Årsmöten: Salberga – Sveriges modernaste fängelse
Nr 4 2008 Årgång 74Salberga kriminalvårdsanstalt har totalt 343 platser, varav 107 är häktesplatser. Anstalten är sluten och av säkerhetsklass C (säkerhetsklasserna varierar från A – F, där F är en öppen anstalt). Området som har en yta motsvarande 28 fotbollsplaner omgärdas av tre olika staket och en sex meter hög mur. Säkerheten är hög och syftet är att förhindra in- och utbrytningar samt att vapen och droger kastas över muren till de intagna.
Alla som besöker anstalten, oberoende av i vilket ärende, genomgår en noggrann kontroll. Bälten, mobiltelefoner, hårnålar och skor måste tas av för att undvika utslag på larmbågar och metalldetektorer. Skor och väskor röntgas före inpassering. De strikta säkerhetsreglerna gäller för alla, även personalen som går igenom samma inpasseringsprocedur varje dag.
I samband med Mellersta avdelningens årsmöte i Sala fick ett femtontal advokater möjlighet att besöka den nya anstalten. Under rundvandringen visades bland annat två besökslägenheter, intaget, besöksrum och kulvertar som förbinder de olika byggnaderna. Med hänvisning till de intagnas integritet visades dock inga bostadsavdelningar.
Margareta Welander ledde rundvandringen och berättade om tillvaron för intagna och anställda på anstalten. Enligt henne är de strikta säkerhetsreglerna bra och finns både för intagnas och personalens säkerhet.
– Nu vet alla hur inpasseringarna fungerar och personalen kan säga: ”Sorry grabben, jag blir kontrollerad”. Det minskar risken att någon ska utsättas för påtryckningar att ta med saker in eller ut.
Öppnandet av Salberga föregicks av en intensiv debatt om den svenska kriminalvården efter flera spektakulära rymningar. Intresset för att arbeta som kriminalvårdare på Salberga var stort. Av totalt 1 500 sökande valdes 300 personer ut i en första gallring. Bland de sökande fanns många unga, välutbildade akademiker, varav många kvinnor.
– För närvarande är könsfördelningen bland de anställda 50/50 män och kvinnor. Men eftersom kriminalvårdens riktlinjer föreskriver en könsfördelning på 60/40 med övervägande delen män strävar vi mot det. Det har att göra med praktiska frågor som urinprovtagning och liknande som lämpligast bör utföras av manliga vårdare, sade Christer Frännby, anstaltschef.
Att den nya anstalten byggdes just i Sala berodde till stor del på att det tidigare legat ett mentalsjukhus på området. Byggnaderna kunde byggas om och redan existerande kulvertar skapade enkla transportvägar under fängelset.
På anstalten finns ett system med så kallad självförvaltning, vars syfte är att de intagna ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt. De kan tvätta sina egna kläder i en tvättstuga i huset och maten lagas gemensamt i olika matlag. De som inte vill delta får sin mat från Samhall. Det finns även en verkstad där man utför olika typer av monterings- och paketeringsarbeten. Arbetet i verkstaden har även en koppling till Tillbergaanstalten som är en öppen anstalt. Tanken är att intagna senare ska kunna återanpassas till samhället via Tillberga och under tiden arbeta med samma typ av jobb på båda anstalterna. Även de som sitter häktade kan ingå i en gemenskap och sköta sig själva trots att de sitter på Salberga under en mycket kortare tid än de som är dömda för brott. Inom anstalten finns även en studieavdelning för dem som vill studera.
Studier och arbete ska kombineras med behandling för att förhindra återfall i brott. För sexualbrottsdömda finns exempelvis ROS – relationer och samlevnad. Behandlingen bedrivs i grupper om sex till åtta personer med en psykolog och en programledare. Gruppsamtalen kombineras med individuella samtal för varje person. Behandlingen bygger på kommunikation och förutsätter att de intagna talar svenska. Språksvårigheter är dock ett vanligt problem då flera av de intagna inte talar svenska alls eller endast mycket dåligt. Margareta Welander beskrev många av dem som ”halvspråkiga”, och de har inte gått i skolan längre än till sjätte klass.
– Det handlar om att bryta en kriminalitet som har blivit en livsstil. Men frågan är hur man behandlar personer som är multikriminella, det vill säga de är dömda för en rad olika brott, där sexualbrott endast är ett av många, sade hon.
För en besökare framstår verksamheten på Salberga som genomtänkt och välorganiserad. Men anstalten har fått mycket kritik. I februari 2008 hade 70 anmälningar mot Salberga inkommit till justitieombudsmannen. Kritiken från de intagna handlade bland annat om mycket långa handläggningstider för anhållan om permission, besöks- och telefontillstånd, ibland ända upp till tre månader. Flera intagna klagade även på att de blivit visiterade av kvinnor och att de måste klä av sig nakna för att lämna urinprov. Från häktet klagade man på att det var svårt för ombud att komma i kontakt med sina klienter. I ett fall dröjde det ända upp till en vecka. Även bland de intagna fanns liknande problem där de intagna inte fått kontakta sina ombud. Många intagna klagade också på att det kunde ta två till tre veckor innan de fick sin post. Det hände också att post försvann efter att den kommit till anstalten.
Anstaltschefen Christer Fränneby tillbakavisade kritiken och sade att det var ett fåtal anmälningar som renderat kritik från JO.
– Det handlar om olycksfall. Praktiska strukturer och administrativa rutiner har tagit för lång tid. När det är så mycket ny personal händer det att det finns de som inte kan förvaltningslagen så bra och då kan det ta för lång tid. Som chef handlar det då om att vägleda personalen så att det inte händer igen.
Margareta Welander hänvisade också till platsbristen som rådde på andra anstalter runt om i landet vid tidpunkten för Salbergas öppnande. Det ledde till en stor mängd inskrivningar på mycket kort tid, som mest tog man emot mellan 36 till 38 intagna per vecka.
– Egentligen var det alltför optimistiskt att starta Salberga med endast ett ordinarie team. Det var en enorm arbetsbelastning i början och det gick helt enkelt för fort. Andra häkten runt om i landet var också överbelastade, och placeringar av intagna som egentligen inte hörde hemma på Salberga blev följden. Vi har haft tur att det har fungerat så bra som det har gjort, sade Margareta Welander.
JO Cecilia Nordenfelt ansåg efter en inspektion av Salberga att anstalten har rejäla problem på en del områden. Samtidigt konstaterade Nordenfelt att kriminalvården stod inför ett svårt val – att snabbt öppna Salberga eller behålla den pressade beläggningen som fanns på flera andra anstalter. Cecilia Nordenfelt ville inte kritisera valet att öppna Salberga men sade att kriminalvården bör ta till sig erfarenheterna om vilka resurser som krävs för att öppna en anstalt och samtidigt kunna garantera att de krav som ställs på kriminalvården efterlevs.
JO menade också att det från ledningens sida fanns en genuin vilja att åtgärda problemen och att det fanns goda förutsättningar att lyckas med förbättringsarbetet.