Sex frågor till Bengt Sagnert…

Grattis! Hur känns det på det nya jobbet?
– Tack. Jo, det känns bra. Det tog ju en väldig fart, eftersom jag sökte jobbet som vice ordförande och fick det den första februari. Sedan hann jag knappt landa förrän justitieministern frågade om jag ville bli lagman.

Varför valde du att bli domare efter alla år som advokat?
– Jag tyckte att det var dags för något nytt. Domare var nära till hands eftersom jag har en fullbordad domarutbildning med mig, även om det var 21 år sedan. Dessutom tycker jag att domstolarnas verksamhet är en viktig del av hela rättssystemet, och det kändes rätt att tillbringa de sista tio åren i mitt yrkesliv här.

Vad har du med dig in i domstolen från åren som advokat?
– Mycket. Jag har ju befunnit mig ”ute i verkligheten” i 20 år, och det är en nyttig erfarenhet att ha. Jag är övertygad om att den erfarenheten bidrog till att jag fick jobbet, och jag tror att det är just sådana erfarenheter vi behöver i domstolarna.

Märks det att du har en annan bakgrund än de flesta av dina kolleger?
– Rent praktiskt märks det på att det finns mängder av rutiner som inte sitter i mig. Men då är det ju en fördel att vara i en domstol med kollegialt dömande. Mina kolleger påpekar ibland lite försiktigt att ”det där var nog inte riktigt formellt riktigt”, och det tar jag tacksamt emot. Så ringrosten känner jag av. Men det blir bättre och bättre.

Du har varit affärsadvokat. Nu jobbar du huvudsakligen med brottmål. Hur är det?
– Lite primitivt så är det ju spännande med brottmål, på samma sätt som det är spännande att läsa deckare. Men mer allvarligt så tycker jag att det är oerhört viktigt att upprätthålla en hög rättssäkerhet i brottmålen. Det känns bra att arbeta med det.

Saknar du något från advokatbyrån?
– Det jag saknar mest, och nog kommer att fortsätta sakna, är kontakten med klienter som man jobbat länge med. Den där hands on-känslan där man ser ett omedelbart resultat. Men man kan ju inte få allt.

Frågeställare: Ulrika Brandberg