Håll smutsiga pengar borta från byrån

Diskussionen om advokaters ansvar i kampen mot penningtvätt har pågått i decennier, redan 2004 blev frågan brännhet. Penningtvättslagen hade visserligen redan funnits i dryga tio år, men med de lagändringar som drevs igenom 2004 fick advokater en ny roll i kampen mot penningtvätt.

Den mest kontroversiella förändringen var kravet på advokater att rapportera klienter som misstänks tvätta pengar. I sitt remissvar beskrev generalsekreterare Anne Ramberg och ordförande Axel Calissendorff rapporteringsskyldigheten som ett ”principgenombrott avseende advokaters tystnadsplikt” som hotade det ”förtroendefulla förhållandet mellan en advokat och dennes klient”.

Trots kritiken trädde de nya, om än något mildrade, reglerna i kraft den 1 januari 2005. Samtidigt pågick diskussioner inom EU om ett nytt penningtvättsdirektiv, vilket ledde fram till den ännu strängare penningtvättslagen som infördes 2009.

De stora orden om tystnadsplikt kan kännas avlägsna i dagens debatt. I dag handlar diskussionerna framför allt om gängkriminalitetens växande inflytande och olika vägar att tjäna pengar och erövra makt. Advokater, liksom banktjänstemän, mäklare och valutaväxlare, blir i diskussionen till potentiella ”möjliggörare”, som genom slarv eller brottsligt uppsåt hjälper de kriminella gängen att tvätta brottsvinsterna. Dessutom är en ny penning­tvättslag att vänta, i kombination med en EU-förordning på området.

Var en stor omställning

Bland de advokater som omfattas av reglerna (se faktablocket ”Vilka advokatuppdrag omfattas av penningtvättslagen”) tycks acceptansen i dag vara stor för att advokater har en roll att spela i kampen mot penningtvätt.      

Advokat Niclas Rockborn på Gernandt & Danielsson har arbetat med rådgivning till den finansiella sektorn i över 25 år. Kontakterna med klienterna har präglat hans uppfattning om penningtvättslagstiftningen och behovet av att som advokat ta ansvar på området.

– Min syn präglas mycket av utmaningarna och frågeställningarna i finanssektorn. Jag förstår hur stora utmaningar det är för en bank att hantera risken för penningtvätt, även om det finns en enorm vilja att komma åt problemet. Så min vågskål väger mer över åt compliance, förklarar Niclas Rockborn.

Redan från starten på advokatbyrån kom Niclas Rockborn att arbeta med finansiellt reglerade bolag, något som blivit hans huvudsakliga sysselsättning. Det var också det arbetet som ledde till att han, runt år 2010, fick börja ge råd omkring penningtvättsfrågor.

– Det kom att prägla min tillvaro under ganska många år, och gör det fortfarande, säger Niclas, som tidigt såg de affärsmässiga möjligheterna på området.

Även Amin Bell på den affärsjuridiska byrån Harvest kom in på penningtvättsområdet via arbetet med finansiella företag. Passande nog började Amin Bell på advokatbyrå i samband med införandet av den nya penning­tvättslagen år 2009, en lagändring som ytterligare skärpte kraven på advokaterna på området. Ett av hans första uppdrag var just att skapa former för de riskbedömningar och klientkontroller som måste göras enligt reglerna.

– Då var det en ganska stor omställning och många undrade hur vi skulle gå till väga. Det är klart att vissa jurister tyckte att det var lite jobbigt att man måste börja ställa en massa frågor till klienterna, säger Amin.

Alla frågorna som måste ställas är förstås en del av den på penningtvättsområdet så grundläggande principen om klientkännedom. Advokater som omfattas av reglerna är, precis som banker, mäklare och flera andra grupper, skyldiga att skapa sig en klar bild av kunden och dennes verksamhet, för att på det viset kunna värdera om det finns risk för penningtvätt.

Gäller att sprida budskapet

Men vi backar ett steg, och tar det från början. Vad är det egentligen som advokatbyråerna ska göra enligt penningtvättslagen? Helt grundläggande här är den allmänna riskbedömningen. Advokatbyrån måste se över sin verksamhet och göra en första bedömning om någon del av uppdragen omfattas av reglerna, och i så fall vilken del (se faktablocket ”Vilka advokatuppdrag omfattas av penningtvättslagen” om vilka uppdrag som omfattas). Den allmänna riskbedömningen ska dokumenteras och vara skriftlig, påpekar Amin Bell.

Utifrån riskbedömningen skapas rutiner för det vidare arbetet med att bland annat lära känna klienterna och bedöma deras olika risker. Men det räcker inte att bara skapa rutiner.

– Då är vi fortfarande kvar i en pappersprodukt. Det handlar ju om att sprida budskapet på advokatbyrån. Alla medarbetare, eller åtminstone alla som kommer i kontakt med klientarbete, behöver känna till vilka risker som finns i verksamheten och vad vi ska reagera på, fastslår Amin Bell.

På hans byrå hålls löpande interna utbildningar för hela personalen om penningtvättsreglerna.

Både Amin Bell och Niclas Rockborn arbetar till viss del med uppdrag som faller under penningtvättslagen. Andra advokater, som exempelvis är nischade på brottmål, omfattas troligen sällan eller aldrig. Men även advokater som fokuserar på finansmarknaden måste bedöma varje uppdrag för sig. Som regel är det ganska enkelt, anser Niclas Rockborn. Men ibland är inte gränsen klar och ärendet kan också i vissa fall komma att ändra karaktär vilken man behöver vara vaksam på.

– Skrivningen om att hjälpa till med planering eller genomförande av vissa typer av affärstransaktioner kan i vissa fall leda till gränsdragningsfrågor. Till exempel om jag har en klient jag ska biträda med att söka ett tillstånd hos Finansinspektionen för att marknadsföra en fond på svenska marknaden. Är det då planering för att de ska anskaffa kapital? Det är jag inte säker på, säger Niclas Rockborn, och tillägger att i samfundets vägledning ges exemplen upprättande av låneavtal eller nyemission.

Arbetet för att förhindra penningtvätt kan alltså bjuda på en del knäckande och funderande ibland. Annars består ändå mycket av penningtvättsrutinerna just av fasta rutiner och procedurer, procedurer som förmodligen ser ganska lika ut på de byråer som arbetar mycket gentemot den finansiella sektorn. Delar av arbetet kan också göras med teknisk hjälp. Gernandt & Danielsson använder än så länge en egenutvecklad teknisk plattform där riskbedömningarna och klientkontrollerna som görs kan registreras, men byrån har nu börjat titta på andra system som ett alternativ, berättar Niclas Rockborn.

Penningtvättsfrågorna kan framstå som i huvudsak tekniska och administrativa. Men Amin Bell varnar för att bara lägga ansvaret på en expert eller liten grupp. I stället behöver byråns arbete vara förankrat på styrelsenivå, menar han.

– Den allmänna riskbedömningen är något som vi delägare behöver vara medvetna om. Särskilt i en stor organisation där det kan vara olika risker inom olika verksamhetsgrupper. Penningtvättsfrågorna är därför inte ett enmansjobb som en compliance officer eller centralt funktionsansvarig kan sköta på egen hand, utan man behöver fånga upp information från verksamheten, säger han.

Även Niclas Rockborn trycker på styrelsens och del­ägarnas ansvar. På hans byrå är det styrelsen som ytterst ansvarar för den löpande översynen av penningtvättsrutinerna, och att dessa uppdateras när det behövs.

Finns svårigheter

Penningtvättsreglerna är omfattande och tekniska. I centrum av reglerna ligger en mening: ”Känn din kund.” Vem kunden är och vilka verkliga huvudmän som finns bakom ett företag eller någon annan juridisk person är helt grundläggande för att kunna bedöma riskerna för penningtvätt. 

Amin Bell och Niclas Rockborn bekräftar att just klientkännedomen kräver tid och arbete. Det är också arbete som i många fall måste göras fortlöpande.

– Får jag in bolag X som klient i dag så vidtar jag ett flertal klientkännedomsåtgärder och får in svar från klienten. Det betyder inte att informationen är relevant för all framtid. Det kan hända mycket under resans gång, till exempel ägarbyte eller att klienten vill ha hjälp med andra uppdrag som innebär andra risker. Så det gäller att alltid vara på sin vakt, säger Amin Bell.

En svårighet när klienten ska granskas är det många gånger höga tempot på de olika marknaderna som omfattas av penningtvättsreglerna.

– Uppdrag kommer in och det är ofta bråttom. Då vill man kanske inte störa klienten med för många frågor, eller ifrågasätta och identifiera olika personer för att dokumentera klientkännedomen. Det går fort och alla tar sig kanske inte tid att stanna upp och fundera, säger Amin Bell.

I Sverige finns annars rätt goda möjligheter att söka information om klienterna, konstaterar de båda advokaterna. Svårare kan det vara med internationella klienter, enligt Niclas Rockborn.

– I ett svenskt perspektiv kan det vara enkelt: Vi ska till exempel hämta in ett registreringsbevis från Bolagsverket. Men registreringsbevis från andra länder kan se mycket olika ut och man kan behöva hämta in annan kompletterande dokumentation. Den typen av mer praktiska frågor kring dokumentation och hur jag kan söka i relevanta system i olika jurisdiktioner kan vara svåra, säger han.

Ett annat område som kan väcka frågor är det som kallas politiskt utsatta personer, i penningtvättskretsar kallade PEP (politically exposed persons). För sådana personer, och deras anhöriga, krävs särskilda kont­roller. Samtidigt är det inte alltid lätt att veta vem som egentligen är en PEP. 

– Med risk för att låta som en registerivrare skulle jag verkligen önska att det fanns heltäckande system för det. Vi ställer frågan till klienten, men det är ganska svårt att överpröva det svar vi får. Och särskilt då kombinerat med frågan om verklig huvudman, då kan kretsen som omfattas växa ganska ordentligt, konstaterar Niclas Rockborn.

Magkänslan hjälper

De administrativa penningtvättsreglerna i penning­tvättslagen syftar ytterst till att mobilisera de olika aktörerna på finans- och transaktionsmarknaden i arbetet med att förhindra penningtvätt, och att binda upp dem så att de inte, medvetet eller omedvetet, blir det som brukar kallas möjliggörare av brott.

Samtidigt behöver brottslingarna tvätta sina pengar. Med dagens raffinerade brottsupplägg, som ofta använder lagliga strukturer för att dölja kriminalitet, är det lätt att bli lurad när en till synes hederlig klient dyker upp med ett uppdrag. Det höga tempot kan vara en fälla. Men det finns fler.

– Man kan bli lite smickrad som advokat eller konsult i övrigt när det kommer ett bolag som vill ha ens tjänster. Alla vill ju ha att göra. Risken är att du blir en spindel i nätet i någon form av upplägg där du inte riktigt förstår vem du har att göra med, säger Amin Bell, som tillägger att till exempel utländska aktörer som advokaten aldrig ens träffar kan göra det ännu svårare att avslöja ett brottsligt uppsåt.

Rutiner och checklistor kan förstås vara viktiga i arbetet med att lära känna en klient. Men även erfarenhet och magkänsla spelar roll i processen, anser de båda advokaterna.

Amin Bell ger några exempel på hur det kan kännas: ”Det är något som inte stämmer här.” Det kan handla om en situation som man aldrig har stött på tidigare. ”Varför skulle klienten göra på det här sättet?”

Magkänslan och erfarenheten kan leda till att Amin Bell och hans byrå tackar nej till uppdrag.

– Det är inte vanligt men det har hänt i min karriär. Jag har haft några sådana situationer och det handlar då om att man får en känsla av att vi inte riktigt förstår vem klienten är eller att man får svar som inte riktigt hänger ihop, säger Amin.

Varningsklockorna kan exempelvis ringa när transparensen kring ägaren brister, och det framstår som oklart varför ett uppdrag lagts upp på ett visst sätt. Ofta finns det dessutom en internationell anknytning till länder med en högre risk för penningtvätt.

Även Niclas Rockborn säger då och då nej till uppdrag för att något känns fel. Det kan exempelvis handla om att en potentiell klient tar kontakt via annan väg än den vanliga, som byråns allmänna info-e-postadress.

– Det har faktiskt hänt att en stor amerikansk aktör kontaktade oss via info-mejlen helt legitimt. Men generellt blir man misstänksam. I de fallen är det ganska lätt att tacka nej, säger han.

Niclas kan också reagera när en hugad klient är alltför snabb och perfekt med sina svar.

– Jag blir alltid lite misstänksam när jag skickar vår kundkännedomsblankett och fem minuter senare får jag alla svar, perfekt paketerade. Självklart har många sitt kundkännedomspaket klart, det har jag full respekt för. Men jag blir alltid lite frågande om det uppfattas som tillrättalagt. Då borrar man djupare.

Få advokater anmäler

Advokatsamfundet och många advokater var inledningsvis mycket kritiska mot många av de skyldigheter som lades på advokaterna med penningtvättslagen. Den ­hårdaste kritiken riktades mot rapporteringsskyldig­heten: att advokater i strid med sin tystnadsplikt blev tvungna att anmäla misstänkt penningtvätt till finanspolisen.

Så värst många anmälningar från advokater har det nu inte blivit under de här 20 åren. Under de senaste fyra åren har det kommit in en rapport per år från advokater, medan det år 2019 kom in sex rapporter. Det låga antalet rapporter tyder enligt finanspolisen på en betydande underrapportering.

Även advokaterna Niclas Rockborn och Amin Bell tror att det kan förekomma en viss underrapportering. Men framför allt menar de att många advokatbyråer sållar bland klienterna och uppdragen innan de accepteras.

– De flesta förstår nog så pass mycket att de säger nej till klienter eller uppdrag där magkänslan varit dålig. Det innebär ju också att de klienter advokaterna faktiskt har oftast är hederliga och har genomgått en gedigen kontroll, säger Amin Bell.

Niclas Rockborn pekar på att de flesta av hans klienter är företag som verkar på finansmarknaden och därmed själva lyder under penningtvättsreglerna. Själv har han aldrig behövt anmäla en klient till finanspolisen.

Ett fenomen i advokatverksamheten som skapar särskilt stora risker för penningtvätt är användandet av klientmedelskonton, konstaterar Niclas Rockborn. Han beskriver detta som ”ett typexempel på något där brottsligheten kan vilja utnyttja advokatkåren”. Därför har också användandet av klientmedelskonton minskat drastiskt under senare år.

– Min uppfattning är att det sker i allt mindre omfattning. Jag kan bara titta på vår verksamhet. Antalet klientmedelskonton som vi öppnade förra året var fem, säger Niclas.

Inte heller Amin Bells byrå använder klientmedelskonton i någon högre grad. Men här är kanske inte alla advokater lika riskmedvetna.

– Jag tror nog att det finns advokatbyråer som, precis som många andra aktörer, inte är tillräckligt noggranna med att förstå riskerna med ett klientmedelskonto. Då är det ganska lätt att hamna i näringspenningtvätt, säger han (läs mer om brottsbalkens regler om penningtvätt i artikeln ”Fåtal rapporter från advokater”).

Mer tillsyn överallt

Amin Bells och Niclas Rockborns advokatbyråer har båda väl uppbyggda strukturer för att upptäcka och undvika att bli indragna i penningtvätt. Här har de förstås haft hjälp av att många av klienterna tidigt stod under penningtvättsregimen och behövde hjälp med tolkning och implementering. Amin Bell pekar också på att Advokatsamfundet var tidigt ute med att ge vägledning på området, men att mognaden i branschen när det gäller att tillämpa reglerna fortfarande varierar. Hans byrå har på senare år hjälpt flera andra advokatbyråer med utbildning och upprättande av rutiner och dokument.

Den advokatbyrå som omfattas av reglerna och inte ser till att ha sådana rutiner och tillräcklig kunskap riskerar annars att få det påpekat när Advokatsamfundet bedriver sin tillsyn på området. Under perioden 2016–2023 startade Advokatsamfundet 331 tillsynsärenden som helt eller delvis rörde penningtvättsreglerna.

Med den nya tillsynsenheten har penningtvättstillsynen intensifierats, och bara i år räknar enheten med att granska ett hundra byråer just med avseende på penningtvättsreglerna. Tillsynen kan ytterst resultera i att ärendet lämnas vidare till disciplinnämnden.

Amin Bell ser liknande tendenser, med en intensivare tillsyn, i andra branscher.

– Finanssektorn har varit där i många år. Länsstyrelsen har också satsat rejält sedan omkring år 2020 på att göra den typen av undersökningar. Vi har även sett mer och mer aktivitet från Fastighetsmäklarinspektionen, och nu Advokatsamfundet. Jag tror att det ligger helt rätt i tiden, säger han.

Det finns också goda skäl för Advokatsamfundet och andra tillsynsorgan att satsa på tillsynen, konstaterar Amin Bell.

– Vi har en viktig roll i det här, precis som vissa andra icke-finansiella aktörer, revisorer och bokföringsbyråer. Kriminella aktörer vill gärna komma åt sådana tjänster för att få legitimitet i sin verksamhet. Om advokaten bidrar medvetet och med ont uppsåt så är det en sak, men det är också relativt lätt att bli fintad. Vill det sig illa så begår man brott i jobbet, säger han och tillägger att det också finns goda skäl för advokater att ha koll på det straffrättsliga regelverket kring penningtvätt (läs mer om detta i artikeln ”Fåtal rapporter från advokater”).

– Vi ska inte vara oroliga för Advokatsamfundets tillsyn, utan för att vi faktiskt blir ett hjälpmedel för de kriminella aktörerna, sammanfattar Amin Bell.

Även Niclas Rockborn är oroad över brottsligheten och dess inverkan på de finansiella systemen och demokratin.

– I vår verksamhet är vi förhållandevis långt bort från brottsligheten. Men i avancerade penningtvättsmaskiner kan ju vem som helst som är i affärssektorn drabbas, säger han.

Det händer att klienter, banker och andra finansiella företag kommer till Niclas byrå för att de behöver hjälp att koppla bort kunder som utgör en risk för penning­tvätt. Här väljer dock Gernandt & Danielsson att hänvisa till andra advokatbyråer som har större erfarenheter av att möta den organiserade brottsligheten.

Fel att snåla

Så vad händer framöver? Det är förstås alltid svårt att sia, men trycket från brottslingar som vill tvätta sina vinster lär knappast minska under överskådlig tid. Ny teknik, som AI, kan hjälpa i brottsbekämpningen, men den kan också nyttjas av brottslingarna. Kryptovalutorna är ett exempel på ny teknik som omfamnats av de kriminella, men där har samhället nu svarat med reglering, konstaterar Niclas Rockborn.

Amin Bell förutspår fortsatt hög aktivitet med att uppfylla penningtvättsreglerna på advokatbyråer som, liksom hans, arbetar med klienter i finanssektorn. Och han uppmanar kollegerna att ta arbetet på allvar.

– Det är fel område att snåla in på, kan man helt klart säga. Lägg tid och resurser på det. Det är klart att man ska kunna bedriva sin dagliga verksamhet, men detta är ingenting som kan skötas någon gång ibland utan det behöver finnas kontinuitet i arbetet.