Utvisningsfråga kräver politiska beslut
Nr 9 2010 Årgång 76Det anser Sveriges domare vid Strasbourgdomstolen, Elisabet Fura, som i november besökte Advokatsamfundet.
– Just nu hanterar juristerna på den svenska avdelningen bara begäranden om interimistiska beslut. Allt annat får ligga och vänta, sa Elisabet Fura.
Fura medverkade liksom Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik vid Advokatsamfundets seminarium En mer rättssäker asylprocess för att diskutera situationen med irakierna som begärt att deras utvisningar ska stoppas.
Ett ordkrig om Sveriges utvisningar av irakier bröt ut i medierna under hösten, sedan Europadomstolen den 22 oktober fattat ett policybeslut om att bevilja inhibition av utvisningar av alla flyktingar från de fem farligaste provinserna i Irak. Syftet med beslutet var dock aldrig att förbjuda stater att skicka tillbaka människor till Irak, fastslog Elisabet Fura.
Det ansåg dock Europarådets generalsekreterare Torbjörn Jagland. I ett pressmeddelande strax efteråt fördömde han Sverige, Nederländerna och Storbritannien för att de inte ”lyder” Europadomstolen.
– Mycket olyckligt, sammanfattade Elisabet Fura Jaglands utspel.
Ryktet om Europadomstolens policy har spridits bland irakier i Sverige, och ansökningarna om inhibition har under de senaste veckorna mångdubblats. Bara under några få dagar i november fick domstolen ta emot runt 400 ansökningar om inhibition från irakier i Sverige. Domstolen hade den 19 november behandlat ungefär 180 ansökningar, och beviljat inhibition i samtliga.
Det stora antalet beslut om inhibition fick Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik att ställa in ett plan som den 17 november chartrats för att utvisa 29 irakier.
– Tio personer som skulle med planet hade ansökt, men ännu inte fått sina beslut. Enligt försiktighetsprincipen kändes det nödvändigt att stoppa planet, förklarade Mikael Ribbenvik.
Bakgrunden till Europadomstolens principbeslut var uppgifter som kom från FN:s flyktingorgan UNHCR under sommaren, om att situationen i Bagdad och ytterligare fyra provinser i landet förvärrats drastiskt. Rapporten kan tolkas som en rekommendation att ingen bör avvisas eller utvisas till de aktuella områdena.
Under hösten fick Europadomstolen dessutom ta emot ett stort antal ansökningar om inhibition av avvisningar och utvisningar till Irak (se faktaavsnitt nedan). Ansökningarna kom främst från Sverige, Nederländerna och Storbritannien. Anstormningen av inhibitionsansökningar och rapporten fick Europadomstolens fem sektionsordförande att tillsammans fatta beslut om att regel 39 om inhibition generellt ska tillämpas på irakier som hotas av avvisning till de farliga områdena.
– Den här typen av policybeslut avviker från vårt normala arbetssätt, där man alltid ser först på landnivå och sedan på individnivå, men det fanns en oro för att olika sektioner skulle komma att fatta olika beslut i likartade fall, berättade Elisabet Fura.
Den 24 november upphävde Europadomstolen sitt principbeslut, och återgick till att granska varje begäran om inhibition individuellt igen. Utvisningsstoppet gäller dock fortsatt för dem som tidigare fått inhibition.
Både Elisabet Fura och Mikael Ribbenvik beklagade vid seminariet det oklara rättsläge som nu råder kring irakierna. Risken är att de personer som har kontakter och information eller kan bekosta ett juridiskt ombud får stanna tills vidare i Sverige, medan andra som saknar sådant kapital utvisas.
– Jag ser orättvisorna, men jag är inte begåvad med juridiska superkrafter så att jag kan göra vad jag vill, sa Mikael Ribbenvik, som påpekade att Migrationsverket inte utan stöd av inhibitionsbeslut kan vägra att verkställa domstolsbeslut.
Ribbenvik var övertygad om att det skulle komma ytterligare minst ett tusental ansökningar till Europadomstolen från irakier i Sverige. Han var helt enig med Elisabet Fura om att den ohållbara situationen nu måste få en politisk lösning.
– Politiska beslut ska fattas av politiker och inte av juridiska instanser, sa Elisabet Fura.