns Anne Ramberg.

Under sin första tid på kansliet inledde Anne Ramberg en omfattande omorganisation och ett stort digitaliseringsprojekt. Det ledde i sin tur till förändringar i gruppdynamiken, enligt Ramberg, som tillägger att det första året på kansliet blev lite stökigt.

Ett förändrat uppdrag

När Ramberg tillträdde var innehållet i uppdraget som generalsekreterare ett helt annat än i dag. En del är sig dock likt, som advokat­etiken, disciplinnämndens verksamhet och uppgiften att vara chef över kansliet. De senaste åren har dock chefsjuristen Maria Billing i praktiken varit kanslichef, understryker Anne Ramberg och tillägger att det har varit en medveten strategi. Enligt stadgarna ska generalsekreteraren vara kanslichef. Men dessa borde ändras, menar Ramberg, eftersom de är otidsenliga; i praktiken är det inte längre ändamålsenligt att generalsekreteraren också är kanslichef med allt vad det innebär av daglig administration.

Den stora skillnaden i dag jämfört med för tjugo år sedan är att generalsekreteraruppdraget är betydligt mer extrovert med omfattande kontakter med domstolar, myndigheter, organisationer, universitet samt medier inte minst. Dessutom är uppdraget betydligt mer internationellt inriktat.

Anne Ramberg menar att blandningen av uppgifter är det som gör arbetet så stimulerande.

– Jag har faktiskt tyckt att det varit roligt att gå till arbetet varje dag. Ofta vet jag inte hur dagen kommer att gestalta sig. Det är nog den stora spridningen av uppgifter som gjort att jag stannat kvar så länge, säger hon och tillägger entusiastiskt:

– Mötet med människor, ledamöter, personer i rättsväsendet, medier, vanliga människor, föreläsningar och debatter gör uppdraget mycket levande. Det är en väldigt inspirerande helhet!

Flera viktiga debatter

Under Anne Rambergs år har flera debatter rasat, som direkt eller indirekt involverat Ramberg, såväl inom samfundet som i samhället.

Tidigt under Rambergs tid som generalsekreterare aktualiserades frågan om advokater skulle få investera i klientbolag och ta betalt i aktier. En annan omdiskuterad fråga var multi-disciplinary partnerships, MDP. Advokatsamfundet förklarade att det varken var tillåtet att ta betalt i annat än sedvanliga betalningsmedel eller att det var förenligt med god advokatsed för en advokat att ingå i en firma som också var en revisionsbyrå, och därmed dog frågorna.

Under våren 2005 utlöstes den så kallade controlled auctions-debatten, som i korthet gick ut på att advokater från olika affärsjuridiska byråer ville ha en översyn av de vägledande reglerna om god advokatsed och särskilt en förändring av reglerna om intressekonflikter. Man hade även förslag som rörde försäljning av Advokatsamfundets hus på Djurgården, ekonomi, lokalavdelningarna och Advokatsamfundets relationer samt hur disciplinverksamheten är uppbyggd.

Det hela mynnade så småningom ut i att en utredning tillsattes och nya reviderade vägledande regler om god advokatsed togs fram. Reglerna om intressekonflikter ändrades dock inte så som vissa affärsadvokater önskat.

– Vi har nu förändrat och moderniserat vårt etiska regelverk. Jag tillhörde dock dem som tyckte att vi inte skulle mjuka upp regelverket mer än vad vi nu har gjort. En inställning som jag fortfarande vidhåller, kommenterar Ramberg.

På slutet av 00-talet var Anne Ramberg en av de tydligaste kritikerna av den så kallade FRA-lagen som då debatterades intensivt.

Dessa debatter handlade om för advokatyrket principiella sakfrågor. Frågan om upprätthållandet av advokatens kärnvärden versus affärsjuristernas önskemål om ökad lönsamhet, konstaterar Anne Ramberg. Men i debatten om kungen och oskuldspresumptionen blev situationen en helt annan.

I sin kritik av medierna i samband med kung Carl XVI Gustafs påstådda besök på sexklubbar uttalade sig Ramberg i medier och skrev i sin blogg, juni 2011, om vikten av att oskyldighetspresumtionen tillämpas även när det gäller kungen. Under ett par veckor fick hon uppleva hur det är att vara utsatt för ett medialt drev riktat mot henne och med återkommande krav, även från advokater, på att hon skulle avgå från sin post.

– Det är en erfarenhet som jag är oerhört tacksam att ha varit med om, och som jag absolut inte skulle vilja vara utan. Människor som utsätts för drev reagerar på olika sätt. Jag bestämde mig för att inte att backa. Jag vidhåller att det jag sa var korrekt, och det känns väldigt skönt. Jag mådde inte dåligt alls under tiden, säger Anne Ramberg, som konstaterar att i den här typen av situationer är det nästan alltid någon som får lämna sin post.

– Har man en svag ordförande och en illojal styrelse då ligger man illa till. Men jag hade en otroligt lojal ordförande, nämligen Tomas Nilsson. Med Tomas bredvid mig kände jag mig fullständigt trygg. Och jag hade också styrelsen bakom mig, säger hon och tillägger allvarsamt:

– Starka ordförande har integritet. Starka ordförande som har gjort sin karriär är oberoende. De behöver inte söka stöd hos olika grupperingar. Det är viktigt när det blåser. Stefan Lindskog är ett annat exempel på en utomordentligt bra och stark ordförande. Han lät sig inte heller styras av ovidkommande hänsyn under controlled auction-bråket.

Debatterna har som sagt varit flera, men den så kallade ordförandedebatten under våren 2017 kom att skapa större motsättningar än på länge mellan advokater. Den handlade om personfrågor, poängterar Ramberg. Debatten väckte även uppmärksamhet långt utanför den egna kåren. Striden gällde om advokatfullmäktigemötet skulle följa valberedningens förslag eller den alternativlista som ett antal advokater presenterade. Vid fullmäktigemötet valdes alternativlistans förslag.

– Debatten skadade samfundet. En del tyckte det var roligt när det blev debatt. Men det är aldrig roligt när det blir debatt om personer på det sätt som det blev. Det fanns ovärdiga inslag som jag tyckte var väldigt otrevliga, och då talar jag inte om de personer som var föremål för val, säger Ramberg och fortsätter:

– Jag tyckte det inträffade var olyckligt, men jag tycker att vi på ett utomordentligt bra sätt kommit över det. Min roll var att jag satt med i valberedningen, och jag var lojal med valberedningens enhälliga förslag. Det ansåg jag vara min absoluta skyldighet. Det hade varit konstigt om generalsekreteraren hade gått ut och drivit en annan linje. Att det sedan blev andra som framgångsrikt drev en alternativ linje är en annan sak. Men nu råder lugn och harmoni.

Följ kompassen!

Åren som generalsekreterare har varit synnerligen intensiva. Men Anne Ramberg har inte brytt sig om att räkna arbetstimmarna. Begreppet ”balans i livet” är inte något som väglett henne.

– Jag har aldrig eftersträvat balans i livet. Tycker man att någonting är roligt då fyller ju inte balansen egentligen någon funktion. Har man småbarn måste man ju ha någon form av balans, men jag har ju inte småbarn, säger Ramberg som anser att metaforen leder tanken fel.

– Många unga i dag talar om balans i livet. För många av dem betyder det att man i hela livet ska kunna göra alla saker precis lika mycket, och inte göra avkall på något. Men så fungerar det ju inte. I olika delar av livet måste man prioritera olika, och då måste man vara beredd att göra avkall på vissa saker. Man kanske inte kan träna varje dag och gå på teater lika ofta eller vad det nu är man väljer, säger hon.

Anne Ramberg har varit med och genomfört flera förändringar och insatser inom samfundet: utbildningsverksamhet för advokater, advokatexamen, krav på fortbildning, priset Stockholm Human Rights Award, Advokatdagarna, förändrat advokatetiskt regelverk, juristnätverket Hilda samt flera pro bono-projekt, däribland tsunamiprojektet. Hon poängterar att hon inte vill lyfta fram någon av insatserna enskilt framför någon annan.

– Man måste se till helheten! Allt hänger ihop. Advokatexamen, krav på fortbildning och gratis utbildningsverksamhet i advokat­etik är centralt. När man sedan ska tala om rättsstaten och värnet av rättsstaten förutsätter det att advokaterna också har en hög kvalitet. De måste vara både etiskt och professionellt högstående. Det är då man får en röst och omgivningen lyssnar.

Under Rambergs år som generalsekreterare har Advokatsamfundet förvandlats från att vara en av många relativt okända organisationer till att bli en av de tydligaste som tränger igenom i samhällsdebatten.

Hur gick det till?

– Jag har nog haft en kompass. Om man har en egen inre kompass, och har skapat sina ramar, då vet du vad du ska göra i olika situationer, säger Anne Ramberg och tillägger att en del av svaret är att Advokatsamfundet är remissinstans, och mycket av vad hon har framfört kommer från de synpunkter samfundet haft i sina remissyttranden.

Ledarskap handlar, enligt Ramberg, om att ha en kompasskurs och sedan få människor att inspireras.

– Du kan inte göra det här ensam. Allt vi gjort har skett med stöd av ledamöterna, styrelsen, kansliet och alla dem som deltar i olika organ utan ersättning. Det gäller att förklara och förmedla varför man ska gå i en viss riktning och varför det är viktigt. Då måste du tro på det själv. Gör man det tror jag att man får med sig människor, om de har förtroende för dig. Då känner sig människor trygga, tror jag.

Medierna

En uppgift, kanske den viktigaste, som Anne Ramberg fick av styrelsen var att genom ökad medialt genomslag bli en central aktör i den rättspolitiska debatten. Den uppgiften torde de flesta vara ense om att hon har lyckats med. Få organisationer har en företrädare som så tydligt som Anne Ramberg personifierar den. Men sedan går uppfattningarna isär.

Många, såväl advokater som andra, har uppskattat hennes envisa och konsekventa hållning i frågor om enskildas integritet, värnandet om rättsstaten, advokatkårens oberoende och kärnvärden samt kritik av Skatteverket. Men när Ramberg varit lika konsekvent i frågor om mänskliga rättigheter och inte minst i frågor om flyktingar, då har kritik kommit från advokater och andra debattörer. Man har menat att Anne Ramberg är för politisk.

– Jag tycker att den kritiken är felaktig. Skälet till det är att det följer redan av FN:s riktlinjer för advokatsamfundens roll i samhället (UN guiding principles on lawyers), att vi ska värna rättsstaten och mänskliga rättigheter och av våra stadgar att våra erfarenheter ska komma samhället till godo, säger Ramberg och berättar att det sker på olika sätt. Advokatsamfundet deltar i remissarbetet, som experter i stora utredningar och genom att delta i den rättspolitiska debatten. Och just det var något som Ramberg uttryckligen fick i uppgift när hon tillträdde, understryker hon.

– Rättspolitik är inte partipolitik. Men all lagstiftning är resultatet av politiska beslut. Så när enskilda partier föreslår olika saker, en del mer problematiska än andra, finns det skäl att tydligt reagera, säger hon bitskt och tillägger med skärpa:

– Den omständigheten att kritik framförs mot ett förslag som kommer från ett visst parti betyder inte att man är partipolitisk. Det handlar om att tillvarata de principer som vi ska skydda, nämligen demokratiska rättsstatliga principer.

Följer du din kompass, oavsett vilket parti som lägger fram förslag?

– Ja, verkligen, oavsett parti. Dessutom är det ju omöjligt att ha någon ordning på partierna eftersom de så ofta byter uppfattning i snart sagt alla frågor. Jag är väldigt distanserad från partipolitik, säger Anne Ramberg bestämt och knackar med pekfingret hårt i bordsskivan.

Måsars hesa skrin utanför vid den glittrande Djurgårdsbrunnskanalen letar sig emellanåt in genom de öppna glasdörrarna, och då och då tar sig en lätt bris in och skänker svalka.

En återkommande fråga till Anne Ramberg är hur hennes medieträning gått till och hur hennes mediestrategi är utformad. Svaret är att hon aldrig gått på någon medie­träning. Genom att sitta i Pressens opinionsnämnd i sex år fick Ramberg erfarenhet av och förståelse för hur journalister arbetar. Inte heller har hon någon pressekreterare. I stället tar hon samtalen själv direkt när journalister hör av sig. Hennes mediestrategi har varit konkret och kort.

– Jag har varit noga med att aldrig ljuga. Det är väldigt dumt överhuvudtaget, särskilt i media. Och jag bestämde mig även för att tacka nej till intervjuer när jag inte behärskade ämnet. Sedan beslöt jag mig för att vara väldigt tillgänglig. Det var ju ett verktyg för att få ut sitt budskap, säger Anne Ramberg och fortsätter:

– Man ska inte vara så ängslig. Jag kan inte förstå den stora rädsla som många hyser för medier. För egen del vet jag inte om jag, med undantag för drevet som rörde kungen, upplevt att jag har blivit felciterad eller illasinnat behandlad.

Ramberg deltar numer ofta i medier, som expert med uppgift att beskriva hur en viss fråga ska uppfattas i sitt rättspolitiska sammanhang snarare än att besvara frågor som rör advokatkåren. Anne Ramberg skrattar lätt och säger att en förklaring är att det kan vara svårare för domare och åklagare i vissa situationer att svara på frågor. Hon tillägger att domare och åklagare utökat sin närvaro i medier, något som hon välkomnar.

– Ytterst har vi samma grundläggande intresse av att bidra till förtroendet för rättssystemet.

Det mediala intresset för rättsfrågor är mångfaldigt större i dag jämfört med när Anne Ramberg tillträdde. Den viktigaste förklaringen, enligt henne, är utvecklingen efter terroristattackerna den 11 september i USA 2001, som ledde fram till en omfattande terroristlagstiftning, ett arbete som pågått sedan dess.

En annan förklaring är den organiserade brottslighetens starka framväxt.

– I dag utgör den ett hot mot samhällsstrukturen. Därför blir det ett enormt fokus på straff- och straffprocessrätt.

Trots återkommande förfrågningar från medier om hemma hos-reportage har Anne Ramberg medvetet valt att skydda sitt privatliv.

– Mitt privatliv är ointressant. Om man väljer att spegla det i medierna riskeras att fokus förflyttas från uppdraget till privatpersonen. Dessutom har inte min familj eller mina vänner gjort mitt yrkesval, och det är även ett sätt att skydda min familj.

Sociala medier slog igenom globalt i samband med den arabiska våren 2011. Ramberg har en blogg och twittrar regelbundet. Hennes syn på dessa medier är kluven. Den positiva sidan är att de bidrar till ökad kunskap och demokrati, men den mörka baksidan är nätgläfs, trollsvansar och hatstormar. Många samhällsdebattörer har därför släckt sina konton och tystnat.

– Det är verkligen en fara, när det uppstår en självcensur och det öppna samtalet begränsas. Sådant hotar ytterst själva demokratin.

Anne Ramberg har åtskilliga gånger varit utsatt för upphetsade hatstormar i sociala medier och på nätet.

– När jag utsätts för det där, då blir jag en teflonpanna, säger hon bestämt och konstaterar att hon inte varit rädd någon gång.

– Egentligen inte, det vore att överdriva. Det har dock varit stunder då det varit obehagligt för personalen på kansliet. Men jag har alltid gått ut med min hund på promenader som vanligt.

Advokatkårens utveckling

Under Anne Rambergs år som generalsekreterare har advokatkåren gått mot en starkt ökad specialisering och internationalisering. Spetskunskap har ersatt breda kunskaper. Unga jurister måste i dag tidigt bestämma sig för inriktning och vilken nisch de vill arbeta inom. Ramberg menar att utvecklingen visserligen är oundviklig men tillägger:

– Lite grand sörjer jag den här utvecklingen eftersom den inte gagnar förståelsen för advokatrollen på ett djupare plan.

Själv hade hon förmånen att under sina tidiga år få arbeta brett och få en förståelse och känsla för advokatyrket. Hon nämner särskilt advokat Kjell Hökerberg, hennes första arbetsgivare, som en viktig förebild.

En fara med specialiseringen är att den leder till att advokatkåren blir allt mer heterogen.

– Samtidigt är en av Advokatsamfundets viktigaste uppgifter att verka för en sammanhållen kår där vi förenas i synen på en gemensam yrkesidentitet, säger hon och fortsätter:

– Jag är rädd för tendensen att affärsjuridiken produktifieras och att man distanserar sig från den traditionella rådgivarrollen. Det finns en risk att advokatrollen urholkas och att yrket förvandlas till en business.

Den absolut viktigaste framtidsfrågan för advokatkåren är, enligt Anne Ramberg, värnandet av den demokratiska rättsstaten.

– Den är nämligen under uppluckring och är utsatt för allvarliga hot. Har vi inte en demokratisk rättsstat har inte advokaten någon roll att fylla. Förutsättningen för att advokatens klienter ska komma i åtnjutande av sina rättigheter är att det finns en rättsstat med oberoende advokater och domstolar, ett samhälle som inte är korrupt och fria medier. Allt hänger samman, säger Anne Ramberg och fortsätter:

– Om vi lyckas med detta, då är den viktigaste frågan att värna advokatyrket och advokatetiken. Att inte ge efter för olika påtryckningar, att inte släppa på intressekonfliktsreglerna och liknande. Vi måste vara vänner med verkligheten. Men det kan aldrig vara så att vi ska släppa på advokatetiken bara för att man inte vill avstå från uppdrag. Advokatetiken ska vara advokatens varumärke. Disciplinnämnden har en central roll när det gäller advokatyrkets legitimitet. Nämndens ledamöter lägger ned ett mycket stort arbete.

Advokaternas engagemang i Advokatsamfundet varierar över tiden liksom i andra organisationer, konstaterar Ramberg och tillägger:

– Vissa advokater engagerar sig oerhört mycket och gör ovärderliga insatser. Goda exempel är Claes Peyron, Börje Samuelsson, Lena Frånstedt Lofalk och Bo Ahlenius. De har alla bland annat verkat i huvudstyrelsen och i disciplinnämnden. Dessutom har vi alla som deltar i remissarbetet. Skulle det inte vara för alla de som engagerar sig skulle Advokatsamfundet inte vara vad det är i dag.

– Ytterst är det ledamöterna som skapar Advokatsamfundet och värdet av organisationen. Därför är det så viktigt att få män­niskor att engagera sig. De som gör det tycker att det är inspirerade och roligt och blir ambassadörer för samfundet, säger Ramberg som önskar att än fler advokater skulle engagera sig, och även i det rättspolitiska samtalet.

Tidskriften Advokaten och kansliet

En av alla generalsekreterarens uppgifter är att vara ansvarig utgivare för tidskriften Advokaten. Under hennes tid har tidningen förändrats på ett genomgripande sätt. Från att innehålla cirka 30 sidor till dagens dubbla sidantal eller mer, en rad nya inslag har införts som praktisk juridik, gästkrönika, månadens advokat och att chefredaktören har en egen spalt. Ännu viktigare är att tidskriften ändrat karaktär till att belysa de stora förändringarna i advokatvärlden och rättsväsendet i stora temasatsningar i varje utgåva.

– Stora delar av rättsväsendet, många politiker och journalister läser Advokaten, och den är verkligen en viktig spelare i Rättssverige i dag, säger Anne Ramberg som samtidigt konstaterar att för många i tidningsbranschen är tillvaron bister.

– Just att hålla fast vid att ge ut Advokaten i pappersformat blir därför ännu viktigare. En tryckt tidning läses på ett mer kvalitativt sätt än en digital utgåva, poängterar hon.

Kansliet har under Rambergs tid utvecklats, och huset på Laboratoriegatan används i dag på ett helt annat sätt än tidigare. Varje vecka hålls seminarier och föreläsningar. Personalen är i dag i stort sett lika stor som då Anne Ramberg tillträdde, men sammansättningen är en annan. Samtidigt har antalet ledamöter fördubblats. Antalet administratörer är betydligt färre medan juristavdelningen har fördubblats. En utbildningsavdelning har tillkommit, som håller ett stort antal kurser i kansliet. Även tidskriften Advokatens redaktion har under Rambergs tid flyttat in i huset, och utvecklats till ett slags mediehus.

Som chef för kansliet har Anne Ramberg strävat efter att ge ansvar under frihet.

– Jag tror att jag har utvecklats och lärt mig att delegera. De som arbetar här ska ha stor frihet. Det tror jag har varit en bidragande orsak till att många anställda, inte minst nyckelpersoner, har stannat länge.

Anne Ramberg konstaterar att Advokatsamfundet har flyttat fram sin position under de senaste tjugo åren.

– Det hade aldrig varit möjligt om det inte varit för ett väldigt väl fungerande kansli med människor som är professionella och lojala. Där har jag haft en fantastisk förmån som jag kommer att sakna stort.

Anne Ramberg är en omvittnat stor djurvän och har egen hund. Under hennes tid har kansliets anställda kunnat ha med sig sina hundar till arbetsplatsen. Men den epoken är över nu eftersom den tillträdande generalsekretaren är allergisk.

– Det har varit en fantastisk förmån för alla oss som har haft hund, att kunna ha med sig hunden hit. Det är bra för alla arbetsplatser. Både hussar, mattar och gäster som kommit hit har mått bra av det. Det har varit väldigt uppskattat, men vi kan givetvis inte välja generalsekreterare utifrån om personen är allergisk eller inte mot hundar.

Röd tråd?

Somliga karriärplanerar, så inte Anne Ramberg. Ändå går det att skönja en röd tråd genom hennes yrkesgärning.

– Jag har tagit tillfället i flykten när det har erbjudits mig, och det har jag gjort i olika sammanhang. Och jag har tagit det även när det har varit utanför min komfortzon. Det är väl det som gör att man utvecklas, annars blir man alldeles för bekväm, säger hon och tillägger:

– Jag har rätt så lätt för att ändra mig, samtidigt som jag vet vad jag vill. Sedan kan det gå lite för fort och jag kan vara lite för ivrig ibland.

I Rambergs kontor finns dokument staplade i prydliga högar, som berättar att Anne Ramberg är inne i de sista arbetsdagarna på kontoret, och att hon städar och rensar ut akter och dokument. Hennes känslor inför det kommande uppbrottet i slutet av augusti är kluvna.

– Man ställer ju in sig på någonting. Det känns bra att efter tjugo år så kan jag säga …Jag har ju arbetat rätt så mycket. Det bästa är väl att i framtiden inte ha en almanacka, som är uppbokad precis hela tiden. Jag kommer att ha rätt mycket i almanackan ändå, men den kommer inte att vara kolsvart. Den friheten ser jag positivt på, säger hon och fortsätter sakta:

– Sedan är det ett slags vemod och ett sorgearbete när man lämnar alla medarbetare, huset och … det här har ju varit mitt hem nästan.

Vad kommer du att sakna mest?

– Jag tror att det kommer att bli en stor omställning för mig. Det är ofta svårt att tala om hur en dag ska se ut eftersom det händer så mycket. Det har kommit att bli så att man är i ett slags flöde. Jag är medveten om att det kommer att bli tystare. Jag kanske kommer att tycka att det blir jätteskönt, det vet man ju inte. Men jag är medveten om det som företeelse, säger hon stilla.

Fast helt tyst blir det knappast. Anne Ramberg fortsätter sitt uppdrag som en av två ordförande i International Bar Associations människorättsinstitut, IBAHRI, en uppgift som kräver en hel del arbete. Dessutom har Ramberg en rad internationella och nationella styrelseuppdrag.

Författarplaner umgås hon för närvarande inte med. Det lär bli mer tid på familjens lantställe i Dalsland.

Och så fortsätter hon att skriva på en privat blogg, som lanseras när hon slutar på samfundet.

– Jag kommer inte att kunna avstå från att lägga näsan i blöt, eftersom jag brinner för demokrati- och rättsstatsfrågor. Så det kommer jag att fortsätta med. Jag kanske till och med skriver debattinlägg i tidskriften Advokaten.

Hon skrattar till och ler.

Personligt – Anne Ramberg

Familj: Sambo med advokat Claes Lundblad, en vuxen son från ett tidigare äktenskap, fyra bonusbarn med familjer, tre bröder med familjer

Kör: Mini Cooper

Favoritplats: Lantstället Sannebo vid ­Vänerns strand

Favoritapp: Twitter

Äter helst: Pasta, fisk och grönsaker

Läser just nu: Maciej Zarembas Huset med de två tornen

Favorithobby: Långfärdsskidor

Okänd talang: Älskar att laga mat