Annonser

Årsmöten: Rättsmedicin i juridiken – en svår kombination

Ställ rätt frågor och var kritisk! Det var rättsläkarna Susan Sprogøe-Jakobsens och Anders Erikssons uppmaning under en föreläsning i rättsmedicin i samband med norra avdelningens årsmöte i Åre. Frågor uppkom även om rättsintyg och rättsläkarens roll i rättsprocessen.

Av Sveriges totalt 35 000 läkare är det endast 22 som är utbildade specialister i rättsmedicin. Syftet med deras arbete är bland annat att utreda och upptäcka brott. De utför obduktioner och likbesiktningar på avlidna och undersöker och kroppsbesiktigar levande personer. De biträder vidare polis och åklagare vid fyndplatsundersökningar och skriver rättsmedicinska utlåtanden om skador som orsakats av olika vapen, slag et cetera. I arbetet ingår också att hålla i utbildningar, delta i internationellt samarbete och forskning och utveckling.

Bristen på rättsläkare har gjort att Rättsmedicinalverket, RMV, har utbildat 53 så kallade intygsläkare som är kontrakterade att skriva rättsintyg. Anders Eriksson menade att det kan vara stor skillnad i kvaliteten på intyg som har skrivits av specialister och specialutbildade intygsläkare och allmänpraktiserande läkare.
– Det handlar om olika perspektiv. För vanliga läkare kommer vårdperspektivet först. ”Vilka skador har patienten och hur behandlar man dem?” Man är inte i första hand inriktad på skadornas betydelse ur rättslig synpunkt. Risken finns att viktig information som kan knytas till brott går förlorad. Blåmärken kräver ju i regel ingen behandling och tilldrar sig därför inte läkarens intresse, sa han och tillade:
– Många allmänpraktiserande läkare känner sig heller inte bekväma med att skriva rättsintyg eftersom de inte är tränade för det.

Anders Eriksson och Susan Sprogøe-Jakobsen underströk betydelsen av att tidigt få så mycket information som möjligt om vad som kan vara orsaken till en persons skador.
– Idealfallet är när vi kan ta del av förhörsprotokoll som innehåller relativt detaljerade redogörelser om en händelse eller om vi kan tala direkt med poliserna som arbetar med utredningen. Tyvärr står det oftast bara misshandel och inget mer, sa Anders Eriksson.

Med kunskap, erfarenhet och information avgör rättsläkarna vilka typer av skador och spår som de kan respektive inte kan bedöma. Det finns flera faktorer som spelar stor roll för bedömningen. När det gäller exempelvis blåmärken kan det vara mycket svårt att bestämma vilket föremål som har orsakat blödningen. Blåmärken har tendens att flytta sig, växa i storlek och skifta färg beroende på fysiska egenskaper hos personen. Hur lång tid som har förflutit sedan skadan uppkom påverkar också utseendet och bedömningen.

Susan Sprogøe-Jakobsen sa att advokater ofta saknar kunskap i grundläggande rättsmedicin. Många misslyckas därför med att visa på oklarheter i åklagarens argumentation som skulle kunna gynna klienten.
– Vi gör en objektiv bedömning av vad som är möjliga orsaker till en skada. Sedan är det upp till åklagaren och försvaret att ställa tillräckligt specifika frågor för att vi ska kunna svara. Det händer att både brottsoffrets version och den misstänkte gärningsmannens version stämmer med skadorna vi har undersökt. Det kan vara så att båda talar sanning i alla eller vissa delar, sa hon och tillade:
– Det värsta som finns för en rättsläkare är att under en rättegång få frågan: ”Kan du berätta lite allmänt om...” Det blir inga användbara svar av det. Advokater måste lära sig att ställa begränsade, tydliga frågor: ”Kan skadan ha uppstått för tre dagar sedan – ja, det kan den eller – nej det kan den inte”.

Anders Eriksson uppmanade även advokater att vara mer kritiska till innehållet i rättsintyg. Han ansåg att det finns en tendens hos advokater, åklagare och rätten att övertolka och acceptera innehållet i intygen alltför lättvindigt.
– Försvaret har flera olika möjligheter att argumentera kring rättsintyg. Som advokat kan man exempelvis fundera på hur rättsintyget är utformat. Är det problemorienterat? Görs juridiska ställningstaganden så att läkaren indirekt uttalar sig i skuldfrågan? Kan det i stället vara fråga om självförvållade skador hos offret? Det kan även vara bra att ställa frågor som tydliggör vad som är bakgrundsuppgifter och objektiva iakttagelser i intyget.

Susan Sprogøe-Jakobsen tillade att rättsläkare ofta blir starkt förknippade med åklagaren eftersom läkarens och åklagarens uppfattning om vad som har hänt stämmer överens och åtal väckts.
– Advokaten kan ju inte själv vända sig till rättsläkaren och bedriva en egen utredning. Men anser försvaret att det finns frågor som behöver besvaras måste man vända sig till åklagaren och begära en komplettering av den rättsmedicinska utredningen.