Advokatsamfundets understödsfonder
Nr 6 2010 Årgång 76I Advokaten nr 4 1998 berättar Claes Felländer den fascinerade bakgrunden till Sveriges advokatsamfunds Understödsfond samt Gustaf och Calla Sandströms Minnesfond. Claes var i många år ordförande i styrelserna för dessa stiftelser. Artikeln avslutas med en förhoppning om att kunskap om fondernas bidragsverksamhet skulle spridas.
Jag efterträdde för några år sedan Claes som ordförande, inte bara i styrelserna för de nämnda stiftelserna utan också i styrelsen för Stiftelsen Emil Heijnes fond som från och med 2006 lämnar egen årsredovisning och som är något annat än Emil Heines Stiftelse för Rättsvetenskaplig Forskning.
De tre fondernas ändamål är i första hand att utge bidrag till ålderstigna eller sjuka advokater och avlidna advokaters efterlevande makar och barn, allt under förutsättning att vederbörande lever i brydsamma ekonomiska förhållanden.
Genom permutation 2006 har Understödsfonden ett andrahandsändamål att lämna bidrag till utbildning åt behövande barn till ledamöter, förutvarande ledamöter eller avlidna ledamöter.
Fullständig information om stiftelsernas ändamål och stadgar finns på samfundets hemsida.
Från Understödsfonden medges därför numera främst bidrag till undervisning enligt ovan, från Heijnes Fond till allmänt ekonomiskt understöd enligt fondernas förstahandsändamål och från Minnesfonden utges bidrag till fortbildning av advokater, utgivande av juridiska skrifter samt bidrag till tidskriften Advokaten.
De tre stiftelsernas kapital uppgår för närvarande sammantaget till cirka 137 miljoner kronor och samförvaltas diskretionärt av SE-Banken och Carnegie Kapitalförvaltning samt med en mindre del förvaltat i ytterligare tre fonder. Årligen utdelningsbara medel är i Minnesfonden för närvarande cirka 1,8 miljoner kronor, i Heijnes Fond cirka 240 000 kronor medan stadgarna i Understödsfonden inte utgör någon begränsning för utdelande av bidrag.
Under min tid som ordförande har det varit nödvändigt att begränsa bidragen till följd av bistra ekonomiska realiteter. Men det ser ut att i det hänseendet ljusna vid horisonten. Det finns därför anledning att än en gång sprida budskapet om fondernas bidragsverksamhet.
Beslut om bidrag fattas av fondernas styrelser på grundval av ingivna ansökningar.
Inom dessa ramar fördelar respektive fonds styrelse tillgängliga bidragsmedel diskretionärt. Över tiden har styrelserna etablerat vissa principer med utgångspunkt i två grundläggande förutsättningar. Den ena förutsättningen är att fästa särskild vikt vid att bidrag i första hand ska tillgodose intressen som får anses ligga i kärnområdet av respektive fonds grundläggande syfte. Den andra förutsättningen är att lika fall så långt det låter sig göras ska behandlas lika.
Understöd i egentlig mening finns det numera inte så ofta behov av. Men vissa fall förekommer. Det kan handla om ett tillfälligt och särskilt behov, till exempel en läkarbehandling som av någon anledning inte kan erhållas genom den allmänna sjukvården. Men det kan också handla om fortgående bidrag under längre tid till en advokat eller dennes efterlevande. Ett exempel är att advokaten av olyckliga omständigheter har råkat i konkurs och inte gjort tillräckliga pensionsavsättningar. Ett annat är att han eller hon avlidit utan att ordna ett tillräckligt efterlevandeskydd. Det kan här finnas anledning att framhålla att anledningen till att behovet finns inte behöver ha någon betydelse. Villkor kan ställas för understöd, till exempel att en advokat vars rörelse kollapsat ska ta hjälp för att sanera sin ekonomi.
Den vanligast förekommande typen av ansökningar gäller bidrag till utbildning. I det här stället har etablerats den praxisen att bidrag inte utgår för annat än postgymnasiala studier. Vidare tillämpas den ordningen att bidrag bara utgår i den mån sökanden har uttömt alla andra möjligheter till finansiering, typiskt sett egna tillgångar, studiebidrag och studielån. Föräldrarnas ekonomi tillmäts dock i regel ingen betydelse.
Inte sällan gäller ansökningen studier i utlandet. En ofta förekommande situation är att sökanden inom ramen för en högskoleutbildning i Sverige ska studera viss tid vid ett utländskt universitet. I sådana fall ges i regel bidrag till resan och till de avgifter som kan behöva utges till det utländska universitetet men däremot inte för boende och uppehälle, om inte ett särskilt behov av detta kan visas.
Det har också förekommit att bidrag lämnats till fleråriga utbildningar som endast tillhandahålls mot ersättning. I sådana fall tillämpas dock för närvarande den begränsningen att bidrag utgår med högst 30 000 kronor per termin. Vidare gäller den restriktionen att bidrag för en ny termin förutsätter att godtagbara studieresultat kan visas för den föregående.
När det gäller bidrag till utbildning av advokater, som utgår endast från Minnesfonden, har fokus lagts på advokatexamen. Vi har gjort bedömningen att detta bäst svarar mot stiftarens avsikt. Den inriktningen har också den fördelen att den i övergripande mening måste sägas vara till gagn för alla advokater. Vidare har på grundval av motsvarande överväganden under åren substantiella bidrag lämnats till utgivningen av tidskriften Advokaten.
Den typ av ansökningar som vi i styrelserna i första hand gärna skulle se fler av gäller studier under en kortare tid vid utländska universitet inom ramen för en svensk utbildning, särskilt från dem som studerar juridik. Vi tror att stiftarna skulle ha ansett att den breddning kunskapsmässigt och erfarenhetsmässigt som en sådan vistelse typiskt för med sig vore väl värd att stödja.