Beslut från disciplinnämnden

Bakgrund

Advokaten har varit förordnad som offentlig försvarare för B i mål avseende grovt bedrägeri vid T tingsrätt.

B har samtidigt varit häktad avseende rån och olaga frihetsberövande i mål vid U tingsrätt och har ålagts restriktioner av åklagaren. B har inte varit häktad i målet vid T tingsrätt.

Anmälan

I anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 18 december 2020, har chefsåklagare A riktat anmärkningar mot Advokaten och anfört i huvudsak följande.

Förhandling i målet vid T tingsrätt har ägt rum den 27 november 2020. Det har kommit till hans kännedom från flera håll att Advokaten vid två tillfällen under denna förhandling kringgått bestämmelserna avseende att hans klient har restriktioner i målet i U tingsrätt. Enligt uppgift har Advokaten under förhandlingen skjutit över en plastmapp (som lagts på hans plats i en paus av en kvinnlig åhörare) till B. B har läst igenom och antecknat på brev och papper. I samband med att förhandlingen avslutas har Advokaten tagit tillbaka mappen från B och gett tillbaka den till samma åhörare som tidigare lagt den på Advokatens plats.

Advokaten har under förhandlingen den 2 december 2020 överlämnat en lapp till den i samma mål häktade och medtilltalade C:s bror, D. D har skrivit något på lappen och sedan återlämnat till Advokaten. Advokaten har hållit upp pappret för B, som då kunnat läsa vad som varit nedskrivet.

A har åberopat yttranden från rådmannen E, tingsnotarien F, ordningsvakten G samt H från Kriminalvården, vari framgått i huvudsak följande.

E: Hon har, efter att paus tagits i pågående huvudförhandling, noterat att en kvinnlig åhörare lagt en plastmapp med vad som såg ut som papper och kuvert på den plats där Advokaten suttit. Hon har påtalat detta för häktespersonal/transportpersonal som ännu inte hade lämnat salen och som i sin tur hämtat in Advokaten i salen. Advokaten har uppgett att han visste vad det var för handlingar samt att han var införstådd med att all post till B skulle gå via åklagare. Advokaten har uppgett att det i plastmappen har funnits oöppnade kuvert, ansökan om ersättning samt en bankfullmakt.

Under lunchpaus i förhandlingen den 2 december 2020 har hon informerats av tingsnotarien F om att D har noterat sitt telefonnummer på en lapp i syfte att B skulle kunna be om tillstånd att ringa honom. Hon har erinrat Advokaten om att hans klient såvitt hon förstått har varit belagd med restriktioner vilket Advokaten har uppgett sig vara införstådd med. Advokaten har senare uppgett att han har haft kvar lappen och att han skulle tala med häktespersonalen/transportpersonalen.

H: Han har, i samband med att de varit på väg ut från salen med den intagne för lunchuppehåll, uppmärksammat att en åhörare lämnat en mapp med vad han uppfattat som brev och papper på bänken till advokaten eller den intagne. Ordföranden i målet har stannat honom och sagt att de inte kunde ta mappen. Advokaten har ropats in igen och ordföranden har tydliggjort för advokaten att hans klient är häktad i annat mål och har restriktioner. Advokaten har svarat ok och lämnat för lunch. Efter lunchen har han sett advokaten skjuta över mappen till den intagne. Den intagne har läst igenom och antecknat på brev och papper. Advokaten och den intagne har pratat med varandra och diskuterat, så vitt han förstått, innehållet i mappen. Han har hört den intagne säga ”12e till 20e oktober”.

Vid pausen på eftermiddagen har han stoppat advokaten på väg ut och påmint om att den intagne fortfarande har restriktioner och att dessa papper inte skulle tas med till häktet. Advokaten har fräst ilskt och lämnat salen. Efter pausen har den intagne fortsatt läsa och anteckna. I samband med att förhandlingen avslutats har advokaten tagit mappen från den intagne med en förvånad min. Sedan har advokaten lämnat tillbaka mappen till åhöraren som tidigare lämnat mappen.

F: Han har suttit i sidosalen under dagen för att sköta tekniken. Efter att ordförande meddelat att förhandlingen pausats för lunch, har D gått fram till Advokaten. Advokaten har gett en lapp till D, som skrivit något på lappen och återlämnat den till Advokaten.

G: När de har brutit för lunch har åhöraren D gått fram till Advokaten, skrivit något på ett papper och gett det till Advokaten. Advokaten har hållit upp lappen för den häktade som har läst det som varit nedskrivet.

Advokatens yttrande

Advokaten har i yttrande, daterat den 23 december 2020, tillbakavisat anmärkningarna och anfört i huvudsak följande.

Han har i samband med rättegången vid T tingsrätt blivit uppringd av B:s syster angående några handlingar hon hittat hemma som har gällt B. Det har varit fråga om bl.a. en bankfullmakt och en ansökan om ”ersättning för frihetsberövande till Justitiekanslern” som han tidigare sänt till B för underskrift. Systern har undrat vad hon skulle göra med dessa handlingar. Han har bett systern ta med dessa till tingsrätten för att han skulle se vad som har behövt åtgärdas.

Blanketten till Justitiekanslern (JK) har avsett ansökan om ersättning för frihetsberövande i ett tidigare mål under 2019 där han företrätt B som varit häktad i ca 10 månader och sedan blivit frikänd av tingsrätten. Då blanketten inte har varit färdig­ifylld har han sagt att han kunde hjälpa B att fylla i den i samband med huvudförhandlingen. Systern har överlämnat handlingarna till honom i tingsrätten. I den mapp han har fått av systern har även legat en bankfullmakt från Z-bank och några kuvert med oöppnade telefonräkningar från Bolag X. Han har tagit emot plastmappen från systern men har inte överlämnat några andra handlingar än blanketten från JK till B. B har läst kort igenom handlingen och undertecknat ansökan till JK så att han har kunnat fullgöra sitt uppdrag med att färdigställa ansökan om ersättning för frihetsberövandet.

Några andra handlingar än så har B inte fått av honom. De handlingar som B inte har fått har han återlämnat i samma skick som han fått dem till systern. Dessa handlingar, d.v.s. bankfullmakten och kuverten med telefonräkningar har alltså inte B tagit del av då han har bedömt att dessa handlingar möjligtvis borde sändas till B genom åklagaren. Det enda B gjort i tingsrätten har varit att ögna igenom blanketten till JK, underteckna denna och återlämna den till honom.

Telefonlapp från D.
B har frågat om han kunde ta reda på telefonnumret till D eftersom B har velat göra en ansökan om telefontillstånd till honom på häktet. D har varit på plats i tingsrätten och han har därför frågat honom i en paus om han kunde skriva ner sitt telefonnummer på en lapp. Det har D gjort och överlämnat lappen till honom precis vid tröskeln till tingssalen. På lappen har stått endast D:s namn och telefonnummer. Han har sagt till B att han fått telefonnumret men har hållit kvar lappen i sin egen hand. B har aldrig läst lappen utan han har sagt till B att han för ordningens skull kunde överlämna lappen till en närvarande vakt från häktet. Så har dock aldrig blivit fallet eftersom han i samband med lunchpausen blivit tillkallad till tingssalen av rättens ordförande som undrat vad som har pågått. Han har förklarat saken för rättens ordförande och sagt att han har kvar lappen från D som härefter har blivit liggandes kvar i hans akt. Han har alltså inte överlämnat lappen till varken D eller till häktesvakten.

Sammanfattningsvis har han inte överlämnat några handlingar till B som har omfattats av de restriktioner denne varit belagd med. Den enda handling som B tagit del av har varit en handling som han själv tidigare tillställt B för att kunna göra klart hans ansökan om ersättning från JK.

Genmäle från anmälaren

Chefsåklagare A har i yttrande, som har inkommit den 4 januari 2021, vidhållit sina anmärkningar samt tillagt i huvudsak följande. Advokaten har varit medveten om att B har varit belagd med restriktioner i målet vid U tingsrätt och har trots detta agerat på sätt som framgått av anmälan.

Yttranden från advokaten

Advokaten har i yttranden, daterade den 19 januari 2021, den 21 januari 2021 och den 29 januari 2021, vidhållit sitt tillbakavisande av anmärkningarna och anfört i huvudsak följande.

I och med att han inte har haft något uppdrag i det häktade målet har han inte varit formellt underrättad om vilka restriktioner som har gällt för klienten. Vad avser de uppgifter som häktespersonalen H lämnat har vissa av uppgifterna varit både felaktiga och grundade på rena missuppfattningar. Han har inte ”skjutit” över mappen till sin klient utan har haft mappen i anslutning till sin egen målakt. Det har bara varit han och ingen annan som har gått igenom handlingarna i mappen varefter han har tagit ut den aktuella blanketten till JK ur mappen. Han har inte i förväg vetat att systern skulle ta med sig några telefonräkningar (i obrutna kuvert) adresserade till klienten. Detta har kommit som en överraskning för honom. Han har inte vidtagit någon åtgärd överhuvudtaget med dessa räkningar utan återlämnat dessa till systern med upplysning till henne att dessa inte har haft något med hans och klientens mål att göra.

Han har senare fått veta att de aktuella telefonräkningarna har varit ämnade till honom som underlag till ansökan om ersättning eftersom klienten även velat ansöka om ersättning för kostnader som häktningen medfört, bland annat för telefonabonnemang klienten inte kunnat utnyttja eller säga upp. Klienten hade dock inte underrättat honom om detta och när systern har överlämnat plastmappen har han inte vetat vad som har varit meningen med detta. Därför har han, något konfunderad, lämnat tillbaka de oöppnade kuverten till henne. Hade han i förväg vetat om att klienten velat göra detta tillägg till sin ersättningsansökan hade detta missförstånd kunnat undvikas.

Det är som han tidigare anfört riktigt att en åhörare överlämnat en mindre lapp med notering av sitt telefonnummer och namn till honom. När han fått lappen har han omedelbart kontrollerat att det inte har stått något annat än namn och telefonnummer på lappen. Då förhandlingen påbörjats omedelbart efter pausen har han lagt lappen i målakten utan att informera sin klient om dess innehåll, annat än muntligen. Efter lunchsamtalet med rättens ordförande har han, för att vara ”på den säkra sidan”, beslutat sig för att inte överlämna lappen till någon, vare sig till klient eller häktespersonal utan har bara meddelat klienten att det var bäst att han skaffade sig informationen om telefonnumret på annat sätt. Klienten har nöjt sig med det beskedet. Klienten har således inte på något sätt tagit del av innehållet.

Påstående om att han hållit upp lappen för klienten kan till viss del vara korrekt men det har funnits en naturlig förklaring till detta påstående. Av förbiseende har han tidigare missat att redogöra för detta. Han har under senhösten 2020 genomgått ett antal ögonoperationer och under tiden för rättegången har hans ögon ännu inte varit läkta. För att kunna läsa mindre text har han varit tvungen att hålla den text som skulle läsas på ett visst avstånd för att kunna se. Den lapp han fått har varit skriven med blyerts och med liten text. Det är alltså helt möjligt att han därför KAN ha hållit lappen på ett sådant sätt att det för en betraktare sett ut som om han hållit upp lappen framför sig. Han vill dock understryka att han inte hållit upp lappen inför sin klient utan bara framför sig själv.

H har anfört att H under pågående huvudförhandling åhört ett samtal mellan honom och hans klient och att de diskuterat några datum. Detta påstående är i och för sig riktigt då han har ”dubbelkollat” med klient under vilken tid han varit frihetsberövad i brottmålet från 2019. Samtal mellan klient och ombud/försvarare är konfidentiella och får inte avlyssnas oavsett innehåll i samtalet. Häktespersonalen har genom att vidarebefordra uppgifter som avlyssnats i ett konfidentiellt samtal mellan klient och försvarare allvarligt kränkt klientens rättigheter till ett enskilt samtal med sin försvarare.

Ytterligare yttranden från advokaten

I yttrande som kom in den 6 september 2021 har Advokaten genom ombud anfört följande.

I fråga om mappen har han lämnat följande redogörelse. Klientens syster tog telefonkontakt och ville överlämna handlingar som han tidigare översänt till klienten. Det var ansökan om ersättning för frihetsberövande till JK och telefonkostnader som uppkommit under tiden klienten var frihetsberövad m.m. Systern var frågande inför vad hon skulle göra med handlingarna.

Systern infann sig till rättegång och överlämnade en plastmapp med dessa handlingar. Rättens ordförande påkallade samtal med försvararen som på fråga uppgav att han kände till vad det var för handlingar mappen skulle innehålla, att det var oöppnade kuvert med telefonräkningar från X-bolag, bankfullmakt från Z-bank och en ansökan om ersättning till JK.

Han har inte så som påstås skjutit över mappen till sin klient för genomläsning, klienten har inte öppnat mappen och tagit ut handlingar för genomläsning. Däremot har försvararen skjutit över ansökan om ersättning till JK som klienten då undertecknade. Han återtog den undertecknade ansökan till JK om ersättning för frihetsberövande.

Till systern återlämnade han mappen med övriga handlingar och bankfullmakten då detta var handlingar som från systern skulle till klient via åklagarbeslut. Dessa handlingar omfattades inte av hans uppdrag att ansöka om ersättning till JK.

Sammanfattningsvis gör han gällande att han tagit del av handlingar inom ramen för det uppdrag han har haft för sin klient, nämligen att ansöka om ersättning till JK. Inga andra uppgifter har förmedlats till klient och förfarandet har på intet sätt haft inverkan eller påverkat brottsutredningen i pågående rättegång. Då handlingarna enbart har haft samband med uppdraget om ersättning till JK innebär förfarandet ingen överträdelse av restriktionsbestämmelserna.

I fråga om telefonlappen har han uppgivit följande. Klienten begärde att han skulle ta reda på ett telefonnummer till en kamrat, D, som delvis var närvarande som åhörare. Anledningen var att klienten ville ansöka om tillstånd till telefonkontakt med sin vän.

Åklagarens uppfattning att han mottog lappen med anteckning från häktad medtilltalad är fel. D är en vän till klienten och det framgår av anteckningar från ordningsvakten G att D var åhörare den aktuella dagen och inte som åklagaren påstår häktad och medtilltalad. Däremot var D medtilltalad i en mindre del av målet för penningtvätt gällande en mindre penningöverföring. Detta hade dock ingen som helst koppling till målet med klienten.

Rättens ordförande tog kontakt med honom och frågade vad som pågick. Han förklarade att klientens vän på en papperslapp antecknat sitt namn och telefonnummer, att han hade kvar papperslappen och att den inte överlämnats till klienten.

Sammanfattningsvis är hans uppfattning att han på en papperslapp mottagit namn och telefonnummer till tilltalads vän för att ansöka om telefontillstånd. Detta är en uppgift som på intet sätt påverkar brottsutredningen och är ingen överträdelse av restriktionsbestämmelserna.

I yttrande som kom in den 15 december 2021 har Advokaten genom sitt ombud anfört följande. Efter genomgång av tingsrättens dagboksblad, protokoll från förhandlingen, anteckningar och aktmaterial har framkommit behov av kompletterande yttrande.

Klienten var åtalad bl.a. för bedrägeri genom att ha tillägnat sig en robotgräsklippare från en butik och beställt varor från annan butik. Klienten uppgav för honom att klienten köpt och betalt för dessa och att han hade kvitton hemma. Själv var klienten häktad men klientens syster hade tillgång till hans lägenhet och kunde ta reda på dessa kvitton vilket klienten menade skulle delvis kunna fria honom från åklagarens ansvars påståenden.

Han hade blivit kontaktad per telefon av systern som funnit en ansökan om ersättning till JK och hade frågor om denna varpå han uppgav att hon kunde ta med sig ansökan till rättegången så skulle han se till att den blev kompletterad. Han talade med systern om att det kanske kunde finnas kvitton i klientens bostad som kunde tjäna som bevis i det pågående målet. Systern åtog sig då att leta efter kvitton från de butikerna som åtalet omfattade och skulle återkomma.

På rättegångsdagen den 27 november 2020 blev han kontaktad av domaren som påtalade att en plastmapp lagts på hans plats av en åhörare. Han uppgav då att han kände till vad det var för handlingar som han begärt och att han var införstådd med att post till klienten skulle gå via åklagare. Det besked han hade fått av klientens syster var att kvitton som kunde utgöra bevis skulle överlämnas. Tre handlingar fanns i mappen som möjligen skulle kunna ha betydelse för målets utgång. Det var vad som såg ut att vara ett kvitto för köp av robotklippare från Butik I, ett kontoutdrag från Butik J och en kontonota från Butik K. Han hade med anledning härav samtal med den advokat som var offentlig försvarare för klientens morbror om dessa handlingar. Kvittot från Butik K ingavs som bevis av den advokaten samma dag, dvs. den 27 november. Han granskade vad som såg ut att vara ett kvitto för robotgräsklippare från Butik I daterat 9 november 2018 men efter kontroll visade det sig vara en utskrift av en faktura trots att det på handlingen angivits kvitto. Kontoutdraget som visade betalning från Butik J avsåg ett annat inköp och överensstämde inte med den handling som åklagaren gjort gällande i gärningsbeskrivningen. Därmed kom han inte att åberopa någon av handlingarna som bevis då de saknade bevisvärde.

Totalt innehöll mappen följande: kvitto från Butik I, kvitto från Butik K, kontoutdrag som visade betalning till Butik J, ansökan till JK, oöppnade kuvert från Bolag X och en icke ifylld fullmakt förtryckt av Z-bank.

Ansökan till JK och oöppnade kuvert från Bolag X avsåg ett uppdrag som han hade för klienten att från JK yrka ersättning i annat ärende. Fullmakten förtryckt av Z-bank hade han tidigare anvisat systern att översända till åklagare eller häkte. Fullmakten och de oöppnade kuverten från Bolag X återlämnades av honom till systern eftersom han inte hade möjlighet att bedöma innehållet i kuverten.

Väktaren har uppgett att klienten läst igenom handlingar, att han avlyssnat samtal mellan försvarare och klient samt hört datum nämnas bl.a. oktober månad. De handlingar som klienten fått del av och diskuterat med honom är de kvitton och det kontoutdrag som eventuellt skulle komma att användas som bevis i målet. Det framgår av handlingen från Bolag I att den daterats 9 november och samtalet har rört vad som hänt kort tid före gärningspåståendet dvs. oktober/november.

De två kvitton och det kontoutdrag som han låtit den misstänkte få del av och som diskuterats mellan honom och misstänkt omfattas inte av re­striktionsbeslutet eftersom det är handlingar som kunnat tjäna som bevis i målet. Rätten att visa handlingarna och rätten att diskutera dessa omfattas av försvararens utredningsmöjlighet, jfr avgörande från disciplinnämnden 2007. Det framgår av referatet att en försvarare trots meddelade restriktioner överlämnat handlingar till sin klient. Nämnden förklarade i sitt beslut följande: ”Att som anmälaren tolka restriktionsbeslutet på så sätt att det innebär ett totalt förbud för försvararen att i förtroende med sin klient diskutera varje handling, som inte ingår i förundersökningen, oavsett om handlingen har karaktären av brev eller annan försändelse, skulle innebära en oacceptabel inskränkning på försvararens utredningsmöjlighet. Det är inte visat att försvararen haft anledning att uppfatta dokumenten som brev eller annan försändelse som omfattades av beslutet. Han har därför inte handlat i strid med god advokatsed och anmälan föranleder därför ingen åtgärd.”

Han hade förväntat sig att få handlingarna överlämnade till sig under en paus men istället kom de nu att läggas på hans bord i förhandlingssalen vid hans utevaro. De handlingar som han förväntat sig att få var kvitton som skulle kunna ha avgörande betydelse som bevisning i pågående rättegång. Eftersom rättegång var pågående fanns anledning för honom att öppna mappen direkt.

I mappen fanns utöver handlingar som kunnat utgöra avgörande bevisning, en delvis ifylld ansökan till JK som han tidigare hade översänt med post till klienten, en icke ifylld fullmakt till Z-bank och några oöppnade kuvert från Bolag X, summa således två icke ifyllda blanketter och några oöppnade kuvert från Bolag X.

Han tog med sig ansökan till JK medan blanketten fullmakt till Z-bank och de oöppnade kuverten återlämnades till systern utan att den misstänkte hade fått del av handlingarna.

Han överraskades och ställdes inför fullbordat faktum genom att få handlingar som han inte begärt. Ansökan om ersättning till JK var delvis ifylld och han återtog ansökan eftersom det var ett pågående uppdrag. Övriga handlingar dvs. fullmakten till Z-bank och kuverten märkta Bolag X fick klienten aldrig del av.

Klienten har således inte fått del av fullmakten till Z-bank och inte heller kuverten från Bolag X. Däremot har klienten fått del av två kvitton och ett kontoutdrag vilket kunnat tjäna som bevisning i målet och som omfattades av försvararens rätt och skyldighet att bedriva utredningsarbete.

Replik från anmälaren

A har i yttrande som kom in den 29 december 2021 anfört följande.

Han noterar att, av ombudets skrivelse den 15 december 2021, framkommer att aktuell plastmapp innehållit ytterligare handlingar (diverse kvitton) som varken ombudet eller Advokaten tidigare nämnt, vilket han anser vara anmärkningsvärt i beaktande av deras tidigare utförliga redogörelser samt argumentation rörande rättfärdigandet av aktuellt handhavande.

Han kan endast konstatera att några handlingar inte har överlämnats för granskning till åklagaren i samband med aktuella händelser och han vet inte och kan inte bemöta eller ha någon uppfattning om vad för slags handlingar som mappen innehållit respektive vad som stått på aktuell lapp som visats upp för klienten.

Vad som i detalj förevarit vid aktuella händelser hänvisar han till de skriftliga redogörelser som han i samband med anmälan lämnat in.

Personlig inställelse

Disciplinnämnden har den 20 januari 2022 hållit muntlig förhandling i ärendet. Vid den muntliga förhandlingen har Advokaten närvarat, tillsammans med sin försvarare.

Närvarade gjorde också den advokat som hade utsetts att utföra den talan som föranleddes av ärendet.

Vid den muntliga förhandlingen anförde Advokaten bl.a. följande.

Han bestrider att han har brustit i sina plikter som advokat. Han har inte befattat sig med några handlingar som rör restriktioner i det aktuella målet. Målet i vilket han var försvarare för B var ett bedrägerimål.

Målet var omfattande. Det fanns 12 tilltalade. Åklagaren deltog via videolänk.

När rättegången påbörjades aviserade han direkt i sin sakframställan att skriftliga bevis kunde komma att överlämnas till honom under pågående rättegång och att han skulle kunna komma att inge dessa.

Han visste att B var häktad i ett annat mål avseende helt annan brottslighet. Formellt sett var han inte delgiven B:s restriktioner. Han hade inte med det häktade målet att göra. Däremot upplyste ordföranden att B hade restriktioner och att reglerna om det skulle iakttas. Vilka restriktioner B exakt hade fick han aldrig reda på.

Händelserna den 27 november 2020
B berättade, i samband med att inställningen redovisades, att han hade en del handlingar som kunde utgöra bevis i bedrägerimålet. Handlingarna skulle finnas hemma hos föräldrarna i S-stad. Advokaten pratade med B:s syster, som närvarade varje dag som åhörare, om det. Systern ringde honom någon dag senare och sa att hon hade handlingarna. Han sa att hon skulle ta med dem.

Systern kom också att sms:a honom om att hon hittat en ansökan om ersättning till JK. Han sa till henne att ta med den också. Ansökan avsåg ersättning avseende ett frihetsberövande 2019. B hade, i samband med frikännande dom, bett honom hjälpa till med en sådan ansökan.

Han hade skickat en ansökningsblankett till B, men aldrig fått den tillbaka. Det var den ansökan som systern hade hittat.

Han såg aldrig när den genomskinliga plastmappen lades på hans bord. Den låg på bordet när de kom upp från häktesrummet. Mappen innehöll ansökan om ersättning till JK och tre bevishandlingar som hade anknytning till målet; ett kvitto från Butik I, ett kvitto från Butik K och ett kontoutdrag från Butik J. I mappen fanns också några handlingar som han inte förväntat sig och som han inte ville ha. Det var 8–10 kuvert märkta Bolag X och en förtryckt bankfullmakt. Att dessa låg i mappen gjorde honom överraskad och lite överrumplad. Han tog fram JK-blanketten och kvittona. Resten lät han ligga kvar i mappen, som han lämnade tillbaka till systern i nästa paus. Efteråt har han fått reda på att de 8–10 kuverten var ämnade åt honom som underlag för ersättningsyrkandet.

Det är hans uppfattning att det är fel återgivet av häktesvakten att han skulle ha gett mappen till B. B fick inte mappen, utan bara kvittokopiorna och JK-ansökan. B skrev under ansökan till JK och fyllde i sitt personnummer. Att beskriva det som att B läste och antecknade även efter pausen, är en missuppfattning.

Innan han gav B handlingarna, hade han kontrollerat vad det var för papper som låg i mappen. Han övervägde vad som skulle kunna användas. De handlingar han kände igen kunde han snabbt avgöra att det inte fanns något antecknat på. Resten av handlingarna lade han åt sidan.

Den undertecknade JK-blanketten användes sedan som underlag till ansökan om ersättning. B hade lämnat fullmakt till honom och han skrev rent ansökan.

Handlingarna kunde inte användas som bevisning och kom inte att åberopas av honom. En av handlingarna var försvararen till B:s morbror, som var misstänkt för häleri, intresserad av. Han gav den till försvararen, som kom att åberopa den i målet. Övriga handlingar behöll han i sin akt.

Att han inte tidigare i handläggningen av disciplinärendet nämnde bevisningen beror på ett rent förbiseende. Han fick del av anmälan dagen före julafton. Han blev stressad och ville svara så att han kunde få frid över julen. Han glömde bort att bevishandlingarna fanns. Han hade sådant fokus på JK-blanketten. När han inför sista yttrandet gick igenom dagboksbladet och akten, kom han ihåg.

Åklagaren i bedrägerimålet var inte densamma som åklagaren i det häktade målet. Åklagaren i det häktade målet var inte närvarande.

Händelserna den 2 december
2020 B ville ansöka om åklagarens tillstånd att få ringa sin kompis, D. I samband med en paus, på väg in, fick Advokaten en lapp från kompisen. På lappen fanns ett vanligt 070-nummer. Inget annat. Möjligen namn också. Lappen var färdigskriven när han fick den. Han höll upp lappen för att läsa. Han vet inte var D stod i förhållande till honom när han gjorde det, men han höll inte upp lappen för B och denne kan inte ha sett vad som stod.

Han lade lappen i akten. B fick aldrig telefonnumret av honom, utan fick det istället genom häktet. Eftersom han behöll lappen själv behövde han inte kontakta åklagaren. Han brukar annars alltid göra det.

När han gick igenom akten under december förra året, slängde han lappen.

Han kommer inte ihåg vad det var som skulle ha orsakat att han blev irriterad. Han tror att det var något som sades på vägen ut. Han var inte medveten om att det som pågick observerades av personerna runt omkring i övrigt. Ingen sade något.

Nämndens bedömning och beslut

Utgångspunkten för den disciplinära prövningen i ärendet är att om en klient är häktad med restriktioner, får försvararen inte utan tillstånd från åklagaren förmedla uppgifter från klienten till en utomstående eller förmedla uppgifter från en utomstående till klienten. Det angivna förhållandet gäller naturligen även i en situation där den offentliga försvararens klient är häktad med restriktioner i ett annat mål än det i vilket advokaten är offentlig försvarare.

Högsta domstolen har fastslagit (Ö 2854-21) att det i praktiken inte finns något utrymme för att till en klient som är häktad med restriktioner förmedla meddelanden som har karaktären av brev eller uppgiftssamling av motsvarande art och omfattning. Att försvararen själv anser att uppgifterna är harmlösa spelar då ingen roll, eftersom det i dessa fall är åklagarens, inte försvararens, sak att bedöma om uppgifterna är av harmlös karaktär. Högsta domstolen har därvid konstaterat att försvararens möjlighet att – utan att åsidosätta god advokatsed – förmedla uppgifter till en klient som är häktad med restriktioner får anses vara begränsad till dels kortfattade hälsningar som saknar egentligt informationsinnehåll, dels andra mycket korta muntliga eller skriftliga meddelanden som utan minsta tvivel är av harmlös natur. I övrigt krävs ett godkännande från berörd åklagare.

Av utredningen i disciplin­ärendet, däribland Advokatens egna uppgifter, framgår följande. Samtidigt som huvudförhandling pågick under ett antal dagar i det mål där Advokaten var offentlig försvarare, var hans klient häktad och belagd med restriktioner i ett annat mål, där en annan åklagare var förundersökningsledare och där Advokaten inte var offentlig försvarare för klienten. Advokaten var medveten om detta förhållande. Utan den andra åklagarens godkännande lät Advokaten under huvudförhandlingen sin klient ta del av handlingar i en plastmapp som överlämnats till Advokaten från en syster till hans klient. Överlämnandet hade skett genom att systern, i samband med en paus i huvudförhandlingen, hade placerat mappen på hans plats i rättssalen. Härutöver har Advokaten vidgått att han från en person, som var medtilltalad i en annan del av målet och åhörare under huvudförhandlingen, under en paus fått en lapp med namn och telefonnummer som hans klient bett honom att skaffa, i syfte att klienten senare skulle kunna ansöka om tillstånd från åklagaren att kontakta denne. Av utredningen framgår även att rådmannen i målet under huvudförhandlingen, efter att Advokaten fått plastmappen men innan han delat dokument med sin klient, erinrat Advokaten om att restriktioner rådde för hans klient och att alla handlingar skulle gå via åklagaren.

Advokaten har, som han slutligen beskrivit sin inställning, uppgett att plastmappen innehöll en delvis ifylld ansökan om ersättning från JK som han tidigare upprättat för sin klients räkning, tre handlingar bestående av kvitto, kontoutdrag och en kontonota, eller möjligen en följesedel, samt en icke ifylld bankfullmakt och 8 till 10 oöppnade kuvert från en teleoperatör, vilket han uppfattade, och sedermera fick bekräftat, var telefonräkningar. Advokaten har vidare uppgett att han inte gav mappen till sin klient utan direkt sorterade ut de handlingar som var aktuella att visa för och diskutera med klienten, vilket var ansökan om ersättning från JK, som skulle kompletteras, och de tre handlingarna som skulle kunna utgöra bevisning i den pågående huvudförhandlingen. Efter genomgång med klienten framkom dock att ingen av de tre handlingarna var av intresse. Advokaten diskuterade sedan även dessa handlingar med försvararen till en medåtalad i målet och överlämnade då ett av dokumenten, kvittot, till den försvararen som sedan åberopade det i målet. Kontoutdraget och kontonotan/följesedeln samt ansökan till JK behöll Advokaten i sin akt. Övriga handlingar lät han ligga kvar i mappen, som senare samma dag lämnades tillbaka till systern under en paus.

De handlingar som delades med klienten har inte getts in till nämnden i disciplinärendet och ingen av de uppgiftslämnare som anmälaren hänvisat till har uppgett att de sett handlingarna; enbart att det var en plastmapp med dokument och brev som de uppfattade att Advokaten och klienten diskuterade. Såvitt avser telefonlappen, har en uppgiftslämnare uppgett att Advokaten läste lappen på ett sätt som gjorde att klienten kunde se vad det stod på lappen. Advokaten har tillbakavisat detta och i denna del uppgett att han endast meddelade klienten att han hade fått informationen, men att han inte överlämnade vare sig lappen eller informationen om telefonnumret till klienten samt att han ganska omgående därefter slängde lappen.

Nämnden konstaterar inledningsvis att en advokat är skyldig att inom förelagd tid inkomma med yttrande och svaromål som begärs av Advokatsamfundets disciplinnämnd. De uppgifter som en advokat lämnar i ett disciplinärende måste vara sanningsenliga. Nämnden noterar att Advokaten, som inkommit med sex yttranden i disciplin­ärendet, först i det sista yttrandet, med ändring av tidigare uppgifter, slutligen stannat i en beskrivning av vad som enligt hans förmenande fanns i plastmappen, vilka dokument som diskuterades med klienten och hur dessa hanterades. Genom att på sätt som skett vid flera tillfällen lämna uppgifter till nämnden, som varit oriktiga, eller i vart fall vilseledande, har Advokaten allvarligt brutit mot god advokatsed.

Det förhållandet att en anhållen eller häktad klient är ålagd restriktioner anses inte innebära ett totalt förbud för en försvarare att inom ramen för sin utredningsmöjlighet med klienten diskutera en handling som inte ingår i förundersökningen och som möjligen skulle kunna åberopas som bevis. Nämnden konstaterar emellertid att Advokaten vid sin genombläddring av dokumenten i plastmappen, när han fann den på sin plats i rättssalen, rimligen inte med säkerhet kunnat avgöra om de handlingar som enligt hans egen utsago sedan direkt delades med klienten utan minsta tvivel var av harmlös natur i förhållande till det andra mål i vilket hans klient var häktad med restriktioner. Advokaten var inte offentlig försvarare i det målet och hade således inte heller någon insyn i den förundersökningen.

Huvudförhandlingen i det mål där Advokaten var offentlig försvarare pågick under flera dagar. Det har i utredningen inte framkommit, att åtgärden att visa dokumenten för klienten inte hade kunnat avvakta en mera noggrann analys från Advokatens sida. Inte heller har det framkommit att något skulle ha hindrat att dokumenten inom rimlig tid hade kunnat stämmas av med åklagaren i det andra målet, in­nan de visades för klienten. Innehållet i dokumenten och deras eventuella betydelse som bevisning i det pågående målet hade även kunnat diskuteras med klienten, utan att dessa handlingar omedelbart visades för denne. Det ankom därför i den förevarande situationen inte på Advokaten att på egen hand bedöma om ett uppvisande av de aktuella dokumenten var förenligt med de restriktioner som gällde för hans klient i det andra målet eller vilken betydelse de skulle kunna ha i den utredningen. Advokatens handlande, att då ändå dela de aktuella dokumenten med sin klient, måste därför anses vara ett restriktionsbrott. Mot Advokatens bestridande kan inte anses visat att han även förmedlat informationen på lappen till klienten.

Nämnden konstaterar att ett strikt iakttagande av meddelade restriktioner utgör en förutsättning för att en advokat och dennes klient ska ha möjlighet att åtnjuta det för den häktade klienten så viktiga enrumsprivilegiet. Ett restriktionsbrott utgör av detta skäl i sig ett mycket allvarligt åsidosättande av god advokatsed. Frågan blir därför om Advokaten bör uteslutas ur Advokatsamfundet. Den påföljden förutsätter emellertid att omständigheterna därutöver kan anses vara synnerligen försvårande. Advokaten har uppgett vilka bevekelsegrunder han haft för sitt handlande. Utredningen ger inte stöd för att Advokatens avsikt har varit att försvåra utredningen i det andra målet, och det har inte heller framkommit att det funnits en konkret risk för att förmedlingen av uppgifterna försvårat brottsutredningen i det målet. Vid en samlad bedömning kan inte det mycket höga kravet för uteslutning, innebärande att omständigheterna ska vara synnerligen försvårande, anses vara uppfyllt. Särskilda skäl föreligger emellertid att ålägga Advokaten straffavgift.

Nämnden tilldelar därför Advokaten varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och ålägger honom enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken att betala straffavgift till Advokatsamfundet med 25 000 (tjugofemtusen) kr.

Mot Advokatens bestridande och lämnade förklaringar visar inte utredningen att han i övrigt har brutit mot god advokatsed. 

Ordföranden och två ledamöter var av skiljaktig mening enligt följande.

Enligt vår bedömning har det inte förekommit något i ärendet som visar att den ifrågavarande plastmappen har innehållit något utöver det som Advokaten själv har uppgett. Och det har inte heller, enligt vår uppfattning, förekommit något som visar att Advokaten har vidtagit någon annan åtgärd med innehållet i mappen än vad han själv har vidgått. Denna bedömning påverkas inte av att Advokaten – vilket i och för sig framstår som anmärkningsvärt – först i sitt sista skriftliga yttrande till nämnden lämnat uppgift om att mappen, utöver vad han redovisat i sina tidigare yttranden, även har innehållit de tre kvitton och liknande som potentiellt skulle kunna ha haft betydelse som bevisning i den pågående rättegången. Vi vill också framhålla att de redogörelser som lämnats av rådmannen E m.fl. och som fogats till anmälan i ärendet, enligt vår bedömning inte berättigar till en slutsats av innebörd att mappen har innehållit något utöver vad Advokaten själv har uppgett eller att han har vidtagit någon annan åtgärd med innehållet än vad han själv har vidgått.

Av ovanstående bedömning följer till en början att Advokaten överhuvudtaget inte har låtit klienten ta del av bankfullmakten och inte heller av de oöppnade kuverten från teleoperatören. När det härefter gäller blanketten för ansökan till JK, har det inte framkommit något som ger stöd för att blanketten, när klienten fick ta del av den i rättssalen och där undertecknade den samt återlämnade den till Advokaten, har innehållit något annat än vad som varit relevant för ansökan till JK, exempelvis i form av tillskrivna meddelanden, hälsningsfraser, instruktioner eller liknande. Vi anser att det med denna utgångspunkt har varit tillåtet för Advokaten, som hade klientens uppdrag att för dennes räkning ansöka om ersättning hos JK, att i rättssalen låta klienten ta del av blanketten utan att först inhämta tillstånd därtill av åklagaren i det andra mål där klienten var häktad med restriktioner för dennes ställningstagande till om blanketten, med det innehåll/utseende som vår bedömning utgår från, kunde stå i strid med de för
klienten gällande restriktionerna.

När det härefter gäller de tre kvitton eller liknande som skulle kunna ha haft betydelse som bevisning i det pågående målet, där klienten inte var häktad, har det, enligt vår bedömning, inte heller framkommit något som ger stöd för att någon av handlingarna, när klienten fick ta del av dessa i rättssalen har innehållit eller varit försedda med ditskrivna meddelanden, hälsningsfraser, instruktioner eller annat som inte funnits på handlingarna när de från början utställdes. Och på samma sätt som när det gäller ansökan till JK, anser vi, med sagda utgångspunkt, att det har varit tillåtet för Advokaten att i rättssalen låta klienten ta del av handlingarna och att diskutera dessa med klienten utan att inhämta tillstånd därtill från åklagaren i det mål där klienten var häktad med restriktioner.

Med den bedömning vi gjort ovan, vill vi framhålla att vi anser att situationen i förevarande ärende ter sig väsentligt annorlunda än den situation som förelåg till bedömning i det ärende där Högsta domstolen fastställde nämndens uteslutningsbeslut (Högsta domstolens mål Ö 2854-21). De dokument/handlingar som var centrala i det ärendet utgjordes bl.a. av längre handskrivna brev som författats och skrivits av den med restriktioner häktade klientens flickvän. Risken för att den typen av dokument/handlingar skulle kunna innefatta olika former av dolda budskap till den häktade klienten som skulle kunna stå i strid med för denne gällande restriktioner måste enligt vår uppfattning betraktas som mycket väsentligt större än vad som med en rimlig bedömning kan anses vara fallet med sådana dokument/handlingar som Advokaten enligt vår bedömning låtit klienten ta del av utan föregående ställningstagande från åklagaren i det mål där Advokatens klient var häktad med restriktioner.

Sammanfattningsvis anser vi – med utgångspunkt i vad vi funnit utrett i ärendet när det gäller innehållet i plastmappen och Advokatens åtgärder med detta – att Advokatens handlande inte har stått i strid med god advokatsed utan att hans handlande ryms inom den i och för sig mycket begränsade handlingsfrihet som i nu förevarande sammanhang trots allt föreligger för en advokat. Ett annat synsätt riskerar enligt vår uppfattning att göra den handlingsfrihet som trots allt finns och som måste finnas närmast illusorisk.

När det gäller lappen med telefonnumret delar vi majoritetens bedömning att det mot Advokatens bestridande inte kan anses visat att han överhuvudtaget låtit klienten ta del av lappen eller informationen på denna.

Vad slutligen gäller Advokatens agerande i själva disciplin­ärendet kan, enligt vår bedömning, det förhållandet att han – för övrigt helt på eget initiativ – först i sitt sista skriftliga yttrande till nämnden lämnat vad som bör ses som en kompletterande och slutlig redogörelse för de handlingar som ska ha funnits i plastmappen, inte innebära att han har åsidosatt sin sanningsplikt. Det kan i sammanhanget tilläggas att varken disciplinnämnden eller generalsekreteraren har anmodat Advokaten att förete några handlingar i ärendet (43 § 2 st. advokatsamfundets stadgar).

Anmälan bör således enligt vår mening inte föranleda någon åtgärd mot Advokaten.