Annonser

Empatisk advokat går i pension:

Rättslig rock’n’roll i drygt tre decennier

Leif Ericksson, 70, vill inte gå med på att han var revolutionär som ung, snarare oppositionell. Ett drag som han fortfarande anser sig ha, med hästsvansen som tydlig symbol i en mer kortklippt yrkeskår. Efter drygt tre decennier som empatisk advokat i många uppmärksammade mål är det nu dags för pension.

Hästsvansen är grånad men han är tydligt igenkännlig där han står i solen vid porten till Smedsgränd 2 i Uppsala, hemvist för Advokatfirman Ericksson & Häggquist AB. Han samtalar med en yngre man, som övervakar en ännu yngre och sovande medborgare i en barnvagn.

Advokat Leif Ericksson presenterar sin son och sonson. De slår följe med oss till närmaste bro över Fyrisån. Stämningen blir omedelbart uppsluppen och familjär. Folklivet och temperaturen känns mer som en julidag i Sydeuropa än som en septemberdag i Uppsala.

Samtalet handlar om tidigare medial uppmärksamhet som ägnats Leif Ericksson: Fadime, Lasermannen, Knutby. Vi ska återkomma till allt detta och annat som präglat hans advokatgärning. Men det första intrycket är att det framför allt är hans medmänskliga öppenhet och empatiska förmåga som präglat gärningen. Intrycket förstärks mer och mer under våra sommarheta hösttimmar i lärdomsstaden.

Underverk på innergård

Att umgås med Leif Ericksson en eftermiddag blir mer rock’n’roll än en sedvanlig intervju, det är snarare som att bli inbjuden att delta i hans liv. Så var han också mods en gång i tiden. Och Rolling Stones, The Beatles och Bob Dylan är fortfarande hans husgudar.

– Vill du se min motorcykel, frågar Leif Ericksson, när vi är klara med fotograferingen på bron.

Vi vandrar några kvarter till hans bostadsadress, det gamla stadshotellet på Trädgårdsgatan, som byggts om till bostadsrätter. Där på innergården står underverket: en Indian Chief, 1 800 kubik.

– Visst är den vacker? Jag är med i Lawriders, ett gäng på 15 brottmålsadvokater. En gång om året brukar vi dra iväg tillsammans ett par hundra mil.

Råd till kollega

Leif Erickssons mobil ringer. Det är hans advokatkollega Sunita Memetovic, som han är betydelsefull mentor för och som tidskriften Advokaten tidigare har porträtterat. Hon vill ha råd. Leif Ericksson går inte in på några juridiska teknikaliteter:

– Koncentrera dig på att inge förtroende bara. Det är det viktigaste i det här skedet.

Åter till motorcykeln.

– Nu när jag är 70 kanske jag borde sluta köra?

Men han avslutar meningen med ett underfundigt leende, så funderingen tycks inte ha lett till beslut. Däremot, intygar han, ska han nu verkligen pensionera sig som advokat. Sin del i Advokatfirman Ericksson & Häggquist AB sålde han redan 2016.

– Tanken var att jag skulle pensionera mig då men det har tagit fem år att sluta. Det här yrket är ju så fantastiskt intressant och spännande, ett privilegium. Och jag har haft svårt att släppa den sociala gemenskapen på jobbet.

Fadimes advokat

Leif Ericksson är för alltid förknippad med Fadime Şahindal. Han var hennes advokat i den första rättegången, där hennes pappa och bror stod åtalade för misshandel och olaga hot. År 2002 företrädde han Fadimes syster i annan rättegång. Då hade Fadime varit död i ett år, ihjälskjuten av sin pappa som dömdes till livstids fängelse.

Leif Ericksson har ofta sagt att Fadime Şahindalär den modigaste person som han har mött. En kort tid före sin död stod hon i Sveriges riksdag och pratade om heders­våld. Leif Ericksson är sedan länge engagerad i riksorganisationen GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime, som är en politiskt och religiöst obunden ideell förening som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck och som tagit namn efter Sveriges mest uppmärksammade fall av hedersmord.

Vi går tillbaka längs Fyrisån och kommer fram till Fadimes plats, där en minnesskulptur är rest över henne. Det märks att Leif Ericksson nu två decennier efter mordet fortfarande är djupt berörd. Han intygar att han aldrig tänker pensionera sig från engagemanget i GAPF.

– Jag är med i den kommitté som varje år ger en utmärkelse till någon person som har gjort insatser i arbetet mot hedersrelaterat våld.

Håller föredrag

Leif Ericksson menar att den verkliga faran för kvinnan uppstår när en rättegång om heders­våld är över.

– Fram till dess ger samhället ett gott skydd och vi har bra lagstiftning på området. Men familjebanden är starka och ofta uppstår faran när kvinnan, som känner sig ensam och utesluten, inte kan hålla sig ifrån att åter ta kontakt med familjen. Både Pela och Fadime dog på grund av detta.

Leif Ericksson håller ibland föredrag i ämnet på uppdrag av Sara Mohammad, ordförande för GAPF.

Längs promenaden tillbaka till advokatbyrån kommer vi in på begreppet empati, dess innebörd i yrke och vardag. Nästan motvilligt erkänner Leif Ericksson att han nog har sådan förmåga. Han är uppenbarligen inte en man som vill framhålla sin egen förträfflighet.

– Varifrån empatin kommer? Jag tror från mina föräldrar. Det var ett öppet hem. Vi hade en inneboende ett tag. Hon flyttade och lämnade kvar sitt barn, som sedan bodde kvar flera år. En släkting som hade det lite trassligt fick också bo hos oss under en period. Även under min modsperiod var det kompisar som bodde hos oss ibland. Jag tänkte inte så mycket på detta då. Men det är klart att det inte är så vanligt att ta hand om andra människor på det viset.

Men Leif Erickssons pappa, som arbetade vid Oxelösunds järnverk, kunde aldrig förlika sig med sonens långa hår och hästsvansen. Mamman var butiksbiträde och inte lika brydd över sonens frisyr.

Nådde målet

– Jag stack ut och liftade i Europa när jag var 15 år. Under en period var nog mina föräldrar lite oroliga. Jag är tacksam att de hann se att det gick bra för mig sedan och att jag faktiskt blev advokat, som var mitt mål sedan tolv års ålder.

I trappan upp till advokatkontoret möts vi av män som håller på att bära ut byråns fönster. Men riktigt så långt sträcker sig inte Leif Erickssons känsla för öppenhet, att han har beställt ett kontor med fönsterlösa gluggar. Reparation pågår och byggplast hindrar utsikten över Fyrisån när vi kliver in i det stora kontorsrum med burspråk där han tillbringat många arbetstimmar.

– Nu har Sunita övertagit rummet. Jag håller ju på och trappar ner och nöjer mig med ett mindre rum. Men sammanträdesbordet här använder jag vid behov.

Kanske dags att slå sig ner där, ta upp anteckningsblocket och påbörja själva intervjun?

– Nej men det är ju fikadags nu. Du vill väl ha kaffe först?

Onda gärningar

Det blir en trevlig stund med ett par av Leifs kolleger och ett samtal som av någon anledning kommer att handla om golf och hästar. Leif Ericksson är en passionerad golfare men säger sig inte veta så mycket om hästar. Han nöjer sig med dem som finns i motorcykeln.

Mord blir det första samtalsämnet när vi sedan slår oss ned vid sammanträdesbordet. Leif Ericksson har försvarat ett 20-tal mördare och säger bestämt att det inte finns onda människor, bara onda gärningar.

– Våldet har blivit mer spektakulärt och omskrivet, men antalet mord har faktiskt inte ökat. I Sverige har vi cirka etthundra mord om året och så har det sett ut sedan början av 1900-talet. Så egentligen har faktiskt morden minskat om man sätter det i relation till befolkningsökningen.

Finns det någon typ av brottsling som du aldrig skulle kunna försvara?

– Eftersom jag är engagerad i GAPF kan jag förstås inte försvara män åtalade för hedersbrott. Då skulle jag tappa min trovärdighet i det sammanhanget. Men någon annan gräns har jag inte. Då skulle jag ju i praktiken säga att jag är för fin för att försvara vissa brottslingar och att någon annan advokat kan ta de fallen. Det skulle inte vara professionellt.

Leif Ericksson har försvarat många invandrarpojkar och blivit känd i utsatta områden.

– Ute i Gottsunda brukar de fråga efter advokaten med hästsvansen.

Många av dessa åtalade har en stor potential, menar Leif Ericksson, och berättar om en misshandelsåtalad 15-åring som han försvarade och som nu är doktor i juridik.

Leif Ericksson har också haft många uppdrag som målsägandebiträde, bland annat åt en kvinna som blev misshandlad i Knutbysekten. Även hon vittnade om Leif Erickssons empati.

– Det var en mycket märklig värld att få inblick i, hur de väntade på Jesus och tyckte synd om Åsa Waldau som slog dem.

Själv säger sig Leif Ericksson vara övertygad ateist. Men han berättar att han går till Fadimes grav flera gånger om året och ”tycker att vi har viss kontakt”.

Avbrott i studier

Det tog närmare ett decennium för Leif Ericksson att ta sin juris kandidatexamen vid Uppsala universitet. Han hade många och långa studieuppehåll och jobbade under ett par år som lokförare vid järnverket i hemstaden Oxelösund. Lite i förbigående nämner han att det också fanns en kvinna i staden som lockade, kanske mer än tågrälsen.

År 1979 var han dock klar med sin examen och blev antagen som notarie vid länsrätten i Östersund. Han berättar att den första förskräckelsen över hans uppenbarelse och långa hår utbyttes i en lättnad över att han skötte sig så bra.

– Jag fick de högsta betygspoängen som någonsin delats ut till en notarie vid länsrätten i Östersund.

Sedan sökte han sig till Kammarrätten i Stockholm, där på den tiden en av 20 sökande togs in.

– Under intervjun ville de nästan bara höra om min tid som lokförare, det tyckte det var jättespännande. Jag stack ut, tror det var därför jag antogs som fiskal.

Det var dock advokattiteln som var målet och 1989 blev Leif Ericksson medlem i samfundet. Ett mål som han hade haft sedan han såg den fiktive advokaten Perry Mason på tv då han var tolv år.

– Jag tyckte rättegångsscenerna var så spännande. Och det är de i verkligheten också. Jag har världens bästa yrke.

Dygnet runt

Knutby, Fadime, Lasermannen, Syrakvinnan. Leif Erickssons namn förknippas med många rikskända och omskrivna rättsfall.

Men förutom dessa nämner han ett fall som fastnat i hans sinne. Han pekar på en inramad teckning på väggen. Två män i en rättssal, den ene är uppenbarligen en yngre Leif Ericksson.

– Min klient stod åtalad för mord på sin mor. Men det var ett barmhärtighetsmord. Åklagaren yrkade på sex års fängelse men jag fick ner det till ett år. Det är jag stolt över.

Leif Ericksson är tillgänglig dygnet runt för sina klienter.

– Tänk dig att sitta häktad, den enda du får prata med är din advokat. Jag har klaustrofobi så jag förstår hur det känns.

Har din ständiga tillgänglighet ett personligt pris?

– Det är klart att det tar på en relation. Min fru och jag skildes men nu är vi tillsammans igen efter 15 år isär, fast vi bor inte ihop.

Den stora vinsten med tillgängligheten?

– Vill man bli ofta anlitad som advokat så måste man vara tillgänglig. Klienterna ska känna den tryggheten.

Vilken är din stora styrka som advokat?

– Svårt att svara på. Men jag tror jag är bra på upplägg och infallsvinklar. Struktur helt enkelt. Mina kolleger säger det i alla fall. Och sedan pratar jag så här som jag gör nu, även i rätten. Jag har ett tydligt och begripligt språk och är sällan aggressiv.

Främsta skälet till att du nu pensionerar dig?

– Anspänningen i stora rättsfall. Den blir faktiskt värre med åren. Speciellt om man är ensam advokat och har ett helt gäng på åklagarsidan och 7 000 sidor förundersökning att läsa.

Leif Erickssons mobil ringer igen. Det är från bilverkstaden.

– Du kan ju hänga med. Han kommer hit med min bil och sedan ska jag köra tillbaka honom.

Vi kryssar fram på Uppsalas gator i Leif Erickssons Mercedes 500 S och försöker undvika att krocka med alla cyklister. Rolling Stones ackompanjerar färden.

– Det här är riktigt bra musik, säger Leif Ericksson.

– I know, it’s only rock’n’roll, sjunger Mick Jagger.

Curriculum vitae

  • Jur. kand. vid Uppsala universitet 1979.
  • Notariemeritering vid länsrätten i Östersund.
  • Fiskalstjänstgöring vid Kammarrätten i Stockholm.
  • Verksam på advokatbyrå sedan 1987.
  • Ledamot av Advokatsamfundet sedan 1989.
  • Verksam på Advokatfirman Ericksson & Häggquist sedan starten 1997.
  • Inriktning: Brottmål som försvarare och målsägandebiträde men åtar sig också enstaka uppdrag som biträde i LVU- och LVM-mål.

Personligt: Leif Ericksson

Ålder: 70 år.

Personligt: Gift men inte sambo. Sex barn, varav två biologiska.

Bor: Fyrarummare i centrala Uppsala, bostadsrätt.

Kör: Mercedes 500 S, Indian Chief, motorcykel.

Fritid: Musik, motorcykel, golf.

Favoritplats: Rom.

Favoritapp: Swish

Förebilder: Sara Mohammad, grundare Riksföreningen GAPF, Henning Sjöström, advokat (1922–2011).