Annonser

Vanligt att minnas fel vid brott

Professorn och psykologen Sven Å Christianson vet varför människor glömmer, vill glömma eller kommer ihåg fel. Så är det ofta när någon har begått ett grovt brott. – En svensk undersökning av morddömda visar att direkt efter gripandet var det så många som 60 procent som sa att de inte mindes.

Hur minnet fungerar har betydelse när någon ska vittna, förhöras eller dömas. Sven Å Christianson har under lång tid fört ut sina kunskaper till rättsväsendet; polis, domare, nämndemän, åklagare och advokater.

Och många har lyssnat, men inte alla.

–  Ja en del som arbetar inom rättsväsendet verkar tyvärr inte vilja ta in den här kunskapen. Men advokater är oftast intresserade och det är en väldig stimulans att få föra in diskussionen om hur minnet fungerar i domstolen.

Ett vittne eller en misstänkt som berättar en sak har kanske sett fel eller minns fel. Så därför är det viktigt att ha kunskap om vad som kan påverka.

I boken ”Brott och minne” berättar Sven-Åke Christianson tillsammans med Görel Wentz om olika fall av grova brott i ett ”känslo- och minnesperspektiv.” Ett av fallen handlar om Göte.

Den 27 augusti 1992 griper polisen en förvirrad man i ett sommarstugeområde i Mellansverige. Dagarna innan hade flera inbrott anmälts i området. Mannen – Göte – verkade närmast lättad när polisen kom. Han visste varken vem han var eller vad han gjorde på platsen och hade drabbats av minnesförlust.

Fyra dagar senare hittades Götes sambo mördad i en skogsglänta 20 mil därifrån. Allt pekade på att Göte var den skyldige, men han kunde inte komma ihåg vad han haft för sig den senaste månaden.

Så småningom dömdes Göte för mordet på sin sambo. Men han fortsatte att förneka brottet.

–  Den minnesförlust som Göte drabbades av i samband med Gerds försvinnande tycks vara av psykogen karaktär, ett förnekande eller undertryckande av upplevelser som Göte inte kunde ta till sig.

Annars är minnesförluster mycket sällsynt. Minnen som blockerats kommer tillbaka successivt.

Snabb förlust

Det är inte heller ovanliga eller känsloladdade händelser som glöms bort. Det är tvärtom enligt Sven Å Christianson lättare att komma ihåg det avvikande.

–  Om det har varit en traumatisk händelse minns man mer än vad man annars skulle ha gjort, bland annat därför att vi tenderar att tänka på det som hänt om och om igen. Annars är regeln att man förlorar väldigt mycket information under den första timmen.

Så den polis som vill vänta med vittnesförhöret gör helt fel. Den första och omedelbara berättelsen är mest korrekt och fullständig.

–  Förgängligheten är den första av minnets försyndelser. Vi förlorar minnen. Vi har ingen bandspelare i huvudet och det är inte funktionellt att komma ihåg allt vi exponeras inför. Vi är selektiva i det vi observerar, men också i det vi glömmer.

–  Över ett livsförlopp minns människor mest det som händer mellan det de  är sex och 35 år, alltså även när man är betydligt äldre är det den perioden ur livet man minns tydligast.

Nästa minnesförsyndelse brukar kallas tankspriddhet, och innebär att den som har varit med om något kan sakna ledtrådar för att lyfta fram händelsen ur minnet. För den som förhör är det därför viktigt att veta hur man plockar fram händelser som ligger dolda någonstans i hjärnan.

–  Det gäller att ge unika ledtrådar, som sätter igång hjärnans förmåga att hitta tillbaka till händelsen.

Sven Å Christianson engagerar publiken på Hotell Knaust i Sundsvall, som består av advokater från Advokatsamfundets Norra avdelning. Han blandar sina teoretiska förklaringar med praktiska experiment. Och deltagarna våndas när de upptäcker det egna minnets begränsningar. Lättnaden blir desto större när det visar sig att stolsgrannens minne inte är bättre.

Praktiker och forskare

Professor Christianson ler förnöjt när han ser sina teorier bekräftas. För han är lika mycket praktiker som forskare. Sitt kliniska arbete bedriver han på den Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall. Där finns mördare, sexualbrottslingar, mordbrännare och andra som har dömts till rättspsykiatrisk vård.

Han nämner ytterligare faktorer som påverkar minnet:
• Blockering, som betyder en temporär oåtkomlighet av den information som finns lagrad i minnet.
• Ihärdighet, påträngande minnen som vi önskar glömma fast inte riktigt kan.

I boken ”Brott och minne” berättar ”Sandra” om hur minnet av när hon våldtogs av styvpappan plötsligt dök upp i medvetandet när hon var 21 år, sex år efter det att övergreppen hade upphört.

En kväll satt hon och tittade på ett tv-program om incest tillsammans med sin pojkvän. Hon hörde då sig själv säga: ”Min pappa har begått sexuella övergrepp mot mig.”

Insikten ledde till att Sandra började ifrågasätta en stor del av sitt liv. Allt fler minnen kom upp till ytan. Senare tog Sandra upp ämnet med sin mamma som polisanmälde styvpappan. Den påföljande rättegången resulterade i att mannen erkände och dömdes till åtta månaders fängelse för otukt med barn. Brottet var delvis preskriberat.

Det finns några fler faktorer som påverkar minnet:
• Förutfattade minnen, som skapas utifrån förväntningar och känslor på hur det ska vara, vilket snedvrider minnet av det förflutna.
• Suggestibilitet, vilket innebär att externa källor förändrar eller lägger till saker till minnet.
• Felaktigt tillskrivande. Minnen tillskrivs ett felaktigt ursprung, som betyder att du exempelvis blandar ihop vad andra upplevt med egna upplevelser.

För Sven Å Christianson är det viktigt att vara särskilt varsam med barns minnen. Alltför många utredare eller förhörsledare har förstört barns minnen genom att omtolka vad barnen säger eller fått barnen att berätta i enlighet med den vuxnes hypoteser och misstankar.

Berättar lite – men korrekt

– Barn i förskoleåldern har svårt att organisera sina minnen och kan därför ha svårt att söka minnen eller skilja ut verklighet från fantasi. När barn berättar om händelser som faktiskt har inträffat så berättar de ofta väldigt lite, men korrekt, under förutsättning att intervjusituationen genomförs utifrån kunskaper om hur barn fungerar och där barnet känner trygghet, säger Sven Å Christianson.

Björn Forsberg

För den som vill läsa mer om minnet
“The seven sins of memory” av Daniel Schacter.
 “Brott och minne” av Sven Å Christianson och Görel Wentz.
”Traumatiska minen” av Sven Å Christianson.