Ambulance chasing, class actions och third party funding – en hälsosam cocktail?

Tredjepartsfinansiering av tvister är en relativt ny företeelse i Sverige. Innebörden är som namnet antyder att en utomstående part finansierar någon annans rättegång eller skiljeförfarande. Tredjepartsfinansiären står så att säga risken för processkostnaderna och kräver i gengäld en viss procentandel av den vinst som tvisten kan komma att inbringa. Företeelsen uppmärksammades för en tid sedan då en tredjepartsfinansiär tillsammans med en utvald advokatbyrå och påhejad av Aktie­spararna försökte förmå en banks aktieägare att tvinga fram en skadeståndstalan i miljardklassen mot en tidigare vd. Initiativtagarna gjorde sig i det fallet dels skyldiga till ett tankefel (det eventuella ”rovet” i en sådan tvist ska enligt lag tillfalla banken och kan inte delas med en tredjepartsfinansiär, endast kostnader kan dras av), dels underskattade de banken (vill en bank driva ett anspråk gör den det själv, och tar själv ansvar för kostnaderna) och dess övriga aktie­ägare – men exemplet visar kanske vad som komma skall. En tredjepartsfinansiär driver i Sverige tvister mot några börsbolag och före detta börsbolag några år efter att dessa har löst in så kallade preferensaktier.

Vi är inte negativa till tredjepartsfinansiering som sådan. Tvärtom. Risken att få stå inte bara sina egna utan även motpartens rättegångskostnader i händelse av en förlust i en tvist är en risk som många inte kan eller är beredda att ta. Tredjepartsfinansiering möjliggör därför för en privatperson, som annars inte skulle ha råd att initiera och driva en process, att faktiskt få sin sak prövad. Annorlunda uttryckt kan man med visst fog påstå att tredjepartsfinans­iering bidrar till access to justice. Tredjepartsfinansiering kan vidare underlätta för företag som i och för sig har råd att driva en tvist men som av någon anledning inte vill ta den risk som är förenad med det. Inte heller ifrågasätter vi att den som hjälper någon med access to justice eller tar på sig någon annans risk bör kunna få rimlig ersättning för det.

Gemensamt för de enligt vår mening vällovliga typsituationer som nämns ovan är att vi har att göra med individer eller företag som anser sig ha ett krav mot någon annan och som söker och erhåller hjälp med själva finansieringen av processen. På senare tid har vi dock sett en annan typ av tredjepartsfinansiering på frammarsch i Sverige och i våra nordiska grannländer som skiljer sig på ett par väsentliga punkter från de situationer som beskrivits ovan. Det vi nu ser komma är tredjepartsfinansiärer som själva identifierar potentiella oförrätter (typiskt sett begångna av större företag med deep pockets) och som medelst annonsering eller kampanjer i sociala medier informerar tilltänka målgrupper om att de (enligt tredjepartsfinans­iärens uppfattning) har befogade krav att driva och pengar att hämta samt uppmanar dessa att låta tredjepartsfinansiären driva eller rent av överta dessa krav. Tredjepartsfinans­iären anlitar dessutom de advokater som skall engageras och driver och kontrollerar hela processen. Finansiären övertar genom arrangemanget risken för egna processkostnader och ansvaret för motpartens kostnader vid förlust. Om de kan infria det ansvaret vet inte alltid motparterna. Den egentliga kravställaren behöver bara vänta på utfallet av processen och förhoppningsvis en vinst, från vilken dock skall avräknas den andel om över 35–40 procent av ”vinsten” som tredjeparts­finansiären vill ha.

Här är det alltså inte fråga om en privatperson eller ett företag som i utgångsläget anser sig ha ett berättigat krav och som vänder sig till en finansiär för att få hjälp med att finansiera en tvist avseende det kravet. Nej, här är det finansiären själv som identifierar och driver kravet och som är den egentlige intressenten. Den enskilda individen är i många fall förmodligen inte ens medveten om att det finns ett krav som går att driva. Det för osökt tankarna till det som på den amerikanska kontinenten i föga smickrande ordalag kallas ambulance chasing. Termen beskriver en advokatstereo­typ som följer ambulanser in på akuten för att finna nya klienter och erbjuder sig att ”gratis” driva deras ersättningskrav mot skadevållaren eller dennes försäkringsbolag. Helt gratis är det dock inte. Om man lyckas få ut någon ersättning tar juristen en betydande andel, inte sällan 35–40 procent. Advokater i Sverige tillåts inte arbeta på det sättet; de vägledande reglerna för god advokatsed anses inte tillåta contin­gency fee. Det tycker vi är bra.

Att utnyttja tredjepartsfinansiering för att med aggressiva metoder initiera och driva gruppkrav i eget intresse och i rent spekulationssyfte tycker vi är tvivelaktigt. Vi förordar därför en reglering eller införandet av en uppförandekod som förhindrar ett i vårt tycke felaktigt utnyttjande av tredjepartsfinansiering. Det gäller särskilt när tredjepartsfinansiering kombineras med gruppkrav. En sådan reglering bör syfta till att begränsa tredjepartsfinansiärens roll till att vara just det namnet antyder, en finansiär av någon annans tvist. Vidare bör finansiärens rätt till ersättning ses över och förmodligen begränsas. Dessutom borde det uppställas krav på att finansiären har erforderliga finansiella resurser för att kunna stå för sina finansiella åtaganden gent­emot dem som låter sig företrädas (och som annars själva kan få betala kalaset). Inspiration kan hämtas från andra länder där man insett problematiken och infört regleringar.

Redan i dag frågar vissa skiljedomare redan i inledningen av ett skiljeförfarande parterna om tredjepartsfinansiering förekommer i ärendet, men någon egentlig sanktion om frågan inte besvaras eller besvaras felaktigt finns inte. Frågorna torde närmast syfta till att kunna göra en bättre jävsprövning än om frågorna inte ställdes.

I avvaktan på reglering måste man förhålla sig till företeelsen. Det gäller nog för flertalet branscher men också för vissa yrkeskategorier, däribland revisorer. När minoriteter i bolag med stor ägarspridning känner sig utsatta för oförrätter eller bolag hamnar i blåsväder och det rapporteras om det i media tvingas man nog framöver vänja sig vid tanken på att tredjepartsfinansiärer kommer att initiera och driva krav på ersättning. Potentiella måltavlor är styrelseledamöter, vd:ar och revisorer, och det lär uppstå situationer där bolagsstämman är beredd att låta bolaget träffa vinstdelningsavtal med en tredjepartsfinansiär för att undvika all risk för bolaget. Detsamma kan man nog räkna med i vissa fall när det är styrelsen som beslutar att bolaget skall dra igång en tvist mot revisorerna. I vilken riktning utvecklingen går är nog, tyvärr, rätt så givet.

Med den amerikanisering vi ser måste ord vägas på guldvåg, krävs fler och tydligare ansvarsfriskrivningar, en ökad inblandning av jurister och en ökad efterfrågan på försäkringar. Här gäller det att hålla i åtanke att till synes begränsade krav lätt kan växa till mångmiljon- eller rentav miljardbelopp i händerna på tredjepartsfinansiärer som investerat i kraven och som driver dem i spekulationssyfte i eget intresse.

Stefan Brocker
Advokat

Olle Flygt
Advokat

Författarna har lång erfarenhet av processjuridik och är anlitade av företag som har ”drabbats” av den nya företeelsen tredjeparts­finansiering.

Fotnot:

Malmö tingsrätt meddelade den 23 september 2022 dom i vad vi tror var det första ambulance chasing-mål som finansierats (och drivits så långt) av en tredjepartsfinansiär, mål nr T 2639-21; Kapatens R4 AB ./. Victoriahem AB. Käromålet ogillades. ­Kärandens och dess ombuds ansträngningar, som bl.a. inkluderat planterade artiklar om deras syn på den rättsfråga som är av­görande i tvisten, försök att övertyga om densamma på kurser och inhämtanden av flera rättsutlåtanden, gav alltså ingenting i ­första instans annat än att käranden får ta ansvar för kostnader, som totalt sett hittills uppgått till omkring 5 miljoner kr. Domen ­kommer sannolikt att överklagas av kärandesidan som framställt liknande (men större) krav mot andra bolag på samma grunder.