Värderingar driver arbetet

I Samariterhemmets gamla slottslika byggnad mitt i Uppsala samlas kvinnor en måndag i april till afternoon tea med juridisk rådgivning. Normalt håller kvinnorna till på bottenvåningen, men just denna dag har salen blivit dubbelbokad, och kvinnorna har fått flytta en trappa upp. 

Advokaterna Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand samt biträdande juristen Hanna Singstedt, från advokatbyrån Människorättsadvokaterna, sitter vid ett bord i rummet, där datorer och fullmaktsblanketter samsas med koppar och assietter. Ljudnivån är hög, och Ruth och Rebecka får flytta till ett lugnare rum för att ta emot sin första klient av dem som i dag finns på listan. Ruth gör en jävskontroll, innan den medelålders kvinnan med sorgsna ögon får berätta om sitt ärende. Det är ett helt livsöde som rullas upp bakom berättelsen om en förfalskad namnteckning och en skuld som bara växt. 

Ruth och Rebecca lyssnar inkännande, och tittar på de handlingar som kvinnan har med sig. De fattar snabbt vilket av problemen som kan gå att angripa och plockar fram en ombudsfullmakt för att senare kunna skapa sig en överblick över situationen. Förutom det juridiska ärendet, som de lovar att undersöka vidare och återkomma om, ser Ruth också till att kvinnan får en samtalstid hos Samariterhemmets kurator, för att få stöd i att hantera de trauman hon utsatts för, innan de skiljs åt med kramar. 

– Samarbetet med diakoner och kuratorer här är jätteviktigt. Vi kan hjälpa till med juridiken, men många av dem vi möter har ångest och känner sig maktlösa. Någon måste se hela människan, säger Ruth, innan hon tar emot nästa klient. 

Jouren på Samariterhemmet är inte den enda pro bono-verksamheten som Människorättsadvokaterna är engagerade i. På telefon dagen efter testunden berättar Ruth Nordström att hon och hennes medarbetare också hjälper utsatta kvinnor i S:ta Clara församling i Stockholm och har juristjour varje vecka hos organisationen Caritas, katolska kyrkans biståndsorganisation. 

Verksamheten med afternoon tea startade i S:ta Clara för tjugoåtta år sedan av den legendariska, nu 89-åriga, Elise Lindqvist, Ängeln på Malmskillnadsgatan. Män­nisko­rättsadvokaterna har samarbetat med Elise i tolv år och när hon i sitt arbete med att hjälpa kvinnor som exploaterades sexuellt för några år sedan insåg att många behövde hjälp med juridiska frågor, kontaktade hon Ruth Nordström. Så småningom fick byrån också frågan från Samariterhemmet, där byråns jurister och advokater nu erbjuder rådgivning en måndag i månaden. 

– Det känns väldigt fint. Vi är en värderingsstyrd byrå, så det här med CSR, socialt och etiskt ansvarstagande, är väldigt viktigt för oss, säger Ruth Nordström.

Engagemanget för att hjälpa de mest utsatta har funnits med sedan starten på byrån, berättar Ruth. Det manifesteras genom medverkan i jourerna, där många av de människor som får råd också blir klienter som Ruth och kollegorna arbetar vidare med. Ofta har de hjälpsökande fallit mellan stolarna i välfärdssystemet, och saknar möjligheten att driva sin sak på annat sätt. Många, inte minst i S.ta Clara kyrka, bär också på svåra trauman, förutom de juridiska trassligheterna. 

– Vi har vissa kärnvärden som vi önskar ska genomsyra hela vår organisation. Omtanke är ett av dem. Det känns väldigt meningsfullt att få göra skillnad för människor. Det var ju därför jag sökte mig till juridiken, just för att använda den i arbetet för social rättvisa, säger Ruth.

Exakt hur mycket tid som byrån lägger på pro bono-arbete kan Ruth inte svara på. 

– Vi registrerar alla klienter på samma sätt, oavsett om de är pro bono eller inte. Så vi har inte mätt hur många timmar det blir. Men vi lägger många timmar varje vecka, summerar Ruth. 

Även i övrigt hanteras pro bono-klienterna som alla andra klienter. Datorerna är med på alla jourer, så att Ruth och kollegorna kan göra en jävskontroll. 

– Om vi åtar oss ett pro bono-ärende gäller samma plikter som i ett ärende där vi får betalt. Vi måste behandla det med samma varsamhet och omsorg, fastslår Ruth.

Har dubbel drivkraft

En annan advokat som drivs av sina värderingar är Pia Björstrand på den humanjuridiska byrån Omnia. Förutom ett omfattande ideellt miljöengagemang utanför advokatrollen företräder Pia pro bono sedan några år klimataktivister misstänkta för exempelvis ohörsamhet mot ordningsmakten. Det handlar om bötesbrott, där den misstänkte normalt inte får en offentlig försvarare. 

– Aktivisterna är ofta människor som inte har haft någonting med lagen att göra överhuvudtaget tidigare. Det är en väldigt stor sak för dem att hamna i en rättegång. De är dessutom angelägna om att föra fram sitt viktiga budskap inför rätten, berättar Pia. 

Som erfaren advokat kan Pia lotsa klienten genom processen, men också föra fram de tilltalades argument. 

– Rätten lyssnar på ett annat sätt på en advokat. Nu har jag också gjort det här i ungefär fyra år, vilket gör att jag har fått en samlad kunskap om rättspraxis, förutom att jag känner till mycket om de olika ekologiska kriserna som vi är i, säger Pia. 

Pia har ingen exakt siffra för hur många hon hjälpt under de gångna åren. Kanske är det ett tjugotal, om hon även räknar in dem som bara behövt råd. Det obetalda arbetet vilar för Pia på en dubbel grund: dels vill hon hjälpa enskilda som hamnat i en svår situation, dels vill hon själv bidra till att bevara en beboelig jord. 

– Det är min grunddrivkraft. Jag vill att vi ska ha en jord som vi kan bo på. Och jag är rädd att den ska förstöras redan under min livstid. Så klart tänker jag på mina barn men det finns en självbevarelsedrift i det också, konstaterar hon. 

Aktivister som utför olagliga aktioner gör det ofta med nödrätten som försvar. Pia anser själva att vi befinner oss i ett klimatnödläge. Ett mål är därför att driva och etablera denna rättsliga figur i domstolarna.  Hur tas det emot? 

– Det finns en tingsrätt som har varit modig nog att slå fast ett klimatnödläge och det är Stockholms tingsrätt, i nämndemannadomar, säger Pia, som också har offentliga försvararuppdrag för aktivister misstänkta för allvarligare brott. 

Begränsar friheten

Advokat Silas Aliki är grundare och innehavare av Folkets Advokatbyrå, en humanjuridisk byrå specialiserad på bland annat migrationsrätt och hbtqi-personers rättigheter. Precis som Pia åtar sig Silas att pro bono försvara personer misstänkta för brott i samband med demonstrationer. Arbetet kom ur ett behov som snabbt växte fram för ett par år sedan. 

– På byrån började vi 2023 märka att allt fler personer tog kontakt med oss för att de blivit delgivna misstankar för brott som påstods ha skett i samband med demonstrationer eller aktioner, berättar Silas.

Enligt Silas har polis och åklagare under de senaste åren blivit hårdare i sin hantering av demonstranter. Tidigare avvisades kanske de som störde ordningen, eller så avlägsnades de om så behövdes. Nu blir allt fler både omhändertagna och så småningom åtalade för exempelvis ohörsamhet mot ordningsmakten eller anordnande av icke tillståndsgivna allmänna sammankomster. Resultatet har blivit att Silas i dag hjälper någon person varje vecka. 

– Jag tycker det ligger i försvararrollen att bevaka den enskildes rättigheter mot staten. Särskilt nu, med alla de inskränkningar som kommer. Och det är ju fint att kunna gå allmänheten till handa när människor hamnar i sådana här situationer, säger Silas.

Demonstranterna är som regel ostraffade personer som i och med en fällande dom riskerar att hamna i belastningsregistret. För den som inte är svensk medborgare kan konsekvenserna bli ännu värre: att medborgarskap inte beviljas. 

– Det tycker jag inte att man ska behöva riskera bara för att man använt sig av sin yttrandefrihet i form av att delta på en demonstration. Men sedan är det också viktigt att bevaka den principiella frågan: att demonstrationsfriheten inskränks genom den här praxisbildningen, fastslår Silas. 

Statistiken tycks ge stöd åt hens känsla av att polis och åklagare går hårdare fram. Medan det år 2020 väcktes sju åtal för ohörsamhet mot ordningsmakten var siffran år 2023 hela 187 åtal. Åtalen leder som regel till böter. Men Silas och kollegorna ser, förutom de svårigheter som en dom kan medföra för individen, alltså även en större principfråga där en förändrad praxis kan hota demonstrationsfriheten. 

– I och med att staten bestraffar utnyttjandet av demonstrationsfriheten får vi en begränsning av den, säger Silas, och tillägger att vissa av hens klienter inte ens arrangerat demonstrationen utan bara deltagit. 

Inte vara krockkudde

Silas Aliki har, precis som Pia Björstrand, också offentliga försvararuppdrag för aktivister. Det handlar då ofta om åtal för sabotage. Även dessa är uttryck för en hårdare attityd till människor som uttrycker sina åsikter, anser de båda advokaterna. Ett sådant åtal, mot de aktivister som i protest mot trafikens klimatpåverkan blockerade E4:an, ska snart upp i Högsta domstolen. Aktivisterna dömdes i tingsrätten, men friades sedan i hovrätten. Åtalet och domen i tingsrätten fick hård kritik av både svenska och utländska experter. 

– Den stora rättsfrågan är egentligen om det är sabotage eller inte. Men HD kommer också att behöva behandla demonstrationsfriheten. Och där kommer jag att argumentera för att man i den här proportionalitetsbedömningen ändå måste beakta att vi befinner oss i ett klimatnödläge, säger Pia, som försvarar en av aktivisterna. 

Pia Björstrand funderar över varför statsmakten numera väljer att gå så hårt fram mot demonstranter. Ett skäl kan förstås vara att exempelvis miljöaktivister blivit mer aktiva och faktiskt stör mer, föreslår hon. Men det är knappast hela sanningen. Fotbollssupportrar behandlas ju helt annorlunda.

– När det var derby lyckades 30 000 fotbollssupportrar stänga av hela motorvägen söderut på väg 73. De blev inte åtalade och fick ingen uppmärksamhet i media. Då funderar jag över om det finns någon slags skrämseltaktik från statsmakten. Man vill inte ha sådana här demonstrationer därför att det är obekvämt och tvingar oss att se på frågor som är jobbiga att ta tag i, säger Pia. 

Förutom pro bono-arbetet för demonstranter arbetar Silas Aliki på olika sätt med att informera och bilda opinion. På sitt instagramkonto berättar hen exempelvis om ny lagstiftning och vad den kan innebära. Precis som många humanadvokater lägger hen dessutom mycket tid utöver det debiterbara uppdraget på att hjälpa sina vanliga klienter. Men Silas är kluven till dessa ideella insatser. 

– Jag har inget emot att gå mina klienter till handa, och när det gäller frågor från klienter tycker jag inte att det är något problem. Men jag vill inte jobba pro bono för staten. Vi ska inte vara krockkudde för att få ner statens kostnader, när staten samtidigt kriminaliserar allt fler gärningar och åtalar alltmer, inskärper Silas.

Just därför vill hen inte heller svara ja på frågan om advokater borde arbeta mer pro bono. 

– Problemet är ju snarast att advokater får för lite ersättning för sitt arbete. För taxorna och prutningarna innebär att man jobbar pro bono i brottmålen där man är förordnad. Jag tycker att det vore bra att erkänna att det är så och fundera på i vilken omfattning advokater ska upprätthålla grundläggande fri- och rättigheter pro bono, säger Silas.

Är värt risken

Pia Björstrand hoppas i alla fall på mer pro bono-insatser från advokatkollegorna på just miljöområdet. Fler och fler människor protesterar mot utvecklingen, påpekar hon. Då behövs också advokater som kan bidra med sin kunskap. 

– Jag tänker att vi är en kår som verkligen står upp för de viktiga värdena i vårt samhälle. Och vår miljö är ett viktigt värde, säger hon. Hennes eget engagemang har lett till en del hot, och det är inte omöjligt att det får vissa klienter att välja bort henne som advokat, konstaterar Pia. 

– Det i så fall är en risk som jag är beredd att ta. Demonstranterna riskerar sitt liv och sin hälsa och hela sin ekonomi. Då ska jag åtminstone kunna stå upp och försvara dem, säger hon. 

Även Ruth Nordström hoppas att advokater ska fortsätta och utveckla sitt pro bono-arbete. Det handlar, menar hon, om att alla kan bidra till att göra världen lite bättre. Det kan göras på olika sätt. Hennes egen byrå arbetar, förutom med jourerna och de klienter som kommer med dem, också med att bygga och odla nätverk som ska stötta personer som riskerar att hamna utanför samhället. 

Människorättsadvokaterna har i samarbete med bland annat Uppsala universitets Forum för forskning om läkemedels- och drogberoende arrangerat seminarier och panelsamtal med åklagare, advokater, poliser, socialtjänst och företrädare från den ideella sektorn. När dessa olika aktörer möts och talar med varandra händer mycket positivt, framhåller Ruth. Med hjälp av de kontakter byrån skapar kan de vara med och bygga ett skyddsnät runt klienterna, ett nät de ofta saknar. 

– Vi märker att samarbetet sänker trösklarna och det blir liksom enklare för klienterna att få hjälp, säger hon.