Svåra tider för de mänskliga rättigheterna

Trots att det är internationellt fastställt pågår en uppluckring av det absoluta förbudet mot tortyr. Närmare 270 personer är frihetsberövade på USA:s militärbas Guantánamo. Det har rapporterats att flera europeiska stater medverkat till att transportera människor till länder där de torterats. I Ryssland förekommer övergrepp och tortyr, för närvarande främst i Kaukasien.

På ett seminarium med rubriken ”Tortyr - för säkerhets skull” arrangerat av ABF, Amnesty och Helsingforskommittén i Stockholm den 9 september uppmärksammades tortyrens utbredning i spåren av det globala kriget mot terrorismen. Vilket i sin tur tog sitt avstamp i terroristattacken i USA den 11 september för sju år sedan.

På seminariet gavs tre gripande vittnesmål av människor som konkret fått uppleva effekterna av ”kriget mot terrorismen”.

Ekaterina Sokirianskaia, från den ryska människorättsorganisationen Memorial, berättade om hur Ryssland använder olika former av övergrepp och tortyr allt mer under förespegling att det behövs för att bekämpa terrorismen. Mest drabbade just nu är befolkningen i norra Kaukasus. Hon berörde särskilt de så kallade terroristrättegångarna i Kabardino-Balkarien där flera av de åtalade har misshandlats och torterats och visade även upp bilder av misshandlade ansikten. Rysslands framfart har lett till en polarisering och en radikalisering betonade hon.

– Dessutom är det kontraproduktivt att bekämpa brott mot de mänskliga rättigheterna med metoder som i sin tur bryter mot de mänskliga rättigheterna, sa hon.

Amina Masood Janua från Pakistan beskrev hur hennes man en dag ”försvann” sommaren 2005. I själva verket greps han av pakistanska säkerhetsstyrkor. Senare har hon fått rapporter om hur hennes make satts i fängelse och torterats svårt. Aminas make delar sitt öde med hundratals andra offer i Pakistan. Tillsammans med andra anhöriga till ”försvunna personer” har Amina bildat en människorättsorganisation som driver på för att få klarhet i vad som hänt de försvunna. Ännu har hon inte fått någon klarhet i sin makes öde.

Adil Hakim, uigur från Kina, vittnade om hur han såldes till den amerikanska krigsmakten av afghaner och transporterades till Guantánamo på Kuba. Där blev han sittande i fem år innan det stod klart att han var oskyldig. Därefter hamnade han i Albanien. Inga andra länder ville ta emot honom. Så småningom lyckades han ta sig till Sverige. Här har han sökt asyl, men fått avslag i första instans.

Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, höll ett känslofyllt anförande och poängterade vikten av att hålla fast vid ett absolut tortyrförbud. Om tortyrbegreppet relativiseras hamnar man på ett sluttande plan där det kan anses försvarbart med en viss form av tortyr i vissa speciella situationer.
– Då kommer tortyr att användas i många situationer av poliser som känner sig pressade, sa Hammarberg och tillade:

– Vi har inte dragit de riktiga slutsatserna ännu av vad som hänt under de här åren. Det utnyttjas av regimer i Pakistan, Ryssland, Zimbabwe och flera andra länder. Många hoppas att vi ska stå för de mänskliga rättigheterna. Vårt anseende har befläckats i det avseendet.

Därefter diskuterade representanter för de olika riksdagspartierna med undantag för moderaterna den aktuella situationen.
– Det är sorgligt att vi ska behöva ha en diskussion om tortyr samma år som deklarationen om de mänskliga rättigheterna fyller 60 år, sa Birgitta Ohlsson (fp).

Flera av seminariedeltagarna betonade hur viktigt det är att de demokratiska länderna stöttar de krafter som arbetar mot tortyr och olika övergrepp och inte själva deltar i eller stödjer sådana aktiviteter.

Tom Knutson