Debatt om framtiden

Advokatsamfundet genomför just nu hearings i samband med de olika avdelningarnas årsmöten. Frågan gäller en reform av våra etiska regler. Ytterst har detta sin grund i vissa krav som rests av internationellt inriktade byråer avseende så kallade controlled auctions. Allt detta är väl gott, om det inte vore så att frågan tas ur sitt sammanhang. Själv förundrades jag vid Norra avdelningens möte över hur slutsatser drogs kring frågan om försvararjäv. Och visst, det embryo till nya regler som presenterades var fullt tillämpbart även i mer jordnära frågor än de som de ”stora drakarna” brottas med. Själv kan jag inte komma ifrån en ökande känsla av olycklig polarisering inom samfundet, stort ställs mot smått, affärsjuridik mot familjerätt, men är det det verkliga problemet?

I min värld är Fi nr 1 en ökande konkurrens på landsorten inom lokal affärsjuridik. Jag ställs ständigt inför situationer där på området fullständigt outbildade revisorer kört över själva tanken på att en jurist kan behövas till exempel vid en företagsöverlåtelse, det vill säga en snarliknande känsla av uppgivenhet som de ”stora drakarna” signalerat inför internationell konkurrens.

Hänvisar till egna förträffligheten

I kraft av den omedelbara närheten till kunden, hänvisar revisorn till sin egen och – inte minst – organisationens (oftast rikstäckande) förträfflighet att utan inblandning av ”onödiga” advokater” genomföra överlåtelsen. Oftast under förespegling att det blir billigare så. Kunderna/klienterna invaggas allteftersom i en tro att advokater ägnar sig enbart åt rättegångar, skilsmässor och brottmål.

Tyvärr återspeglas detta ofta i de så kallade motsättningar som finns inom samfundet. Verkligheten är enligt min mening en helt annan. En stor grupp av oss verksamma advokater är just dessa så kallade affärsjurister som verkar utom storstads- (och inte helt ovanligt inom) regionerna med en stor andel affärsjuridik, men ofta ett stödben inom brottmål och annat. Till denna grupp vill jag även räkna konkursförvaltare, som intar en mellanställning då konkursförvaltning kanske rent juridiskt inte kan hemföras till affärsjuridik och framför allt inte är konkurrensutsatt mot andra yrkesgrupper.

Att föra en debatt om ändring av de etiska reglerna måste leda till en skyldighet för samfundet att även vidkännas ett ansvar att föra fram advokaternas särställning. I den delen anser jag att samfundet kapitalt har misslyckats. Under de senaste 20 åren har vi helt klart tappat vår marknad till revisionsbyråerna inom affärsjuridik på lokalnivå. Problemet är stort eftersom detta till stor del har skett på grund av att advokater har varit bakbundna på grund av de otaliga etiska regler som styrt oss till skillnad från vad som uppenbarligen varit fallet med revisorerna, precis som de ”stora drakarna” nu erfar internationellt.

Känner sympati

Min uppfattning är att ingen diskussion om reformering av våra etiska regler kan föras utan att frågan om samfundets insatser att, hos allmänheten och framför allt våra ”avnämare”, föra fram varför advokater har en särställning, vilken vi intar enbart i kraft av de krav som de etiska reglerna ställer på oss.

Jag känner stor sympati med de argument som nu förs fram av ”de stora drakarna” ty de upplever nu samma fenomen som jag själv upplevt under många år, att samfundets regler om jäv, oberoende och det uppenbara i advokatens superioritet, inte alls har någon motsvarighet i avnämarnas uppfattning. Vi imponerar bara på oss själva!

Enligt min uppfattning har samfundet ett stort ansvar för att i försvaret för våra, i det mesta ultimata, etiska regler också ligger ett ansvar att utåt föra fram kårens  positiva värden kontra konkurrenternas. Enligt min uppfattning har ingenting i den vägen gjorts alltsedan den reklamkampanj som samfundet genomförde i början av 90-talet. Detta är synnerligen negativt.

Jag kan inte uttala mig kring frågan om annonskampanjen cirka 1990 var bra eller ej, men helt klart är att den totala tystnad som därefter utbrutit inte är positiv för oss. Vad än värre är, i alla fall för oss så kallade ”affärsjurister”, är frågan om utbrytning av de allra främsta, de som de facto har varumärken som, i alla fall enligt min mening, smäller högre än samfundets, från samfundets etiska reglemente. I mitt arbete förenar titeln advokat mig med de varumärken som ett fåtal byråer lyckats bygga upp, mer än samfundets. Hur skall jag kunna övertyga mina klienter om att jag är bättre på grund av min advokattitel, än till exempel MSA:s jurister efter en eventuell utbrytning? Hur skall jag då kunna försvara mig mot revisorns ”expertis” inom området?

Såvitt jag erfarit har man i England, Tyskland och några andra länder lyckats få till stånd undantag för controlled auctions, varför skulle inte också vi kunna mäkta med den saken? Varför måste allting dras över en kam? Jag tror att vi sågar av den gren vi sitter på om de stora byråer, som haft klokhet och styrka nog att bygga egna varumärken, hoppar av samfundet, vad blir det då kvar? Ok, tingsrätten märker säkert ingenting, men vi övriga ”byadvokater” som har att konkurrera med de stora revisionsbyråerna, vad skall vi säga? Argumentet att titeln är så förträfflig torde bli ganska platt om Vinges, MSA, Linklaters med flera redan visat att de kan bedriva sin verksamhet utan titel. Jag är allvarligt oroad!

Finn en kompromiss

Vad borde då göras? Mitt svar är först och främst: läk såren inom samfundet, finn en kompromiss, se på England, självklart skall de klart mest lysande advokaterna inom affärsjuridiken ha en plats inom samfundet; nr 2, samfundet måste målmedvetet och långsiktigt acceptera dels att det de facto inte är självklart ”fint” numer att vara advokat samt att dito verka för att höja titelns status och, som en miniminivå, ha som mål att informera allmänheten om varför advokater finns och varför man skall välja dem framför alla andra konsulter, det vill säga att våra inträdeskrav, fortlöpande kvalitetskrav och etiska regler gör att vi är bättre lämpade att tillvarata kundens/klientens intressen än våra konkurrenter!

Med en långsiktig oro över att vi genom inbördes käbbel framgångsrikt begraver oss själva.

Advokat Tom Pripp