Viktigt att respektera varandras roller

Det har precis varit val i USA. När jag skriver den här texten vet vi ännu inte resultatet men man kan konstatera att valrörelsen har präglats av ett extremt uppskruvat tonläge. Motsättningarna har varit på en ny nivå och i USA har studier under de senaste årtiondena visat att den affektiva polariseringen har ökat. Generellt innebär polarisering ökade meningsskiljaktigheter och mer extrema positioneringar. Politisk polarisering kan relatera antingen till sakfrågor eller ideologi men den affektiva, emotionella polariseringen handlar om att individen har förutfattade, negativa åsikter om andra eller deras anhängare. Analyser visar att Sverige inte är ett undantag när det gäller affektiv polarisering. [1]

Att affektiv polarisering existerar också i Sverige märks även inom rättsväsendet. Under de senaste åren har jag uppfattat en ökad tendens att ha förutfattade och negativa åsikter om andra aktörer inom rättsväsendet utan att uppfattningarna nödvändigtvis är relaterade till kunskap. Det är i stället en känslomässig aversion och den kan ha negativa konsekvenser. Om aktörer inom rättsväsendet känner en känslomässig misstro gentemot varandra blir det svårare att samarbeta. Särskilt har detta märkts mellan åklagare och advokater vilket är en bekymmersam utveckling.

Redan år 2019 tog jag tillsammans med dåvarande riksåklagaren Petra Lundh och presidenten i Svea hovrätt Anders Perklev initiativ till en gemensam diskussion i syfte att uppdatera våra gemensamma handlingsregler om vägledning för professionella aktörers uppträdande i rättssalen. Trots handlingsreglerna finns en emotionell polarisering kvar och inte bara i rättssalen. I debatten, särskilt på sociala medier, har samtalet hårdnat och misstron kring varandras yrkesroller frodas.

Ett exempel på det är den debattartikel som en åklagare publicerade i Svenska Dagbladet den 10 oktober om att man borde inrätta en myndighet i vilken offentliga försvarare är anställda. Åklagaren argumenterar för att det skulle minska behovet för offentliga försvarare att ”jaga förordnanden i gråzoner”. Bortsett från att åklagarens förslag visar en mycket bristande förståelse för vikten av oberoende advokater och rättsstatliga principer, se min replik i SvD 13/10 2024, så illustrerar också argumentationen i viss mån den affektiva polariseringen genom att fokusera på negativa egenskaper hos advokater: De ”höjer tonläget i rättssalen och målar upp polis och åklagare som fienden för den misstänkte”. Kommentarerna från allmänheten låter heller inte vänta på sig: ”Advokatsamfundet kan läggas ned!” ”Den skyddade titeln fungerar mest som ett sätt att ta ut höga arvoden”, etc.

Vikten av att respektera varandras professionella roller inom rättsväsendet kan inte nog överskattas. På så sätt kan vi gemensamt värna vår rättsstats grundläggande värderingar och institutioner. Det behövs mer än någonsin i tider av ökad affektiv polarisering.

Mia Edwall Insulander
Generalsekreterare
Sveriges advokatsamfund
mia.edwall.insulander@advokatsamfundet.se

1 ”Vi ogillar olika. Om affektiv polarisering bland svenska väljare” av Emma A. Renström, Hanna Bäck och Yvonne Schmeisser