Fler vägar till domaryrket

När jag ser tillbaka på mitt yrkesliv är det inte kontinuiteten som jag värdesätter mest, utan förflyttningarna. Jag har fått möjlighet att byta mellan olika juridiska miljöer och det har gett mig nya perspektiv, lärdomar och insikter. Den traditionella domarbanan, där rätten till tjänstledighet ingår, erbjuder unika möjligheter att under perioder arbeta i andra juridiska verksamheter. Min bakgrund från Regeringskansliet, advokatbyrå, förvaltning och näringsliv – erfarenheter som jag delar med andra domarkollegor – tillför viktiga perspektiv på hur rättsregler utformas, tillämpas och upplevs i praktiken. Den typen av insikter är värdefulla och utvecklande såväl för den enskilda individen som för rättsväsendet som helhet. Jag tycker att de bör tas till vara i större utsträckning. 

Samtidigt måste det sägas att domarbanan och domaryrket i Sverige är relativt slutna. Vägen till att bli ordinarie domare är lång, runt tio år, och bygger på en särskild utbildningsgång samt en successiv prövning av kompetens och omdöme. Det har bidragit till hög kvalitet hos den svenska domarkåren. Det är också en väl definierad väg med tydliga kvalitetskrav som den blivande domaren påbörjar tidigt i karriären. Det har som sagt sina fördelar, men det innebär också att erfarenheter från andra delar av rättssystemet alltför sällan tas till vara i dömandet. Domarbristen, som har uppmärksammats i media under de senaste månaderna, är allvarlig, men den är inte olöslig. Jag tror att en stor del av lösningen redan i dag finns i juristkårens samlade kompetens.  

Min bild är att advokater rör sig relativt lite mellan olika juristyrken, vilket är olyckligt med tanke på den breda kompetens som finns inom advokatkåren. En större rörlighet skulle kunna bidra till ett bredare erfarenhetsutbyte, inte minst i riktning mot domaryrket. För att möjliggöra det behöver vi skapa fler och bredare ingångar till domaryrket. Från domstolarnas sida handlar det om att värdera erfarenhet från andra delar av rättskedjan som en tillgång. Kvalificerade jurister, som advokater, bör få möjligheter att pröva domarrollen och utvecklas i den. De som vill och är lämpliga ska också få möjlighet att kvalificera sig för ordinarie domartjänster, utan att steget upplevs som ett professionellt risktagande.

Min erfarenhet är att många advokater är intresserade av att prova på eller till och med byta till domar­yrket. Det tyder på att rörligheten inte i första hand begränsas av bristande vilja, utan snarare av hur systemen är utformade.

I dag finns det i tingsrätter och förvaltningsrätter i praktiken bara en nivå på domare, såvida man inte siktar på en chefsroll. Det gör att steget in i domaryrket blir högt och relativt definitivt. Ett system med fler nivåer av ordinarie domare skulle kunna skapa en mer gradvis inslussning i domaryrket och därmed underlätta för erfarna advokater att pröva domarrollen. Domar­utnämningar föregås av en prövning i Domarnämnden. Det är en viktig ordning. Men det finns skäl att reflektera över hur olika typer av erfarenheter värderas i den processen. Min uppfattning är att advokatbakgrund inte alltid ges det genomslag den förtjänar, vilket bidrar till att advokater mer sällan når hela vägen fram till de ordinarie domartjänsterna även när de väljer att söka.

Om vi vill underlätta rekryteringen av advokater till domaryrket behöver vi också se över strukturerna. På advokatsidan sker nu en utveckling mot ökad specialisering och differentiering, där de mest erfarna advokaterna tar sig an de mest komplexa målen. Det skapar en naturlig utveckling inom yrket. I domstolarna är strukturen mer enhetlig. Att införa ytterligare en befattning skulle skapa fler karriärsteg i domarbanan och göra det enklare för advokater att bli domare. En tänkbar reform, som jag själv ser stora möjligheter med, är att införa en domarbefattning med något begränsad behörighet. På så sätt skulle domstolarna kunna dra nytta av den betydande erfarenhet och praktiska skicklighet som många advokater har. En stor andel av de mål som avgörs i svenska domstolar är juridiskt välkända och återkommande. Till exempel utgörs i dag över 40 procent av brottmålen av så kallad snabbare lagföring, det vill säga brott med högst tre års fängelse i straffskalan. Det kan handla om ringa narkotikabrott, olovlig körning, rattfylleri med mera. En ny domarbefattning skulle på ett ganska enkelt sätt kunna kopplas till den här typen av mål.

Dessa domare ska ha fullmakt och åtnjuta samma oberoende som ordinarie domare har i dag, men deras behörighet skulle inledningsvis vara begränsad till vissa måltyper eller svårighetsgrader. Begränsningen ska förstås gälla uppdragets omfattning, inte domarens värde eller ställning. De mål det gäller har ofta stor betydelse för de enskilda parterna. En sådan ny befattning skulle öppna domstolarna för en bredare rekrytering. Det skulle underlätta, inte bara för advokater utan även för myndighetsjurister, jurister från näringslivet och åklagare att söka sig till domaryrket. Erfarenheter från en sådan befattning som jag nu skisserar skulle naturligtvis vara en betydande merit om man vill söka sig vidare inom domstolsväsendet.

En mer öppen domarbana skulle gynna domstolarna, och även berika hela juristkåren. Ökad rörlighet mellan olika roller skapar förståelse för hur rättssystemets olika delar samspelar i praktiken. Den som har arbetat i flera miljöer – i domstol, på advokatbyrå, i förvaltningen eller i näringslivet – bär med sig perspektiv som leder till bättre avvägningar, mer nyanserade bedömningar och en större medvetenhet om rättens konsekvenser.

Flera vägar in till domarbanan skulle motverka domarbristen, stärka den lokala rekryteringen, öka valmöjligheterna för oss jurister och berika dömandet med fler perspektiv. På sikt stärker det kvaliteten i alla delar av rättsväsendet.

Thomas Rolén 
Kammarrättspresident i Stockholm 

Thomas Rolén är kammarrättspresident i Stockholm och har varit generaldirektör för Domstolsverket under perioderna 2005–2008 och 2020–2025. Däremellan var han president i Kammarrätten i Stockholm, en befattning han alltså åter tillträdde i november 2025. Han har även arbetat som expeditionschef i Justitiedepartementet och varit särskild utredare samt expert och sakkunnig i flera statliga utredningar. Därutöver har Thomas Rolén varit verksam på advokatbyrå och undervisat vid Stockholms universitet.