Stora förändringar i konkurslagen – så påverkas handläggningen från 1 juli

Den 1 juli 2026 träder omfattande ändringar i konkurslagen i kraft, se prop. 2024/25:135 och SFS 2025:796. Förändringarna innebär bland annat följande.

• När tingsrätten har beslutat om konkurs ska den endast hantera frågor som kräver domstolens särskilda kompetens.
• Konkursförvaltaren tar över uppgiften att besluta att ett bevakningsförfarande ska hållas i konkursen. Förvaltaren ansvarar även för att genomföra bevakningsförfarandet och för den inledande prövningen av ett ackordsförslag.
• Tillsynsmyndigheten tar i de flesta fall över uppgiften att besluta om att fastställa utdelningsförslag och förvaltararvode.
• Bevakningsförfarandet förenklas, bland annat genom att förlikningssammanträdet avskaffas och att den som har gjort en anmärkning själv ska få återkalla den eller ingå en förlikning.
• De flesta beslut under konkursförfarandet kan fortfarande överklagas till tingsrätten, som också prövar bland annat bevakningstvister och tvistiga utdelningsförslag.
• Det antal tingsrätter som är behöriga att pröva konkursärenden och konkursmål begränsas till tolv.

De ändringar i konkurslagen som detta för med sig är som framgår omfattande.

Förutom att ett stort antal enskilda paragrafer får ändrad eller ny lydelse får konkurslagens kap. 16 ett helt nytt innehåll. Detta kapitel reglerar handläggningen av konkurs­ärenden hos tillsynsmyndigheten och förvaltaren samt i domstolen.

Enligt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna punkten 1 ska lagändringarna träda i kraft den 1 juli 2026. De nya bestämmelserna ska gälla även för konkurser som har beslutats före ikraftträdandet, men denna huvudregel är förenad med ett betydande antal undantag.

Enligt punkten 2 gäller den äldre lydelsen av ett antal bestämmelser, om konkursen har inletts före ikraftträdandet. Detta gäller till att börja med bestämmelser i fråga om rätt till ersättning för kostnader vid prövning av en borgenärs konkursansökan (nuvarande 2 kap. 23 §). En borgenär kommer därför, om konkursen har inletts före ikraftträdandet, fortsatt att kunna göra gällande fordran på ersättning för kostnader senare under konkursförfarandet även om ersättningen inte fastställts i samband med konkursbeslutet. Av punkten 2 framgår vidare att de nya reglerna om ansvar för sökande borgenär i fråga om kostnader och skadestånd (14 kap. 3 § och 17 kap. 3 §) endast ska gälla i konkurser som har inletts efter ikraftträdandet.

Detta innebär att arbetstagarens nuvarande ansvar enligt 14 kap. 3 § för kostnader i en avskrivningskonkurs är oförändrat i konkurser som har beslutats före ikraftträdandet. Den nuvarande lydelsen av 8 § lönegarantilagen (1992:497) om att lönegarantin omfattar kostnader som en arbetstagare kan vara skyldig att betala vid avskrivning av konkursen tillämpas därför även fortsättningsvis i dessa konkurser.

Enligt punkten 3 ska ett vid ikraftträdandet pågående bevakningsförfarande enligt 9 kap. handläggas enligt bestämmelsernas äldre lydelse. Det avgörande är om tingsrätten vid ikraftträdandet har beslutat att ett bevakningsförfarande ska anordnas. Även efterbevakning ska då handläggas enligt de äldre reglerna. Utöver handläggningsreglerna i 9 och 16 kap. omfattas vissa bestämmelser som påverkar eller vars tillämpning beror på genomförandet av bevakningsförfarandet.

Möjligheten att förordna rådgivare åt förvaltaren vid förvaltningen av boet eller att som förlikningsman biträda rätten med utredning och förlikning i en bevakningstvist upphör. Enligt punkten 4 ska dock ett pågående eller genomfört uppdrag enligt nuvarande 7 kap. 7 § som rådgivare eller förlikningsman fortsatt hanteras enligt äldre bestämmelser efter ikraftträdandet. Detta innebär bland annat att när en rådgivares eller en förlikningsmans uppdrag är slutfört ska det genast anmälas till rätten, som därefter beslutar om återkallelse av uppdraget enligt 7 kap. 7 § och om arvode och ersättning enligt 14 kap. 15 §. Enligt 14 kap. 1 § i dess nuvarande lydelse är kostnaden för arvode och kostnadsersättning till en rådgivare eller förlikningsman en konkurskostnad. Det finns inte någon möjlighet att efter ikraftträdandet ge ett nytt uppdrag till en rådgivare eller förlikningsman även om konkursen inleddes före ikraftträdandet.

Av punkten 5 framgår att äldre bestämmelser ska gälla vid handläggningen av en framställan om en åtgärd som har getts in till rätten före ikraftträdandet. Om till exempel en förvaltare redan gett in ett utdelningsförslag och sin arvodesframställan eller en begäran om anstånd med att ge in förvaltarberättelsen till rätten när de nya bestämmelserna träder i kraft, ska rätten pröva och besluta i frågan. Detta gäller även om tingsrätten redan har fattat ett beslut som sedan överklagas. Framställan ska således slutligt avgöras enligt äldre bestämmelser. Det finns dock ett undantag för en framställan om bevakningsförfarande. Varken tingsrätten eller hovrätten får besluta om ett bevakningsförfarande efter ikraftträdandet.

De åtgärder som omfattas av punkten 5 är prövning av en konkursansökan och utseende av förvaltare, prövning av gäldenärens beneficium enligt 3 kap. 6 §, prövning av om någon annan än gäldenären ska lämna en bekräftelse enligt 6 kap. 5 §, reseförbud med mera enligt 6 kap. 6 och 7 §§, tvångsmedel enligt 6 kap. 9–11 §§, ersättning för inställelse enligt 6 kap. 14 §, utseende av flera förvaltare enligt 7 kap. 3 §, entledigande av förvaltare enligt 7 kap. 5 §, anstånd med förvaltarberättelsen enligt 7 kap. 15 §, förordnande av granskare enligt 7 kap. 30 §, avskrivning av konkursen enligt 10 kap. 1 eller 3 §, fastställande av utdelningsförslag enligt 11 kap. 6–9, 15 och 18 §§, fastställande av förslag till efterutdelning enligt 11 kap. 20 §, nedläggning av konkurs efter frivillig uppgörelse enligt 12 kap. 1 §, fastställande av ackord enligt 12 kap. 3, 4, 6–8, 10, 17, 20 och 28 §§, utseende av tillsynsperson enligt 12 kap. 26 §, prövning av arvode till tillsynsperson enligt 12 kap. 27 §, fastställande av förvaltararvode enligt 14 kap. 4, 6–9 och 11 §§, förskott på förvaltar­arvode enligt 14 kap. 12 § och fastställande av kostnadsersättning enligt 14 kap. 14 §. För handläggningen gäller dessutom det hittillsvarande 16 kap., liksom de äldre lydelserna av andra bestämmelser som måste tillämpas för att åtgärderna ska kunna utföras, till exempel 13 kap. 3–6 §§ om slutredovisning i samband med prövningen av ett utdelningsförslag.

Om en tingsrätt vid ikraftträdandet har fått in en ansökan om konkurs som ännu inte har prövats är den enligt allmänna principer fortfarande behörig att handlägga ansökan, även om den enligt de nya reglerna inte längre ska handlägga konkursärenden.

Vid ikraftträdandet kommer tingsrätterna i samtliga då pågående konkurser att ha ett öppet ärende. Enligt punkten 6 ska dessa ärenden avskrivas från vidare handläggning.

Detta medför att även konkurser som har inletts före ikraftträdandet så snart som det är möjligt och lämpligt ska börja handläggas enligt de nya bestämmelserna. Enligt den hittillsvarande ordningen är en konkurs ett löpande ärende hos tingsrätten. Det innebär att ärendet inte avslutas bara för att rätten avgör en fråga under förfarandet. Den nya ordningen innebär däremot att ett nytt konkursärende startar när en framställan under konkursen görs eller en fråga på något annat sätt anhängiggörs där. Om en sådan handläggning pågår vid ikraftträdandet ska ärendet skrivas av när frågan avgörs eller, om det finns flera samtidigt pågående frågor, den sista av dem avgörs. Som en följd kommer de frågor i äldre konkurser som aktualiseras i tingsrätten efter ikraftträdandet att handläggas enligt de nya bestämmelserna och i nya konkursärenden.

Enligt de nya bestämmelserna ska konkursärenden inledas vid den tingsrätt som har beslutat om konkurs. Samtidigt begränsas antalet behöriga tingsrätter. När en framställan i en konkurs som har inletts före ikraftträdandet ska göras till domstolen efter ikraftträdandet, ska därför enligt punkten 7 den tingsrätt som skulle ha beslutat om konkursen enligt de nya bestämmelserna vara behörig (se 16 kap. 8 §). Vilken tingsrätt som därmed är behörig ska avgöras utifrån de faktiska omständigheterna vid tidpunkten för konkursbeslutet (se 4 § konkursförordningen, SFS 2026:324).

För konkursmålen gäller samma regler. Talan ska efter ikraftträdandet väckas vid den tingsrätt som skulle ha beslutat om konkursen enligt de nya reglerna. Enligt punkten 7 gäller detta talan om återvinning enligt 4 kap. 20 §, klander av slutredovisning enligt 13 kap. 7 § samt talan enligt 17 kap. 3 eller 6 §.

Som framgår rör det sig om de mest ingripande förändringarna i konkurslagen sedan denna trädde i kraft den 1 januari 1988. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna den 1 juli 2026 är dessutom mer komplicerade än de som gällde 1988.

Peter Savin
Advokat

Advokat Peter Savin är tillsammans med Eugène Palmér författare till kommentaren till konkurslagen i JUNO.