MR-institut ska ge helhetsbild av människorättsläget

Den 1 januari 2022 inrättades Institutet för mänskliga rättigheter i Lund. Sverige var då det sista landet i EU, förutom Malta, som fick en nationell MR-institution under de så kallade Parisprinciperna – trots att FN, Europarådet och civilsamhällets organisationer har uppmanat svenska regeringar att inrätta ett MR-institut i 30 år.

– I decennier har svenska politiker tagit upp vikten av mänskliga rättigheter i olika sammanhang. Det har framför allt funnits ett stort engagemang mot rasism. Vi har nog trott att vi har varit världsmästare i mänskliga rättigheter och inte tyckt att vi behöver granskas ytterligare. Men Sverige har fällts vid flera tillfällen i Europadomstolen och kritiserats av FN:s granskningskommittéer, så ”världsmästartiteln” är inte adekvat, säger Leif Ljungholm, ledamot i MR-institutets styrelse.

Elisabeth Rynning tror att Sveriges långa tradition av institutioner som på andra sätt skyddar enskilda individers grundläggande rättigheter – däribland Justitieombudsmannen – kan ha bidragit till att det tog så lång tid för Sverige att få ett MR-institut.

– Det uppstod frågor om hur en MR-institution skulle förhålla sig till de organ som vi redan har. Det tog tid och flera utredningar att hitta en lösning som fick majoritet i riksdagen, säger hon.

Även om människorättsläget är bra i Sverige jämfört med i många andra länder understryker både Leif Ljungholm och Elisabeth Rynning att det finns brister på flera områden.

– Vi är relativt snabba med att skriva under konventioner. Men det görs inte alltid en uppföljning av hur vi efterlever våra förpliktelser, säger Leif Ljungholm.

Migranter, frihetsberövade inom psykiatrin och kriminalvården och människor med funktionsnedsättningar är exempel på utsatta grupper som kan ha svårt att få sina rättigheter respekterade och tillgodosedda. Det finns också områden där befolkningen i allmänhet riskerar rättighetskränkningar, till exempel i kontakterna med myndigheter, skola och sjukvården.

– Det kan handla om att få tillgång till den vård man behöver och att bli behandlad med värdighet, säger Elisabeth Rynning.

Avsaknaden av ett MR-institut har gjort att det inte har funnits någon helhetsbild av människorättsläget i Sverige.

– Men nu kan vi arbeta med att uppmärksamma områden där de mänskliga rättigheterna behöver stärkas, säger Elisabeth Rynning.

Följa, undersöka och rapportera

Enligt lagen om institutet för mänskliga rättigheter är institutets uppgift att följa, undersöka och rapportera hur mänskliga rättigheter respekteras i Sverige. Institutet ska också rapportera till regeringen om det kommer fram att Sverige inte följer sina åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter. Och institutet kan komma med förslag på hur människorättsläget bör förbättras.

– Upptäcker vi ett fel, som har väl underbyggda argument, tror jag att praxis och lagstiftning kommer att förändras, säger Leif Ljungholm.

När institutet prioriterar vilka frågor det ska arbeta med läggs stor vikt vid vilka FN-kommittéer som granskar Sverige, berättar institutets direktör Fredrik Malmberg.

I år ska tre kommittéer undersöka hur Sverige uppfyller de mänskliga rättigheterna enligt konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om att avskaffa ­rasdiskriminering och konventionen om rättigheter för personer med funktions­nedsättning.

– Vi ska ge underlag till kommittéerna om hur vi bedömer läget när det gäller mänskliga rättigheter på de här områdena i Sverige, säger Fredrik Malmberg.

Förra året granskade FN:s barnrättskommitté hur Sverige levde upp till konventionen om barnets rättigheter.

– Vi var en viktig part och kommittén plockade upp flera av våra rekommendationer. En rekommendation handlar om att säkerställa att barnen är placerade i en trygg miljö, där de inte riskerar att utsättas för våld och övergrepp, säger Fredrik Malmberg.

Första årsrapporten överlämnad

I april överlämnade institutet sin första årsrapport till talmannen och konstitutionsutskottet. Institutet har också svarat på ett antal remisser. Flera av remissyttrandena gäller hantering av hemliga tvångsmedel – det vill säga hemlig telefonavlyssning, rumsavlyssning, buggning och kameraövervakning.

– Det finns nu förslag om att man ska kunna avlyssna personer utan att det finns någon brottsmisstanke mot dem. Det är väldigt främmande att kunna göra det i en rättsstat, säger Leif Ljungholm.

Det första året handlade annars mycket om att bygga upp organisationen och rekrytera medarbetare med MR-kompetens. I dag har institutet 27 anställda utredare och administratörer, men de ska bli mellan 50 och 60.

– Det har varit en stor utmaning att jobba parallellt med uppbyggnad, rekrytering och samtidigt svara på remisser, lägga upp strategier, göra undersökningar och ha kontakt med civilsamhället när personalresurserna varit begränsade, säger Elisabeth Rynning.