Disciplinärende — beslut 2010

8.

A har varit förordnad som offentlig försvarare åt X i ett mål hos S-stads tingsrätt.

Av skrivelse den 1 september 2009 från chefsåklagare Å, Åklagarkammaren i T-stad, till S-stads tingsrätt framgår följande. X är häktad och ålagd restriktioner sedan den 10 juli 2009. X har en ledande ställning i den kriminella organisationen W. Hon har nu fått kännedom om att X:s advokat A den 19 augusti 2009 tagit kontakt med Y och med honom diskuterat vad X är misstänkt för samt kommit överens om ett möte. Y greps först den 24 augusti 2009 men det hade redan vid första häktningsförhandlingen klargjorts att Y som är Sverigepresident för organisationen W har haft en aktiv roll i den brottslighet som X misstänkts för vilket framgår av promemoria. Det framstår därför som i hög grad olämpligt att A tagit denna kontakt och hon anser att rätten bör pröva om han kan kvarstå som försvarare i målet.

A har i skrivelse till S-stads tingsrätt den 2 september 2009 tillbakavisat Å:s anmärkningar och anfört i huvudsak följande. Han vitsordar att han tog telefonkontakt med Y den 19 augusti 2009. Han framförde på X:s önskemål en hälsning till Y att X mår bra. Han invänder emot att han skulle ha fört någon diskussion med Y om vad X var misstänkt för. Han uppfattade att Y redan kände till varför X var häktad. Någon ytterligare kontakt med Y har inte skett därefter. Y infann sig tillsammans med X:s flickvän vid den aktuella häktningsförhandlingen den 10 juli 2009. Han hade då ett kortare samtal med dem. Å påstår att det vid den första häktningsförhandlingen klargjordes att Y är Sverigepresident för organisationen W och har haft en aktiv roll i den brottslighet som X misstänkts för och hänvisar till häktningspromemoria. Han kan inte med ledning av promemorian anse att det klargjorts att Y skulle ha haft en aktiv roll i den brottslighet som X misstänks för. För information om förundersökningen frågade han åklagaren såväl vid den aktuella häktningsförhandlingen som vid de senare vilka personer som hörts i utredningen och vilka som närmast skulle höras. Y omnämndes inte av vare sig åklagaren eller utredande polis i samband med de polisförhör som hållits med X. Kontakt med Y har till den 19 augusti 2009 förevarit i praktiska frågor. X har framfört önskemål om att hans bilnycklar avseende tidigare hävt bilbeslag skulle utges till Y. Han har med anledning därav haft kontakt med Y. Polisen kände till detta eftersom de var angelägna om att fordonet kunde avhämtas av någon så snart som möjligt efter att de var klara med det. Y har även besökt häktet för att överlämna pengar till X, efter önskemål från X framförda via honom. Y har även kontaktats angående avhämtning på häktet av X:s lägenhetsnycklar, något som brådskade eftersom X:s hyresavtal skulle sägas upp innan månadsskiftet. Ovanstående åtgärder har således vidtagits för att underlätta för klienten samt polisen.

Å har i skrivelse till S-stads tingsrätt den 3 september 2009 bemött A:s yttrande och i huvudsak anfört följande.  Målet mot X handlar om flera brott som begåtts inom ramen för organisationen W. X intar en ledande roll som chef för ungdomsorganisationen V. Han har en ”chef” i Sverige och det är Y som kallar sig Sverigepresident. A har, vilket de uppfattade som egendomligt, innan häktningsförhandlingen ringt Y och pratat med honom om att det skulle bli en häktningsförhandling i S-stads tingsrätt. Under förhandlingen presenterades ett inspelat samtal mellan X och ”Y:s förnamn”. Det måste ha stått helt klart för såväl X som A att detta var Y. Samtalet ledde polisen till att förstå att det fanns ytterligare en narkotikagömma. Förhandlingen hölls bakom stängda dörrar. Sedan häktningsbeslut meddelats kunde närvarande poliser och åklagare iaktta att A samtalade med Y och en kvinna. Samtalet pågick så pass länge, uppskattningsvis tio minuter, att polisen ställde sig vid ett bord intill för att markera att man uppfattade situationen som olämplig. Under häktningsförhandlingen mot X mottog Y ett sms med frågan ”Ska vi göra fritagning” från en person med anknytning till organisationen W. A har därefter som tidigare nämnts, i augusti kontaktat Y på uppdrag av sin klient. A har berättat för Y att X är misstänkt även för en sprängning men att denne förnekar och säger att det kan göras kompletteringar och korrigeringar. Hon uppfattar detta som en helt opåkallad information till Y och en inbjudan till att komma med bevisning för att fria X.

Advokatens yttrande

A har i yttrande som inkom till Advokatsamfundet den 28 september 2009 anfört i huvudsak följande.

Han tillbakavisar anmärkningarna. Tingsrättens beslut den 4 september 2009 om återkallande av uppdraget som offentlig försvarare i målet har överklagats till hovrätten. Tingsrätten förordnade honom som offentlig försvarare för X den 7 juli 2009 och den första häktningsförhandlingen ägde rum den 10 juli 2009, kl. 11.00. Misstankarna som riktades mot X då avsåg grovt narkotikabrott. Å:s yttrande den 3 september 2009 till tingsrätten, översändes av rätten till honom dagen därefter för kännedom när han befann sig på häktet inför omhäktningsförhandlingen med X. Kort efter förhandlingen den 4 september 2009 meddelade tingsrätten beslut om entledigande. Å:s yttrande har han således inte beretts tillfälle att bemöta tidigare. X:s flickvän och Y kände till att X hade gripits och att häktningsförhandlingen skulle hållas och de önskade närvara. Han talade om att häktningsförhandlingar i huvudsak inte är offentliga. X:s flickvän önskade ändå infinna sig. Kännedom om tidpunkt och plats för förhandlingen kunde de informera sig om själva. Inför förhandlingen sammanträffade han med dem utanför förhandlingssalen. Han talade då ånyo om att häktningsförhandlingar i huvudsak inte är offentliga.

Det inspelade samtalet som presenterades under förhandlingen hade dålig hörbarhet, vilket framgår av utskriften från samtalet. Av samtalsutskriften framgår inledningsvis Transcription: X:s förnamn ”[smeknamn för X]” – Y:s förnamn och därefter av själva telefonsamtalet endast förkortningarna, ”[första bokstaven i X:s förnamn]” och ”[första bokstaven i Y:s förnamn]”. I övrigt förekommer inget personnamn som kan kopplas till Y i häktningspromemorian. Han invänder bestämt emot påståendet att det måste stått helt klart för såväl klienten som honom att detta var Y och att han då, tre dagar efter att han förordnats som försvarare för X, skulle ha kopplat samman denne, ”[Y:s förnamn]” eller ”[smeknamn för Y]”, som han kallas, med den Y som infann sig vid förhandlingen som åhörare tillsammans med klientens flickvän. Det var vid polisförhör och möte med klienten vid senare tillfälle som han fick klart för sig vem Y var. Y benämns således ”[smeknamn för Y]” och X ”[smeknamn för X]”.

Det är korrekt att han efter förhandlingen samtalade med Y och en kvinna, vilken var X:s flickvän. Samtalets längd kan ha varit 5–10 minuter. Samtalet rörde sig om praktiska saker och allmän information. Flickvännen var orolig för X, betalningen för hans hyra och undrade vad som skulle hända därefter och hur länge han skulle vara häktad. Han talade om att X mådde efter omständigheterna bra, att han skulle ta upp frågan om hyran med honom samt vad häktningen innebar, att häktningsbeslutet kan överklagas och vad som menas med restriktioner. Det rörde sig om svar på frågor som hänförde sig till när förhandlingen åter var offentlig. Å:s uppgift att Y under häktningsförhandlingen mottagit ett sms-meddelande är självfallet inget som han haft någon som helst kännedom om.

Beträffande kontakten med Y vidhåller han vad han anfört i yttrandet till tingsrätten den 2 september 2009. Den sista kontakten med Y skedde per telefon den 19 augusti 2009. Detta skedde i samband med ett antal telefonsamtal med polisen och häktet samt ett samtal med X:s far, med anledning av att X:s lägenhetsnycklar inte kunde påträffas. Han omnämnde vid kontakten med Y att X var misstänkt för en sprängning men att han förnekade. De kompletteringar och korrigeringar som Å omtalar att han skulle ha informerat Y om, menade han kan komma att ske vid genomgången av förundersökningen i samband med att den tillställs klienten. Vad gäller det av Å påtalade mötet med Y, vidhåller han vad han anfört i yttrandet till tingsrätten. Det eventuella mötet avsågs att ske efter att åklagaren avslutat förundersökningen och inför en eventuell komplettering på begäran av klienten. Han är väl medveten om att Y inte är en nära anhörig till X. De kontakter han haft med honom avser praktiska frågor, vilka Å i och för sig anser ligger inom ramen för hans roll.

Ärendets handläggning

Styrelsen beslutade den 2 oktober 2009 att uppta ett disciplinärende mot A.

Advokatens yttrande

A har i yttrande som inkom till Advokatsamfundet den 22 oktober 2009 anfört i huvudsak följande.

Han vidhåller att han vid häktningsförhandlingen den 10 juli 2009 inte kunde koppla samman Y med den ene av de två personerna vid det inspelade samtalet. Beträffande narkotikadelen var polisförhören avklarade och utredningen enligt polisens egna uppgifter på hans direkta fråga avslutade, vilket var före den 24 augusti 2009. Polisen uppgav att inga fler gripanden var aktuella i narkotikadelen, att det inte förekom ytterligare misstanke om narkotikabrott och att det inte heller hade påträffats någon ytterligare narkotika. Såvitt han kan erinra sig frågade han polisutredarna om Y hade hörts. Svaret var nej. Eftersom misstankarna mot X vid den första häktningsförhandlingen avsåg enbart grovt narkotikabrott och häktningspromemorian endast innehöll uppgifter om detta hade han mot bakgrund av vad som framkommit befogad anledning att tro att Y i vart fall vid den tidpunkten inte hade någon aktiv roll i den brottslighet som X misstänktes för vid den första häktningsförhandlingen.

Vad gäller hans samtal med Y och X:s flickvän sedan häktningsbeslut meddelats, vidhåller han att samtalet rörde sig om praktiska frågor och allmän information med anledning av den oro flickvännen kände. Den sista kontakten han hade med Y var per telefon den 19 augusti 2009. Eftersom Y inte gripits och förhållandevis lång tid gått sedan X:s gripande kunde han inte bedöma huruvida Y var misstänkt. Han kan inte se att detta skulle innebära att han som åklagaren påstår ger, ”en helt opåkallad information och inbjudan till att komma med bevisning för att fria sin klient”. En offentlig försvarare måste anses oförhindrad, och efter omständigheterna även skyldig, att på egen hand skaffa utredning i saken. Han hänvisar till Advokatsamfundets styrelses vägledande uttalande angående försvarares rätt att företa egen utredning.

Muntlig förhandling

A har kallats att inställa sig inför nämnden.

Advokaten B har vid muntlig förhandling den 20 maj 2010 inställt sig inför nämnden och som Advokatsamfundets representant utfört den talan som ärendena föranleder.

A har tillsammans med sitt ombud advokaten C inställt sig inför nämnden och till komplettering av vad han anfört i sina skrivelser i huvudsak uppgivit följande:

Då A åtog sig uppdraget hade han inte sedan tidigare någon kännedom om X och hans erfarenhet som försvarare var vid tillfället begränsad till cirka 20 uppdrag. Endast ett fåtal av dessa hade gällt häktade klienter.

A förstod först efter häktningsförhandlingen den 10 juli 2009 men före telefonsamtalet den 19 augusti att Y var föremål för misstanke inom ramen för den brottslighet som X häktats för. Vid tidpunkten för telefonsamtalet den 19 augusti gjorde han dock bedömningen att Y inte längre var misstänkt eftersom han inte gripits av polisen.

Han kan nu i efterhand inse att det var obetänksamt av honom att lämna Y information om den nya brottsmisstanken och om X:s inställning till denna.

Nämndens bedömning och beslut

Av utredningen framgår att A den 19 augusti 2009 då han var offentlig försvarare för X och då denne var underkastad restriktioner, utan föregående kontakt med åklagaren, kontaktat Y på klientens uppdrag och informerat denne om att X var misstänkt för ny allvarlig brottslighet som denne förnekade. A har därvid inte haft någon möjlighet att överblicka betydelsen av den lämnade informationen. Härigenom har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. Vad han anfört om sin bristande erfarenhet som försvarare saknar i sammanhanget betydelse. Särskilda skäl att ålägga straffavgift föreligger.

Nämnden tilldelar därför A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och ålägger honom enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken att till Advokatsamfundet betala straffavgift med tjugofemtusen (25 000) kronor.