Världen: Stor processlagsreform i Norge
Nr 4 2008 Årgång 74Lagen baseras på utredningen NOU 2001:35 ”Rakt på sak” som initierades 1999 efter att aktörer inom rättsväsendet och Stortinget pekat på behovet av en reformering av den norska civilprocessen. Den tidigare regleringen från 1915 byggde på en långtgående muntlighetsprincip, vilket ledde till långa handläggningstider och höga processkostnader för parterna. Målen blev även alltmer omfattande och komplicerade med tiden samtidigt som koncentrationen kring de tvistiga och centrala frågorna uteblev. Ny och modern informations- och kommunikationsteknologi användes heller inte i så stor utsträckning.
Vid utformningen av den nya tvistemålslagen har konfliktlösning och genomförandet av materiell processledning stått i fokus. Grundtanken har varit att en stor del av alla tvister kan lösas utanför domstolarna. Det var därför viktigt att den nya lagen öppnade för lösningar utanför rättssalen i större utsträckning än tidigare, via exempelvis medling mellan parterna.
I de fall en process inte kan undvikas har domaren nu en aktiv och central roll och leder parterna i processen från stämning till avkunnad dom. Tidigare skedde omfattande skriftväxling mellan parterna medan domaren enbart läste och lämnade kortare kommentarer. Vid huvudförhandlingen togs sedan allt som framkommit under skriftväxlingen om på nytt. I och med lagändringen införs nu regler om att ett så kallat planläggningsmöte ska äga rum så snart svaromål inkommit kort efter stämningens utfärdande. Under mötet går domaren och parterna igenom saken, åberopad bevisning med mera. Tanken är att en identifiering av tvistiga huvudfrågor i ett tidigt skede skapar förutsättningar för en koncentrerad och effektiv handläggning som gynnar både parterna och rättsväsendet.
Advokat Vidar Strømme leder norska Advokatföreningens utskott för civilprocess. Han har följt lagstiftningsarbetet och skrivit remissvar i samband med lagens framväxt. Enligt Vidar Strømme finns många fördelar med den nya lagen och han menar att det var dags för en reform av den norska civilprocessen. Den nya lagen trädde i kraft vid årsskiftet och än så länge är det svårt att säga hur den fungerar i praktiken. Vidar Strømme understryker dock att det verkligen krävs aktiv styrning från domaren för att nå de nya målen med kortare handläggningstider och billigare processer. Han anser inte att en reform nödvändigtvis kommer att minska kostnaderna för parterna i ett tvistemål.
– För advokater innebär den nya aktiva sakförberedelsen mer arbete. Man biträder klienten på möten och skriver inlagor i målet till domaren. Det kostar pengar för klienten. Argumenten om ekonomiska besparingar i processen handlar snarare om minskade utgifter för domstolarna och inte för enskilda klienter.
Vidar Strømme pekar även på skillnader mellan det norska och svenska rättssystemet där Sverige har en indelning i allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar medan Norge bara har en typ av domstolar.