”Svenska advokater har mycket att lära”
Svenska advokaters förhörsteknik förbättras långsamt. Men de ligger fortfarande långt efter processförare i USA och England, anser flera svenska praktiker.
Svenska advokater är, enligt advokat Per E Samuelson, av naturliga skäl inte i nivå med engelska och amerikanska advokater som är världsledande när det gäller att hålla förhör. En viktig förklaring är, enligt honom, att den ackusatoriska principen har gällt i både England och USA i flera hundra år, jämfört med i Sverige där den har tillämpats sedan slutet av 1940-talet.
– Det tar flera hundra år av empirisk träning att få förhörstekniken i god ordning. Svenska advokater är inte alls lika skickliga på att ställa frågor. Men vi blir bättre för varje år, säger Per E Samuelson.
Advokat Johan Eriksson håller tillsammans med engelska och amerikanska advokater kurser för svenska advokater i förhörsteknik. Han beskriver svenska advokaters förmåga att hålla förhör som riktigt dålig i förhållande till engelska och amerikanska kolleger.
– Det finns exempel på att svenska advokater genom dåliga förhör helt har förändrat läget och skadat sin klient, säger han.
Den bilden delas av samtliga personer vi har intervjuat. Per E Samuelson beskriver förhörstekniken som advokatens viktigaste arbetsredskap i samband med en rättegång. Ett illa genomfört förhör kan resultera i en fällande dom i ett brottmål och att klienten i ett tvistemål döms att betala skadestånd.
– Man kan förlora mål på dåliga förhör. Ett bra förhör kan samtidigt vara tungan på vågen i många brottmål och tvistemål, säger han.
Även advokat Bo G H Nilsson lyfter fram att det förekommer att mål avgörs på grundval av den muntliga bevisningen. I kommersiella tvister är det inte regel utan undantag. Men i brottmål står ofta den tilltalades och målsägandens muntliga berättelse mot varandra.
– Då föreställer jag mig att det är väldigt avgörande hur man sköter förhören, säger han.
Lagmannen Magnus Widebeck konstaterar att svenska advokater är duktiga på att hålla huvudförhör i tvistemål – men att det är enkelt.
– Det advokaten vill att förhörspersonen ska säga är det som förhörspersonen själv vill berätta.
Magnus Widebecks uppfattning är att både brottmålsadvokater och åklagare i allmänhet är bättre än tvistemålsadvokater på att hålla motförhör.
– De får ofta förhörspersonen att säga sådant som förhörspersonen själv och motpartsombudet inte hade tänkt sig att förhörspersonen skulle säga, säger han.
Den främsta anledningen till att tvistemålsadvokater är sämre än brottmålsadvokater och åklagare på att hålla motförhör tror han är att de är mindre vana vid att göra det.
Stora utvecklingsmöjligheter
Reformen ”En modernare rättegång” som innebär att ljud- och bildupptagning kan utnyttjas oftare under domstolsprocessen har, enligt Per E Samuelson, bidragit till att svenska advokater har blivit skickligare på att hålla förhör på senare tid.
– När en inspelning från tingsrätten spelas upp i hovrätten får du en chans att se vad du gjorde för fel. Förhörstekniken hamnar i centrum. Det kan leda till att advokater börjar fundera över sin förhörsteknik, säger han.
Men även om svenska advokaters förhörsteknik har utvecklas på senare år anser hovrättslagmannen Katarina Påhlsson också att det finns stora utvecklingsmöjligheter när det gäller att utveckla främst förmågan att hålla motförhör och veta när det är bättre att avstå från motförhör.
Svenska advokater borde, enligt Johan Eriksson, ta efter sina engelska och amerikanska kolleger och ställa enkla, tydliga frågor i motförhöret. Och se till att en fråga inte innehåller flera frågeställningar.
– Man får en bättre kontakt med den som man förhör om man använder sig av ledande frågor på ett skickligt sätt, säger han.
Utbildning i förhörsteknik
Det finns olika uppfattningar om huruvida förhörsteknik borde vara en del av den svenska juristutbildningen. Utbildningen är upplagd utifrån domarperspektivet och studenterna får lära sig att tolka lagar, rättsfall och förarbeten. Ingen del av utbildningen är i dag anpassad till advokatyrket.
– Universiteten skulle kunna ha en advokatskola för de juriststudenter som mot slutet av utbildningen vill bli advokater. Under en termin eller ett år skulle de då få lära sig juristyrket utifrån advokatens perspektiv. I dag är advokater utlämnade till olika kursgivare för att lära sig förhörsteknik, säger Per E Samuelson.
Johan Eriksson tycker också att kurser i förhörteknik borde ingå i juristutbildningen.
– Då skulle man vara bättre förberedd när man börjar arbeta, säger han.
Många jurister kommer aldrig att syssla med förhör. Därför anser inte Katarina Påhlsson att utbildning i förhörsteknik hör hemma på universiteten, utan att sådan vidareutbildning bör ges av till exempel åklagarmyndigheten och Advokatsamfundet.
Eric Bylander, docent i processrätt, anser inte heller att förhörsteknik borde ingå som en obligatorisk del i juristprogrammet.
– Många av studenterna kommer aldrig att arbeta i domstol. Och utbildningen bör framför allt ägnas åt sådant som man kan läsa sig till. Så mycket till övning kan det därmed inte bli fråga om.
Ett bra sätt att lära sig att hålla förhör, som han lyfter fram, är att sitta ting.
– Då får man se väldigt många bra och mindre bra förhör. Dessutom får man höra vad erfarna domare anser om det som de har hört. Det är inte många som senare under karriären i en sådan omfattning får tillfälle att lyssna på hur man håller förhör, säger Eric Bylander som samtidigt beklagar att det är så pass svårt att få en plats som tingsnotarie.
Gemensamma egenskaper
De advokater som är skickliga på att hålla förhör har vissa gemensamma egenskaper, enligt dem som vi har intervjuat. De är verbala, har snabb uppfattningsförmåga, är väl förberedda och processvana, enligt Per E Samuelson. Eric Bylander understryker också att advokater som är skickliga på att förhöra vittnen förmår anpassa sig till situationen. De är inte låsta till i förhand planerade frågor. Dessutom är de lugna men samtidigt inte rädda för att ställa obekväma frågor. Magnus Widebecks erfarenhet är att duktiga förhörare både ställer frågor om vad som hände och vad som var skälet till det inträffade.
– Kommer skälet fram stärks tillförlitligheten i berättelsen. Dåliga förhörare intresserar sig bara för vad förhörspersonen gjorde, inte varför, säger han.
Utmärkande för duktiga förhörare är också att de är pedagogiska och ser till att rätten förstår vart de vill komma med sina frågor.
– Många advokater förlorar mål därför att de är opedagogiska. Rätten har ju bara läst den information som har kommit in till domstolen. Advokaterna inser inte alltid att de har mycket mer information om målet än vad rätten har och kollar inte om rätten förstår vad de håller på med, säger Magnus Widebeck.
Vänlig frågestil
En aggressiv och burdus frågestil i motförhöret är inget som rekommenderas av någon av dem som vi har intervjuat.
– Risken är stor att domstolens sympatier landar hos den som egentligen inte förtjänar dem, enbart därför att vederbörande blivit misshandlad av motpartsombudet i vittnesbåset, säger advokat Claes Lundblad.
Eric Bylander är en varm förespråkare av en vänlig frågestil.
– Kan man skapa en vänlig atmosfär i förhållande till någon som har anledning att hålla garden uppe sänker den personen garden. Då kan man få fram komprometterande uppgifter.
Magnus Widebeck är också av uppfattningen att en vänlig frågestil är effektivare generellt sett. Men om en förhörsperson sätter sig på tvären och försöker dölja information anser han att tonen kan behöva skärpas.
– Då gäller det att markera att förhörspersonen inte kommer undan utan att säga hur det egentligen var, säger han.
Den uppfattningen delas av Katarina Påhlsson. Om det verkar som att ett vittne ljuger tycker hon att det kan finns fog för att vara tuff i motförhöret.
– Man får inte vara aggressiv men samtidigt ska man inte vara rädd för att ställa tuffa frågor. Ibland är förhören överdrivet försiktiga, säger hon.