Annonser

Svar till Lars Hesser

Det finns skäl att tala om systemfel i brottmålsprocessen. Det skriver justitiekansler Göran Lambertz i sitt svar på hovrättsrådet Lars Hessers debattartikel i förra numret av Advokaten.

Hovrättsrådet Lars Hesser skriver i Advokaten nr 3 2007 om ”JK-debatten” om rättssäkerheten i brottmål. Han ställer ett par frågor till mig som jag bör kommentera även om jag inte har skäl att invända mot särskilt mycket av det som han säger.

Jag är naturligtvis glad över Lars Hessers omdöme att initiativet att undersöka rättssäkerheten var ”mycket berömvärt” och att det är något som alla debattörer ”uppenbarligen kan instämma i”. Och jag är glad åt att han menar att jag självfallet måste agera när jag har en övertygelse om ett systemfel. Jag vill ändå påpeka att somliga så kallade höga jurister har uttalat offentligt att mitt initiativ kan ha åsamkat rättsväsendet obotlig skada.

Lars Hesser ger en korrekt och hederlig redovisning av vad jag har sagt och inte sagt. Tack för det. Och jag förstår hans frustration över svårigheten att debattera om jag inte ger några ”konkreta belägg” för min ståndpunkt att domstolarna under senare år i ökad utsträckning har dömt oskyldiga personer till fängelse. Med ”konkreta belägg” avser han identifierade domar där enligt min uppfattning den dömde är oskyldig eller i varje fall felaktigt dömd.

Elva domar var felaktiga

Men jag har gett sådana konkreta belägg när jag väsentligen har ställt mig bakom de bedömningar som har gjorts i rapporten Felaktigt dömda. Dessa bedömningar innebär att alla de elva domar som revs upp efter resning och som granskades i rapporten var felaktiga och att det dessutom saknas kvarstående misstankar i åtminstone åtta av de elva fallen. Beträffande lagakraftvunna fällande domar som inte har rivits upp bör jag i min roll som JK inte hävda offentligt att de är felaktiga, även om jag i några fall skulle anse det.

Jag lovar att säga min uppfattning i fler konkreta fall om ytterligare någon eller några lagakraftvunna fängelsedomar skulle rivas upp medan jag är JK. Om det sker kommer vi hos Justitiekanslern att granska fallen närmare för att identifiera eventuella brister som kan behöva åtgärdas. Det är också möjligt att det kan bli tid till en granskning av fällande tingsrättsdomar som under en viss tidsperiod har upphävts av hovrätterna. Många har efterlyst en sådan granskning. Och den kan naturligtvis säga en del om tingsrätternas dömande. Ändå får den anses mindre angelägen än en granskning av upphävda lagakraftvunna domar.

Enligt Lars Hesser är det många med honom som undrar om det inte vore värdefullt om jag gick ut med ett förtydligande där jag upprepar att jag inte är beredd att peka ut några fall där domstolarna har dömt fel i betydelsen att de har gjort felaktiga bevisvärderingar och att jag inte vågar mig på att kritisera bedömningarna i de domar som Hans-Gunnar Axberger och hans utredningsgrupp har undersökt.

Ett missförstånd

Här rör det sig nog om ett missförstånd. Jag har flera gånger sagt offentligt att jag ställer mig väsentligen bakom rapportens kritiska syn på de granskade domarna. Denna min uppfattning framgår bland annat av min skrivelse till justitieministern 21.12.06 med förslag med anledning av rättssäkerhetsprojektet (s. 7).

Lars Hesser säger vidare att det skulle vara intressant om jag kunde tala om vad jag tror är orsaken till att jag inte har fått något medhåll från till exempel JO eller justitieråden. Har Lars Hesser funderat över om hans fråga kan vara fel ställd? Oavsett hur det är med den saken bör jag inte svara på den.

Låt mig i det här sammanhanget ändå hänvisa till den skrift som snart ges ut av Lunds domarakademi (”Rättssäkerheten i brottmål – ifrågasatt av Justitiekanslern”), liksom till offentliga minnesanteckningar från de båda seminarier som Justitiekanslern anordnade hösten 2006. Den som läser dessa dokument – anteckningarna kan beställas hos JK:s kansli – kommer att finna exempel på uttalanden som ger stöd åt de påståenden som har gjorts i rapporten Felaktigt dömda och av mig själv.

Har gett uttryckligt stöd

Det kanske också kan ha sitt intresse att jag nämner att drygt 70 jurister har antingen uttalat sig i medierna eller hört av sig till mig och gett sitt uttryckliga stöd i debatten om oskyldigt/felaktigt dömda, fyra av dem med vissa reservationer, och att ytterligare drygt 70 personer som jag känner har gjort det, dessutom flera hundra för mig okända personer. Vad stödet står för varierar naturligtvis, men det har nästan alltid varit mer än ett ”heja”. Det betyder givetvis inte att alla har en övertygelse om att oskyldiga döms i en omfattning som inte är acceptabel. Det är svårt att ha en sådan övertygelse när man inte har mer insyn än de flesta har. Men många har en sådan övertygelse, bland andra många advokater och några domare.

Det Lars Hesser och jag är oense om är, såvitt jag kan se, bara om det är berättigat att tala om ett ”systemfel”. För mig betyder detta uttryck, i det här sammanhanget, att det förekommer alltför många fel som äventyrar rättssäkerheten i brottmålsprocessen, däribland alltför många fel i domstolarna. Jag menar för min del att rapporten Felaktigt dömda belägger detta på ett ganska tydligt sätt (se s. 430 f. för en sammanfattning).

Försämring av rättssäkerheten

Jag menar också att alla bör kunna vara överens om att det i varje fall är sannolikt att det har skett en försämring av rättssäkerheten när elva personer med långa fängelsestraff har frikänts efter resning de senaste femton åren, medan antalet under de föregående 40 åren var två. Och jag menar att det finns all anledning att tro på de cirka 20 advokater som för inte så länge sedan gick ut offentligt och sa att deras klienter ibland döms på ett uppseendeväckande bräckligt underlag.

Lars Hesser säger att han är medveten om att hans inlägg kommer att bemötas med att domare inte tål kritik. Där tror jag att han är för pessimistisk. Hans artikel ger inte alls ett sådant intryck. Den är ett balanserat och rimligt ifrågasättande av mitt påstående om ett systemfel, långt mer seriös och respektabel än de tokigheter som andra har tillåtit sig.

Göran Lambertz, justitiekansler