Annonser

Affärsadvokaterna rustar för lågtryck

Finanskrisen sveper över USA. Flera europeiska länder är redan drabbade av krisen, och i Sverige tyder alla tecken på att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Antalet konkurser ökar, och de stora transaktionerna blir färre. Efter ett antal år av oavbruten tillväxt måste de affärsjuridiska advokatbyråerna se över sina hus och planera för sämre tider. Tidskriften Advokaten har talat med företrädare för några affärsbyråer på tröskeln till en kris som ingen vet hur lång eller allvarlig den blir. Alla rustar sig, men strategierna varierar.

Länge sågs advokatbranschen som konjunktursäker. Det fanns alltid arbete för advokater, i goda tider med transaktioner och fastighetsaffärer, i sämre tider med konkurser, arbetsrätt och tvister. Man tjänade helt enkelt in på gungorna det man förlorade på karusellen.

Men advokatbranschen har förändrats kraftigt. Vid tiden för 1990-talets ekonomiska kris var de allra flesta affärsbyråer fortfarande små fullservicebyråer, som utan större problem kunde ställa om utifrån marknadens behov. Idag är många stora företag med över hundra anställda. Totalt sett omsatte de svenska advokatbyråerna enligt Statistiska centralbyrån över 13 miljarder kronor exklusive moms år 2007, att jämföra med sex och en halv miljard tio år tidigare, och antalet biträdande jurister har aldrig varit större. Under 2000-talet har flera också valt att specialisera sig på företagsöverlåtelser eller något annat område inom juridiken.

Skillnaderna mellan stor och liten byrå, mellan specialisering och fullservice är betydligt större nu än för tio år sedan. Och nu när advokatkåren möter lågkonjunkturen sätts de olika strategierna på prov.

Krisen har visat att engelska och amerikanska advokatbyråer inte länge är ”recession proof” (se separat artikel). Men de svenska advokatbyråerna tycks ännu ganska opåverkade av konjunkturnedgången.
– Jag tycker inte att den märks så mycket än. Bankerna har strypt lån till megaaffärer, men antalet megaaffärer är inte så många i Sverige. Möjligen ser vi att företagen har börjat bli lite mer försiktiga med förvärv, säger Carl Svernlöv, delägare i Baker Mc-Kenzie advokatbyrå.

Hans byrå gjorde under det brutna räkenskapsåret 2007-2008 sitt bästa år någonsin, både i Stockholm och globalt.

Inte heller Michael Wigge, VD på Vinge säger sig ha märkt så mycket av den vikande ekonomin än.
– Rent generellt tror jag att man ska vara ödmjuk inför en stundande lågkonjunktur, samtidigt som man inte ska måla upp några nattsvarta scenarion. Jag tror inte att den här konjunkturen blir lika svår som 2001, och inte heller lika djup som i andra delar av Europa, säger han.

Flera andra byråer har också gått bra hittills under året. Men Advokatbyrån Linklaters, som har en tydlig inriktning mot stora transaktioner, märkte dock enligt managing partnern Peter Högström en liten nedgång under det andra kvartalet 2008.
– Boven i dramat är naturligtvis den minskade volymen av förvärv och försäljningar och därmed också finansieringar, säger Peter Högström.

Senare här
– Vi påverkades senare än många andra länder. Det är först nu man känner att det har gått från en kreditkris till en affärsfråga, det vill säga att man har fått svårare att sälja sina varor och tjänster och då slår det direkt mot lönsamheten och flödena i bolagen, säger Peter Högström.

Odd Swarting, advokat på Setterwalls advokatbyrå och ordförande i REKON, Rekonstruktörs- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige, anser att advokaterna i Sverige trots allt är mindre känsliga för konjunktursvängningar än många andra branscher.
– Advokatbranschen är tryggare eftersom advokater alltid får betalt. Det är en följd av att advokater inte får ta betalt utifrån riskavtal, som många andra aktörer på finansmarknaden gör. I en lågkonjunktur slutar många diskussioner utan att det blir någonting, men då får ändå advokaterna betalt, säger han.

Förklaringen till att konjunkturnedgången hittills avsatt så få spår i advokatbyråerna kan också vara att de fortfarande arbetar med stora ärenden som kommit in tidigare.
– När det blir en avmattning tar det i regel minst ett år innan det slår fullt ut på oss. Så var det i förra lågkonjunkturen, 2000 och 2001. Dessa år var bra för oss, men sedan gick det sämre 2003, säger Stefan Brocker, VD på Mannheimer Swartling advokatbyrå.

Uppåt för konkursförvaltarna
Men alla är inte lika optimistiska om konjunkturen. Advokat Guy Lofalk, MD på Lofalk Advokatbyrå, som framför allt arbetar med konkurser och företagsrekonstruktioner väntar sig en kraftig nedgång.
– 70 procent av Sveriges BNP kommer från export. Det säger en hel del om vårt omvärldsberoende. Det är inte möjligt att tro på ett eget liv för oss, säger han.

Ett sådant scenario kan antas ge ett uppsving för Lofalks verksamhet.
– Vi har redan märkt en kraftigt ökad efterfrågan på våra tjänster. De som ägnar sig åt rekonstruktion och insolvens och refinansiering får flytta över resurser till detta. De lite större advokatbyråerna i till exempel London har redan sett det här och har börjat handla med insolvensspecialister som vore de fotbollspelare, berättar Guy Lofalk.

REKON organiserar mer än 90 procent av alla advokater som fungerar som konkursförvaltare och rekonstruktörer. Ordförande Odd Swarting har samma bild av efterfrågan.
– Det man kan se är att rekonstruktionsjuridiken ökar och så kallat offensiva transaktioner minskar. Men totalt sett tror jag att den totala volymen för affärsjuristerna går ner. Denna utveckling har varit väldigt tydlig i New York och London där man har avskedat människor, säger Swarting.

Erfarenheterna från de två senaste kriserna, under 1990-talet och åren 200-2001, kan ge ledtrådar om vilka advokattjänster som efterfrågas. Konkurser och företagsrekonstruktioner är traditionellt områden där en lågkonjunktur brukar erbjuda mycket uppdrag åt advokaterna. Också en ökad tendens till tvister och behov av omstruktureringar av företag kan ge arbetstillfällen.

Men näringslivet och ekonomin har förändrats snabbt de senaste åren, och mycket kan bli annorlunda.
– Eftersom långivningen är mer internationaliserad idag kan det bli så att man försöker hantera företagens problem mer underhand i stället för att gå till domstol. På 1990-talet gick ju allting till konkurs, säger Odd Swarting.

Överhuvudtaget ser Swarting en tendens att företagen allt mer försöker lösa sina problem utanför domstolarna genom förhandlingar.
– Däremot är det inte många som tror att det blir mer officiella rekonstruktioner eftersom rekonstruktionslagstiftningen av olika skäl är ett trubbigt instrument, säger han.

Finanskrisen i USA och dess smitta till Europa gör att det blir svårare för riskkapitalister och investerare att hitta kapital. Är kanske de stora företagsöverlåtelsernas tid förbi i Sverige för den här gången?
– Jag tror att vi kommer att se en minskad aktivitet för transaktioner. 2009 blir vår tid med lågkonjunktur, som man haft för kanske sex–nio månader sedan i Mellaneuropa, säger Michael Wigge, vd för advokatfirman Vinge.

Samtidigt konstaterar han, liksom de flesta andra, att transaktioner alltid kommer att pågå, inte minst som svenska staten är mitt i en utförsäljning av jättelika företag som Vasakronan och Vin&Sprit.

Blandad kompott
På flera advokatbyråer söker man nu vägar att anpassa sina tjänster efter marknadens behov.
–Man får vara ödmjuk för att hitta ett annat utbud av tjänster till marknaden. På bank- och finanssidan efterfrågas en annan form av kompetens än tidigare. Det är mer projektfinansieringar, till exempel i vindkraftverk. Vår finansieringsgrupp arbetar också med rekonstruktioner, säger Jens Tillqvist, managing partner på Advokatfirman Cederquist.

För de klassiska fullservicebyråerna finns obeståndsrätten där som skyddsnät.
– Vi ser en ökad aktivitet inom företagsrekonstruktioner och konkurser och vi planerar därför för en ökad obeståndssida. Vi har haft väldigt hög beläggning inom M&A och andra områden, och kan leva med lite lägre om det skulle bli så, säger Thomas Nygren, styrelseordförande i Hamilton Advokatbyrå.

Advokatfirman Fylgia har medvetet valt en väg, som kanske varit något mindre lönsam under högkonjunkturen, men som nu bär frukt. Enligt tidningen Dagens industri har byrån på 20 månader fått in 350 nya konkurser.
– Tanken när vi startade Fylgia i mitten av 1980-talet var att skapa en någorlunda konjunkturokänslig byrå. Vi delägare var överens om att ha ungefär en tredjedel obestånd, en tredjedel allmän affärsjuridik och en tredjedel fastighetsrätt och entreprenadrätt, berättar Stig Friberg, styrelseordförande i Fylgia.

Balansen mellan de olika delarna har förskjutits och nya inriktningar kommit till med åren. Men fortfarande kan man flytta biträdande jurister mellan olika verksamhetsdelar för att anpassa sitt utbud av tjänster.

Transaktionsfokus
Advokatbyrån Linklaters vägval kan beskrivas som motsatsen till Fylgias.
– Vi är trogna vår strategi. Vi har ett transaktionsfokus, deklarerar Peter Högström.

– För att kunna klara av en sådan strategi måste vi vara mer på hugget och ligga mycket närmare kunderna hela tiden. Det är det enda man kan göra i en lågkonjunktur. Vi försöker vara där och hitta möjligheter och vara kreativa. Det finns möjligheter, till exempel nya produkter, rekonstruktioner och refinansieringar. Dessutom ska vi naturligtvis också fånga upp de kapitalmarknadstransaktioner och M&A-affärer som finns, fortsätter han.

En annan advokatbyrå som fokuserat starkt på transaktioner de senaste åren är Vinge. Michael Wigge betonar dock att Vinge är en fullservicebyrå.
– Vi måste ha kritisk massa på alla kompetenser för att klara de här riktigt stora gränsöverskridande transaktionerna. Fördelen med det är att när det blir förändrade tider och andra typer av uppdrag har vi resurser att hantera även dem, säger han.

Redan för två år sedan satsade Vinge på att förstärka sin processgrupp, just för att processkunskaper hör till det som efterfrågas vid ingången i en lågkonjunktur. Dessutom finns sedan ett knappt år en grupp för det som på engelska kallas ”general corporate”.
– När vi satte vår nya organisation i november 2007 skapade vi en särskild avdelning som ska arbeta med allmän bolagsjuridik. Den tar sikte på en lite annan typ av ärenden och kanske även en annan typ av prissättning, säger Michael Wigge, och syftar på fasta priser eller kanske avtal där en klient får ropa av ett visst antal timmars löpande rådgivning.

Ökad prismedvetenhet och konkurrens
Michael Wigge tror, trots allt, att hans byrå kommer att klara konkurrensen om de stora transaktionerna bra.
– När transaktionerna blir färre blir det samtidigt färre konfliktsituationer för byråerna. De transaktioner som ändå sker går då till byråer med en etablerad kompetens på det området. De som inte riktigt har den kompetensen eller renomméet har ändå haft uppdrag i en högkonjunktur för att det varit konfliktsituationer. De kommer att se en drastisk förändring. Nu skiljer man agnarna från vetet, säger Wigge.

Internationellt har lågkonjunkturen och den hårdnande konkurrensen om advokatuppdragen inneburit att priserna börjat pressas en aning. I Sverige vittnar advokaterna om att kunderna är prismedvetna, och har varit det i flera år redan. Dessutom ökar hela tiden kravet på redovisning och transparens från advokatbyråerna. Klienterna är inte längre nöjda med att bara få en nota efter att uppdraget slutförts, utan vill fortlöpande veta vad advokaterna gör.
– Debitering på tid är på väg att försvinna. Om fem år tror jag de flesta klienter efterfrågar något annat, och den utvecklingen triggas av en lågkonjunktur, säger Stefan Brocker på Mannheimer Swartling, som tror att vi kan få se priserna på vissa uppdrag sjunka.

Sverige, Norden, världen
Advokatbranschen har blivit alltmer internationell, med utländska byråer som etablerar sig i Sverige. Men också de svenska byråerna rör sig över nationsgränserna. Mannheimer Swartling har kontor i fem länder förutom Sverige.
– Vi har fler än 50 jurister i Ryssland, och fler än 25 jurister i Kina. Vår utlandsverksamhet närmar sig 20 procent av den totala verksamheten och blir allt viktigare, berättar Stefan Brocker.

Utlandskontoren arbetar huvudsakligen med juridisk rådgivning till svenska företag som verkar i andra länder. Men Brocker tror att svenska affärsjurister med tiden också kan fungera som rådgivare internationellt.

Vinge, med kontor i fyra länder utöver Sverige, har enligt Michael Wigge sin inriktning klar.
– Vi är en svensk byrå. Men det blir en allt större konsolidering av Östersjöområdet. Juridiken och transaktionerna är väldigt pannordiska. Det gör att vi har ett intresse av att kunna agera på den marknaden. Men vår filosofi är inte att öppna nya kontor runt om i världen för att få en global byrå, utan att jobba från våra befintliga utlandskontor och våra nystartade deskar, som har en flexibilitet som passar deras marknader, fastslår han.

Idag har Vinge tre deskar, en fransk, en tysk och en östeuropeisk.

För advokaterna på de internationella byråer som finns i Sverige är läget naturligtvis ett annat. Linklaters har totalt 2 400 jurister, placerade i 23 länder.
– Vi har en global strategi och alla regioner ska vara med och leverera den. Det innebär att vi samlar våra resurser mot ett antal kunder och ett antal produkter och tjänster, säger Peter Högström.

I och med att konjunktursvängningarna inte alltid är identiska i olika länder kan kontoren i olika länder avlasta varandra och fördela arbetet mellan sig, säger Högström.
– Vi hade mindre att göra än London en period. Då skickade vi över människor till London så att de blev aktiva där och på andra ställen. Det är ett sätt att jämna ut, och det gör vi hela tiden.

Baker McKenzie med över 4 000 jurister på 72 kontor i 38 länder har som sitt valspråk ” To be truly global, you first must be fluently local”. Och Carl Svernlöv trycker på just detta.
– Ska du bli konkurrenskraftig och lönsam måste du ha duktiga lokala jurister, välutbildade med lokalkännedom och en lokal klientbas, säger han, och anmärker att det är svårt för en filial till en svensk byrå med en handfull jurister att konkurrera med etablerade lokala advokatfirmor på andra marknader.

Anpassa kostymen
En alternativ strategi till att öka intäkterna är att minska utgifterna. Under de goda åren har många advokatbyråer vuxit, inte bara i omsättning, utan också genom fler jurister, mer administrativ personal och större lokaler. Kostymen är helt enkelt betydligt större än förr. De advokater vi talat med ser dock inget direkt behov av nedskärningar.
– Jag tycker det är kortsiktigt. Den här verksamheten ska vi bedriva i minst 25 år till. Ska vi kunna leverera den här högkvalitativa tjänsten kan vi inte helt plötsligt börja skala ner verksamheten. Visst tittar vi på våra kostnader, men det gör vi kontinuerligt. Man kanske väntar med de riktigt stora investeringarna, men i övrigt tror jag inte att det blir några stora skillnader på grund av konjunkturen, säger Michael Wigge på Vinge.

Stefan Brocker resonerar på ett liknande sätt.
– Vi gör lite saker men de är inte direkt styrda av konjunkturen. Dels ser vi över vår resepolicy, man kan ju till exempel boka på internet i stället för att gå till en resebyrå. Vi förändrar också vår supportorganisation, men mer för att vässa den än för att spara pengar . Sekreterarens roll ska till exempel utvecklas och diversifieras, säger Brocker.

En strategi som flera internationella advokatbyråer satsar mycket på är att samordna och utlokalisera vissa tjänster. Man bygger upp gemensamma resurscentra som stöd åt advokater över hela världen. Linklaters har bland annat stora databaser med värdefull know-how, designbyrå samt marknadsförings- och skrivsupport i London. Baker McKenzie har gått ännu längre och byggt upp en global servicebyrå i Manila på Filippinerna.
– Det är bland annat en ”skrivpool” för hela byrån som är bemannad dygnet runt, 365 dagar om året. Det är en fantastisk tillgång när man sitter på ett förhållandevis litet kontor i Skandinavien. Jag kan när som helst på dygnet diktera ett brev i en elektronisk diktafon och mejla över det, så skriver de ut det och skickar över inom ett par timmar, berättar Carl Svernlöv, som prisar kvaliteten på det som skrivbyrån producerar.

Outsourcingen av skrivarbetet spar pengar åt byrån, för trots att de anställda är välavlönade med filippinska mått mätt, kostar de en bråkdel av vad sekreterare har i lön i Sverige eller andra västländer. Liknande globala funktioner finns också inom bland annat IT.
– Genom att vi har Manila har vi kunnat begränsa antalet sekreterare och administrativ personal. Vi behöver inte växa lika mycket i administration för att vi anställer fler jurister, säger Svernlöv.

Fortsatt rekrytering
De senaste åren har advokatbyråerna anställt biträdande jurister som aldrig förr. Den första september 2007 fanns 1541 biträdande jurister. Den första september i år var siffran 1730, en ökning med drygt 12 procent. Under de första åtta månaderna av 2008 nyanställdes 344 biträdande jurister, något färre än samma period året innan. Och rekryteringen tycks fortsätta, om än i lägre tempo.
– Vi har rekryterat mycket och kommer att fortsätta rekrytera. Möjligen blir vi lite mer försiktiga inom vissa områden. Idag finns ett stort behov av jurister i Ryssland och Kina på process- och miljösidan, säger Stefan Brocker på Mannheimer Swartling, som hittills i år anställt 80 nya biträdande jurister.

Även Hamilton fortsätter att anställa, om än i mindre skala än tidigare.
– Vi har aldrig minskat, och vi har ingen avsikt att göra det. Snarare är det så att vi anpassar vår tillväxttakt efter arbetssituationen. Men om det fortsätter som det gör på obeståndssidan skulle det säkert kunna komma in flera till redan under året, säger Thomas Nygren.

Vinge räknar med att under året totalt få in ungefär 50 nya biträdande jurister.
– Ambitionen är att ha en arbetsstyrka som inte behöver jobba för högtryck hela tiden. Vi måste kunna resursallokera på ett förståndigt sätt så att vi inte kör slut på folket, säger Michael Wigge, som medger att ibland gör klienternas krav att personalen måste drivas hårt.

Från USA kommer uppgifter om stora uppsägningar vid advokatbyråer. Men de svenska byråerna har inga sådana planer.
– Att säga upp folk är inget alternativ för oss. Vi försöker i stället att ha en flexibel arbetskraft, där man mer än tidigare flyttar mellan olika avdelningar beroende på var behovet finns, säger Jens Tillqvist på Cederquist.

Stig Friberg på Fylgia har erfarenhet av att behöva säga upp personal under en tidigare kris, även om detta inte är aktuellt nu.
– Vi expanderade i början av 90-talet på just obeståndsområdet, men när vi såg att den började gå ner sa vi faktiskt upp ett par biträdande jurister för att anpassa kostymen. Då trodde folk att det gick dåligt för Fylgia, men i själva verket klarade vi oss bättre ur den förändringen än många andra, säger han.

Linklaters drog under några år ner på antalet jurister, samtidigt som de flesta andra byråer rekryterade för fullt. Nu anställer byrån igen, men inte mer än för att ersätta dem som slutar. Peter Högström förklarar att det har med byråns strategi att göra.
– Vi fokuserar på ett smalare segment än alla de andra spelarna på marknaden. Vi är inte nödvändigtvis intresserade av att bygga omsättning, utan det ska vara rätt klienter och rätt ärenden som passar det vi kan erbjuda, säger han.

Nya delägare
Efter ett antal år på byrån drömmer många jurister om att bli delägare i byrån. Påverkas då den möjligheten av konjunkturcyklerna? Meningarna går isär.
– Equity kostar pengar, och i en lågkonjunktur måste man vara försiktig hur man disponerar den delen av ägandet. Det innebär inte att man kan låta bli att göra folk till delägare, för då finns ingen växtkraft kvar. Det är de yngre som ska driva verksamheten och då är det nödvändigt att hela tiden skapa nya delägare, säger Peter Högström på Linklaters.

Nej, svarar Michael Wigge på Vinge.
– Delägarskap är helt och hållet en kompetens- och lämplighetsfråga. Om vi nu hittat en god medarbetare och investerat i henne, då har vi inte råd att riskera att hon går någon annanstans. De som blir delägare är sådana som långsiktigt är bra för byrån, sammanfattar han.

Till en del kan kanske olika vinstdelningssystem förklara skillnaden. I ett ”true partnership-system”, där alla delar lika på intäkterna innebär fler delägare att kakan ska räcka till flera. Byråer som fördelar vinsterna efter vad respektive delägare debiterat tar en mindre risk.

Men också tidigare erfarenheter påverkar hur man ser på frågan.
– I den förra lågkonjunkturen var det många som stängde delägarskapsdörren. Effekten blev att många lämnade byrån. De blev sedan mycket framgångsrika jurister, antingen i egen verksamhet eller på andra byråer. Det är lite att skjuta sig själv i foten att stänga delägardörren och samtidigt förlora något som skulle kunna bli riktigt bra, säger Thomas Nygren på Hamilton.

Guy Lofalk, som är verksam på en liten byrå i stort behov av förstärkningar, tror att lågkonjunkturen kan vara till hjälp.
– Det blir lättare för oss att rekrytera delägare och seniora advokater när större byråer blir försiktiga att ta in delägare, säger han.

Ulrika Brandberg, Tom Knutson