Rättssäkerhet i fokus när diktator ställs inför rätta

På uppdrag av människorättsorganisationerna Diakonia och Svensk flyktinghjälp, SWERA, reste han i våras till Lima som internationell rättegångsobservatör.
Under två dagar bevakade Strandberg rättegången mot expresidenten som åtalas för ett flertal mord, försvinnanden, grov misshandel och tortyr.
– Min slutsats är att processen förs under korrekta förhållanden enligt internationella regler. Vad gäller interna, nationella, rättsliga förhållanden så tog ingen upp med mig att det skulle förekomma några oegentligheter, säger Ingemar Strandberg.

Alberto Fujimori har fått ta del av åtalet och kan åberopa den bevisning och de vittnen han önskar.

Han kan när som helst samråda med sina advokater. Han är häktad, men sitter inte i en cell, utan bor i en lägenhet på polisbasen där rättegången hålls.
– Fujimori tillåts även att kommentera vittnesmålen. Jag tror att domstolen på grund av målets internationella uppmärksamhet är beredd att ge honom lite mer svängrum än vad som är normalt.

Men Strandberg är inte orolig för självständigheten och opartiskheten hos de tre höga jurister (motsvarande svenska hovrättsdomare) som utgör domstolen.
– Deras kompetens är betydande. Attityden är, att nu prövar vi detta och ser vart det leder. Det fanns inget som tydde på några förutfattade meningar.

Vid samtal med juristerna tog han upp den liberala processledningen, bland annat alla ledande frågar som både försvars- och åklagarsidan tilläts att ställa.
– Domarna var överens om att det är parternas sak att protestera. Samtidigt konstaterade de att bevisningen blir svagare när den här typen av frågor ställs.

Ingemar Strandberg imponerades av den öppenhet som genomsyrade processen. Domarna avsatte rutinmässigt tid för att diskutera målet med internationella observatörer. Förhandlingarna videofilmades dagligen för att sedan läggas ut på nätet.
– Man har inga problem med att offentliggöra vittnesmål på det här sättet. En intressant jämförelse till den svenska debatten om lämpligheten i att filma vittnen vid rättegångar.

En annan svensk jämförelse:
– Om rättegången hölls i Sverige skulle det ske på ett likartat sätt. Det är inga stora skillnader även om det är olika rättssystem.

Strandberg berättar att vittnen har rätt till ett offentligt biträde i Peru, en garant för rättssäkerheten som vi saknar i Sverige.

Fujimori representeras av två privata försvarsadvokater och en offentlig försvarare vars uppgift är att ta över om advokaterna slutar av någon anledning, för rättegången ska genomföras till varje pris.
– Jag tror det är viktigt för Peru att visa för världen att man klarar styrkeprovet att genomföra det som kallats århundradets rättegång. Man måste förstå hur svårt det är att åtala en expresident, bevismaterialet som rätten tillåter är omfattande.

Största hotet mot rättegången kommer, enligt Strandberg, från den nuvarande presidenten Alan García. Han har i media beskyllt den peruanska människorättsorganisationen APRODEH:s ledare Francisco Soberón för landsförräderi.

APRODEH har arbetat med att väcka opinion i fallet och ansvarat för den juridiska rådgivning som erbjudits anhöriga till de många offren.
– Han försöker att skaka APRODEH i grunden. Flera bedömare tror att Garcías utfall beror på han är rädd för att bli näste president som ställs inför skranket och får sina gärningar prövade av rätten.

Domarna tar dock lugnt på den politiska retoriken och säger att de struntar i vad som står i tidningarna, de vet hur det peruanska samhället fungerar. Ett samhälle med allvarliga problem inom rättsväsendet.
– Många latinamerikanska länders rättssystem, inklusive Perus, lider av en utbredd korruption. Tveklöst har detta lett till felaktiga domar i Peru. Men i Fujimoris fall bedömer jag att man verkligen gjort allt för att ge honom en fair trial.

Förutom den goda viljan att göra upp med sitt förflutna tror Strandberg att den internationella uppmärksamheten från männi-skorättsorganisationer och medias ingående bevakning starkt bidrar till att processen förs på ett korrekt sätt.
− Det går inte att gömma undan detta på säkerhetstjänstens specialfängelse i södra Lima. Som enskild observatör påverkar jag ingenting, men tillsammans med andra har vi haft betydelse.

När allt är sagt och gjort tror Strandberg att Fujimori döms.
– Det är mer som talar för det än för att han frias. Men flera jag träffat är tveksamma till om Perus rättssystem klarar att döma en expresident, kanske har de rätt.
Om Fujimori fälls återstår det sista − och antagligen svåraste − steget: verkställigheten.

Straffriheten är ett gigantiskt problem i Latinamerika. Det spelar givetvis ingen roll hur bra en domstol fungerar om den dömde friges mer eller mindre omgående eller aldrig behöver avtjäna en enda dag av ett långt fängelsestraff.
– Döms Fujimori får vi nog vänta ett tag innan man kan säga hur det peruanska rättsmaskineriet fungerat i det här fallet.

Domen lär överklagas oavsett utgången. Processen blir då betydligt snabbare och i huvudsak skriftlig. Ett slutligt avgörande väntas i början av 2009.
Det är också möjligt att den nuvarande presidenten benådar Fujimori, vilket får ses som en indikation på vad García förväntar sig för behandling om han åtalas och döms för liknande brott.

Att Fujimori inte åtalas för människorättsbrott beror på att de aktuella brotten kan ge 30-35 års fängelse vid en fällande dom. Inkluderas alla försvinnanden och suspekta dödsfall under hans presidentperiod befarar man att rättegången aldrig tar slut.
– Man tycker helt enkelt det räcker att åtala honom för de här grova brotten.

Rättegången inleddes i december 2007 och beräknas vara avslutad i oktober 2008. Övergreppen han åtalas för utfördes av den ökända dödspatrullen Grupo Colina som var underställd den peruanska säkerhetstjänsten.

1991 avrättade gruppen 15 personer vid en kvartersfest i det fattiga bostadsområdet Barrios Altos i Lima. Året därpå bortförde och senare mördade Colina-gruppen en professor och nio studenter med vänstersympatier vid universitetet La Cantuta.

De direkt ansvariga har befunnits skyldiga i tidigare rättegångar. Men åtalet bygger på att Fujimori, som landets politiske ledare 1990−2000, hade det yttersta ansvaret för säkerhetstjänsten.

Fujimori nekar till brott och hävdar att han varken kände till eller gav order om övergreppen.

Bakgrund
Alberto Fujimori är född i Lima 1938. Han är son till japanska immigranter och passar inte in på stereotypen för latinamerikanska diktatorer, vilka ofta kommer från välbärgade familjer eller har en framgångsrik militär karriär bakom sig.

Han tog en agronomexamen vid universitetet La Molina, Lima, 1961 och studerade sedan vid universiteten i Strasbourg, Frankrike, och Wisconsin, USA.
Fujimori valdes till Perus president 1990 och räddade då landet från ekonomisk kollaps. Han fick stopp på hyperinflationen och ordning i statens finanser genom en hårdhänt sanering och avreglering av ekonomin.

Reformerna ökade snabbt tillväxten, vilken landets många fattiga dock inte fick någon större del av. Han lyckades knäcka den maoistiska Sendero Luminoso-gerillan och vänstergerillan Tupac Amaru som utfört en rad terrorattentat under många år.

Perus betydande kokainproduktion minskade och Fujimori byggde skolor och drog elektricitet till landets mer avlägsna delar.

Problemet var att han, om man så vill, använde terror för att komma till rätta med terror. Kampen mot gerillan angav Fujimori också som skäl till upplösandet av kongressen 1992 då han utropade sig själv som diktator.

Kritiken mot honom ökade när det blev uppenbart att han använde samma metoder gentemot sina demokratiska motståndare som mot gerillan.

År 2000 tvingades han i landsflykt till Japan sedan det avslöjats att hans närmaste man, chefen för säkerhetstjänsten Vladimiro Montesinos, mutat domare, politiker, militärer med flera.

Fujimori greps vid ett besök i Chile 2005 och utlämnades till Peru. Han har i en tidigare rättegång dömts till sex års fängelse för korruptionsbrott, inbrott, förstörande av bevis med mera. Domen har överklagats.

Människorättsorganisationer bedömer att under våldsperioden 1980−2000 dödades eller försvann 70 000 peruaner, långt ifrån alla vänsterterrorister, utan många var vanliga oskyldiga bönder och medborgare.

Den nuvarande presidenten Alan García hade makten från 1985 till 1990 då Fujimori tog över under en tioårsperiod. Efter en övergångsregering ledd av Alejandro Toledo i början på 2000-talet är nu García tillbaka som Perus demokratiskt valde president.

Per Johansson